Olmert - brevbäraren

"För sent ska brevbäraren vakna" - och det är inte bra.
Folk vill ha sin morgontidning till frukostflingorna.
Vi har på senare tid lärt oss att Olmert är fascinerad av brev.
(Jo, jag vet att det blir lite mycket "Olmert" men just denne mans person är vad som bekymrar folk här.)
Hur hans lycka blev fullständig var gång den amerikanske penningmagnaten Talansky stack till honom ett kuvert med dollar. Dollar i kubik och kvadrat. Pengar att betala både för personlig PR och en vidlyftig livsföring under ett stort antal år.
Alla israeler klafsar inte runt i leriga kängor i apelsinlunden utan många har lärt sej uppskatta livets goda.
En av dem är Olmert.

Ingen vet hur många "Talanskys" som passerat Olmert genom åren men han har onekligen uppnått en avundsvärd elegans när han låter kuverten osynligt slinka ner i fickorna.
"Doing makes perpect."
Idag kunde han inte motstå frestelsen att göra det han är allra bäst på - att hantera brev.
Han spred ett antal hotelsebrev till knessetfolk i arbetarpartiet som innehöll paragrafer om vad han skulle göra med dem om de inte gjorde som han sa.
De skulle bli sparkade.
Det handlar om en omröstning på onsdag som kan utfalla så att Knesset upplöses och det blir nyval. Arbetarpartiet har där en nyckelroll så lite skrämseltaktik kunde inte vara helt fel.
Om de utvalda låter sej skrämmas eller inte får vi veta på onsdag.

Ett annat viktigt parti i sammanhanget är det religiösa partiet Shas men de kan alltid köpas. Olmert räknar kallt med att han ska ha ordnat de praktiska detaljerna vad gäller deras aldrig sinande lust för penningar innan omröstningen.
Allt vad köpstående heter är Olmert suverän på, då är han helt på sin mammas gata.
Olmert rör om i sina olika grytor med en frenesi som naturligtvis ger enbart röriga resultat.
Häromdagen, den 16 juni, skrev jag om Olmerts alla initiativ, om alla Israels problem han tänker lösa på en gång.
I fredagens Jerusalem Post kunde vi på första sidan läsa en artikel på samma tema av Calev Ben-David kallad "A prime minister churning as fast as he can."
Det är roligt när Jerusalem Post hämtar sin inspiration från min blogg...
Jag undrar om Olmert orkar upp i morgon för att ta itu med sina nya utmaningar på brevfronten?

Vackra, goda och nyttiga

Bilden har inget direkt att göra med vad jag tänker skriva om.
Jag bara tyckte den var fin.
Några mognande granatäpplen från vår kibbuts.

Nu kan man ju alltid konstruera lite kopplingar och de skulle i så fall vara att inne i ett granatäpple finns det ett stort antal röda minifrukter som kan jämföras med det palestinska samhällets många röda fraktioner.

Ett talande exempel är den färska vapenvilan som Israel krystade fram med diktatorregimen Hamas och Egyptens benägna bistånd.
Palestiniernas president och hans Fatahparti bara såg på.

Israel bedriver någon slags fredsförhandlingar med Fatah men har ingen vapenvila med dem.
De angriper israeler på löpande band så snart tillfällen ges.
Ingen går säker trots att säkerhetsbarriären gjort livet något drägligare.
Israel sitter inte ner och försöker tala fred med Hamas för det ingår helt enkelt inte i deras världsbild. Däremot finns idag en vapenvila dem emellan.

Kan översiktsbilden vara mer absurd?

Jag förstår inte riktigt oron för att vapenvilan inte ska hålla.
Vi har i Gaza att göra med en fanatisk diktatorregim och utfärdar de ett påbud att inga raketer eller annat skrot får lämna Gaza innan de säger till, då förväntas de bli åtlydda.

En Gazabo berättade att ingen skulle våga bryta detta påbud för de skulle då få stå till svars inför Hamas - och det visste alla vad det innebar.
Att stå till svars inför Israel eller USA skulle de flesta av dessa råbarkade typer klara men Hamas - nej, där gick gränsen.
I Gaza vågar ingen trotsa Hamas för alla vet att då är sagan all.

