28 februari 2009

Samling under galgen


I Kairo pratas det.
Man pratar om hur man ska enas utan att behöva enas, fast det måste naturligtvis se ut som om man verkligen har enats.
De palestinska fundamentalisterna och de palestinier som är något mindre fundamentalistiska är de som tänker enas.
Man tänker enas utan att egentligen behöva enas för att vinna fördelar kryddade med omvärldens gunst.
Inte minst vill man lägga vantarna på pengarna.

På de flesta platser i världen är de första ord ett litet barn lär sej uttala 'mamma' eller 'pappa' och om pappa dyker upp i barnets vokabulär innan han kan säga mamma blir pappan odrägligt stolt.
I de palestinska områdena är det första ordet ett barn får lära sej 'ockupation', 'ockupation' och ännu mera 'ockupation'.
När de kan rabbla det ordet både baklänges och framlänges blir det nya, djärva framstötar.

'Martyr' – alla barns högsta mål i livet(!)
'Otrogen' – alla otrogna måste dö.
'Motstånd' – kodord för terror.
'Rättigheter' – utan skyldigheter, naturligtvis.
'Judesvin' – shit!

Jag tror dock att vi glömt det allra viktigaste ordet - pengar!
Du kan aldrig tala om palestinierna utan att i nästa ögonblick falla ner i de monetära djupen.
Observera att det aldrig handlar om att de tjänat en viss summa utan alltid om att de saknar denna summa.

I Gaza blev många hus förstörda under kriget och nu vill alla komma och bygga.
Kommer de inte i egen hög person så skickar de slantar.
Många slantar.
Dessa slantar vill nu Hamas ta hand om på sitt eget lilla vis, vilket inte i första hand innebär att de tänker bygga nya hus.
Detta vet inte donatorena men även om de visste skulle det inte hindra deras frikostighet.
Det viktigaste är att visa sin vördnad för Hamas genom att ge dem pengar.

Om palestinierna lyckas tråckla ihop en samlingsregering så är detta precis vad omvärlden extatiskt väntat på.
Hur många gånger har de inte förbannat sin dumhet att kräva vissa "idiotiska" saker av Hamas för att kunna omfamna dem i de respektabla nationernas klubb.
Bara prestige har hindrat omvärlden från att spola dessa krav.
Man kan ju inte vela hit och dit om man vill bli betraktad som trovärdig...

En palestinsk samlingsregering skulle lösa alla problem, både för omvärlden och för Hamas.
- - - och sedan kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar.

Ingen frågar längre efter vad offret för Hamas utrotningspolitik tycker, de har ingen talan.
Israel har liksom ingen direkt anledning att gilla Hamas och de gillar definitivt inte Israel.
Hur mycket de ogillar Israel har de skrivit ner i sina stadgar som gång på gång beskriver hur Israel ska förintas genom våld.
Att de jobbar hårt på just det projektet ser vi dagliga exempel på.

En samlingsregering mellan Hamas och Fatah skulle bli en samling under galgen men lite ideologi får man ju offra när så stora fördelar står på spel.
Att öppet bli älskade av en hänförd omvärld kan vara värt lite återhållsamhet och några halvkvävda visor.
Att dessutom få bra betalt för besväret kommer att bli grädden på moset.

, , , , , , , ,
Mera läsvärt: IiS Meyer al hamatzav FiM MXp

26 februari 2009

Palestinskt övervåld mot Israel


ISRAEL ÄR UNDER ATTACK!!!
... och det sker dagligen.

Det sker olagligt.
Det sker ogenerat.
Det sker obemärkt.

I morse, ungefär när barnen var på väg till skolan, anlände från skyn några raketer från Gaza.
Inget konstigt med det, det händer jämnt och ständigt.
Folk har vant sej och är bara tacksamma för att få leva en stund till – till nästa raketanfall.
Allt är tydligen som det ska vara.

Finns det inga tennismatscher att stoppa för att få slut på det här övervåldet?
Åtminstone stoppa någon publik?

Okey, ingen dog och inget blod spilldes, så varför bråka?
Jag bråkar för principens och principernas skull.

