Malmös ynkligaste man

Malmös ynkligaste man har gjort bort sej och i sina försök att ta sej ur knipan gjort bort sej ännu mer för att slutligen(?)göra bort sej så till den milda grad att svallvågorna av hans ynkedom nu nått både Europa och Asien.
USA står förmodligen på tur.

Hur har Malmös ynkligaste man lyckats med detta konststycke?
Har har helt enkelt varit sej själv.
Sagt vad han tycker och tänker och förväntat sej bli älskad för det.

Till sin förvåning upptäckte han att svenska folket visade en tåga han inte kunnat drömma om.
De höll inte med.
De ville inte dela hans smutsiga byk genom sin tystnad utan hov upp sin röst.
Det svenska folket stod upp för den urgamla svenska traditionen att ’du ska värna om din broder utan att snegla på snöd personlig vinning'.

Ilmar Reepalu hade lika gärna kunnat berätta för sina läsare i klartext att han säger vad han säger för att Sverige går till val i september i år och att han behöver varje upptänklig muslimsk röstsedel för att vara säker på att kunna fortsätta sitt guldkantade jobb.
Alla förstod.
Om det finns något som kallas ’moralisk brottslighet’ så var Reepalus försök att skuldbelägga Malmös judar samtidigt som han gav muslimerna i samma stad frisedel ett exempel på detta.
Moraliskt brottsligt.

Ilmar Reepalu kallas "Malmös starke man".
Det kan inte bli mera fel.
Malmös starka män och kvinnor är de judar som stannar kvar trots trakasserierna.
Det är de Malmöbor - kristna, muslimer och de som inte bryr sig om religion - som tar ställning emot rasismen, antisemitismen, intoleransen, fanatismen och våldet.
Ilmar Reepalu däremot framstår idag som Malmös svagaste länk.

Om Reepalu finns inte mycket mer att tillägga men invånarna i Malmö och alla som på något sätt har möjlighet att påverka denne mans fortsätta karriär – kräv ett stopp.
Ett tvärstopp.
Om ni låter honom fortsätta kommer ni att vara delaktiga i denna moraliska brottslighet och delaktiga i denna vackra stads fortsatta förfall.

Låt Malmö bli känt och inte ökänt.


Efter dessa spretiga tankar har jag fått möjlighet att bjuda er på en koncentrerad och mera genomarbetad belysning av Reepalus framfart bland rubrikerna.
En god vän, Jurek Hirschberg, publicerade en kommentar till ’en dåres försvarstal’ i Barometern 28 jan. 2010 som jag fått hans tillåtelse att publicera här.


Kommunalrådets förlorade heder

Ilmar Reepalu, du är en offentlig person.
Ingenting av det du säger offentligt är privat.
Som offentlig person tar du dig friheten att tala om för medlemmarna av en ansatt minoritet vad de skall ha för åsikter och lojaliteter, vilka organisationer de skall stödja, vilka flaggor de skall vifta med, vilka uttalanden de skall göra och hur mycket de skall skylla sig själva ifall de inte lever upp till dina naiva föreställningar.
En etnisk minoritet marscherar inte i takt.
Varje medborgare har rätt till vilken personlig hållning som helst inom lagens råmärken och denna hållning behöver han inte stå till svars för.
En jude som bor i Malmö har all rätt i världen att stödja Israel, se det som Mellanösterns demokratiska oas, bära Davidstjärnan eller kipa, delta i laglig demonstration under israelisk flagg och betrakta Judar för Israelisk-Palestinsk Fred som en komprometterad marginell organisation som inte bidrar till israelisk-palestinsk fred.
Eller tvärtom.
Som offentlig person skall du se till att denna demokratiska rätt får utövas av varje Malmöbo i stället för att bli stympad av lokala antisemiter, religiösa fanatiker, odugliga polisbefäl eller ett komunalråd (s) som har glömt sin uppgift.
Där har du misslyckats på alla fronter.

Jurek Hirschberg

Läs även andra bloggares åsikter om Jurek Hirschberg, Ilmar Reepalu, Malmö, ...

SDS NSK HD SDS SDS NSK SKD DN

Propaganda

15+16+8
Det tog 15 timmar för det första israeliska räddningsteamet att organisera sej.
Det tog 16 timmar att flyga till Haiti.
Det tog 8 timmar att sätta upp fältsjukhuset och göra det funktionsdugligt.

39 timmar av rå och obarmhärtig propaganda.

