Palestinska pass

Tyvärr tar det lite tid ibland innan en tanke mognat, trots att upphovet är en artikel av en professor i praktisk filosofi som tillbringar sommaren med att spela klarinett, springa och läsa Fredrika Bremer.
Professorns namn är Torbjörn Tännsjö och artikeln ifråga var publicerad i Expressen 26 juli under rubriken ”Låt bosättarna bli palestinier.”

Denna tanke är väl värd både en artikel och en världsomstörtande rubrik.
Tanken är dessutom lätt svindlande och inte så lite revolutionerande.
Bosättare med palestinska pass...

Alternativet är att Sverige blir betraktat som aktiv medhjälpare till rasism parad med etnisk rensning genom sitt både verbala som monetära stöd till en välrensad palestinsk stat.
Vi behöver inte ens dra in pengarna i debatten för att tydligt se Sveriges mycket tveksamma moraliska och ofta ganska förvirrade hållning.
En palestinsk stat vill man ha men hur den ska kunna stå på egna ben, utan svenska socialbidrag, lämnar man därhän.

Sverige vill se staten Palestina ta form och så vill större delen av mänskligheten.
Personligen är jag dock inte övertygad om att palestinierna själva är lika entusiastiska.
Under deras korta historia har deras mest framträdande drag varit dessa envist upprepade ”nej, nej, nej” vilket visar på en något annorlunda hållning.

Tännsjös tankekedja snuddar också vid det logiska i att om Palestina ska rensas på judar och allt som möjligen kan lukta judiskt då står det naturligtvis Israel fritt att möta detta med lämpliga åtgärder.
Därmed har två etniskt och religiöst rena stater skapats som kommer att ’leva lyckliga i alla sina dagar.’
Det är ju så de säger...

För ett tag sedan kom dock andra signaler från palestiniernas premiärminister Salaam Fayad.
Han fick en fråga från James Woolsey, tidigare chef för CIA, om israeler skulle tillåtas bo i en eventuell framtida palestinsk stat.
Svar ja.

Eftersom jag inte hört annat än att han fortfarande är vid liv antar jag att denna uppfattning inte enbart är hans egen, så...
Bosättarna kan alltså flytta eller stanna kvar – allt enligt egna önskemål.
Bosättningarna kommer att avdramatiseras och livet kommer att ha sin gång.

Med denna lösning kommer alla inblandade att undgå anklagelser för rasism och etnisk rensning men eftersom vår värld inte är perfekt så återstår dock en liten detalj.
Obama.
Han påstår ju att bosättningarna är ett hinder för en tvåstatslösning, ett hinder för fred.
Abbas har berättat detta för honom och då måste det ju vara sant.

I slutändan verkar det som om det största hindret för fred är – Obama.
Hans käcka ’change’ verkar inte kunna förändra Mellanöstern, i alla fall inte på de tre veckor eller så han hade tänkt sej.
Hans ord är konstigt nog inte lag här - en sådan förmån måste man dessutom förtjäna i ett demokratiskt samhälle.
När det sedan visar sej att han börjar nysta i fel ända då kan det ju inte göra annat än trassla.

I Mellanöstern är vägrarmentaliteten hindret för fred – inte hus.

Torbjörn Tännsjö, bosättare, palestinier, Sverige, etnisk rensning, rasism, Salaam Fayad, Barak Obama, tvåstatslösning, fred, Expressen, ...

DN

Obama, förbarma dej

Vad var det egentligen som gjorde att världens nye frälsare gavs makten att frälsa världen?
Var det det vita leendet, de vita skjortorna eller vad var det?
Hade det något att göra med vad han sade?
Knappast, eftersom hans budskap var synnerligen nedbantat.
Nerbantat, men upprepat tillräckligt många gånger för att stadigt urholka den svarta graniten.
Ordet, signalordet, levererades dessutom helt naket, utan några som helst fingervisningar om huvudpersonens avsikter.
Tala om helgardering...

Ordet var "change", "förändring".
Hänger ni med?
Förändring från vad?
Till vad?

Man har ju fått lära sej att man inte ska ändra något bara för ändringens egen skull och motsatsen har gett upphov till många bittra tårar längs vägen.
Obama bad väljarna köpa grisen i säcken vilket de också glatt gjorde.
Idag befinner vi oss alla, tillsammans med grisen, begravda djupt nere i den nyss nämnda säcken.

Förändringens vindar må blåsa över vissa kullar men inte över kullarna i Judéen och Samarien.
När det gäller dessa områden och vad det ska bli av dess omtvistade kullar då gäller bara gammal skåpmat.
Möglig sådan med stank av trött uppgivenhet.

Den brännande frågan är varför Obama och co. inte orkar (har lust?) att producera några nya, fräscha idéer om Västbankens fortsatta fortbestånd som åtminstone skulle ha en rimlig chans att löpa linan ut?
Varför är inte Västbanken värd någon tankemöda utan enbart kicksparkar bland sedan länge slokande slogans.

Okey, okey, jag vet att världen är drabbad av en girighetskris som borde lösas snarast möjligt men om Iran är värt ett nytänkande så varför är inte Västbanken värd åtminstone ett enda litet sammanträde?
Nej, Obama gräver fram ur sophinken några knöliga ostskivor, lite grönluddiga potatisskal och en rutten tomat och vips startar han upp utförsäljningen.
När ingen köpeskilling är i sikte går säljivern över till regelrätta krav.
Krav som endast en frälsare med iskall blick och en nerfryst själ skulle ställa.

"Nu köper ni det här för jag, Obama, säger att ni ska köpa det.
Jag, Obama, världens frälsare (mitt tillägg) vet vad som är bäst för er så - kom igen...

Inga nya tankebanor, inte ens några nya försöksballonger.
Israel kvider medan Obama, världens frälsare, lägger sitt förbarmande på annat håll, inte så värst långst borta.

Jag undrar om Obama verkligen tänkt sin tanke till dess bittra slut för när han nu med hjälp av sina president-påbud ämnar tömma Västbanken på judar då ägnar han sej ju åt ren och skär etnisk utrensning.
Resultatet kommer att bli en palestinsk apartheidstat, skapad av Obama, på andra sidan gränsen mot Israel.

Jag som trodde etnisk rensning var något fult???

Kommer nästa steg i hans masterplan att vara etnisk utrensning av araber från Israel?
Naturligtvis inte - här finns ingen likhet inför lagen.
Obama vill bli älskad av så många som möjligt och araberna är många.

Det är inte lätt att ha blivit utsedd till världens frälsare och än har vi inte sett Obamas sista drag.
Vad vi sett hitintills gör dock att vi automatiskt hukar oss inför nästa slag.

Frälsningen är för andra - inte för Israel.

Barak Obama, etnisk rensning, grisen i säcken, Iran, Judéen och Samarien, palestinsk apartheidstat, skåpmat, Västbanken, ´change´,

Utstädning

De flesta säger att de inte blir påverkade av reklam.
”Inte jag inte, jag skulle aldrig låta mej luras av så billiga trick.”
Känner ni igen det eller kanske ni rent av känner igen er själva?

När det är så här vi fungerar borde vi inte heller vara så förundrade över att de som anser sej vara lämpade att styra våra liv också är påverkade av reklamen.
Att förbli kliniskt opåverkade av reklam och propaganda är inget någon av oss kan skryta med.

I mitt förra blogginlägg diskuterade jag den palestinska propagandan och dess makt över skeendena.
Idag vill jag ge några konkreta exempel.

På Västbanken (jo jag skriver Västbanken för enkelhetens skull även om jag borde använda de urgamla och mer korrekta benämningarna Judéen och Samarien) finns det både judiska och arabiska samhällen.
De är byggda på mark som ibland är privatägd och ibland statlig.
Mycket gnet har lagts ned på diverse svåröverskådliga specifikationer utan alltför stora praktiska resultat.
Om man nöjer sej att dra måttligt höga växlar på företeelsen kan man konstatera att dessa byar kommer att få sin slutliga status genom ett eventuellt fredsfördrag mellan Israel och araberna.

Vill man slänga fotogen på lågorna räcker det med att kalla de judiska byarna och städerna för ’bosättningar’.
Motsvarande arabiska byar och städer i Israel slipper av någon anledning detta klistermärke.

I alla resolutioner som vill främja en tvåstatslösning, två stater för två folk, är det första och viktigaste villkoret att araberna ska kunna visa att de klarar av att leva i fred med sina grannar.
Well – är det någon som sett några spår av dylika fenomen?
En arabisk fredsrörelse kanske eller några demonstrationståg som med plakat och skanderingar proklamerar sin längtan efter fred med Israel?
Arabiska företrädare som berättar vad de tänker bidraga med för att se denna fred komma till stånd?

