En ödla i sängen

En ödla i en säng – vad är det för konstigt med det?
Har inte alla det?
Vi har det i alla fall. Hade, kanske är en mera adekvat beskrivning.

Lugn kväll efter vanlig dag. Kväll blev natt och det började bli dags att dyka.
Bra bok på nattygsbordet så scenen var satt. Trodde jag.
Hon, bergis hon var en hon, hade nästan samma färg som underlakanet – lite gammalrosa – och så kravlade hon sej fram.
Det liknade islandshästarnas passgång fast med lilla magen direkt på underlaget, så att säga.
Hon var säkert mera skräckslagen än vad jag var, den lilla gammalrosa ödlekraken.
Jag skäms inte för att jag skrek, medan Jacob blev varm om hjärtat och osedvanligt ömsint.
"Du lilla söta, hur har du hittat hit, vart har du nu förirrat dej" – fast på hebreiska.
Han tog henne varsamt i handen och bar henne försiktigt ut på altanen under ytterligare smeksamma ömhetsbetygelser.
Hur man ska kunna samsas under täcket med en karl med dylika böjelser förblir en ganska spännande gåta.
Efter den upplevelsen lyfter jag numera försiktigt HELA täcket innan jag kryper ner, allt medan Jacob ler.

Vi har också andra husdjur – och då menar jag inte katten.
Vi har kackelackor.
Vi brukar låta tomater och frukt ligga framme och sakta mogna på marmorhällen i köket och när ljuset släckts börjar dansen.
Den ser vi aldrig men på morgonen ser vi resultatet.
Kackelackorna har ätit sej igenom skalet på en eller flera tomater och kanske också smakat på en persika som dessert.
Snygga och välansade hål som förmodligen näringsmässigt bidragit positivt till deras oönskade fortplantningsförmåga.
Är vi så dumma att vi låter maten ligga framme så får vi, som synes, ta konsekvenserna.
Jag tror de bor under kylskåpet men jag har aldrig vågat titta.
En gång när jag var ensam hemma såga jag att katten hittat något som retade hennes nyfikenhet i en hörna i entren. När jag kollade såg jag att inne i skumrasket gömde sej två kackelackor.
Hade Jacob varit hemma hade han fått ta stöten medan jag gick in i ett annat rum och låtsades syssla med annat - men nu var jag alltså själv.
Jag hämtade en sopborste, rensade området från onödiga grejer och öppnade ytterdörren.

Med dödsförakt började jag sopa ut kackelackorna men de verkade gilla vår entre mer än altangolvet. De sprang tillbaka så fort de kunde så jag fick sopa och sopa och sopa en bra stund innan jag sedan snabbt som ögat lyckades stänga dörren.
Puhhh!

Myror vet ni väl vad det är? Fem myror är fler än – ja hur många elefanter var det nu...
Vi har inte fem myror utan mera något i stil med miljoner myror.
Eftersom vi har en liten kattprinsessa inneboende hos oss vill jag inte att någon sprutar gift i krokarna. Vi lever därför tillsammans med myrorna.
De verkar trivas runt och i handfatet i badrummet där jag ibland kan se dem sitta sida vid sida i stiliga rader och dricka från en vattendroppe.
Vi har flera olika myr-raser. Undrar om det heter "raser" om myror?

Ordet ras är ju onekligen negativt belastat men kanske kan man tillåta sej lite lösmynthet när det gäller myror.De vanliga svart-grå myrorna kryper runt, till synes planlöst, över allt och under allt.

Det finns också några pyttemyror som är gulbeige och verkar blyga och relativt försynta.
Några som inte är försynta är de grövre, långbenta myruslingarna som inget biter på. De måste vara de snabbast springande djuren i vår Herres hage med hänsyn tagen till deras storlek.
De är kavata i övermått och finns plötsligt i drivor där de inte fanns för en hundradels sekund sedan.
Ibland blundar jag och spolar ner allt som kryper i vasken. Om en stackare råkar överlevde denna etniska rensningen ser jag det som min heliga plikt att rädda just honom till ett något längre liv.
Sådant tar tyvärr tid, som jag inte har, under den sekundplanerade morgonritualen.

Spindlar har vi naturligtvis av alla modeller. Vi delar upp dem i två huvudgrupper – "the axis of evel" och "the allies".
De allierade hoppar(!) och får finnas medan de ondskefull inte bara undviks utan också går sin hädanfärd till mötes så snart tillfälle bjuds.

Ormar och skorpioner lämnar jag till en annan avhandling som jag hoppas jag aldrig kommer att få underlag till.

Varför denna djuriskhet idag?
Jo, i morse såg jag de underbara papegojorna igen. De var fyra till antalet i stället för fem.
Jag hoppas orsaken till den tillfälliga decimeringen var att en var morgontrött och helt enkelt tog sovmorgon.