Läs även andra bloggares åsikter om propaganda, Haiti, räddningsteam, Israel, ...

Obamas förföriska dröm

För en man som gav ordet ‘CHANGE’ ett ansikte är hans föråldrade attityd gentemot konflikten i Mellanöstern både förvånande och djupt oattraktiv.
I ärlighetens namn – skulle man inte kunna förvänta sej lite läcker och sensuell ’change’?!
Lite attraktiv, frestande och eggande ’change’?!

En man som vann hela kungariket genom slogans inlindade i vita leenden borde, trots bristen på substans, kunna bjuda på mer än ”more of the same”.
Lade sej förändringens vindar till ro så snart vinnaren besteg podiet för att mottaga folkets ljubel?

Massorna väntade otåligt på den utlovade nya världsordningen och det tragiska är att de väntar än.
Människorna i Mellanöstern väntar – inte på diktat utan på nya idéer, nya tankebanor och nya infallsvinklar.
Vad erbjuds de?
Skåpmat.

Är detta allt ’Kungen av Change’ har att bjuda på?

I en intervju i Times 15 jan. 2010, berättade Obama för intervjupersonen, Joe Klein, ” I'll be honest with you - this is just really hard”.
I fri översättning – ”det här med Mellanöstern och speciellt problemet med Israel och palestinierna är förbaskat svårt.”

Så Obama tycker det är svårt...
Om han nu tycker det är så svårt så kanske det vore läge för lite självransakan.
Kanske skulle han rent av börja lyssna till vad båda parter säger och inte bara på vad palestinierna säger.

Saeb Erekat, palestiniernas megafon mot västvärlden, säger om det mesta som kommer ut från Israel att det är ”absolutely unacceptable”.
Vad skulle Erekat säga om israelerna började tillämpa samma taktik och påstå med den självklarhet som krävs att Jerusalem aldrig kommer att bli en palestinsk huvudstad.
Aldrig har varit och aldrig kommer att bli.
”Absolutely unacceptable”!

”Acceptable”?

Varför Mellanöstern är så svårt för Obama beror till stor del på att han lyssnar på storheter som Erekat – och enbart på Erekat.
Han har köpt det muslimska narrativet rakt av och då blir det svårt.
Alltför svårt för Obama.

De flesta presidenter i USA lyfter sin blick mot ’fyra nya år’ redan i början av den första ämbetsperioden.
Obama är inget undantag men ska han lyckas med det bör han skynda sej att lämna lågstadiet och åtminstone börja kika på vad de har för sej på mellanstadiet.
En president har kort lärotid och Obamas lärotid är i stort sett över.
Det är dags för ’change’.

Efter 16 års skräckvälde i Oslos kölvatten ligger bevisbördan helt och hållet hos de som vidhåller tvåstatslösningens förträfflighet.
De bör kunna visa upp att denna lösning bjuder på en rimlig chans att lyckas och att riskerna med detta vågspel är acceptabla.
Kan de inte göra detta är det definitivt dags för ’change’.

Obama har inte kunnat visa tillfredsställande prognoser i något av dessa avseenden så nu återstår bara att se om han har tillräckligt med mod för att genomföra en tydlig och offentlig avveckling av denna galna konstruktion.
När han väl har kommit så lång och hans tankävärld är befriad från gammalt bråte kommer han att finna att klokt folk är beredda att samtala med honom om helt andra typer av lösningar.
Lösningar med stor chans att lyckas och med försumbara risker.

Obamas förföriska dröm behöver inte vara speciellt svår – bara klok och med rötter i både historien och i verkligheten.


Läs även andra bloggares åsikter om 'change', Barak Obama, Mellanöstern, ny världsordning, Saeb Erekat, Israel, Jerusalem, USA, bevisbörda, ...

I krig och kärlek är allt tillåtet

Hoppa över det här blogginlägget om du är rädd för bilder som berör.

På bilden ser du en amerikansk man i sina bästa år.

Hans namn är John Gebhardt och han befinner sej just nu i Irak för att tjäna både Irak och sitt eget fosterland.

Hans fru, Mindy, berättar här hur hennes man tillbringat sina nätter den senaste tiden.

Den lilla flickan på bilden förlorade hela sin familj när de kallblodigt avrättades av rebeller som håller det irakiska folket i en aldrig sinande dödsskräck.

De avsåg att mörda även denna lilla flicka, som jag tyvärr inte vet namnet på, så de sköt henne i huvudet.