Jag talar inte om Egypten och inte heller om Jordanien utan om de araber som kallar sej palestinier och som vill få något de aldrig någonsin haft – en stat.
Jo jag vet att de ännu hellre än att få sin stat - inte bygga den - vill se Israel skrotat, men detta intrikata upplägg får vi återkomma till.

Strax intill där jag bor finns några arabiska bosättningar - förlåt byar - men ingen i Israel skulle komma på den befängda idén att kontakta CNN om någon bygger ett nytt hus där.
Om någon bygger ett nytt hus i en judisk by – förlåt bosättning - på Västbanken blir inte bara CNN kontaktat utan också alla andra mäktiga mediaföretag.
Protestskrivelser lämnas in och anmälningar haglar.

Var ligger skillnaden?
Jag kan inte se någon annan skillnad än att araberna på Västbanken hatar judarna så mycket att de använder vilka medel som helst för att fördriva och utrota dem.
Detta beteende kallas i andra sammanhang etnisk rensning på gravt rasistiska grunder men palestinierna har sina automatiska fribrev - för detta som för så många andra mindre väl valda aktiviteter.

Det logiska vore naturligtvis att israelerna använder samma taktik och börjar tömma landet på araber enligt mönsterbilden från vad som pågår på Västbanken.
Det finns bara en hake – israelerna har inga automatiska fribrev, de har inga fribrev alls.
De anses skyldiga långt innan någon skuld fastställts.
Ropen skallar...

Vad jag egentligen vill komma fram till är i hur stor omfattning det internationella samfundet med sina ledare påverkats av palestiniernas förmåga att urholka stenen.
De är helt fast, de köper allt och är inte medvetna om de mekanismer som styr deras handlande.
De upprepar helt okritiskt allt palestinierna påstår – och det är inte lite det.
Självständigt tänkande anses farligt och bör tydligen undvikas till varje pris.

Bosättningar, bosättningar, bosättningar.
En judisk 'bosättning' är en judisk by eller stad i ett landområde som ännu inte har någon ägare.
Bosättningar är fult - för det säger palestinierna, och då måste det ju vara sant.
I ’The Roadmap for Peace’ står det att man inte bör syssla med företeelser som föregriper en slutlig lösning men palestinierna föregriper hela tiden denna lösning genom att påstå att hela Västbanken ska bli deras – redan är deras.
'Palestinskt land' ...

Alla som medvetet eller omedvetet låtit sej påverkas av reklampropagandan att hela Västbanken redan idag tillhör palestinierna bryter också mot intentionerna i denna ’Roadmap’.
Hade de inte varit påverkade av denna outtröttliga reklampropaganda hade de sagt att det nu är dags att reda ut den här soppan och komma fram till rimliga lösningar som inbegriper de judiska samhällena på Västbanken likaväl som de arabiska samhällena i Israel.
Om etnisk rensning och rasism är OK på Västbanken borde samma lagar gälla för Israel – fast sådan jämlikhet är israelerna inte bortskämda med.

Att denna jämlikhet lyser med sin frånvaro idag är resultatet av att våra ledare påverkats av den palestinska propagandan SÅ TILL DEN MILDA GRAD......
Att få dem att inse detta borde vara ett första steg mot jämställdhet och jämlikhet inför lagen, inför internationell lag och rätt och inför humanitär lag och rätt.

reklampropaganda, Västbanken, Israel, araber, tvåstatslösning, CNN, bosättningar, judehat, fribrev, rasism, etnisk rensning, 'The Roadmap for Peace', palestinier, ...

BLOGGPÄRLOR:
MXp: Säg "Nej" till tvåststslösning och säg "Ja" till Israel
Israel i Sverige: Tvåstatslösningen förstås
Ilya Meyer: Meningen med livet

MEDIA:
DN

En ödla i sängen

En ödla i en säng – vad är det för konstigt med det?
Har inte alla det?
Vi har det i alla fall. Hade, kanske är en mera adekvat beskrivning.

Lugn kväll efter vanlig dag. Kväll blev natt och det började bli dags att dyka.
Bra bok på nattygsbordet så scenen var satt. Trodde jag.
Hon, bergis hon var en hon, hade nästan samma färg som underlakanet – lite gammalrosa – och så kravlade hon sej fram.
Det liknade islandshästarnas passgång fast med lilla magen direkt på underlaget, så att säga.
Hon var säkert mera skräckslagen än vad jag var, den lilla gammalrosa ödlekraken.
Jag skäms inte för att jag skrek, medan Jacob blev varm om hjärtat och osedvanligt ömsint.
"Du lilla söta, hur har du hittat hit, vart har du nu förirrat dej" – fast på hebreiska.
Han tog henne varsamt i handen och bar henne försiktigt ut på altanen under ytterligare smeksamma ömhetsbetygelser.
Hur man ska kunna samsas under täcket med en karl med dylika böjelser förblir en ganska spännande gåta.
Efter den upplevelsen lyfter jag numera försiktigt HELA täcket innan jag kryper ner, allt medan Jacob ler.

Vi har också andra husdjur – och då menar jag inte katten.
Vi har kackelackor.
Vi brukar låta tomater och frukt ligga framme och sakta mogna på marmorhällen i köket och när ljuset släckts börjar dansen.
Den ser vi aldrig men på morgonen ser vi resultatet.
Kackelackorna har ätit sej igenom skalet på en eller flera tomater och kanske också smakat på en persika som dessert.
Snygga och välansade hål som förmodligen näringsmässigt bidragit positivt till deras oönskade fortplantningsförmåga.
Är vi så dumma att vi låter maten ligga framme så får vi, som synes, ta konsekvenserna.
Jag tror de bor under kylskåpet men jag har aldrig vågat titta.
En gång när jag var ensam hemma såga jag att katten hittat något som retade hennes nyfikenhet i en hörna i entren. När jag kollade såg jag att inne i skumrasket gömde sej två kackelackor.
Hade Jacob varit hemma hade han fått ta stöten medan jag gick in i ett annat rum och låtsades syssla med annat - men nu var jag alltså själv.
Jag hämtade en sopborste, rensade området från onödiga grejer och öppnade ytterdörren.

Med dödsförakt började jag sopa ut kackelackorna men de verkade gilla vår entre mer än altangolvet. De sprang tillbaka så fort de kunde så jag fick sopa och sopa och sopa en bra stund innan jag sedan snabbt som ögat lyckades stänga dörren.
Puhhh!

Myror vet ni väl vad det är? Fem myror är fler än – ja hur många elefanter var det nu...
Vi har inte fem myror utan mera något i stil med miljoner myror.
Eftersom vi har en liten kattprinsessa inneboende hos oss vill jag inte att någon sprutar gift i krokarna. Vi lever därför tillsammans med myrorna.
De verkar trivas runt och i handfatet i badrummet där jag ibland kan se dem sitta sida vid sida i stiliga rader och dricka från en vattendroppe.
Vi har flera olika myr-raser. Undrar om det heter "raser" om myror?

Ordet ras är ju onekligen negativt belastat men kanske kan man tillåta sej lite lösmynthet när det gäller myror.De vanliga svart-grå myrorna kryper runt, till synes planlöst, över allt och under allt.

Det finns också några pyttemyror som är gulbeige och verkar blyga och relativt försynta.
Några som inte är försynta är de grövre, långbenta myruslingarna som inget biter på. De måste vara de snabbast springande djuren i vår Herres hage med hänsyn tagen till deras storlek.
De är kavata i övermått och finns plötsligt i drivor där de inte fanns för en hundradels sekund sedan.
Ibland blundar jag och spolar ner allt som kryper i vasken. Om en stackare råkar överlevde denna etniska rensningen ser jag det som min heliga plikt att rädda just honom till ett något längre liv.
Sådant tar tyvärr tid, som jag inte har, under den sekundplanerade morgonritualen.

Spindlar har vi naturligtvis av alla modeller. Vi delar upp dem i två huvudgrupper – "the axis of evel" och "the allies".
De allierade hoppar(!) och får finnas medan de ondskefull inte bara undviks utan också går sin hädanfärd till mötes så snart tillfälle bjuds.

Ormar och skorpioner lämnar jag till en annan avhandling som jag hoppas jag aldrig kommer att få underlag till.

Varför denna djuriskhet idag?
Jo, i morse såg jag de underbara papegojorna igen. De var fyra till antalet i stället för fem.
Jag hoppas orsaken till den tillfälliga decimeringen var att en var morgontrött och helt enkelt tog sovmorgon.