I Kairo pratas det.
Man pratar om hur man ska enas utan att behöva enas, fast det måste naturligtvis se ut som om man verkligen har enats.
De palestinska fundamentalisterna och de palestinier som är något mindre fundamentalistiska är de som tänker enas.
Man tänker enas utan att egentligen behöva enas för att vinna fördelar kryddade med omvärldens gunst.
Inte minst vill man lägga vantarna på pengarna.
På de flesta platser i världen är de första ord ett litet barn lär sej uttala 'mamma' eller 'pappa' och om pappa dyker upp i barnets vokabulär innan han kan säga mamma blir pappan odrägligt stolt.
I de palestinska områdena är det första ordet ett barn får lära sej 'ockupation', 'ockupation' och ännu mera 'ockupation'.
När de kan rabbla det ordet både baklänges och framlänges blir det nya, djärva framstötar.
'Martyr' – alla barns högsta mål i livet(!)
'Otrogen' – alla otrogna måste dö.
'Motstånd' – kodord för terror.
'Rättigheter' – utan skyldigheter, naturligtvis.
'Judesvin' – shit!
Jag tror dock att vi glömt det allra viktigaste ordet - pengar!
Du kan aldrig tala om palestinierna utan att i nästa ögonblick falla ner i de monetära djupen.
Observera att det aldrig handlar om att de tjänat en viss summa utan alltid om att de saknar denna summa.
I Gaza blev många hus förstörda under kriget och nu vill alla komma och bygga.
Kommer de inte i egen hög person så skickar de slantar.
Många slantar.
Dessa slantar vill nu Hamas ta hand om på sitt eget lilla vis, vilket inte i första hand innebär att de tänker bygga nya hus.
Detta vet inte donatorena men även om de visste skulle det inte hindra deras frikostighet.
Det viktigaste är att visa sin vördnad för Hamas genom att ge dem pengar.
Om palestinierna lyckas tråckla ihop en samlingsregering så är detta precis vad omvärlden extatiskt väntat på.
Hur många gånger har de inte förbannat sin dumhet att kräva vissa "idiotiska" saker av Hamas för att kunna omfamna dem i de respektabla nationernas klubb.
Bara prestige har hindrat omvärlden från att spola dessa krav.
Man kan ju inte vela hit och dit om man vill bli betraktad som trovärdig...
En palestinsk samlingsregering skulle lösa alla problem, både för omvärlden och för Hamas.
- - - och sedan kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar.
Ingen frågar längre efter vad offret för Hamas utrotningspolitik tycker, de har ingen talan.
Israel har liksom ingen direkt anledning att gilla Hamas och de gillar definitivt inte Israel.
Hur mycket de ogillar Israel har de skrivit ner i sina stadgar som gång på gång beskriver hur Israel ska förintas genom våld.
Att de jobbar hårt på just det projektet ser vi dagliga exempel på.
En samlingsregering mellan Hamas och Fatah skulle bli en samling under galgen men lite ideologi får man ju offra när så stora fördelar står på spel.
Att öppet bli älskade av en hänförd omvärld kan vara värt lite återhållsamhet och några halvkvävda visor.
Att dessutom få bra betalt för besväret kommer att bli grädden på moset.
Kairo, fundamentalism, ockupation, martyr, otrogen, motstånd, rättigheter, skyldigheter,
Man pratar om hur man ska enas utan att behöva enas, fast det måste naturligtvis se ut som om man verkligen har enats.
De palestinska fundamentalisterna och de palestinier som är något mindre fundamentalistiska är de som tänker enas.
Man tänker enas utan att egentligen behöva enas för att vinna fördelar kryddade med omvärldens gunst.
Inte minst vill man lägga vantarna på pengarna.
På de flesta platser i världen är de första ord ett litet barn lär sej uttala 'mamma' eller 'pappa' och om pappa dyker upp i barnets vokabulär innan han kan säga mamma blir pappan odrägligt stolt.
I de palestinska områdena är det första ordet ett barn får lära sej 'ockupation', 'ockupation' och ännu mera 'ockupation'.
När de kan rabbla det ordet både baklänges och framlänges blir det nya, djärva framstötar.
'Martyr' – alla barns högsta mål i livet(!)
'Otrogen' – alla otrogna måste dö.
'Motstånd' – kodord för terror.
'Rättigheter' – utan skyldigheter, naturligtvis.
'Judesvin' – shit!
Jag tror dock att vi glömt det allra viktigaste ordet - pengar!
Du kan aldrig tala om palestinierna utan att i nästa ögonblick falla ner i de monetära djupen.
Observera att det aldrig handlar om att de tjänat en viss summa utan alltid om att de saknar denna summa.
I Gaza blev många hus förstörda under kriget och nu vill alla komma och bygga.
Kommer de inte i egen hög person så skickar de slantar.
Många slantar.
Dessa slantar vill nu Hamas ta hand om på sitt eget lilla vis, vilket inte i första hand innebär att de tänker bygga nya hus.
Detta vet inte donatorena men även om de visste skulle det inte hindra deras frikostighet.
Det viktigaste är att visa sin vördnad för Hamas genom att ge dem pengar.
Om palestinierna lyckas tråckla ihop en samlingsregering så är detta precis vad omvärlden extatiskt väntat på.
Hur många gånger har de inte förbannat sin dumhet att kräva vissa "idiotiska" saker av Hamas för att kunna omfamna dem i de respektabla nationernas klubb.
Bara prestige har hindrat omvärlden från att spola dessa krav.
Man kan ju inte vela hit och dit om man vill bli betraktad som trovärdig...
En palestinsk samlingsregering skulle lösa alla problem, både för omvärlden och för Hamas.
- - - och sedan kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar.
Ingen frågar längre efter vad offret för Hamas utrotningspolitik tycker, de har ingen talan.
Israel har liksom ingen direkt anledning att gilla Hamas och de gillar definitivt inte Israel.
Hur mycket de ogillar Israel har de skrivit ner i sina stadgar som gång på gång beskriver hur Israel ska förintas genom våld.
Att de jobbar hårt på just det projektet ser vi dagliga exempel på.
En samlingsregering mellan Hamas och Fatah skulle bli en samling under galgen men lite ideologi får man ju offra när så stora fördelar står på spel.
Att öppet bli älskade av en hänförd omvärld kan vara värt lite återhållsamhet och några halvkvävda visor.
Att dessutom få bra betalt för besväret kommer att bli grädden på moset.
Kairo, fundamentalism, ockupation, martyr, otrogen, motstånd, rättigheter, skyldigheter,