Jag bråkar därför att jag inte tycker det är rättvist att palestinierna i Gaza ska få skjuta dessa raketer in i Israel helt urskiljningslöst.
Detta sker i strid mot alla vedertagna regler och rättigheter, men – vem bryr sej.
Det har blivit ett accepterat normaltillstånd.
Annars hade väl människorättsivraren Ilmar Reepalu sprungit gatlopp i Malmö över dessa ständigt upprepade brott.

Även här i Israel har kassamnedslagen blivit rutin.
En rutin som en förlamad och förblindad ledning prackat på sin befolkning.
'Det bara är så' som modern sa när barnens frågor blev alltför komplicerade.

Att ett vardagsrum förvandlats till flisor i Sderot är väl inte mycket att bråka om när miljontals vardagsrum förvandladet till flisor i Gaza.
Skillnaden är att flisorna i Sderot är resultatet av oprovocerat våld medan flisorna i Gaza är resultatet av många års hårdprovocerat våld.

Gazaborna med Hamas som herremän håller fortfarande på med sitt utnötningskrig mot Israel och det är naturligtvis rysligt ointressant för världen i övrigt.
Carl Bildt är lika tyst som Ilmar Reepalu.
Fast det är klart – det handlar inte om bebisar utan bara om flisor.
Bebisarna i Sderot blir kanske mördade först i morgon, så det är lugnt.

Idag i Sderot drabbades flera människor av chock.
Att drabbas av ett chocksyndrom är inte bara att bli lite lagom rädd.
Det handlar om en djup och omfattande både kroppslig som psykisk störning som vederbörande kan vara tvungen att leva med resten av livet och som kräver långvarig och djupgående behandling.

Dessa 'leksaksraketer' orsakar inte bara flisor i vardagsrum utan också flisor i själen.
Har du riktig otur kan du drabbas av en flisa för mycket för att sedan obemärkt glida över i nästa tillvaro.
Ingen bryr sej ändå och absolut ingen i Sverige.

Sverige går ju om några månader in i ordförandeskapet för EU och skulle då kunna lämna något bestående efter sej.
Ingenting alltför knepigt, som formen på slanggurkor och sådant, utan något enkelt och banalt som att stoppa det palestinska övervåldet mot Israel.

, , , , , , , , , , , , ...
K T SDS Y SvD SP HD DN SDS ETC SvD T AB SP K Y B HD SDS DN D HD SDS AB D B T Y AB
B DN DN ETC ETC AB AB SDS SvD DB SVT-O SVT-O
Mera läsning: IiS 2 Stefan S FiM 2 3 Bertils blogg Rabnor Empatisk Israelnyheter JiM Jonathan
MXp 2 MXp 2.0 Meyer 2

24 februari 2009

Men ingen reagerar


'Men ingen reagerar' - så löd en ganska färsk bloggkommentar från ett tidigare inlägg.
Är det likaväl någon som reagerar så blir det kortslutning.

Just nu ser vi skriften på väggen, förebuden och förberedelserna.
Scener sätts och opinioner förbereds.
Men ingen reagerar.

Folkvalda väljer sina favoriter medan andra får klara sej bäst de kan.
Folkvalda fegar när det gäller och faller galant i den ökända röstfiskarfällan.
Folkvalda satsar sin själ på 'de nya svenskarna' trots att många av dem inte alls har någon lust att bli någon 'Svensson'.
Men ingen reagerar.


En enda bebis som dog i Gaza är en tragedi.
Om flera bebisar dog är tragedin ännu större.
Under kriget i Gaza dog bebisar men dödandet var en välregisserad föreställning av Hamas scenarbetare som gjort ett grundligt jobb de 7-8 år de haft på sej.
Hade de velat skydda sina bebisar hade de inte inbjudit israelerna genom sin oförtröttliga raket-och bombterror.

Tro inte Hamas är dumma – de känner till allt det här, men de bryr sej inte.
De har dessutom förmågan att uppskatta den välbehövliga PR de får med varje dödad bebis.
Reepalu är en av dem som fastnat på den kroken.

Ingen som inte har tvivelaktigt uppsåt påstår att Israel jagade upp ett antal bebisar i Gaza och därefter dödade dem – förmodligen på löpande band...
Påstår man något sådant är man naturligtvis inte trovärdig när det gäller andra saker heller vilket är särskilt allvarligt när det gäller politiker.
Jag antar Reepalu är införstådd med att bli fälld för överlagt mord om han på väg hem från jobbet kör på en bebis som avlider på grund av sina skador.

För Ilmar Reepalu börjar läget bli prekärt.
Han citerar folk som bevisligen är snett ute (gångbar taktik) och anklagar människor som har vågat ta in hela bilden.
Han kallar Mats Skogkär för 'förnekare, bortförklarare och förminskare', vilket naturligtvis inte är sant.
Jag tar mej friheten att i stället överföra dessa epitet på Reepalu själv när det gäller de palestinska terroraktiviteterna som pågått i decennier - inte under tre veckor.
Förnekare, bortförklarare och förminskare.
De har lyckats mörda – därtill med berått mod – en och annan bebis under den tiden men några protestaktioner med Reepalu i spetsen har aldrig varit aktuella.

Inte heller då USA under senaste decenniet dödat över 100.000 civila i Irak och i Afganistan.
Inte heller då Ryssland dödat tusentals rebeller i Tjetjenien.
Inte heller då Libanon dödat hundratals al-Qaida soldater.
Inte heller då palestinier avlivade palestinier vid det snuskiga maktövertagande av Hamas i Gaza sommaren 2007.
Inte ens massakrerna i Afrika har förmått Reepalu att organisera en liten protestmarsch eller stoppa några sportevenemang.

Som sagt – ingen reagerar - och absolut inte Reepalu.
Han bryr sej inte, utom då han kan spotta på Israel.
Ytterst selektiva spottloskor, kan man säga.

Egentligen borde man förbigå Reepalu med kompakt tystnad eftersom hans okunskap och likgiltighet är bottenlös.
Den sista grodan i hans 'försvarstal' blev spiken i kistan.
Han talar där om "gränser som gällde före 1967"...
Vad då – gräns???
Gräns mellan vad då???
Är Reepalu ute efter att dra in Jordanien i konflikten?
Hade det funnits en gräns hade ju inte palestinierna haft någon orsak att starta alla dessa krig och intifador.
Fast man kan nog inte vara alltför säker...

Att ingen reagerar kan man dock vara ganska säker på.

Malmös Kristallnatt har ännu inte infunnit sej men det är bara en tidsfråga och när vi hör ljudet av krossat glas så reagerar vi förmodligen inte.
Ingen reagerar.

, , , , , , , , , ...
SvD, 2, 3, 4, 5, 6, DN, Syd, 2, Ab, 2, 3, Dag, 2, 3, 4, 5, A, N, Smp, 2, B, 2, Kri, Hd, Tra,

21 februari 2009

Och ljuset förvandlades till mörker...


Ljuset i Malmö är inte ljust längre.
När jag läste Fredrik Sieradzkis artikel i Newsmill blev jag lindrigt sagt ganska skräckslagen.
När jag sedan förstod att det var en berättelse från idag, från dagens Malmö, förvandlades skräcken till sorg och ljuset till mörker.
Dessutom är det något som stinker...

Var gick det fel och hur kunde det gå så fel?
Sverige hade ju de bästa förutsättningar vilka alla nu ses bortspolade av en sanslös cynism.
I stället för att gå frammåt går Malmö kräftgång med jättekliv och gatans parlament har tagit över i samma takt som stadens styrande gett upp.
Läs Fredrik Sieradzkis artikel på länken här nedanför.

SNART OMÖJLIGT ATT VARA JUDE I MALMÖ
http://newsmill.se/artikel/2009/02/20/snart-omojligt-att-vara-jude-i-malmo
Publicerad: 2009-02-20, Uppdaterad: 2009-02-21

Vi judar tvingas som på 1930-och 40-talet återigen uppleva hur vi måste vakta våra steg, våra ord och vårt utseende för att undvika trakasserier och våld. Men det tycks inte bekymra stadens västerpolitiker med Ilmar Reepalu i spetsen, skriver Fredrik Sieradzki, medlem i Malmös judiska församling.


I anslutning till artikeln kunde man läsa en samling kommentarer av vilka merparten hade betydligt sundare inställning till problemen i Malmö – för det handlar om verkliga och svåra problem – än Ilmar Reepalu.
Jag väljer att publicera en av kommentarerna som ytterligare förstärker den grymma bild som Fredrik Sieradzki beskrev i sin artikel.


Fredrik du mår illa och JAG ÄR RÄDD!
Här i Malmö finns det ett stort antal människor som är traumatiserade och mår dåligt av Gazakonflikten. Dessa uttalanden har hörts och skrivits i olika sammanhang nu senast av Reepalu som säger till Sydsvenskan.
"En stor del av Malmös befolkning kommer från Mellanöstern. Många har släktingar i Gaza som råkat illa ut. De känner sig frustrerade och arga på Israels ockupation."
I samband med "lite stökiga" motdemontrationer på Stortorget i Malmö talades det om "förvirrade och frustrerade ungdomar" som både verbalt och handgripligt trakasserade människor.
ILMAR, jag kan stå ut med att bli kallad judejävel, mina barn har inte gjort någon affär av lite glåpord på skolgården t ex judejävel, synd att Hitler inte dödade er alla, de snötäckta bilarna på min gata är "dekorerade" med hakkors, Hitler och Jude.(hoppas grannarna inte ser oss som en belastning, igår var det 7 bilar, idag bara 2).
Som sagt var, detta kan jag stå ut med. Lite får man ju tåla!
På min arbetsplats i Malmö Stad har jag kontakt med vårdtagare från många länder.
På min namnbricka finns bara mitt förnamn, GISSA VARFÖR!
Min dotter bär inte Davidsstjärna längre, GISSA VARFÖR!
Jag VILL INTE vara rädd, jag VILL INTE oroa mig för mina barn och vad de ska behöva tåla, jag VILL INTE tveka om att berätta om vem JAG ÄR, jag VILL INTE ha ett inbyggt "säkerhetstänk" vågar jag handla en israelisk avocado? Är detta ett brottsligt ställningstagande, kan jag ses som ett lovligt byte? Vem ser och registrerar mina handlingar?
Du kanske kan förstå KÄNSLAN även om du säkert tycker att jag överreagerar? Det finns många människor från Mellanösterna i Malmö, de är frustrerade och har rätta att reagera eftersom Israel ockuperar mark och dödar oskyldiga människorJag skiter i avocadon-jag tar lite selleri i stället.
Jag skiter i tennis också, det är liksom inte min sport, men jag har ett förslag: judarna i Malmö köper alla biljetterna til DC matchen och intäkterna går oförbehållsamt till att VÅRDA OCH BEHANDLA de traumatiserade personerna som har släktingar i Gaza (eller alla personer från Mellanöstern om det finns behov, exkluderat judar naturligtvis).
En bra lösning för alla och det kan förhindra att livsfarliga situationer uppstår. De traumatiserade personerna får vård och redskap att hantera sin frustration; de slipper skrika sig hesa vid massprotester, elda upp Israeliska flaggor, dra fram i Malmö som en maskerad pöbel, skadegörelse och personskador kan undvikas, det blir minskade kostnader för polisbevakning och en liten bieffekt som naturligtvis skrivs med små bokstäver judarna i Malmö slipper vara rädda. OK det kostar väl en liten peng men det är väl inget problem....
Lite får vi ju tåla!
Det enda du behöver göra är att skriva ihop detta förslag på Malmö Stads papper och skicka räkningen till judarna och kom ihåg att inte nämna ordet antisemitism för det passar liksom inte här, det är mera korrekt att använd israelsanktion, ja du kan säkert få ihop någon bra formulering. Principen är att vi betalar eftersom vi är skyldiga!
Det är något som vi är vana vid.
Det vet ju alla att det mesta som händer i världen, stort som smått kan spåras tillbaka till någon jude någonstans (detta kan du naturligtvis inte skriva eller kännas vid i några officiella sammanhang) Om det blir krångligt med formuleringen kan du ju alltid påpeka att det är din personliga åsikt men då kanske du ska byta brevpapper.
En avslutande fundering, vad står hakkorset för, vad tänker människor på när de ser det, vilka känslor väcks, kan det vara olika för olika människor? Oss emellan som är/har varit utsatta för detta.
PS. Mina barn har uppfostrats till att respektera alla människor och deras rätt att uttrycka sina åsikter. Trots otaliga kränkningar är jag övertygad om att de aldrig kommer att "överreagera eller låta sig provocerade till överilade handlingar" jag är också säker på att de inte är Malmöbor så länge till (av säkerhetsskäl)!!!
Av: JUDEJÄVEL med fyra judeungar, 2009-02-21, 10:25

, , , , , , , , , ...
B SP HD AB SvD DN SDS SDS SvD Mp N 2 DMera läsning: FiM MXp FiM JiM IiS

Storpolitik


Nu tänker jag skriva om storpolitik!!!
USA och sådant...

Trots det måste vi börja i världens navel – Israel.
Det har ju varit val i Israel och som tredje största parti seglade Avigdor Liebermans "Israel Vårt Hem" upp som valets egentlige segerherre.
Som partiledare för det tredje största partiet får han automatiskt en vågmästarroll som han ser ut att trivas alldeles förträffligt med – och vem skulle inte göra det.

Nästan 400.000 israeler röstade på honom på grund av omständighter hämtade från dagens verklighet.
Inte för att han är vacker och inte heller för att han talar felfri hebreiska utan för att han påpekar saker och ting ingen annan politiker har mod att påpeka.
Vad han brukar bli beskylld för är att han har rasistiska tendenser men det är inte sant.
Vad han är ute efter är att araberna som bor i Israel ska förstå att med rättigheter följer skyldigheter – konstigare än så är det inte.

Nu åter till storpolitiken.
USA och EU, plus en hel massa andra, stöder ju tanken på en tvåstatslösning.
En stat för israelerna och en stat för araberna.
Det låter ju både logiskt och rättvist.
Jag bara undrar om de någonsin funderat över vad det är de egentligen stöder?

Under förhandlingarna påpekas det nogsamt att de judiska städer och samhällen som finns på Västbanken inte bör utvidgas eller – gud förbjude – bli fler.
De betraktas som ett hot mot "fredsprocessen" där processen verkar vara viktigare än freden.
Hus dödar inte men ses som allvarliga hot medan kulor, bomber och raketer som dödar, betraktas som försumbara.
Proportionerna är onekligen fantasieggande.

Dessutom kräver palestinierna att innan de accepterar (!) att bilda sin stat måste alla dessa judiska städer och samhällen bort.
De kallar dem 'bosättningar' och gör ett fasligt väsen av dem.
'Bosättningar' är en palestinauppfunnen klyscha som numera är allmänt accepterad – på samma sätt som att alla svänger sej med termer som intifada och hudna m.fl.
Muuuren också, naturligtvis...

USA och EU, plus en hel massa andra, nickar instämmande.
Bort, bort.
Dessa judiska städer och samhällen måste bort – för så säger palestinierna.

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna för vad är det USA och EU, plus en hel massa andra, stöder – jo, en rasistisk palestinsk stat där de judiska städerna och samhällena är bortplockade.
Detta betyder att alla judar kommer att vara etniskt utrensade i ett eventuellt framtida Palestina.
Om dessa judiska städer och samhällen betraktas som ett problem så är det endast under förutsättning att man accepterar ett rasistiskt Palestina.
Således stöder både USA och EU, plus en hel massa andra, rasism.
Märk väl att detta inte sker under bordet i skumma lokaler utan i de högsta av sfärer där gåslever med tryffelsås betraktas som vardagsmat.

Finns det något annat sätt att tolka detta beklämmande fenomen?
Möjligen så att dessa världshärskare inte är världsbäst på att undvika smittan från den sofistikerade palestinska propagandan utan har svalt betet rakt av.
Ett eventuellt framtida Palestina i en tvåstatslösning kommer att bli en rasistisk stat där ingen jude och absolut ingenting med judisk anknytning kommer att vara tillåtet.
Vad är detta om inte ren och skär rasism?
Supermaktsunderstödd rasism!

USA och EU och alla andra – är detta vad ni stöder, planerar och förordar?
Har ni blivit blindstyren hela högen...???

Om det inte vore så makabert vore det nästan komiskt när man hör, ser och läser att Israel av vissa betraktas som rasistiskt.
Israel som gett de 20% araber som bor här rösträtt och andra rättigheter som ingen av dem skulle drömma om i något av de omgivande arabländerna.
Bara i Israel kan en arab kalla sin premiärminister skitstövel utan att bli ett huvud kortare.
Som så många gånger tidigare visar araberna att de är suveräna på att sätta krokben för sej själva vilket naturligtvis är rysligt sorgligt.

Nå, hur ska vi nu ha det?
Ske det nya och fräscha Palestina födas ur en uppfräschad rasism, ur renodlad apartheid, eller finns det modigt folk som vågar ta sej an problemet och lösa det på ett okonventionellt och o-rasistiskt sätt.

Liebermans vana (ovana?) att inte gå som katten kring en het gröt får betraktas som en folklig kuriositet i jämförelse med större potentaters systematiskt planerade och envetet förordade rasism.

, , , , , , , , , , , , , , ...
DN 2 SvD Syd 2 Ab 2 3 Hd 2 Smp Kri Y Tra B Etc Ps 2 3 SvD
Dagen VG 2 Dagbladet 2 DN 2 AB 3 SvD B SmP K T AB Y HD
Mera läsning: MXp JiM IiS FiM FiM Hamatzav M-Ö aktualia Meyer Meyer Rabnor

19 februari 2009

'Blunda för Gaza'


Det verkar som om Sveriges tredje stad, Malmö, gör i stort sett vad som helst för att komma upp på världskartan.
Senaste upptåget är en lek med ord.

För några veckor sedan handlade det om att skydda en fredlig demonstration där Israel stod i centrum.
De orkade inte befatta sej med pöbeln utan gjorde det enkelt för sej genom att helt enkelt skicka hem fredsdemonstranterna.

Nu planerar man en stor tennisfest i Malmö 6-8 mars, en DC-cup-match där Sverige möter Israel och många såg fram mot ett par sportsliga högtidsdagar.
Då kryper Allahs Armé fram ur sina skrymslen och börjar hota.
Man hotar med protestaktioner i 10.000-manna-klassen och då lär det inte handla om några fredsdemonstrationer...

Det är egentligen folket i fritidsnämnden som står för den största skälvan och proklamerar att man inte klarar av att hantera dessa hotbilder.
Här kommer leken med ord in.
Det är inte så att man inte klarar av att skydda publik och deltagare utan vad det handlar om är att man inte har lust att slösa några extra resurser på folk som mördar bebisar i Gaza...
En av fritidsnämndens ledamöter uttryckte sej väldigt 'insiktsfullt' när han sa:
"Vi kan inte bara blunda för vad som händer i Gaza. Det är bara att läsa tidningen"!
Vilken suverän slutledningsförmåga.

Vill denne ledamöt öppna sina ögon för vad som händer och sker i Gaza bör han ta sej dit och smoka runt lite.
Prata med folk, bli vän med dem och göra sej värdig deras förtroende – annars får han aldrig reda på vad som verkligen händer i Gaza.
Människorna är rädda för att säga vad de tycker för de har upplevt alltför många konsekvenser av slarvig lösmynthet.
Människor som får benen avskjutna, människor som förvaras i tortyrcentra och människor som bara försvinner.

Människorna är rädda, nej de är skräckslagna.
Skräckslagna inte för israelerna utan för Hamas.
Palestinier är dödsförskräckta för andra palestinier.
De har dessutom all anledning att vara just dödsförskräckta.

Om ledamoten i fritidsnämnden i Malmö inte vill blunda för vad som händer i Gaza så är ovanstående en liten smakbit.
Ska jag gå efter min magkänsla så bryr sej denne ledamot egentligen inte alls om vad som händer i Gaza utan kommer att fortsätta att vårda sin höga bildningsnivå (!) genom att läsa Aftonbladets "analyser" från djupet av sin skinnfötölj som dessutom förmodligen befinner sej på säkert avstånd från Rosengård.

Man plarerar nu att spela matchen inför tomma läktare eftersom man inte vill såra ömtåliga muslimska känslor och heller inte slösa pengar och kraft på samma adekvata säkerhet man består vilket annat evenemang som helst med.
Evenemang där inga israeler är inblandade.
0-0 till Malmö!

