Moishele

I alla nyhetssändningar i kväll hörde vi lille Moisheles gråt och rop: "ima, ima, ima".
Han tog ett djupt andetag, grät så det skvalade och ropade ut sin längtan efter "ima, imaaa..."

Lille Moishele är den tvåårige sonen till rabbinparet Holtzberg som mördades i Chabad House i Mumbai för några dagar sedan.
Moishele räddades ur infernot av sin barnsköterska Sandra mitt under brinnande belägring.
Nu saknade han och längtade efter sin ima.
Ima betyder mamma på hebreiska – men det har ni nog redan förstått.

Denna hjärtskärande gråtsession tilldrog sej under en minnesstund i synagogan i Mumbai men Moshe (hans riktiga namn) såg betydligt nöjdare ut när vi strax därefter träffade honom på flygplatsen på väg hem till Israel.
Han skulle i alla fall få ta med sej sin älskade nanny Sandra till sitt och sina föräldrars hemland.

Man visade grymma bilder i kväll inifrån Chabad House.
Det var mycket värre, mycket grymmare än vi hade föreställt oss.
Allt som kärleksfullt hade vårdats låg i ruiner med blod och kulhål överallt.
Hur kropparna såg ut när de hittades vill jag inte gå in på mer än att de blivit utsatta för en systematisk och utstuderad tortyr innan de mördades.

Ger Islam sin välsignelse till tortyr?
Kanske är det rent av en befallning...???
Gäller speciella regler för judar?

Det enda som var bevarat var ett stort porträtt av 'The Lubavicher Rebbe'.
Inte en rispa, inga blodstänk besudlade denna juvel mitt i förödelsen.

Det var mycket värre än vi trodde.
Det var mycket sorgligare än vi trodde.
Fråga lille Moishele.

Moshe Holtzberg, Chabad House, Mumbai, Islam, Lubavicher Rebbe, ..

SvD D

Sagoberättaren

Barn är barn och ibland skulle jag vilja vara ett litet barn igen.
När det är något läskigt på film så blundar barnet och bums - det läskiga försvinner.
Barn är smarta, barn vet.

Det har varit några jobbiga dagar nu och jag önskar jag kunde blunda bort allt som gör ont.
Det är ett bra tag sedan jag var barn och jag borde för länge sedan ha slutat göra som barn gör.
Jag skulle dock bra gärna vilja – i varje fall en kväll som denna.

Tänk att ha någon som läser en saga för en på ett sådant sätt att man upplever det som verklighet.
Man bara lyssnar och följer med vad som händer på ett behagligt avstånd från alla kusligheter som brukar ingå i ett sagokoncept.
Även om man upplever sagans förvecklingar med hela sin varelse så vet man samtidigt att det är just en saga.

Det var ingen saga i Mumbai.
Det var den grymma verklighetens grymma ansikte vi såg i Mumbai.

Det var ingen saga i går kväll när några välriktade granater slog ner bland soldaterna i Gazas närområde och trasade sönder benen på en av ungdomarna.
Han kommer att få leva resten av sitt liv med bara ett ben.

Det var ingen saga när judar, soldater och araber slogs i Hebron idag.
Det blir så när ledarna i stället för att tala försoning skvätter bensin på lågorna.

Det var ingen saga att biträdande försvarsministern Vilnai sa att en större operation i Gaza kommer allt närmre.
Att vi hört detta förut gör kanske att vi betraktar det mer som saga än verklighet.
På gott och ont.

Det var ingen saga att sheikh Salah eldar de israeliska araberna att hata Israel mer och mer och mer...

Det var ingen saga vi hörde från Olmert när han proklamerade att han ger upp allt som en gång givits honom att förvalta.
Han berättade stolt att han numera trampar på vad för andra är dyrt och kärt.

Det VAR dock en saga att det mördade rabbinparets lille bebis räddades ut ur infernot i Chabad House i Mumbai.
En liten bebis jag hoppas kommer att kunna njuta av många, långa och helt underbara sagor.

