17 augusti 2008

Tre stormakter


Bilden är ju ganska snygg men det hjälper inte, liksom...
Hoten finns där och de växer för varje dag allt medan Iran leker katt och råtta med resten av världen.
En lek där de ofta kan kosta på sej ett belåtet litet leende.

Det läskigaste är, tycker jag, att ingen vet hur man ska handskas med situationen och under tiden fortsätter Iran att utveckla sitt kärnvapenprogram i lugn och ro.
Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits om detta men även om pennans makt är stor så krävs det nog lite starkare medicin här.
USA tycker förmodligen att de redan startat upp lite för många krig och är måttligt roade av ytterligare ett – vilket jag i och för sig kan förstå.
Hemmaopinionen vill inte offra fler unga, vackra pojkar för att ett iranskt brushuvud driver en utrotningspropaganda mot Israel, USA och resten av västvärlden.

I Israel är man å andra sidan beredda att offra sina unga, vackra pojkar men man vill först veta lite mer om hur efterförloppet kan tänkas se ut.

Idag har Iran provskjutit en raket som snart tillåter dem att skjuta upp en satellit i rymden.
Idag har dessutom Ryssland hotat att utrusta sin flotta i Baltiska Sjön med kärnvapenspetsar.

Det tragiska med det iranska hotet är att resten av världen, beroende på egenintressen, är så oeniga om vad som bör göras.
Fattar de inte att det inte "bara" handlar om ett nytt Ground Zero utan om mycket, mycket mer.
Ryssland, t.ex. borde studera kartan lite bättre för att inse att stora delar av deras stora land ligger inom räckvidd för Irans utrotningsraketer.
Om de tror de är på den säkra sidan för att de smörjt Ahmedinejad med diverse godis bör de studera orientens alldeles egna moralkodex.En överenskommelse är en överenskommelse bara så länge den gagnar ens egna syften.
Jag har för mej att självaste Muhammed var inne på den linjen...
Att lita på Ahmedinejads löften är inte rekommendabelt ens för vodkanationen Ryssland.

Nu kommer alltså nästa u-båt som fastnar på en klippa i Blekinge skärgård att vara utrustad med kärnvapenspetsar...
Som någon uttryckte det så har det varit en period av hudna mellan Ryssland och resten av världen.
En hudna bryter man ju när andra alternativ ter sej mer lukrativa och det var just vad som hände i Georgien under de Olympiska Spelens öppningsceremoni.
Ryssland hade under en tid byggt upp de muskler man nu visade och vi såg storhetsvansinnet i vitögat.
Inga länder i Rysslands närområde kan längre känna sej säkra och allra minst säkra kan de länder känna sej som sträckt ut sina känselspröt mot väst.

Georgien – fy.
Ukraina – fy.
Polen – fy.
Det finns kanske fler...

Vi har under en längre tid levt med endast en stormakt.
Kanske har det ändrats nu, kanske har vi två – eller tre.
Vi får aldrig glömma Iran.

Inga kommentarer: