Libyens 'change'

Bilden visar ett prov på vad som kallas 'Libyan Desert Glass' eller Libysk meteorit-sten vars fantasieggande historia kan vara värd en stunds googlande.

Världens reservationslösa kärlek till de libyska rebellerna påminner starkt om amerikanarnas reservationslösa kärlek till Obama.
Obamas slagord i sin presidentvalskampanj var ’change’.
Rebellernas slagord är också ’change’.
Inte småslantar utan förändring.

Eftersom ingen i USA frågade vilken förändring Obama hade i sinnet, bara ’change’ rakt av, så fick de heller inte den förändring de hoppades på.
Det är väldigt behändigt att ropa på förändringar utan att precisera sej för då är man fri att hoppa på det tåg som verkar få flest passagerare och får på så vis en garanterad plats när kakan ska delas.

I Obamas fall körde tåget antingen på halvfart eller glömde stanna vid vissa stationer och massorna fick nöja sej med enbart kaksmulor.
Hur utfallet blir i Libyen vet vi först när vi har facit i hand.

Vad vi ser i Libyen just dessa timmar är verkligen förändringens vindar.
Dessa klaner, stammar och familjer som lyckats enas i kampen mot en gemensam förtryckare är värda all respekt.
Betydligt mindre respekt inger NATO som för sitt liv inte ville smutsa ner sina små fingrar utan inskränkte sej till att agera från ett bombsäkert fågelperspektiv.

Många frågar sej naturligtvis hur fortsättningen i Libyen kommer att se ut och en intervju med informationsministern i övergångsregeringen (TNC) gav en bild av ganska realistiska förväntningar som ingav förtroende och det är väl en början så bra som någon.

Jag har full förståelse för att när man nått sitt mål efter månader av skitigt krigande så är man inte speciellt finkänslig när det gäller bordskick och annat civiliserat uppträdande.
Vi såg efter att Gadhafis compound penetrerats av rebellerna hur de ’tog hand om’ drivor av tunga vapen som de sedan sprang hem för att experimentera med.
Man helt enkelt plundrade vilt och det var inte skinnjackor eller märkesjeans som bytte ägare utan livsfarliga vapen som de oftast inte hade en aning om hur de fungerade.
Detta är en orsak till oro, speciellt om det bryter ut småkrig mellan rivaliserande grupperingar spetsad med oerfarenhet och bristande utbildning i att handha dessa vapen.
Att göra vardagslivet säkert för den vanlige libyern är en uppgift som inte bör vänta.

Gadhafi då?
Bli inte förvånade om han kommer att bjuda på en överraskning eller två.
Hans tänkande och planerande ligger långt från västerländska tankemönster och trots surrealistiska framträdanden har ingen kunnat idiotförklara honom.
Han kanske inte var så pigg på det men var nog tvungen att till slut ändå inse att vad som hände var ofrånkomligt och han vidtog förmodligen lämpliga åtgärder för att rädda sitt skinn – och kanske lite till?

Sedan kan man ju roa sej med att dra ut vissa förlängningar av upprorstendenserna främst i den arabiska världen.
Ingen tror väl att det enbart kommer att handla om uppror mot arabiska diktatorer i framtiden.
Vad kommer att hända när massorna i Ryssland inser att de med gemensamma krafter faktiskt har en chans att få bort en hatad ledare.
Hur kommer Kina att handskas med samma problem?

Kommer de att använda sej av samma handbok som Bashar Assad använder sej av i Syrien?

Folkhaven vet nu att till syvende och sist så är det de som sitter inne med makten där makten inte redan demokratiserats.
Jag misstänker starkt att vissa diktatorer är aningens nervösa idag...

Att tro att Libyen ska bli en mönsterstat år 2012 är nog inte särskilt verklighetsförankrat men om de kunde få det bara lite bättre, lite säkrare och lite tryggare än vad de hitintills haft det så var det kanske ändå värt all svett, stank och dynga under den obarmhärtiga ökensolen.

Ett Libyskt 'change'.

Läs även andra bloggares åsikter om Libyen, Obama, libyska rebeller, USA, NATO, TNC, Gadhafi, Ryssland, Kina, Assad, ...

Vårt underbara FN

Nej bilden är inget misstag.
Jag tyckte tillgängliga bilder på FN och Säkerhetsrådet var så fantasilösa så jag valde en på The Arab League i stället.
Målsättningsmässigt är det väl heller ingen större skillnad på dessa båda organisationer.


Vilken underbar värld och vilken underbar, världsomfattande fredsorganisation vi har.
Vad effektivt den arbetar, hur klart den ser komplicerade samband och hur uppoffrande den är i kampen för den lilla människan.

Vi kan i dagarna läsa om FN’s säkerhetsråd som inte kunde komma överens om att fördöma Syriens massakrer på civila.
Varken Ryssland, Kina eller Libanon tyckte det skulle vara någon bra idé.

Det var inte fråga om att intervenera eller att på annat sätt visa klorna utan bara några väl valda ord till förmån för de massakrerade och de som står på tur att bli massakrerade men även det var mer än de kunde svälja.

Visst är FN en underbart fin organisation, full av människor som brinner för mänskliga rättigheter och fred på jorden.

Varken Ryssland, Kina eller Libanon kunde samsas med resten av länderna i Säkerhetsrådet om en liten hint till Assad att det kanske skulle vara lämpligt att försöka leta reda på några ansvariga för de som just nu likviderar gräsrotssyrier och utreda om detta verkligen är rätt och riktigt.
Uppenbarligen tyckte Ryssland, Kina och Libanon att det var att ta i.
500 avlivade människor, vad är det att bråka om?

