Dessa snälla ögon!
Han sitter där han sitter där han sitter - den unge killen Gilad Shalit.
Du undrar kanske var du hört namnet eller var du sett de här vackra ögonen för han har, mot sina egna personliga önskemål, blivit känd.
Han blev känd när han blev kidnappad av Gazaterrorister för mer än två år sedan.
Ett alldeles för stort antal dagar och olyckligtvis lika många nätter.
De säger att förhandlingar pågår för att få honom fri, men om så är fallet så talar parterna inte samma språk.
Hur kan det annars ta så fruktansvärt lång tid?
Jag skulle vilja ägna mej åt principfrågan – om den utpressningssituation som uppstår när någon frihetsberövas med syfte att "få betalt".
Jag reagerar starkt på den allmänna flatheten mot de personer, eller grupper, som kräver betalning för att sätta en frihetsberövad, en kidnappad, fri.Att ta en annan människa till fånga är en kriminell handling av grövsta slag.
Trots detta verkar det som om allmänheten godkänner eller rent av förespråkar, att man betalar för att få fången fri.
Det är just den principen jag vänder mej mot.
Jag anser att en samlad värld skulle sätta den press som krävs på förövarna, i det här fallet diverse obskyra terrororganisationer i Gaza, för att Gilad ska få komma hem till mamma Aviva och pappa Noam.
Ett älsklingsuttryck för Israelhatarna är att "sätta press på Israel".
Det borde ju betyda att det är en princip som kan fungera.
När det gäller att få Israel att göra vad man vill då duger inget annat än funktionsdugliga påtryckningsmetoder.
Jag har aldrig sett, hört eller läst att någon tänker pressa exempelvis Hamas att släppa Gilad fri.
Detta är oerhört både upprörande och underligt.
Jag tolkar det som att efter en genomförd kriminell handling blir man helgonförklarad och får en automatisk immunitet mot påtryckningar från både hög och låg.
Har jag rätt?
Jag vill inte ha rätt, för det skulle betyda att det inte finns någon rättvisa längre.
Varför uppmanas och uppmuntras Israel att åstadkomma en överenskommelse med Hamas om frisläppandet av Gilad Shalit?
Är det för att man inte vill stöta sej med Hamas genom att kräva att de släpper Gilad fri?
Är det för att man är rädd för Hamas?
Är det för att man är rädd för Islam?
Är det för att man tycker att Israel gott kan släppa ut lite judemördare på gatorna?
Är det för att man inte gillar Israel?
I FN-resolution 1701 som undertecknades i samband med krigsslutet med Hizballah sommaren 2006 står det att de kidnappade värnpliktiga omedelbart ska släppas.
Jag misstänker att ingen, inte ens då, trodde att Hizballah och Hamas skulle bli så rädda för FN att de prompt släppte sina fångar.
Nej, det krävs annat krut.
Det krävs folk med råg i ryggen och stål i blicken som kan ställa krav på kidnapparna man vet de kommer att följa.
I dagens israeliska regering finns det inte en minister som motsvarar den beskrivningen - man får leta efter dylik kompetens i andra läger.
Utanför landets gränder är det tyvärr bara "ge-dom-vad-de-vill-ha", som gäller.
För att Gilad ska få komma hem verkar det krävas nyval.
Nyval är alltid en chansning, men eftersom den nuvarande regeringen sedan länge är totalt arbetsoduglig, blir det nog till att traska till valurnorna snart.
Först därefter, med nytt folk och nya principer, finns det chans för Gilad att få komme hem.
Han sitter där han sitter där han sitter - den unge killen Gilad Shalit.
Du undrar kanske var du hört namnet eller var du sett de här vackra ögonen för han har, mot sina egna personliga önskemål, blivit känd.
Han blev känd när han blev kidnappad av Gazaterrorister för mer än två år sedan.
Ett alldeles för stort antal dagar och olyckligtvis lika många nätter.
De säger att förhandlingar pågår för att få honom fri, men om så är fallet så talar parterna inte samma språk.
Hur kan det annars ta så fruktansvärt lång tid?
Jag skulle vilja ägna mej åt principfrågan – om den utpressningssituation som uppstår när någon frihetsberövas med syfte att "få betalt".
Jag reagerar starkt på den allmänna flatheten mot de personer, eller grupper, som kräver betalning för att sätta en frihetsberövad, en kidnappad, fri.Att ta en annan människa till fånga är en kriminell handling av grövsta slag.
Trots detta verkar det som om allmänheten godkänner eller rent av förespråkar, att man betalar för att få fången fri.
Det är just den principen jag vänder mej mot.
Jag anser att en samlad värld skulle sätta den press som krävs på förövarna, i det här fallet diverse obskyra terrororganisationer i Gaza, för att Gilad ska få komma hem till mamma Aviva och pappa Noam.
Ett älsklingsuttryck för Israelhatarna är att "sätta press på Israel".
Det borde ju betyda att det är en princip som kan fungera.
När det gäller att få Israel att göra vad man vill då duger inget annat än funktionsdugliga påtryckningsmetoder.
Jag har aldrig sett, hört eller läst att någon tänker pressa exempelvis Hamas att släppa Gilad fri.
Detta är oerhört både upprörande och underligt.
Jag tolkar det som att efter en genomförd kriminell handling blir man helgonförklarad och får en automatisk immunitet mot påtryckningar från både hög och låg.
Har jag rätt?
Jag vill inte ha rätt, för det skulle betyda att det inte finns någon rättvisa längre.
Varför uppmanas och uppmuntras Israel att åstadkomma en överenskommelse med Hamas om frisläppandet av Gilad Shalit?
Är det för att man inte vill stöta sej med Hamas genom att kräva att de släpper Gilad fri?
Är det för att man är rädd för Hamas?
Är det för att man är rädd för Islam?
Är det för att man tycker att Israel gott kan släppa ut lite judemördare på gatorna?
Är det för att man inte gillar Israel?
I FN-resolution 1701 som undertecknades i samband med krigsslutet med Hizballah sommaren 2006 står det att de kidnappade värnpliktiga omedelbart ska släppas.
Jag misstänker att ingen, inte ens då, trodde att Hizballah och Hamas skulle bli så rädda för FN att de prompt släppte sina fångar.
Nej, det krävs annat krut.
Det krävs folk med råg i ryggen och stål i blicken som kan ställa krav på kidnapparna man vet de kommer att följa.
I dagens israeliska regering finns det inte en minister som motsvarar den beskrivningen - man får leta efter dylik kompetens i andra läger.
Utanför landets gränder är det tyvärr bara "ge-dom-vad-de-vill-ha", som gäller.
För att Gilad ska få komma hem verkar det krävas nyval.
Nyval är alltid en chansning, men eftersom den nuvarande regeringen sedan länge är totalt arbetsoduglig, blir det nog till att traska till valurnorna snart.
Först därefter, med nytt folk och nya principer, finns det chans för Gilad att få komme hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar