När något känns tomt beror det ofta på att det finns ett tomrum där det egentligen borde ha funnits något – eller någon.
En tom kyrka efter att gudstjänstbesökarna gått hem eller ett tomt klassrum mitt i juli.
En nyinköpt skrivbok kan vara tom likaväl som en urdrucken lättölsflaska.
I Israel är det tomt i de högre sfärerna.
Tomt på ledare och tomt på folk som är beredda att ta ansvar.
Tomt på idéer och tomt på ideologi.
Tomt på moral och tomt på – you name it.
När vardagen rullar på i sin fridsamma lunk är det inte många som lägger märke till om chefen är borta men när livet inte består av annat än konstanta kriser är chefen livsviktig.
När han inte sitter i sin stol eller sitter i sin stol utan att fungera (samma sak), blir det farligt.
Om han dessutom från sin talarstol gång efter gång sprider ord som skadar och skakar landets grundvalar, då måste han gå.
I vissa kulturer skulle han dessutom straffas.
Landsförräderi har ni väl hört talas om?!
Olmert som har så otroligt svårt för att slita sej från maktens boningar sällar sej allt mer till judehatarnas skara.
Han bedriver sin egen lilla antisemitiska hatpropaganda där objekten är en viss sorts judar som valt att bo på vissa ställen.
Han känner att de moraliskt sett är långt starkare än han själv och skjuter därför från höften med för Israel ödesdigera konsekvenser.
Svenska media jublar.
Han tillåter inte ens tanken, än mindre ord, att några andra än vissa "utvalda" judar skulle kunna vara skyldiga till senaste veckans attacker.
Inga verkliga spår finns i någon verklig riktning.
Bara i Olmerts och andra vänsterradikalers önskedrömmar.
Svenska media jublar ännu mer.
Den klåfingrige Olmert är klistrad till sin stol utan att vara den värdig.
Inte på något plan.
I denna situation känns stolen tom, outhärdligt tom.
Tommare än om den verkligen hade varit tom.
En tom stol är bättre än en stol som är besutten av någon som borde befinna sej på annan plats.
Stolen blir liksom besudlad och tomheten blir överväldigande.
Åskådaren skriker av vanmakt.
Snälla, låt stolen förbli tom tills en rättmätig innehavare gör entré.
Tomhet, Olmert, bosättare, vänstervälde, moraluppluckring, ..
SDS331 D HD SvD341 SDS361
En tom kyrka efter att gudstjänstbesökarna gått hem eller ett tomt klassrum mitt i juli.
En nyinköpt skrivbok kan vara tom likaväl som en urdrucken lättölsflaska.
I Israel är det tomt i de högre sfärerna.
Tomt på ledare och tomt på folk som är beredda att ta ansvar.
Tomt på idéer och tomt på ideologi.
Tomt på moral och tomt på – you name it.
När vardagen rullar på i sin fridsamma lunk är det inte många som lägger märke till om chefen är borta men när livet inte består av annat än konstanta kriser är chefen livsviktig.
När han inte sitter i sin stol eller sitter i sin stol utan att fungera (samma sak), blir det farligt.
Om han dessutom från sin talarstol gång efter gång sprider ord som skadar och skakar landets grundvalar, då måste han gå.
I vissa kulturer skulle han dessutom straffas.
Landsförräderi har ni väl hört talas om?!
Olmert som har så otroligt svårt för att slita sej från maktens boningar sällar sej allt mer till judehatarnas skara.
Han bedriver sin egen lilla antisemitiska hatpropaganda där objekten är en viss sorts judar som valt att bo på vissa ställen.
Han känner att de moraliskt sett är långt starkare än han själv och skjuter därför från höften med för Israel ödesdigera konsekvenser.
Svenska media jublar.
Han tillåter inte ens tanken, än mindre ord, att några andra än vissa "utvalda" judar skulle kunna vara skyldiga till senaste veckans attacker.
Inga verkliga spår finns i någon verklig riktning.
Bara i Olmerts och andra vänsterradikalers önskedrömmar.
Svenska media jublar ännu mer.
Den klåfingrige Olmert är klistrad till sin stol utan att vara den värdig.
Inte på något plan.
I denna situation känns stolen tom, outhärdligt tom.
Tommare än om den verkligen hade varit tom.
En tom stol är bättre än en stol som är besutten av någon som borde befinna sej på annan plats.
Stolen blir liksom besudlad och tomheten blir överväldigande.
Åskådaren skriker av vanmakt.
Snälla, låt stolen förbli tom tills en rättmätig innehavare gör entré.
Tomhet, Olmert, bosättare, vänstervälde, moraluppluckring, ..
SDS331 D HD SvD341 SDS361
2 kommentarer:
Jag blir så förvånad över sittuationen i bland Israels politiker. Det som jag trodde var unikt för Sverige, att man lägger sig platt för att få regera, också existerar i Israel. Jag tänker på det religiösa partierna som Olmert var i koalition med. Gång på gång säger de att om Olmert gör si eller så ska dom lämna regeringen, men när Olmert gör si eller så, så stannar dom kvar i alla fall. Önskan att få makt är större än önskat att vara sina väljare till lags.
Appropå Sverige, jag vill rekomendera: http://missionxp.webblogg.se/2008/september/pressmeddelande-om-migrationsverket-och-sv.html#comment
De religiösa partierna kommer nog att sitta kvar så länge de tror att de har pengar att hämta. Olmert utnyttjade detta genom att alltid hålla fram moroten utan att låta dem få mer än en smakbit tillsammans med tomma löften. På så sätt försäkrade han sej om deras fortsatta stöd.
Snyggt???
MXp känner jag väl till och läser regelbundet.
Skicka en kommentar