I dag är det en ny dag i folkmordets tecken i Syrien medan FN fortsätter med sina talk shows och coctail parties.
Är det FN som gett upphov till företeelser som chat sessions och twitter?
Att syssla med vad som är rättvist och rättfärdigt gör ingen längre i FN’s trångsynta korridorer.

Om vi av uppenbara skäl lämnar Libanon utanför så ser vi att det inte är vilka länder som helst som idag vägrar ta sitt moraliska och humanitära ansvar i FN.
Det är länder med ett ohyggligt stort antal invånare och med ett lika ohyggligt stort inflytande internationellt.
Man hade kanske trott att med detta skulle följa ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel.
Vad vi ser är motsatsen.

Av skäl det tar för lång tid att gå in på här vill dessa länder inte att Assad ska störas i sitt ”reformarbete” så därför blev det inget gemensamt uttalande av FN’s Säkerhetsråd.
Om några dagar, när ytterligare några hundra människor mördats och drivorna av skadade och fängslade växt ytterligare, då kanske Säkerhetsrådet kompromissat sej fram till ett nytt förslag till uttalande.
Man måste ju visa att man verkligen anstränger sej...
Naturligtvis blir det då ett både urvattnat och söndervittrat förslag som även Ryssland, Kina och Libanon kan signera men då är det syriska folket förmodligen redan nere för räkning och proklamationer lär inte uppväcka några döda.

Idag var det bröllopsyra i London och bilarna som fraktade kungligheterna hade en liten guldig krona på taken.
Gulligt.

I Syrien är det begravningar, fler och fler för varje dag allt medan FN-personalen har helgledigt och avnjuter sina coctail parties i den sköna, sorglösa vårens tid.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, Säkerhetsrådet. The Arab League, Syrien, Ryssland, Kina, Libanon, Bashar Assad, ...

Human Rights börjar lukta...

Det finns ord som över tiden ändrar sin betydelse och när jag surrar runt lite på Googles börjar jag ana att detta fenomen utvecklats till vetenskap.
Vi har slangen som ofta norpar fräcka ord och låter dem täcka nya företeelser vilket gör att den oinvigde ofta står där som ett fån.
Vi har ord som producerats eller adopterats av olika grupper, ord som identifierar grupptillhörighet, typ vänsterns miserabla vokabulär.
Vi har kidnappade ord, vi har stulna ord och vi har ord som igår betydde en sak men som idag står för något helt annat.

Human Rights.
Mänskliga Rättigheter.

Igår tänkte jag på Martin Luther King och Mandela men idag tänker jag på hur detta begrepp förändrats och förvanskats till oigenkännlighet.
Vågar man inte eller inte klarar av att gå till botten av ett problem så kan man ju alltid anklaga den andre för att våldföra sej på de mänskliga rättigheterna.
Man vet då att hur det nu än står till med förståelsen av problematiken så är man oantastlig när man placerar sej under banderollen ’Mänskliga Rättigheter’.
Vem kan anklaga dej för tvivelaktiga uppsåt när du gömmer dej bakom en mask av ’Mänskliga Rättigheter’?

FN är idag högborgen för denna förvanskade form av ’Mänskliga Rättigheter’
Du finner där allsköns hopkok av kommissioner, kommittéer och allt vad de nu kallar sej.
Smaka lite på den här titeln: ”UN High Commissioner for Human Rights.”
Det låter så tjusigt att man nästan börjar gråta.

Vad sysslar då dessa Human Rights-människor med i FN?
Enligt den ursprungliga meningen med beteckningen skulle de syssla med att påvisa brister i de mänskliga rättigheterna världen över och arbeta för att förbättra situationen men dagens betydelse av mänskliga rättigheter har inneburit att alla deras penningar och all deras kraft koncentreras på att sätta dit Israel.
I alla situationer och inom alla områden.

Som FN är sammansatt idag är det egentligen helt naturligt.
Snuskiga diktaturer bildar säkra majoriteter där det övergripande målet är ett – att hänga ut Israel.
Kina och Libyen behöver inte ligga vakna om nätterna och oroa sej för att någon ska platta till dem i FN för stöds de inte av arab/muslimska grupperingar så kan de fortsätta med sin härskarmentalitet, kemiskt befriad från alla mänskliga rättigheter, på grund av demografiska och ekonomiska hänsynstaganden.

Vad som är förvånande är att detta inte har gått in bland mer respektabla nationer som borde sett att en ändring kommit till stånd som ett naturligt steg.
Det är som vanligt de som tiger still som gör det möjligt för odågorna att härja fritt.

För att avsluta med en riktig godbit så har vi missfostret Amnesty.
Deras senaste rapport från Hamaskriget i Gaza på nyåret gör att man undrar vad som får dem att tro att de är kapabla att syssla med sådant.
De agerar ju enbart som megafon för den globala jihad-rörelsen som har upprättat ett icke oansenligt lokalkontor i Gaza.
Någon annans åsikt göre sej inte besvär.

Var det någon som nämnde NGO's...?
Tyvärr, det får bli en annan gång.
Den biten har utvecklats till en djungel, en ogripbar, ogenomtränglig och oseriös djungel.
Sveriges egen lilla guldklimp i sammanhanget, Diakonia, är naturligtvis oseriösast av alla.

När jag ser och hör att något sägs i namn av ’Human Rights’ drar jag numera öronen åt mej.
Jag synar det som sägs med en ganska trist misstänksamhet som tyvärr visat sej berättigad.
När något som i grunden är fint förvandlas till skam – och ytterst få reagerar – då börjar man ana var grunden ligger till dagens till synes olösliga problem.

Human Rights, Mänskliga Rättigheter, Martin Luther King, Mandela, FN, Israel, Kina, Libyen, demografi, ekonomi, Amnesty, Gaza, NGO's, ...