Granatäpplen är både vackra, goda och nyttiga.
Hamas är varken vackert, gott eller nyttigt.

Mannen utan substans, Olmert, bryr sej inte om vilket.

Olmerts Diakonia

En fruktansvärd situation som nu dessutom håller på att bli nedsmutsad.
De kidnappade killarna har suttit där de sitter i två år utan att mycket gjorts, inte mycket som lett till några resultat i alla fall. Nu plötsligt, när det möjligen börjar sjunka in i Olmerts medvetande att han är på väg bort, då börjar han agera.
Naturligtvis är han åter igen ute efter folkets kärlek som han tror han skulle få om killarna fick komma hem.
Att han är jättepatetisk är han förmodligen helt omedveten om.

Nu har han sparkat igång deras frigivning genom att lova sådant han inte lovat tidigare. Om han kan lova det nu hade han kunnat lova det tidigare och frågan varför han inte gjorde det samma dag de kidnappades borde utredas i domstol.
Det som tilldrar sej nu är oerhört grymt.
Missförstå mej inte nu - det grymma är att det inte skedde långt tidigare, inte att de eventuellt kommer hem snart.
Det kusliga är att Olmert inte drar sej för att utnyttja killarnas situation för sin egen personliga vinning. Ingen tror att han agerar av människokärlek - det passar bara så innerligt väl in just nu i Olmerts försvar av Olmert.

En annan företeelse som tilldrar sej i Sverige är också något som ger sken av att vara något det inte är. Diakonias outgrundliga människokärlek som omfattar alla palestinier sprids inte för att hjälpa palestinierna. Det är endast en ruggig täckmantel för att få tillfälle att sprida sina hatorgier om Israel.
Samma gäller för palestinagrupper av olika slag - de är inte grundade för att hjälpa palestinierna utan för att under rubriken humanitet avhumanisera Israel.
Jag har en stark känsla av att det till stor det handlar om ren och skär avundsjuka.

Likaväl som att en rubrik ska ge en fingervisning om innehållet i resten av artikeln ska en organisation som utger sej för att verka för rätt och rättvisa inte göra det genom att slänga giftiga spottloskor efter den parten som sedan decennier är utsatt för metodisk avpollettering.
Diakonia vet att de kan göra det med framgång och utan att behöva stå till svars, för medelsvensson, som får sin huvudsakliga information från TT och andra mindre respektabla utgåvor, har ingen möjlighet att tränga igenom falsariet.
Alltså fortsätter de.

Olmert då och hans Diakonia?
Han fortsätter att dupera folket och sina underhuggare med illusioner. Illusioner om att han gör allt han förmår för landets bästa. Att han är en klok och förståndig karl som inte har något annat för ögonen än ditt och mitt bästa.
Kan man komma längre bort från sanningen?

Äggskals-skör vapenvila

Skör som ett äggskal.
En informell vapenvila, utan ett enda signerat papper. Hamas ville inte signera ett avtal med Israel för de var rädda att det skulle kunna uppfattas som att de trodde att Israel fanns...

Till och med Olmert visade någon sorts verklighetsförankring i kväll när han delgav sina lyssnare en viss skepsis om sin skapelses hållbarhet.
Han har dock svikit Gilad Shalits familj och hela Israels befolkning genom att inte kräva, to the end, Gilads omedelbara frigivning innan han gick med på en vapenvila.
Gilads pappa berättar att Olmert grovt svikit sitt löfte till honom vilket idag är uppenbart för var och en.

Hamas säger att Gilads frigivning är en sak och vapenvilan en annan och aldrig mötas de två.
Gilad kommer inte att bli fri förrän Israel friger exakt de fångar Hamas begärt från början och de kommer aldrig att tumma på de kraven.
Olmert däremot vidhåller att Gilads öde visst är kopplat till vapenvilan...
I det här fallet tror jag faktiskt mer på Hamas än på Olmert och så gör Israels samlade befolkning.

