Till Cecilia Hagen om drömmare och realister och en del klurighet

Äntligen har jag fått tid att skriva ett brev till och om Cecilia Hagen med anledning av en av hennes senaste krönikor.
Fortsättningen kommer förmodligen att bli ganska klurig - Cecilias krönikor bjuder ju som bekant på en hel del klurigheter.
När hon skrev sin rått-krönika var hon klurig så till den milda grad att alltför många utgick från att hon var ute efter ond bråd död.
Det stod ju faktiskt så i svart på vitt.

Även om hon är krönikör så borde hon med sin gedigna erfarenhet veta att folk läser och uppfattar på olika sätt men att merparten förstår som det är skrivet.
Utan för mycket tankemöda och krusiduller.

Jag har länge beundrat Cecilias sätt att skriva och slå på spotlighten på ömtåliga företeelser och hennes sätt att hantera språket är just - klurigt.
Nu när hon ger sej in i politikens dunkla korridorer så bidrager hennes klurighet tyvärr till att korridoren blir ännu dunklare.

Jag tycker som Cecilia - "Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!"
Detta tror jag också alla som sympatiserar med SD tycker eftersom de som få blivit utsatta för mediamobbing och statsterror ända från sin blygsamma start.
Att de överhuvudtaget uppstod var - som de flesta förstår - en reaktion på att bara åsikter som passerat statens och medias nålsöga hade moraliskt existensberättigande.
Munkavle och mobbing av en befolkning som ville ha kvar rätten att tänka själva skapade förutsättningarna för SD.

Cecilia skriver att hon skulle vilja "ta kål på" vissa personers åsikter.
Varför då?
Varför får inte hennes åsikter leva vidare tillsammans med andra människors åsikter även om de divergerar mot hennes?
Varför är det inte önskvärt att olika åsikter bryts mot varandra?
Vad är hon rädd för?

Anser Cecilia att just hon står för de rätta åsikterna och de andra för fel?
Förmodligen, men på vilka grunder?
Förmodligen på synnerligen förenklade grunder.

Jag känner mej frestad att fördjupa resonemanget här men avstår av skäl som har med bloggformatet att göra - vilket jag uppenbart redan tänjer på.
Jag kan dock konstatera att alla ismer är till mänsklighetens nackdel men också att de som vänt på steken och kallar sej anti- muterat ismerna till ett tillhygge att slå folk i huvudet med.

Det har också utvecklats en svårbegriplig idé om att alla anti- anses stå på en högre moralisk grund och anser sej vara bättre människor med rätt att utradera andras åsikter.
Detta är naturligtvis helt galet då det oftast handlar om vad vi riktar in blicken på.
Det eller helhet, drömmar eller realism.

Exempel.
Anti- anser att alla som vill komma till Sverige ska välkomnas hit.
Bevekelsegrunderna ovidkommande.
Realisterna anser att vi måste se över våra resurser och vår förmåga att integrera innan vi öppnar gränserna.
Realisterna anser att våra gemensamma resurser ska användas på effektivast möjliga sätt vilket är synonymt med ansvarstagande.

Den här läxan började den svenska regeringen tyvärr lära sej först när verkligheten började svida och det mesta höll på att falla samman.
Då --- panik!

Vår värld hyser tyvärr alldeles för många som har brist på det mesta, även brist på resurser att ta sej över halva jordklotet för att komma till det land som erbjuder mest.
Hemläxan avklarad med beröm godkänd.
Detta "mest" har på senare tid belysts av högt uppsatta personer som anser det moraliskt nedbrytande att först ta hand om de sina på ett solidariskt och värdigt sätt.
De som kommer hit har numera - före de som arbetat in de tillgängliga medlen - rätt till det mesta.
Först och mest.

Dessa personer som sett till att allt ljus faller på dem själva har nog aldrig mött en fattig svensk som lever från den ena dagen till den andra.
Har de ändå träffat någon av alla dessa men inte reagerat så är de inte värda att lyssnas på i några som helst avseenden eller sammanhang.
De har mitt största förakt.

Cecilia, det bär mej emot att kalla dej enkelspårig men jag hittar inget bättre ord.
Lyft blicken och se ut över världen och du kommer inte att ha svårt för att finna människor i verklig nöd som skulle kyssa dina fötter för en brödbit.
Hört talas om Aleppo?

Jämför de som tvingas stanna kvar i Aleppo med de fräscha unga män som vällt in över Sveriges gränser och nu kostas på miljarder.
För dessa miljarder hade Sverige kunnat hjälpa de verkliga offren i en skala som gjort verklig skillnad.

Kolla gärna med UNHCR.
De har både kunskap och erfarenhet.
De vet.

Du nämner liksom i förbigående när du fördjupar dej i Astrid Lindgrens persongalleri att du inte står på förtryckarnas sida, de som använder "rädslan som kontrollmetod".
Jag kan i och för sej föreställa mej att det var många som blev både rädda och kände sej förtryckta när de läste din krönika men vad jag vill framhålla är att det du kallar rädsla inte nödvändigtvis är samma rädsla som en stor del av människorna i Sverige känner.

Vi är rädda för alla diktat och beslut uppifrån som vill kontrollera oss genom att undanhålla för regeringen besvärande fakta.
Vi är rädda för vår regering som mest drivs av simpel feghet.
Vi är rädda för att yttra oss och kanske säga fel saker och bli brännmärkta in på bara kroppen.
Vi är rädda för att inte få den vård som ingår i samhällskontraktet.
Vi är rädda för att andra kommer att tilldelas det vi själva genom arbete tillåtit staten att förvalta.
Vi är rädda för alla lögner från de förtroendevalda som sålt sitt förtroendekapital till högstbjudande.
Vi är rädda för att gå ut när det är mörkt - ja vi är rädda för det mesta.

Allra mest är vi rädda för vilket Sverige vi lämnar över till barn och barnbarn.

Är det sådant du vill ta kål på, Cecilia?
Gör inte det.
Vi behöver inte fler drömmare, vi behöver fler realister.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Cecilia Hagen, SD, Aleppo, UNHCR, ...

Damen med råttorna

Nej bilden av den här förtjusande Damen med slöjan av Alexander Roslin från 1768 har ingenting med råttor att göra.
Det finns en annan dam som har desto mer med råttor att göra.
Bruna råttor.
Damen med råttorna.

Man brukar ju säga om en person som helhjärtat ägnar sej åt att förnedra andra att det säger mer om den som tisslar och tasslar än om offret.
Likadant här.
Nu förstår vi bättre vilken råttbo Anne Rambergs själ består av.
Det hjälper inte hur hon än polerar på utsidan när det kryllar av ohyra på insidan.

För ett antal år sedan skulle Anne Ramberg inte ens ha övervägt att yttra sej som hon gjorde härom veckan eftersom hon visste på förhand att samhällsmoralen inte skulle tolerera hur grov och missriktad smutskastning som helst.
I dag är det annorlunda.

Ni kommer väl ihåg Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika".
Den var inte sann då och är det ännu mindre idag.
Den kampanjen stod för en idé att även den som är olik oss skulle välkomnas in i stugvärmen.
Gott.
Det äventyret sprack snart när man förstod att med "olika" menades bara vissa olika.
Passade man inte in i vad Aftonbladet menade med olika så fick man vackert stå kvar och huttra på förstubron.

Idag kunde Anne Ramberg i stort sett obehindrad kalla stora grupper av medmäniskor för kloakboende brunråttor och fortsätta ha samhällets förtroende och jobbet kvar.
Det hade inte varit möjligt på den tiden då civilkurage var något åtråvärt och då allmän redlighet var grunden för det mesta.

Att ha synpunkter på invandringen av unga starka friska män i krigförande ålder är en olikhet som Aftonbladet inte skulle släppa innanför tröskeln.
Inte heller att tycka att landets fattigaste pensionärer borde slippa ekonomiska bekymmer.
Hemtjänstpersonal som tycker det luktar unket när bordet alltid är tomt då deras behov och arbetsförhållanden kommer på tal får också stanna utanför Aftonbladets värmestuga.

Dessa "olika" är fel olika.

Anne Ramberg hävdade att humanismen i de invandrades namn kräver att pensionärerna får göra avkall på sin välfärd?
Vilken välfärd?
Varför behöver inte jurister göra avkall på sin välfärd?
Det börjar stå klart att om man befinner sej tillräckligt högt upp i effenbenstornet så gäller andra lagar, kanske rent av lagar man själva stiftat.

Hur ska vi då få rätsida på råttdamer och andra?
(Medan jag skrev så har ytterligare en råttdam sällat sej till klanen, kåsören i Expressen Cecilia Hagen).
Kanske är vi ett supervirus på spåren.
Alltför många proklamerar "gillar olika" men inkluderar i detta bara sådana som passerat deras eget nålsöga.
Tolkningsföreträdet är totalt.

För att göra det hela ännu tydligare ska ni få ytterligare några exempel.

Någon som förordar en ansvarsfull invandringspolitik är absolut inte varken gillad eller tillräckligt olik.
Någon som anser att Israel ska behandlas som vilken annan stat som lever under ständiga hot är heller inte tillräckligt olik.
Någon som tycker att nuvarande regering gjort bort sej en gång för mycket och väljer alternativet SD ska nog aldrig drömma om att få ynnesten att bli betraktad som Aftonblads-olik.

Olika betyder alltså inte olika utan Aftonbladets slogan borde vara "vi gillar bara folk som tycker som vi".
Resten är bara bruna råttor som tittar upp från sina tillhåll i rännstenar och kloaker.

Undrar om dessa "ädla" damer som kräver uppoffringar av samhällets svaga möjligen känner att det börjar klia lite varstans och att  mullret från folkdjupen ökar?
Råttorna förvandlas till genuina människor av kött och blod medan de ädlas ytputs vittrar sönder.
Rätt och rättvisa börjar visa vägen och makten och härligheten förs åter igen över till människorna.
Människor som gjort sej förtjänta av massornas förtroende.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Anne Ramberg, Aftonbladet, pensionärerna, Cecilia Hagen, brunråttor, ...

Helvete eller heder

Den hedervärda organisationen PMW (Palestinian Media Watch) fann den här bilden i Abbas officiella TV.
Vad den visar - ja ni ser ju själva - är en livrädd Peres på väg att förpassas ner till helvetet.

Samtidigt tänker samme Abbas hedra Peres på hans begravning i morgon.

Om Peres kan man tycka vad man vill och man kan till och med ha åsikter om var han hamnat efter sin död men håll med om att det blir lite kluvet när man ska försöka förstå Abbas och hans palestiniers hållning när det verkligen gäller.

Ordet koordination, finns inte det på arabiska?



Läs även andra bloggares åsikter om Peres, PMW, Abbas, ...

Syrien i en del människors hjärtan

Mänskligheten lider med den del av mänskligheten som dagligen drabbas av ett elände utan slut.
Har någon undgått att ha hört talas om Aleppo i Syrien?
Bara som ett exempel.
Man blir ilsken, stum, gråtfärdig och förundrad.
Förundrad över att ingen - INGEN - klarar av att komma till de drabbades hjälp och räddning.

Jag tror säkert det finns enstaka småskaliga initiativ som fungerar men det är ju och förblir en droppe i havet.
Det handlar som ni säkert vet om en ovilja att smutsa ner sina händer.
Bland annat.

Det handlar nu mer om att få stopp på rysligheterna och hjälpa de drabbade än om vilken muslimsk sekt som bör tilldelas det eller det landområdet.

Är det då stört omöjligt att få slut på stridigheterna?
Det finns ju en ansenlig arsenal att tillgå men kvantiteten måste ju stå i någon slags relation till vad som krävs.
Här inberäknar jag både förhandlingsarsenal, morots-och piskaarsenal och även krigsvapenarsenal som ställs till förfogande i den storleksordning som krävs.
Inte minsta möjliga insatser för att tillgodose vissa grupper och inte reta upp andra.
Det kommer alltid att finnas grupperingar som tycker illa om det ena eller andra tillvägagångssättet men detta får i det här fallet stå tillbaka för att slutligen få ett slut på kollektivmördandet i Syrien.

Dessutom kommer kvalificerade ledare att behöva headhuntas eftersom de idag nogsamt lyser med sin frånvaro.

Förhandlingar är naturligtvis det mest humana men blir inte grundproblemet löst så kommer meningsskiljaktligheterna att blomma upp igen förr eller senare.
Att tillåta den ena sidan eller den andra att vinna garanterar däremot en nystart för både vinnare och förlorare såvida man inte tillåter prestigen att ta över.

År 2006 utkämpade Israel ett flera veckor långt krig med Hizballah i Libanon där ingen egentligen tilläts vinna.
FN bröt in och på sluttampen gick Israels utrikesminister Tsippi Livni med på ett avtal som aldrig gick att upprätthålla eller kontrollera.
Men det stationerades ju FN-observatörer i området...
Well, vad kan FN-observatörer göra när Hizballah nattetid tar emot den ena vapenlasten efter den andra från Iran?
De kan så klart observera... men säger de något eller kräver åtgärder så säger ju Libanon bara upp avtalet med FN och observatörerna får åka hem till fru och barn.

Idag är Hizballah starkare och flera gånger bättre utrustade än någonsin och hela Israel ligger inom räckhåll för deras raketer och de är många...
Alla vet att det bara är en tidsfråga innan de bestämmer sej för att använda dem.

Detta är ett exempel på en av FN framförhandlad vapenvila.
De vill bara få ett slut på yttringarna av "missnöjet", inte gå till botten och reda ut "missnöjet".
FN's inkompetens och handlingsförlamning har väl aldrig varit så tydlig som när Syrien kommer på tal.
FN - lev upp till föresatserna och förväntningarna som en gång var orsaken till att du skapades.

Varför har alla konferenser och möten mellan parterna i Syrien spruckit?
Jo för man var bara ute efter att hantera symptomen.
Ingen var beredd att låta starkaste sidan vinna för att sedan börja på nytt med nya ideer och ny entusiasm.
Nu bara fortsätter det makabra spelet med människoliv med en halvhjärtad och lite skumraskig inblandning av diverse stormakter.
Man anar ett "leadingfrombehind" syndrom.
Upplagt för en fortsättning utan slut.

Utsvultna småbarn med armar och ben i gips (i bästa fall) - vem bryr sej om dem när den egna prestigen står på spel?
På ren skånska kallar jag både hög som låg som deltar i detta för ynkryggar.
Ni är inte värda det förtroende ni fått.
Ni har makt att göra slut på vad som försiggår i Syrien men uppenbarligen är priset inte acceptabelt.
Priset får andra nu betala - den icke krigförande civilbefolkningen som dagligen brutalt både decimeras och vandaliseras.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Israel, FN, Hizballah, ...

Vägra veta

Alla ni världen runt som tar från andra för att ge till palestinierna - vet ni till vilka ni ger era pengar?
Vill ni veta till vilka ni ger era pengar?
Jag är inte övertygad om det.

I verklighetens namn så är det väl mest andras pengar ni ger bort och när slösaren inte själv behöver betala varken svinn eller felkalkyler så kan ju en massa vanligtvis viktiga saker kvitta.
Som varför just de gjort sej förtjänta av dessa slantar och naturligtvis vad de används till.
Bättre att inte veta för då sover man bättre på nätterna.
Att ständigt kapa hörnen på samvetet tär på nattsömnen.

Nåväl - vad är det som gör att Margot och andra ger och ger och ger ändå mer till palestinierna?
Varför ger de inte dessa summor till kurderna som är de enda som inte drar sej för att smutsa ner fingrarna i kampen mot vansinnesislamismen i Syrien/Irak?
Varför ger de inte pengarna till hemtjänsten?

Nej pengarna som snöper de svenska pensionärerna flödar i stället ner i palestiniernas svarta hål.
Varför ber ingen att palestinierna visar upp några reella resultat av dessa pengamiljarder de av någon anledning anser sej ha rätt till?

Margot säger att pengarna bl.a. ska gå till statsbyggande vilket i det här sammanhanget är samma som att de går till etnisk rensning.
Etnisk rensning är som ni vet ett fult ord men när palestinierna berättar hur de tänker sej en eventuell framtida stat så framhåller de gång på gång att de inte kommer att tillåta en enda person av judisk börd att bo där och ingeting med judisk anknytning ska få finnas kvar.
Det lär bli en repris på hur det gick till när israelerna lämnade Gaza och Hamas bildade sitt rike.
Synagogor brändes och faciliteter som skulle ha kunnat ge många sitt levebröd jämnades med marken eftersom de tidigare tillhört judar.
Tala om beröringsskräck.

Åter till pengarna.
Margot ger alltså pengar, otroliga mängder pengar, till palestiniernas statsbyggande som har som en av sina mest upprepade kännetecken att den ska vara rensad på judar.
Margot stöder alltså etnisk rensning.
Man skulle till och med kunna säga att hon uppmuntrar till etnisk rensning eftersom palestinierna genom det allt större inflödet av finansiella medel upplever att de är på rätt väg.
Ut med judarna och in med pengarna.
Andras pengar.

Frågan som fortfarande bränner är alltså varför det fortsätter så här trots att information om sakernas tillstånd är väldigt lättillgänglig.
Mitt svar är - feghet.

Margot och kompani är så vansinnigt rädda för att inte betraktas som världsmästare i tolerans och numera är bästa sättet att visa att man är tillräckligt tolerant att lägga sej platt för palestinierna.
Vad var det regeringen kallade sej själv - en humanitär stormakt...
Att vara human mot människor utanför Sveriges gränser är uppenbarligen den enda humanitet som räknas.
Att vara human mot Greta, 88 år, tillhör inte den nyfascionabla hummaniteten.

De är alltså rädda för att inte betraktas som tillräckligt toleranta och humana och då följer också att kritik av palestinierna inte får förekomma.
De kan svinga sina blankpolerade knivblad och dränka dem i judiskt blod utan att riskera tillstymmelse av kritik.
Inte så länge Margot får bestämma.

En viktig komponent i toleranspaketet är att den effektivaste vägen att komma åt Israel går via palestinierna.
Kanske är det tvärt om, att de gullar med palestinierna och ger dem proxy-status just för att komma åt Israel?
Det är nu inte bara Margot som kommit på detta utan samma vals dras av storheter som både EU och FN.
Tur att vi lärt oss att majoriteten långt ifrån alltid har rätt.

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna utan orsaken till att massorna kurtiserar dem är att de funnit att snabbaste autostradan till Israels ödeläggelse går genom just palestinierna.
Varför det är så får vi ta en annan gång.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Margot Wallström, monetära bidrag, palestinierna, pensionärerna, tolerans, ...

Om att förändra världen

Varför säger alla (i alla fall några stycken) att jag ska börja blogga igen?
Tycker de att vad jag skriver är något de inte kan leva utan eller är jag bara bäst?
Klart jag är bäst men inte på att blogga och absolut inte bäst på att förändra världen.
Det finns andra som är mycket bättre på det men när jag tänker efter så är de inte så specielt bra de heller.
Speciellt urbota dåliga är de som liksom har det som jobb - att förändra världen.

Kan det vara så att de missat sitt uppdrag (att förändra världen alltså) och tolkat det hela som att förändringen själv är det viktigaste - inte i vilken riktning förändringen går.
Vi ser dagliga exempel på människor, de där stora människorna vi små förväntas se upp till, som förändrar världen i en allt mer hisnande kräftgång.

Just där tar sveket över.
När folkbildarna, som vet men inte vågar, förhärligar kräftgången genom att fläta in valium och bomull i sina texter avsedda för det stora folkhavet.

Det är ganska roligt det där med SD.
Hur övertidstimmarna blivit fler och fler när folkbildarna sliter sitt hår för att skapa ny vinklingar på SD's rysligheter.
Detta i samma takt som SD växer.
Bara för att man är folkbildare behöver man väl inte helt ha förlorat känslan för orsak och verkan?

Samma med fenomenet Trump.
I samma takt som de ädla går efter honom ökar hans försprång framför Clinton.

Fattar de då inte att det är en taktik som inte håller och varför håller den då inte?
Jo för att folk i gemen inte är så dumma som vissa önskar att de vore.

I USA är det nog naturligare för folk att reagera sunt men i Sverige tar det längre tid.
Här har stora delar av befolkningen växt upp i tron att pappa staten vet bäst och det bästa lilla du kan göra är att snällt buga och tacka.
Sluta tänka.
Detta fungerade hjälpligt för några decennier sedan men nu har bubblan både spruckit och möglat.
Nu - av naturliga skäl - är de svenskar som fortfarande orkar reagera trötta på att inte tänka.
Svenskarna har börjat tänka alldeles själva vilket så klart starkt måste motarbetas, smutskastas och förnedras.
Detta har så klart inte hjälpt och fenometen SD har skapats.

Hur var det nu då med SD's smutsiga rötter?
Jag säger bara - den som är utan synd kastar första stenen.
Vänster och havvänster - tag er i akt.

Nu har det blivit urakut att förändra världen, sparka ut dimridåerna och rensa luflagren men vem ska göra det?
Du?
Jag?

Förmodligen alla vi tillsammans som är trötta på att tvätta kejsarens obefintliga kläder igen och igen och föredrar overall och arbetskläder framför sfärisk chiffon.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbildare, Trump, Clinton, USA, SD, ...

Så har det hänt

Så har det hänt - att någon från de högre sfärerna dristat sej till att uttala vad alla vet sedan länge.
Att bakom det mesta elände här i världen gömmer sej avarter av islam.
"Gömmer sej" är kanske inte rätta ordvalet för de ger högljutt tillkänna att brotten de utför sker i just islams namn.
Namn som ISIS, Al Qaida, Hizballah, Hamas, Al Nusra, Muslimska Brödraskapet, The Talibans, Al Aqsa Brigaden, Boko Haram, Islamic Jihad, och PLFP hör vi dagligen talas om i nyheterna och det är inte i några uppbyggliga sammanhang.

Nu har presidentkandidaten Donald Trump högt och tydligt sagt vad alla vet.
Konstigare än så är det inte.
Möjligen då att han specificerade hur han tänkte sej ta itu med denna fatala soppa för att göra USA så säkert som möjligt för sina medborgare.

Donald Trump ansåg att muslimer inte utan vidare skulle ha fritt tillträde till USA innan det var utrett och utagerat vad som orsar den ena massakern efter den andra.
Det kan vid första påseendet synas inhumant men det är samma arbetsmetod som polisen utnyttjar sej av.
När ett brott begåtts stoppar man tillträde till brottsplatsen och ingen som varit i närheten får avlägsna sej innan polisen förvissat sej om att vederbörande inte har något ytterligare att tillföra utredningen.
Trump vill ha ett tillfälligt stopp på inflödet av muslimer tills det är klarlagt "vad som pågår" och att det finns ett verksamt instrument där vanliga hyggliga muslimer kan skiljas från mindre hyggliga muslimer som kommer till USA för att åstadkomma ond bråd död.
Idag är de instrumenten oerhört trubbiga och slöa.
Dessutom, vi väntar fortfarande på en massiv folkrörelse bestående av de hyggliga muslimerna där de otvetydigt fördömmer allt vad politiskt islamism heter.

I CNN har svallvågorna efter Trumps uttalanden gått höga.
I spetsen för dessa står Christiane Amanpor - vem annars.
Som vanligt väljer hon sina intervjuobjekt efter hur väl de kan artikulera hennes egna åsikter.
Ingen av de CNN medarbetare som idag höjt tonläget nämner med ett ord allmänhetens oro och rädsla för att islamister ska ta chansen att utföra nya massakrer i deras omedelbara närhet.
Detta noteras naturligtvis av det s.k. allmänheten.
Jag känner människor i USA som inte vågar delta i julfesten på sina arbetsplatser av rädsla för nya fräscha islamistattacker.

Donals Trump har sagt vad man inte får säga och naturligtvis fått det dövblinda etablissemanget mot sej.
Detta är inte riktigt sant men ändå...
Etablissemanget (ja ni vet vilka jag menar) vet mycket väl att det är avarterna av islam som orsakar de grövsta brotten mot mänskligheten idag men just det får man naturligtvis inte säga.
Skillnaden mellan dem och Trump handlar alltså egentligen bara om mod.
Mod att äntligen säga vad alla vet.
Metoderna kan alltid diskuteras men finns inte modet så finns ingenting.


Läs även andra bloggares åsikter om Donald Trump, muslimer, USA, radikal islamism, Christiane Amanpor, ...