Hon var dock smartare än sina bödlar och – överlevde.

Tyvärr blev hon svårt skadad och fick genomgå en operation för att sedan förhoppningsvis kunna tillfriskna.

På bilden ser du operationsärret på hennes bakhuvud.

Vägen till ett friskare liv har inte varit spikrak, hon har haft ont i både kropp och själ och varit mycket orolig.

Naturligtvis blev det dåligt med den helande sömnen tills de upptäckte att det fanns en person som genom sin trygghet kunde få henne lugn.

John Gebhardt.

Han har därför tillbringat de senaste nätterna sovande i stolen du ser på bilden med sina starka och trygga armar runt den lilla olyckliga flickan.

Mindy berättar att hennes tillfrisknande nu satt fart och med ett barns resurser förväntas hennes tillfrisknandekurva fortsätta att peka uppåt.

Läs även andra bloggares åsikter om John Gebhardt, Irak, USA, rebeller, avrättningar, ...

Gottepåsar

Nedanstående kunde lika gärna haft som rubrik ’gester med livet som insats’ men av ren snålhet valde jag det kortare alternativet.

Det har gått troll i det här med gester.
Gester för att blidka, gester för att smöra och för att tala om för motparten hur snäll och vänligt inställd man egentligen är.

Visserligen är ceremonielet runt en överenskommelse en komplicerad process här i Mellanöstern, en ritual, men att låta de lokala traditionerna styra internationella förhandlingar är att ge folkloren mer tyngd än den förtjänar.

Mer tyngd än de nödvändiga kompromisser som krävs för en bestående överenskommelse.

Det krävs som bekant två för att dansa tango men det krävs också likvärdiga insatser och uppoffringar av de två existerande parterna när man ger sej in i förhandlingar.
Om man har anledning att tro att förhandlingar överhuvudtaget är en framkomlig väg i dagens förgiftade atmosfär är en annan historia som vi förmodligen inte kan undvika framöver.

Idag verkar det som om förhandlingar kan påbörjas endast om de föregåtts av gester.
Jag tycker i min enfald att det borde räcka med att ärligt lägga fram sina positioner för att sedermera ställa dessa i relation till motpartens men – inte då.
Det krävs att de som kommer att sitta på andra sidan förhandlingsbordet först får sina gottepåsar innan någon kan komma till skott.

Det är egentligen underligare än så – gottepåsen bör innehålla sådant som står på förhandlingsagendan och helst löften om att utgången av förhandlingarna kommer att bli i enlighet med motpartens krav.
Hänger ni med?
Om inte så är ni ursäktade för hela företeelsen är så vansinnigt absurd.
Som om arbetsgivarna måste lova arbetstagarna att de kommer att få allt vad de begär redan innan några löne-och-anställningsförhandlingar inletts.

I Mellanöstern kan de förväntade gesterna vara typ att släppa ut dömda terrorister (det heter visst extremister nuförtiden...) och kriminella på grönbete, plocka bort skyddande väghinder så att framfarten för dessa terrorister (förlåt extremister) underlättas, låta dem få det polisiära ansvaret för ytterligare områden – som om de inte skulle ha nog problem med de områden de redan idag har ansvar för och naturligtvis säckvis med guldpengar.

Som de ärliga sanningssökare ni är antar jag att ni redan nu är brydda över en sak – att vi har talat om gester från endast en av parterna.
Israeliska goodwill gester.
Nå, hur blir det med goodwill gester från den palestinska sidan?

Hör ni hur det ekar???
Ekot ni får tillbaka säger att en sådan fråga är förbjuden att ställa.
Störtförbjuden.
Inte kan väl någon begära att de stackars palestinierna ska bidraga med några gester till elakingarna i Jerusalem och Tel Aviv – de är ju under ockupation...

För att göra klart en sak så ska jag i rättvisans namn erkänna att palestinierna visst bjuder på gester.
Gester i form av raketbeskjutningar från Gaza, bombsprängningar och granatexplosioner lite här och var och en aldrig sinande hatpropaganda.
Gester javisst, men knappast goodwill gester.

Om ockupationen finns bara en sak att säga – den hade kunnat vara över i stort sett när den inleddes om palestinierna visat någon som helst önskan att ta ansvar för sin egen framtid.
Det finns ingen anledning för någon att ockupera ansvarstagande människor.

