Den lilla Rose

4,5 år gammal och 80 cm. lång.
Den lilla Rose.

Den lilla Rose - Rose haktana (hebreiska) – har helt fångat den israeliska nationen.
Media talar inte om någon annan än Den lilla Rose.

Palestinierna har blivit snälla, Hamas har rakat av sej skäggen och Ahmedinejad i Iran har börjat bygga vindkraftverk.Till och med Olmert har fått ledigt från rubrikerna.
Ingenting betyder något utom Den lilla Rose.

Hon blev inte ens fem år gammal men hade genomlevt elände och bedrövelser som kunde fällt en femtioåring.
Pappor och mammor som kom och gick.

Sjukhus-och barnhemsvistelser avlöste varandra.
Ingen hade tid med Rose, ingen hade lust med Rose.

För ett par dagar sedan berättade man i media att en liten flicka vid namn Rose var försvunnen sedan ett par månader...
Polisen bad allmänheten om hjälp att finna henne.Optimistiskt i överkant kan man tycka, för de hade redan den potentielle mördaren i förvar och det skulle inte dröja länge innan han erkände.

Familjesituationen är minst sagt knepig.
Där figurerar, förutom mamma och pappa, en farfar som blev älskare och en gammelfarmor som anade oråd.

I kväll letar polis och experter efter en resväska i floden Yarkon som möjligen kan innehålla Den lilla Rose.
Farfadern – älskaren, säger att han slog till Den lilla Rose för att sedan upptäcka att hon inte levde längre.
Hur det än var med den saken så tömde han ut leksakerna som var i resväskan och stuvade ner Den lilla Rose.
Alltihop förpassades sedan ner i floden.
Till sonhustrun – älskarinnan, sa han att han placerat Den lilla Rose på en religiös internatskola.
Hon frågade inte mera.

Turerna är naturligtvis långt fler än vad jag berättat och de olika versionerna kommer att trängas med varandra ett bra tag.
Den lilla Rose, med sina ledsna, mörkblå ögon, kommer att finnas bland oss – också ett bra tag.

Olmert - brevbäraren

"För sent ska brevbäraren vakna" - och det är inte bra.
Folk vill ha sin morgontidning till frukostflingorna.
Vi har på senare tid lärt oss att Olmert är fascinerad av brev.
(Jo, jag vet att det blir lite mycket "Olmert" men just denne mans person är vad som bekymrar folk här.)
Hur hans lycka blev fullständig var gång den amerikanske penningmagnaten Talansky stack till honom ett kuvert med dollar. Dollar i kubik och kvadrat. Pengar att betala både för personlig PR och en vidlyftig livsföring under ett stort antal år.
Alla israeler klafsar inte runt i leriga kängor i apelsinlunden utan många har lärt sej uppskatta livets goda.
En av dem är Olmert.

Ingen vet hur många "Talanskys" som passerat Olmert genom åren men han har onekligen uppnått en avundsvärd elegans när han låter kuverten osynligt slinka ner i fickorna.
"Doing makes perpect."
Idag kunde han inte motstå frestelsen att göra det han är allra bäst på - att hantera brev.
Han spred ett antal hotelsebrev till knessetfolk i arbetarpartiet som innehöll paragrafer om vad han skulle göra med dem om de inte gjorde som han sa.
De skulle bli sparkade.
Det handlar om en omröstning på onsdag som kan utfalla så att Knesset upplöses och det blir nyval. Arbetarpartiet har där en nyckelroll så lite skrämseltaktik kunde inte vara helt fel.
Om de utvalda låter sej skrämmas eller inte får vi veta på onsdag.

Ett annat viktigt parti i sammanhanget är det religiösa partiet Shas men de kan alltid köpas. Olmert räknar kallt med att han ska ha ordnat de praktiska detaljerna vad gäller deras aldrig sinande lust för penningar innan omröstningen.
Allt vad köpstående heter är Olmert suverän på, då är han helt på sin mammas gata.
Olmert rör om i sina olika grytor med en frenesi som naturligtvis ger enbart röriga resultat.
Häromdagen, den 16 juni, skrev jag om Olmerts alla initiativ, om alla Israels problem han tänker lösa på en gång.
I fredagens Jerusalem Post kunde vi på första sidan läsa en artikel på samma tema av Calev Ben-David kallad "A prime minister churning as fast as he can."
Det är roligt när Jerusalem Post hämtar sin inspiration från min blogg...
Jag undrar om Olmert orkar upp i morgon för att ta itu med sina nya utmaningar på brevfronten?