I sina försök att dölja sina tillkortakommanden berättade en regeringstalesman att "först efter att Hamas gått med på Israels krav gick man med på en vapenvila."
Det låter ju tjusigt och käckt men eftersom dessa "krav" är hemliga så har vi bara regeringens ord på det och de väger numera ganska lätt.
Om kraven är av typ "skicka över 35 raketer om dagen i stället för 36 - snälla" så lär väl inte många bli imponerade.

Mantrat att inte förhandla med terrorister dyker fortfarande upp lite nu och då men det har förlorat lite av sin bombastiska framtoning. Orsaken till det är att man i stället, rakt av utan några förhandlingar, helt enkelt bara ger efter för deras krav.
Är detta vår nya världsordning???

Modig karl

Som sagt...
Klicka på länken.

Bipacksedeln

Vapenvila med Hamas i all ära men inte når den upp till fascinationen över en bipacksedel.

När jag nyss var i Sverige gjorde jag som jag brukar.
Jag fräschade upp mitt lager av apoteksvaror med lite receptfria artiklar.
Apoteken nu för tiden upptas ju till stor del av kosmetika och inte mej emot. Man har en egentligen ganska svårförklarad magkänska att man kan lite mer på apoteksinköpta produkter än på de som säljs tvärs över gatan i parfymeriet.
Det får vara hur det vill med den saken bara jag fortfarande kan köpa mina tandborstar och cortisonkrämer.
Först idag öppnade jag förpackningen till en av krämerna och fann en tjusigt ihopvecklad bipacksedel. Jag kom osökt att tänka på den tiden då mamma satt och veckade örngottsbanden med en slö kniv efter tvätt och mangling.
Jag började läsa bipacksedeln och blev snabbt fascinerad.

Först stod det som inledande information att jag skulle läsa informationen.
Sedan stod det att man skulle spara den och om detta inte räckte för att stilla min nyfikenhet stod personalen på närmsta apotek gärna till tjänst med ytterligare information.
Jag blev genast varm och trygg inombords över detta överväldigande intresse för mitt intellektuella välbefinnande.
Jag fortsatte att läsa.
Nästa punkt var en innehållsförteckning om vad som kommer att avhandlas strax nedanför på bladet.
Sex punkter.
De flesta punkterna handlade om hur jag skulle bete mej INNAN jag använder mej av krämen och EFTER att jag använt densamma.
Naturligtvis fanns där en punkt om hur jag bör förvara den lilla tuben och hoppsan - nu tänkte de inte på min hälsa längre utan på att miljön skulle må bra.
Jag får väl acceptera det då - fast med ett nödrop.

Sista punkten drar till sej min odelade uppmärksamhet och jag överväldigas av en outgrundlig mystik och läshunger.
Punkten heter "Övriga upplysningar".
Lite av ett antiklimax blir det när jag ser att de här skrivit ner hela receptblandningen på min kräm och jag fylls av vemod över alla dessa konstiga ord jag inte begriper ett dugg av.
Jag undrar hur många andra krämanvändare som tycker sammanställningen är solklar?

En tub är receptfri men om jag vill ha två tuber då måste jag först beställa tid hos en doktor, vänta några veckor och sedan ta mej till hans mottagning. Undersökning, recept i handen och hemresa.
Både pengar och tid bortslösade.
Nä-ä-ä, enklare att köpa en tub, betala, gå ut genom dörren, gå in igen och hämta ytterligare en tub och betala för den också. Finns där mer än en kassa så välj nu den du inte besökt tidigare.
För säkerhets skull.
Du kan annars bli ivägskickad till en doktor...

Den sista informationen på bipacksedeln finns nog med för att göra dej god och glad så krämen gör bästa möjliga nytta.
Där står "Denna bipacksedel godkändes senast den 2006-07-10.
- Är det inte lite väl länge sedan?
- Kan jag verkligen lita på apoteket
- Vågar jag verkligen använda den här krämen?

Detta om vådan av att fördjupa sej i en bipacksedel.

