Världen Idag

Läget är allvarligt men inte livshotande.
Men tänk om det ändå är livshotande...?

Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det, men det känns lite "ostabilt" – om jag så säger.
Det underliga är att mitt i kaos är vardagen tryggare än trygg.
Kibbutsen är varm och välkomnande.

Trots akut vattenbrist är den grön.
Jag ser absolut ingen förändring av bevattningsförfarandet – att spruta vatten över gräsmattorna medan solen steker är en alltför vanlig syn.

Vårt hus är byggt av sten och ligger mitt i en grönskande djungel.
Dadelpalmerna står i ring runt den smaragdgröna gräsmattan utanför våra fönster.
Längre bort har vi Gilboas berg som ruvar över våra liv och vår framtid.
Hur skulle något ont kunna drabba denna idyll?

Vi ser dock att det politiska systemets fortbestånd är på starkt obestånd.
Den ena auktoriteten efter den andra pulvriseras och vi undrar ibland om vi egentligen behövde dem?

De allvarligaste hoten kommer naturligtvis utifrån.
Jag har nästan slutat räkna hur många de är.Hamas, Hizballah, Syrien, Iran... Ryssland?
Det borde väl innebära att lilla Israel är oerhört betydelsefullt.

Hamas har helt duperat våra ledare som blev lurade till den "vapenvila" som nu pågår.
En vapenvila som innebär att de skjuter en Kassamraket eller några granater när behovet blir dem övermäktigt.
Kanske handlar det mer om modet att göra Hamas sura – de längtar och trängtar så mycket efter internationell legitimitet att de utövar sin inhemska makt med brutal skärpa.

Hizballah hotar med vedergällning...

Skulle Israel vedergälla för återlämnandet av döda soldater i stället för levande, då skulle vi verkligen ha orsak att tala om vedergällning.
Människorättsgrupper i Libanon bekräftar Israels påståenden att Hizballah beväpnat sej till tänderna och nu bara väntar på marschorder.
Syrien skramlar och skramlar med sina vapen men hitintills har det inte blivit mer än oväsen.

Vi hör dock då och då om den stora mängd raketer med okänt innehåll som står klara och riktade mot mål här runt omkring.

Dessutom pågår diverse affärsuppgörelser med Ryssland och då handlar det inte om vodka.

Iran. Vad ska man säga om Iran?
Är de så förskräckliga som Ahmedinejads vulgärpropaganda utlovar – då ligger vi illa till.
Det börjar sticka upp ursäkter lite här och var om vad han kläcker ur sej, men de stannar i den virtuella världen. De landar aldrig.
Missförstådd? Inte då. Hans persiska är alltför tydlig för det.
Snacksalig? Kan så vara, men snacket talar entydigt om att en morgon ska den nymornade världen finna att Israel är borta.

Kanske fortfarande kvar på kartan men för övrigt – borta.
Mullornas kelgris skrämmer oss, speciellt med tanke på vårt katastrofala ledarskikt.

Ryssland skrämmer oss också med sin storlek som tillåter dem att göra vad de vill.
Frågan är vad de vill? Vad de vill göra med Israel?
De senaste händelserna i Georgien visar att de tar för sej utan att först be om lov och Israel är i det avseendet bara en munsbit.
Om det är det de vill – som sagt?

Efter detta tycker jag vi måste byta perspektiv och ägna oss åt lite vardagsprat.
Båtprovokatörerna med sitt mediauppbåd blev insläppta i Gaza men lurade på propagandakonfekten.
Frågan kvarstår hur Israel kommer att handla om hundra båtar försöker ta sej in till hamnen i Gaza?

Kanske knepet är att ha tillräckligt många journalister med sej...
Förresten så blev Gazaborna besvikna när det visade sej att de hade ytterst lite mat med sej, så de gick hem.
De var endast marginellt intresserade av ballongerna.

Obama valde en stilig karl till vicepresidentkandidat. Biden.
Efter talen vandrade de i sina bländvita skjortor ut i folkhavet för att vara folkliga en stund.
De var omringade av sina livvakter i sina missprydande, ja - fula solglasögon.
I Israel kännetecknas livvakterna av en speciell sorts kortärmade skjortor men i USA bär de dessa osexiga solglasögon.
Är de specialdesignade just för dem?

Små, lite kinessneda och – rysligt fula.

Detta var Världen Idag.