Visar inlägg med etikett kärnvapen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärnvapen. Visa alla inlägg

01 oktober 2009

Förvånad, någon?


Jag förstår inte riktigt…
Varför blev alla så överraskade av att Iran har ytterligare en anläggning för anrikning av uran?
Denna klenod är gömd i urberget och klar att tas i bruk inom kort.
Jag antar att samma människor som nu blev förvånade kommer att fortsätta att bli förvånade för varje ny anläggning som blir avslöjad.

Varför skulle något så naturligt vara förvånande?
Bara de som tror att Ahmadinejad resonerar som du och jag borde vara förvånade.
Överraskningar från det hållet är något vi borde räkna med eftersom Ahmadinejad inte resonerar som du och jag.

Jag tror dessutom att detta bara är förspelet – Ahmadinejad är inte den som lämnar något åt slumpen.
Länder med oljeinkomster av Irans storlek kan lätt köpa sej kunskaper genom att köpa människor.
Köpa hjärnkapacitet.
Dessa köpta människor har gett Iran de vapen som ska tillförsäkra dem en plats i solen bland världens mest beundrade nationer.

Svenskarna köper sej pensionsförsäkringar för att säkra sin ålderdom medan Iran köper sej kärn(vapen)kunskap vilket de kallt räknar med ska fungera som en pensionsförsäkring.
Tryggt och säkert.
Kanske har de rätt – kanske fel.

Det beror på om någon tänker tala om för Iran att innehav av kärnvapen faktiskt inte är liktydigt med trygghet, säkerhet och en allt övergripande kärlek vilket verkar vara deras något tvivelaktiga arbetshypotes.
Irans islamofascistiska mullaregim spelar sitt förföriska katt-och råtta-spel med oss men vi vägrar inse att för dem är det just ett spel.
Ett spel med insatser inga andra än vi själva kommer att få betala.
Ett steg framåt och två tillbaka.

I dag ska det pratas.
Frågan är bara om vad?
Obama och hans europeiska lärjungar vill känna Ahmadinejad på pulsen om hans kärn(vapen)program.
Försiktigt, men dock.

Ahmadinejad vill berätta för dem hur han vill förändra världen.
Att prata om Irans kärn(vapen)spurt kommer att sitta hårt åt.
Det låter för mej som om det kommer att bli typ ett hederligt gammaldags kafferep där alla pratar i munnen på varandra och ingen efteråt har en aning om vad som sagts.

OK – man ska inte racka ner på goda föresatser men dessa verkar mer än lovligt blåögda.
Samtal på högsta nivå där parterna planerar att prata om olika saker, där ena parten inte tänker diskutera vad den andra anser vara huvudproblemet och själva orsaken till samtalen.

Kanske kommer Iran att berätta för Obama och Solana (Bildt fick inte vara med - har de inte upptäckt hans storhet än?) att de har ytterligare några anrikningsanläggningar utspridda i ödemarken och alla kommer att bli sååååååååå förvånade.

Skulle samtalen mot förmodan resultera i en bättre värld för oss alla lovar jag att ta bort detta inlägg och ersätta det med en ursäkt.

’Det är synd om människorna’


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ...

DN SvD SvD

17 augusti 2008

Tre stormakter


Bilden är ju ganska snygg men det hjälper inte, liksom...
Hoten finns där och de växer för varje dag allt medan Iran leker katt och råtta med resten av världen.
En lek där de ofta kan kosta på sej ett belåtet litet leende.

Det läskigaste är, tycker jag, att ingen vet hur man ska handskas med situationen och under tiden fortsätter Iran att utveckla sitt kärnvapenprogram i lugn och ro.
Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits om detta men även om pennans makt är stor så krävs det nog lite starkare medicin här.
USA tycker förmodligen att de redan startat upp lite för många krig och är måttligt roade av ytterligare ett – vilket jag i och för sig kan förstå.
Hemmaopinionen vill inte offra fler unga, vackra pojkar för att ett iranskt brushuvud driver en utrotningspropaganda mot Israel, USA och resten av västvärlden.

I Israel är man å andra sidan beredda att offra sina unga, vackra pojkar men man vill först veta lite mer om hur efterförloppet kan tänkas se ut.

Idag har Iran provskjutit en raket som snart tillåter dem att skjuta upp en satellit i rymden.
Idag har dessutom Ryssland hotat att utrusta sin flotta i Baltiska Sjön med kärnvapenspetsar.

Det tragiska med det iranska hotet är att resten av världen, beroende på egenintressen, är så oeniga om vad som bör göras.
Fattar de inte att det inte "bara" handlar om ett nytt Ground Zero utan om mycket, mycket mer.
Ryssland, t.ex. borde studera kartan lite bättre för att inse att stora delar av deras stora land ligger inom räckvidd för Irans utrotningsraketer.
Om de tror de är på den säkra sidan för att de smörjt Ahmedinejad med diverse godis bör de studera orientens alldeles egna moralkodex.En överenskommelse är en överenskommelse bara så länge den gagnar ens egna syften.
Jag har för mej att självaste Muhammed var inne på den linjen...
Att lita på Ahmedinejads löften är inte rekommendabelt ens för vodkanationen Ryssland.

Nu kommer alltså nästa u-båt som fastnar på en klippa i Blekinge skärgård att vara utrustad med kärnvapenspetsar...
Som någon uttryckte det så har det varit en period av hudna mellan Ryssland och resten av världen.
En hudna bryter man ju när andra alternativ ter sej mer lukrativa och det var just vad som hände i Georgien under de Olympiska Spelens öppningsceremoni.
Ryssland hade under en tid byggt upp de muskler man nu visade och vi såg storhetsvansinnet i vitögat.
Inga länder i Rysslands närområde kan längre känna sej säkra och allra minst säkra kan de länder känna sej som sträckt ut sina känselspröt mot väst.

Georgien – fy.
Ukraina – fy.
Polen – fy.
Det finns kanske fler...

Vi har under en längre tid levt med endast en stormakt.
Kanske har det ändrats nu, kanske har vi två – eller tre.
Vi får aldrig glömma Iran.