Verklighet eller saga?
Blott en dag ett ögonblick i sänder...
Försiktigt, mycket försiktigt.

Mumbai, sheikh Salah, Gaza, Vilnai, Olmert, sagor, barn, ..

En sjuk jord

Vi bor på en sjuk jord.
Det tragiska är att botemedlet består av långt starkare mediciner än ett plåster.

Idag har två eländiga nyheter stångats med varandra.
Olmert och Mumbai.

Om hela den uppmärksamhet Mumbai fått idag orsakats av en önskan att folk en gång för alla ska lära sej att staden bytt namn från Bombay till Mumbai – då tycker jag nog de spelat över en aning.
Mumbai som ibland kallas Indiens New York upplever just nu sitt 9/11.
En bombastisk men välplanerad terrorattack där ett tiotal välvalda mål blev attackerade började för cirka ett dygn sedan och de sitter fortfarande mitt i smeten.
Att förövarna är muslimer behövde ingen berätta.

By the way - det är sällan man hör de utmärglade flykningarna i Darfur iscensätta spectaculära serieattacker.
Konstigt egentligen – de om några borde väl vara "frustrerade".

Olmert, på vilken den kriminella snaran dragits åt ytterligare ett varv, har blivit sågad av sitt parti, Kadima.
Han har efter ett gemensamnt beslut blivit ombedd att lämna sitt uppdrag men några sådana tankar har inte Olmert.
Han har så mycket att göra...

Olmert/Kadima/Livni-affären betraktas i många kretsar som valfläsk (kan så vara) men det kan nog också ses som den berömda droppen.
Någon gång har man liksom fått nog.
Detta spel har idag fått en del oväntade konsekvenser.
Vi har sett ett nytt fräscht par träda fram, en nybildad koalition.

Olmert + Bibi = sant
Bibi + Olmert = lika sant

Under ett möte där landets finanser vädrades och nya idéer luftades prisade Olmert Bibi och Bibi återgäldade vänligheterna.
Det är inte helt säkert att Bibi önskar Olmert ut just nu för med Livni i premiärministerstolen fram till valet kan hon skaffa sej en starkare ställning bland potentiella väljare.
Om hon sköter sej – vill säga.

Olmertaffären har hela dagen fått ge vika så snart det funnits uppdateringar från Mumbai och uppdateringarna har varit många.
Nya explosioner och nya ögonvittnen.
Ny skottlossning och nya bränder.
Overkligt – som en film.

Jag försökte föreställa mej hur det skulle kännas att barrikadera sej i ett hotellrum av skräck för att antingen bli ihjälskjuten eller att bränderna skulle sprida sej.
Jag misslyckades totalt.
Jag försökte sedan föreställa mej hur det skulle kännas att vänta på tåget och plötsligt bli skjuten på, se hur den ene efter den andre segnade ner död i sin egen blodpöl medan jag själv var förlamad av skräck.
Jag kunde inte frambringa någon skräck hemma i vardagsrummet.
En allmän sorg över vår sjuka jord drabbade mej dock och den sorgen kommer nog att hänga med ganska länge.

När det blev tid för Olmert igen var den stora frågan vad Livni och Kadima gör nu.
Olmert låtsas som om det regnar och Livni sa faktiskt det hon sa.
Hon sa dessutom att det inte fanns någon annan utväg än att Olmert drar på sej mjukisbrallorna och drar iväg på semester.
... och om han nu inte gör det som han sa att han inte tänker göra?
Vad gör Livni då?

En sak är säker – hon kan inte kosta på sej att låtsas som om det regnar.
Hon har i så fall gjort det en gång för mycket.
Mumbai, Indien, Darfur, Olmert, Kadima, Livni, ..
SvD DN DN SvD SvD SvD AB SvD DN SvD DN DN SvD P P P P P DB DB DB DB DB
DB DB DB SDS AB