Hur blev det nu med vapenvilan med Hamas?
Jo, parterna sitter nu och lurar på en slutkläm som kommer att innefatta så mycket elände som möjligt för den andra parten.
Gulligt och trivsamt som vanligt.

Olmert, den skållade råttan

Jag fick en video i går och allt sedan jag avnjöt den, har jag levt i dess mycket täta atmosfär.
Jag försökte sätta den här på bloggen men för det behövdes en teknisk överkurs så jag får nöja mej med att skriva in adressen.
http://www.youtube.com/watch?v=qVM6x4BechI

Annars hade jag tänkt berätta om vad som händer i landet...

Det händer en massa saker, allt på en enda gång, men det är en masskonstruktion utan strategi.
Vi har en premiärminister som inte förstår att hans dagar på jobbet är räknade utan beter sej som en skållad råtta. Han anar att han hamnat i en olycklig knipa och vill genom att dribbla mellan olika aktiviteter ge folk känslan av att han är oumbärlig.

Han startade förhandlingar med Abbas och låtsas som om allt är under kontroll.
Han håller indirekta förhandlingar med Hamas som gör allt de kan för att dölja sina nöjda leenden.
Han har börjat ge vinkar till Syrien om sin goda vilja och möjligheten till kompromisser. Att han är nästan ensam om detta i landet bekymrar honom inte.

Olmert har själv gett sej epitetet "en icke populär premiärminister" och sedan han sa det har situationen enbart förvärrats. Han startar olika aktiviteter som kan få ödesdigra konsekvenser för landet, trots att han inte har folkets förtroende.
Själv är jag livrädd för att han i sin desperation ska ta några drastiska beslut som sedan visar sej oåterkalleliga. Hans omdöme är långt ifrån föredömligt och han har definitivt inga kvalifikationer för beslutsfattande.

Hans premiärministerperiod är kantad av urusla beslut beroende på just detta bristande omdöme.
Att han gjorde Peretz till försvarsminister var en groda av första graden. När han dessutom, mitt under krigets hetta, inte insåg att han borde ha gjort sej av med honom så fort som möjligt, blev det ytterligare ett tungt ett bevis på hans inkompetens.
Krigsförloppet var en annan oförlåtlig omdömesmiss. Han insåg inte sina begränsningar utan gick på i ullstrumporna och gjorde den ena felkalkylen efter den andra.
Resultat - död och förtvivlan.
Winogradkomissionen, hans egen skapelse, var tänkt att rensa luften, men eftersom Olmert var deras andliga pappa blev slutklämmen ganska medioker.

Kommer någon ihåg - det är faktiskt inte så länge sedan - när Olmert förbjöd några som helst israeliska försvarsaktioner som svar på de ideliga beskjutningarna och provokationerna från Gaza. Han trodde länge att han funnit den ultimata strategin mot Hamas, men när de började skratta åt och förlöjliga hans beteende lät han ibland armén rycka ut. Lite lagom, sisådär.
Feltänkandet visade sej vara ödesdigert för efter den perioden förlorade Hamas all respekt för Israel.

I de nuvarande Egyptenledda förhandlingarna med Hamas (tala om att ge dem legitimitet) om krigföring på sparlåga, var ett israeliskt krav att frigivningen av Gilad Shalit skulle vara en förutsättning för hela paketet.
Hamas gillade inte tanken och strax gav Olmert hela idén på båten.
Han är nu så rädd för Hamas att han gör precis vad de vill. Det enda goda med det är att ingen israel med förståndet i behåll önskar sej ett storkrig i Gaza under Olmerts befäl.
Tala om mardröm...

Saker och ting händer som vanligt i en rasande fart men i dessa dagar står dessutom Olmert med blåslampan. Han hoppas att om alla springer om varandra så är det ingen som i den allmänna röran har tid att avsätta honom, den allra mest skållade av alla råttor.
Det kan i och för sej göra detsamma, för snart nog kommer han att avsätta sej själv.
Måttet håller snabbt på att bli rågat.