Jag erkänner att jag reagerade spontant och ogenomtänkt igår när vi plötsligt hörde att bråkmakarbåtarna som seglat från Cypern till Gaza ostörda skulle få ankra upp i hamnen nedanför höghusen i Gaza.
Jag blev först förbaskad, sedan besviken och först därefter började jag tänka...
Kanske började jag inte tänka på allvar innan jag hörde att den kloke och stilige ÖB´n, Gabi Ashkenazi, hade varit med om att fatta beslutet att låta dem göra vad de egentligen inte alls ville göra.
Jag förstår nu att vad båtfolket egentligen ville var att få dramatiska bilder som visade hur grymma och demoniska israelerna är.Kanske skulle det till och med uppstå blodvite – till nyhetsbyråernas glädje.
Båtarna var packade med mediafolk som såg sitt livs chans att föreviga Israels brutala apartheidblockad.
Kanske var det ändå lite för många skribenter och fotografer ombord för båtfolket kunde inte leverera vad Gazaborna ville ha – mat.
Husmanskost har de redan gott om efter israelernas ständiga inmatningar av lastbil efter lastbil efter lastbil.
Nu trodde väl de som troget väntade på stranden att det skulle serveras gåsleverpastej, hummer och prinsesstårtor – så mycket förhandsreklam dessa båtar lyckats sprida.
Besvikelsen blev därför stor när det visade sej att de inte hade bunkrat upp med något av detta.
De hade satsat på helt fel saker.
I stället för att ta med sej någorlunda attraktiva varor hade de lastat båtarna med de numera ökända 5000 ballongerna.
Jag undrar vem av sjöfararna som kom upp med denna ofattbart banala idé?
Detta om något visar att de inte alls var intresserade av att hjälpa Gazaborna – de var bara ute efter solkig PR.
Människorna som väntade förlorade snabbt intresset för spektaklet och troppade av.
Kvar stod en grupp fjantiga, halvgamla fruntimmer från båtarna som under fnitter och fniss svepte in sej i Arafatschalar – mitt i hettan!
Det hela fick ett löjets skimmer över sej och det var väl också de enda orginella bilder fotograferna kunde skicka hem.
Slutsats.
Vill du göra något gott för någon - ge honom vad han behöver - vilket sällan inkluderar ballonger!
Jag blev först förbaskad, sedan besviken och först därefter började jag tänka...
Kanske började jag inte tänka på allvar innan jag hörde att den kloke och stilige ÖB´n, Gabi Ashkenazi, hade varit med om att fatta beslutet att låta dem göra vad de egentligen inte alls ville göra.
Jag förstår nu att vad båtfolket egentligen ville var att få dramatiska bilder som visade hur grymma och demoniska israelerna är.Kanske skulle det till och med uppstå blodvite – till nyhetsbyråernas glädje.
Båtarna var packade med mediafolk som såg sitt livs chans att föreviga Israels brutala apartheidblockad.
Kanske var det ändå lite för många skribenter och fotografer ombord för båtfolket kunde inte leverera vad Gazaborna ville ha – mat.
Husmanskost har de redan gott om efter israelernas ständiga inmatningar av lastbil efter lastbil efter lastbil.
Nu trodde väl de som troget väntade på stranden att det skulle serveras gåsleverpastej, hummer och prinsesstårtor – så mycket förhandsreklam dessa båtar lyckats sprida.
Besvikelsen blev därför stor när det visade sej att de inte hade bunkrat upp med något av detta.
De hade satsat på helt fel saker.
I stället för att ta med sej någorlunda attraktiva varor hade de lastat båtarna med de numera ökända 5000 ballongerna.
Jag undrar vem av sjöfararna som kom upp med denna ofattbart banala idé?
Detta om något visar att de inte alls var intresserade av att hjälpa Gazaborna – de var bara ute efter solkig PR.
Människorna som väntade förlorade snabbt intresset för spektaklet och troppade av.
Kvar stod en grupp fjantiga, halvgamla fruntimmer från båtarna som under fnitter och fniss svepte in sej i Arafatschalar – mitt i hettan!
Det hela fick ett löjets skimmer över sej och det var väl också de enda orginella bilder fotograferna kunde skicka hem.
Slutsats.
Vill du göra något gott för någon - ge honom vad han behöver - vilket sällan inkluderar ballonger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar