Olmert - den älskade

DN tittar i kristallkulan.
Hur ett massivt och helt ogenomträngligt mörker skulle kunna bli ännu tätare än det nuvarande, är svårt att förstå.
Det smutsiga nät av lögner, svek, mutor, hotelser och arrogans Olmert omger sej med kan tvättas rent endast om spindeln i nätet avlägsnas.
Mörkret kommer då inte att tätna utan att långsamt lätta när hans multipla felsteg repareras och när denna för Israel så destruktiva period blivit ett långsamt läkande sår.

DN mäter händelserna under Olmerts regeringsperiod utifrån om den varit bra för araberna eller inte.
Naturligtvis har den varit det.
Är DN intresserat av om Olmert varit bra för Israel?
Knappast.

När Olmert berättade att han hade prostatacancer gick telefonerna varma uppe i Libanon bland Hizballah-folket och i de palestinska områdena.
Man var ordentligt oroad, inte för hans hälsa, utan för hans förmåga att sitta kvar på sitt jobb.
De älskade Olmert.
För dem var Olmert en fantastisk premiärminister som gav dem vad de beställde redan innan de avslutat sin begäran.
"Måtte den gode guden skydda och bevara honom från allt ont så vi kan fortsätta vår strategi enligt våra stadgar och manifest.
En liten bit av Israel i taget, långsamt men absolut idiotsäkert."

Olmert har varit jättepopulär i Sverige för han har lagt på den s.k. hyllan allt som har med Israels säkerhet att göra.
Han har ibland mumlat fram ett och annat motkrav till palestinierna men så snart han funnit att det inte föll i god jord låtsades han som om det regnade.
På en arab kan man inte ställa några krav, i varje fall inga de själva ogillar.
Så vad blir kvar?

Alla känner till att dessa "fredsförhandlingar" är ett spel för gallerierna.
De svanska gallerierna inkluderade.Abbas kan aldrig gå med på något mindre än vad Arafat sa nej till i Camp David år 2000 och Israel kommer aldrig att ge vad de erbjöd då, efter att ha genomlevt flera år av grymhetens intifador med decimerade familjer och förlorade illusioner.
Nåväl, Olmert visade att han kunde sträcka sej längre än någon annan för att göra Bush och Rice glada.
Det israeliska folket har åsett spektaklet med ett sorgset leende och suckat att - så var det dags igen...

Natanyhu har inga trollstavar till sitt förfogande men han har en klar blick för situationens både problem och möjligheter. Han ser inte bara till Ramalla utan också till den omgivande arabvärlden som arbetar i symbios med palestinierna för att med alla medel avliva 60-åringen som de insisterar är roten till allt deras elände.Så kan det gå när man bara ser grandet i den andres öga och helt bortser från bjälken i sitt eget.
Fram för fler speglar till araberna!

Nej, jag är inte paranoid. Det handlar bara om att lägga ihop två och två.
Det räcker inte att man KAN lägga ihop två och två utan också om att VILJA göra detta.

Under tider skulle DN kunna göra en bamseinsats genom att berätta för palestinierna att ordet förhandlingar innebär att parterna både ger och tar.
Om så inte är fallet handlar det om utpressning, med, som i det här fallet, assistans av en villig omvärld.

DN