Tu beAv, kvällen före Tu beAv.
Naturligtvis är det fullmåne.
Judarna har ordnat det så bra att flera av deras helger förgylls av en alldeles rund och go´ måne.
De tyckte väl det blev festligare så.
Tu beAv har blivit en andra Valentine Day – fast egentligen är det nog tvärt om.
Jag är helt övertygad om att Tu beAv var först.
Varför detta konstiga namn på en kväll som vibrerar av kärlek.
Månaden vi nu är inne i heter Av och den femtonde dagen skriva ibland på hebreiska med bokstäver som är numrerade.Tu är en sammanslagning av tet (9) och vav (6) som tillsammans ger 15.
Detta för oss till den femtonde dagen i månaden Av.
Finner man sin partner just denna dag lovas man en nästan tusenprocentig evig lycka och vem kan begära mer än så?
Många förlovar sej också just på Tu beAv, helst då i skinande, vita kläder.
I kväll var det Tu beAv-festligheter här på kibbutsen.
En känd sångerska intog scenen efter en lång timmes mingel med mat och dryck, ryggdunkande och ännu mer kroppsnära hälsningsceremonier.
Månen var på plats och gjorde vad den kunde för att fånga människornas uppmärksamhet.
Jag har funderat på vad som utmärker israelerna.
En sak är jag definitivt säker på – de tar plats!
De tar plats på ett självklart sätt som inrymmer otroligt mycket mänsklighet.
De är inte rädda för att vara sej själva och att visa både sina vackra och mindre vackra sidor.
Alla accepterar alla som de är och ingen har en chans att inte smälta in i den bilden.
Vad är det för ett folk som anser det vara höjden av lycka att sitta en hel kväll på en gräsmatta på vingliga plaststolar och nynna med efter att en ensam sångerska intagit scenen?
Allsång är faktiskt ett av de mest populära nöjena, och man sjunger verkligen av hjärtat utan några påhejare i kulisserna.
Är detta det folk som i undersökning efter undersökning utpekas tillhöra den mest aggressiva, farliga och otrevliga nationen ivärlden?
På mej verkar det som om dessa undersökningar mätt något som inte existerar och bortsett från att mäta vad som är nationens verkliga karaktäristika.
Israel är genuint, unikt och alldeles otroligt kärleksfullt.
Inte bara på Tu beAv.
Tu beAv har blivit en andra Valentine Day – fast egentligen är det nog tvärt om.
Jag är helt övertygad om att Tu beAv var först.
Varför detta konstiga namn på en kväll som vibrerar av kärlek.
Månaden vi nu är inne i heter Av och den femtonde dagen skriva ibland på hebreiska med bokstäver som är numrerade.Tu är en sammanslagning av tet (9) och vav (6) som tillsammans ger 15.
Detta för oss till den femtonde dagen i månaden Av.
Finner man sin partner just denna dag lovas man en nästan tusenprocentig evig lycka och vem kan begära mer än så?
Många förlovar sej också just på Tu beAv, helst då i skinande, vita kläder.
I kväll var det Tu beAv-festligheter här på kibbutsen.
En känd sångerska intog scenen efter en lång timmes mingel med mat och dryck, ryggdunkande och ännu mer kroppsnära hälsningsceremonier.
Månen var på plats och gjorde vad den kunde för att fånga människornas uppmärksamhet.
Jag har funderat på vad som utmärker israelerna.
En sak är jag definitivt säker på – de tar plats!
De tar plats på ett självklart sätt som inrymmer otroligt mycket mänsklighet.
De är inte rädda för att vara sej själva och att visa både sina vackra och mindre vackra sidor.
Alla accepterar alla som de är och ingen har en chans att inte smälta in i den bilden.
Vad är det för ett folk som anser det vara höjden av lycka att sitta en hel kväll på en gräsmatta på vingliga plaststolar och nynna med efter att en ensam sångerska intagit scenen?
Allsång är faktiskt ett av de mest populära nöjena, och man sjunger verkligen av hjärtat utan några påhejare i kulisserna.
Är detta det folk som i undersökning efter undersökning utpekas tillhöra den mest aggressiva, farliga och otrevliga nationen ivärlden?
På mej verkar det som om dessa undersökningar mätt något som inte existerar och bortsett från att mäta vad som är nationens verkliga karaktäristika.
Israel är genuint, unikt och alldeles otroligt kärleksfullt.
Inte bara på Tu beAv.
2 kommentarer:
Avslutningen på din blogg-post ger en inblick i det som framkallar världens hat mot det lilla folket. Du skriver genuint, unikt och kärleksfullt, till detta kan man lägga sammanhållningen. Genom den Bibliska historien ser man hur folket alltid haft en enorm sammanhållning. Speciellt i tider av okupation. Man har också (fortfarande biblisk historia) vägrat anpassa sig det det som kallas världen. Daniel i Babylonien är ett praktexempel, eller också Mordokai(Esters bok). Detta tror jag har skapat ett enormt hat från världen som förväntar sig att alla ska vända kappan efter vinden. Men det gör inte människorna i Israel.
Hej Guds Basun -
Det finns nog fortfarande en hel del kvar av den sammanhållning du berättar om.
Jag kommer ihåg under senaste Libanonkriget för två år sedan hur gräsrötterna omedelbart satte igång olika stöttande åtgärder för att hjälpa de som var värst drabbade.
Det skedde helt spontant och uppslutningen var fenomenal.
De regeringsstödda insatserna låg långt efter av olika orsaker.
Skicka en kommentar