Det finns symboliska gester, tomma gester och så finns det livsfarliga gester.
De oanständiga gesterna lämnar vi därhän.
Israel förväntas bjuda sin motpart på gester som innebär livsfara för befolkningen så varför skulle de genomföra ett sådant projekt när motparten på sin höjd redovisar sin likgiltighet?

Slutsats.
Inga fler ensidiga gester.
Inga fler livsfarliga gester.
Inga fler gottepåsar till palestinierna innan de visar att de är beredda att åtminstone göra en ansats att återgälda på ett ansvarsfullt, rakt och hedervärt sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om goodwill gestures, Mellanöstern, förhandlingar, kompromisser, Israel, palestinier, Tel Aviv, Jerusalem, hatpropaganda, raketbeskjutningar, ...


A, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD, 2, 3, 4, 5, 6, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, Gp, 2, 3, Dag, 2, Vlt, Blt, Sr, K, S, Vg, 2, 3, 4, 5, N, 2, Svt, Tv2, P, 2, 3, 4, Vl, Sk, Kri, 2, Y, 2, L, Ns, Etc, Hd, 2, 3, C, Ex, 2, 3, Kt, Tv4, 2, Sr, Ln, F, Svt, E

Kaos på Aftonbladet

Nu är den svarta rubriken ändrad till en något mindre svart rubrik i den seriösaste av tidningar, Aftonbladet, men de som under större delen av gårdagen klickade fram nätupplagan möttes av megarubriken -

DET RÅDER TOTALT KAOS

I Haiti – om någon undrar.

Jag undrar stillsamt vad Aftonbladet och hjälparbetarna från Sverige hade förväntat sej när de anlände till det jordbävningsdrabbade området?
En jordbävning är aldrig förutsägbar men kanske trodde svenskarna ändå att haitierna på något mirakulöst sätt skulle ha planerat och organiserat sitt elände i förväg.

Bokat hotell, sett till att taxibilarna var fulltankade, skapat komittéer för olika sorters behov, bunkrat mat och vatten och sett till att sjukhusens förråd var fyllda och var beredda att ta emot skadade människor.
Att räddningshundarna var färdigutbildade och energidryckerna uppställda i snygga rader.
Kanske till och med sopat gatorna...

Vad trodde Aftonbladet egentligen?

DET RÅDER TOTALT KAOS

Infantilt, debilt och gruvligt okunnigt.
Dessutom stampar de på läsarnas intelligens.

Naturligtvis uppstår det kaos när jorden rämnar och husen ramlar över en.
Hade detta inte resulterat i kaos hade jorden inte varit rund – för det är den väl fortfarande?

I Haiti har det varit kaos en längre tid men det har uppenbarligen undgått Aftonbladet.
Om det hade varit kaosfritt, lugnt och städat där idag – det hade varit en rubrik värd att ödsla trycksvärta på - men Haiti är faktiskt inte Sverige.

DET RÅDER TOTALT KAOS

Aftonbladet har redan ett rykte så skamfilat att jag börjar undra varför inte den stora och mäktiga allmänheten tröttnar på att köpa deras plattityder och svekfulla förvanskningar.
Det finns ju faktiskt ytterligare en kvällstidning som i de flesta avseenden är att föredra.


Aftonbladet ’missade’ dessutom en av de ytterst sällsynta positiva nyheterna som kommer ut från Haiti.
Den om Israel.
Inte om nationen Israel utan om det nyfödda lilla gossebarnet som föddes på fältsjukhuset Israel satt upp.
Efter förslag från släktingar beslöt mamman att ge sin son namnet Israel.

Ofta är jag rysligt dålig på teknikaliteter som länkar och annat men i kväll ska jag göra en ansträngning och ge er en samling länkar med material som garanterat inte synts i Aftonbladet eftersom de inte passar in i deras förvrängda världsbild.
Jag hämtar dem rakt av från den sällsynt initierade och alltid lika aktuella bloggen ’Ilya Meyer’.

LA Times: Sending soldiers of peace to Haiti

CBS News: ”Israels fältsjukhus är sjukvårdens ‘Rolls Royce’ i Haiti”

ABC News: ”Mirakelfödsel bland Haitis ruiner”
WABC News: ”Brodern till en haitier bosatt i New York räddad från ruinerna”
Fox News: ”Israeliska läkare i Haiti”
TF1 France: ”Applåder efter lyckad räddning”

Ännu mer information kan fås från israeliska UD:s hemsida.
Bilder och täta uppdateringar http://idfspokesperson.com/


Läs även andra bloggares åsikter om Haiti, jordbävning, Israel, Ilya Meyer, ...

EX DN DN DN SvD SvD SvD SDS D GP VLT B BLT K SMP P DB VG AB AB AB SDS AB

Humanitet enligt Islam?

Så var vi där igen - det där med humaniteten.
Medmänskligheten.
Viljan att hjälpa andra.

Inte bara prata humanitet utan att handla.
Inte i morgon utan idag.

Haiti drabbades av en mardröm.
Mardrömen varade 60 sekunder och under dessa sekunder dog mer än 50.000 människor.
5.000, 50.000 eller 500.000 – alla lika ofattbara siffror och det verkliga antaler offer kommer vi inte att känna till förrän en bra bit in i framtiden.

Antingen blir vi handlingsförlamade eller aktiverade beroende på omständigheter och personlig utrustning.
Vi vill så mycket men endast få bereds plats att göra något handgripligen.
Vad kan då vi andra bidraga med?
Jo med pengar.
Bill Clinton vädjar till människor att skänka pengar och ansenliga summor kommer in.

Vilka är det då som skänker pengar?
En del skänker av sitt överflöd medan andra skänker av sitt nödtorft men vi skänker – alla utom de rika muslimska länderna.

Den lilla föraktade Israel var snabbt på plats med reella hjälpinsatser.
Ett fältsjukhus sattes upp där 40 läkare, 25 sjuksköterskor, undersköterskor och apotekspersonal kommer att arbeta de närmsta veckorna.
På detta sjukhus finns det tillgång till röntgen, intensivvård med akutplatser, två operationsrum, en kirurgisk och en medicinsk avdelning samt ett BB!
Sjukhuset kommer att kunna ta emot 500 patienter dagligen och utföra livsuppehållande operationer.
Man har dessutom tagit med sej uppskattningsvis 10 ton välbehövligt material.

Vad gäller rena räddningsarbetare så är de utrustade och uppbackade av all tillgänglig expertis det högteknologiska Israel kan erbjuda.

Varför gör då Israel detta?
Har de inte nog med elände på hemmaplan?

Det är det där med humaniteten.
Medmänsligheten.
Viljan att hjälpa andra.

Att prata humanitet är inte detsamma som humanitet - att handla humant är att visa världen vad verklig humanitet innebär vilket borde vara ryggmärgen i varje human nation.



Varför deltager då inga muslimska nationer i det humanitära arbetet?
(Har jag missat någon så rätta mej.)
De har ju pengar att bygga världens högsta byggnad och tillräckligt med pengar för att utrusta merparten av världens terrororganisationer.
Handlar det om galna prioriteringar?
Har de inte ens några småslantar och ett par läkare över för att hjälpa haitierna som just nu ligger fastklämda under vad som för några dagar sedan var deras hem?

Hjälper inte muslimer några andra än muslimer?
Förresten – de hjälper ju inte ens muslimer vilket denna länk bär vittne om.
De palestinska flyktingarna har sedan decennier torterats genom att inte bli erbjudna varken människovärde eller medborgarskap i de länder många av dem en gång kom ifrån.
Skandalen och tragedin är ett faktum.

På Haiti finns inga judar annat än som turister och rent politiskt är de inga israelfantaster – trots det gör Israel både personella och monetära insatser där det behövs och idag behövs det i Haiti.
Man skulle kunna tro att humanitet är en judisk uppfinning, vilket i och för sig kan bilda stommen i en intressant diskussion, men vad som är säkert är att hjälpa människor i nöd är en naturlig reaktion i Israel.
Israelerna till och med sänder förnödenheter till Gaza vars ledare dyrt och heligt lovat att förinta avsändarna.
Egyptierna sänder...??? till Gaza.

Logik göre sej ej besvär.

Israelerna arbetar i Haiti för att hjälpa förtvivlade och nödställda människor medan oljesheiker, vanliga sheiker och andra icke sheiker med pengar på fickan fortsätter att bygga sina skrytbyggen.
Under tiden ligger haitierna och dör under spillrorna av vad som en gång var.

Är detta ett handlingssätt förenligt med Islam?

Läs även andra bloggares åsikter om Haiti, Bill Clinton, Israel, fältsjukhus, muslimer, terrororganisationer, flyktingar, Gaza, Islam, ...

DN DN DN SvD D SDS Ex AB B BLT HD K SP RES GP