, , , , , , , , , , , ...
PS D K T AB Y B SP SvD SvD SvD SvD SvD SDS SDS SDS SDS SDS SDS SDS DN DN DN DN
HD HD AB DB DB DB VG
Mera läsning: gudmundson MXp FiM Rabnor Ted Öken Meyer IiS Meyer

18 februari 2009

Besatthet


Ibland är en företeelse så uppenbart galen, typ 'Kejsarens Nya Kläder', att ingen törs erkänna hur galen den är av rädsla för – ja, för vad då egentligen?
Man spelar med i elakt spel därför att det verkar vara enklast och innebära minst risk för att behöva stå upp och ta några personliga konsekvenser.
Ett gångbart recept är några nypor rädsla tillsammans med ett skålpund feghet spetsat med en god portion dumhet.

400.000 mördade i Darfur - men det är Israel som är boven.
38 reportrar arresterade i Iran under ett år – men det är Israel som är boven.
700 människorättsaktivister anhållna och torterade i Zimbabwe – men det är Israel som är boven.
Den mest populära oberoende TV-stationen i Venezuela stängs av regimen – men det är Israel som är boven.

Listan kan göras precis hur lång som helst men företeelsen har bara ett namn – besatthet.
Att det finns en parfym uppkallad efter engelskans motsvarighet till besatthet, obsession, har inget med dagens blogginlägg att göra även om lite väldoft ibland kan mildra ett unket fenomen.


Hur har man under seklernas gång behandlat besatta människor?
Jo, man har försökt att med olika medel driva ut de onda och svårhanterliga demonerna med blandat resultat.
Dessa människor tvingades ofta, för den allmänna säkerhetens skull, att tillbringa sina liv i jordhålor eller blev brända på bål som häxor.
På evangelisternas tid fick en besatt man som inte ens kedjor kunde hålla ordning på, sina demoner utdrivna av demonernas överman, Herren själv.
Dessa for sedan in i en tidigare fridsamt betande svinhjord som i demonisk skräck sprang ut i sjön och drunknade, vilket möjligen var ett bevis på förvillelsens kraft.

År 2009 låter man dessa besatta demonstrera på gator och torg, skriva artiklar, hålla seminarier, uppta dyrbar tid i massmedia och på andra sätt sprida sitt gift bland en befolkning som egentligen inte har någon anledning att misstänka att de är utsatta för en osund och mycket smittsam påverkan.
Att de får hållas är naturligtvis ett både generellt och ganska förnedrande ynkedomsbevis.

Om någon klarar av att sätta sej ner och verkligen tänka efter så inser vederbörande strax – för mera svårartade fall kan det ta längre tid – att denna besatthet av Israel och vad Israel gör eller inte gör, inte har mycket med en verklig verklighet att göra.
Är det något övriga världen borde bekymra sej för så är det landets utsatta läge mitt i ett hav av frustande fientlighet.
Ett litet land som under så lång tid befunnit sej i dessa accelererande svårigheter borde rimligtvis utlösa en stark medkänsla bland andra mera lyckligt lottade, som Sverige till exempel.
Dagens realiteter för oss i rakt motsatt riktning.

Här några utdrag ur 'Boken Om Besatthet'.

När Israel blir anfallet är alla nöjda.
Om Israel försvarar sej är ingen nöjd.

När Israel blir anklagat är alla nöjda.
Om Israel höjer rösten är ingen nöjd.

När Israel blir sönderbombat från norr eller från söder är alla nöjda.
Om Israel skickar bomber tillbaka är ingen nöjd.

Jag kan inte annat än tolka denna verklighetsbeskrivning som 'en aning vinklad'.
Nu tycker naturligtvis vän av ordning att ordet vinklad är alldeles för tamt när det gäller en sådan total brist på logik, jämlikhet och rättvisa så jag omkaraktäriserar företeelsen som 'en aning besatt'.

Besatta människor borde försöka komma ur sin besatthet - med alla medel - för sin egen och för sina medmänniskors skull.
Hjälp finns att få och första steget på väg mot själslig balans är att våga vara ärlig mot sej själv.
Den som är ärlig mot sej själv ser saker och ting som de är och försöker inte placera ut sina syndabockar på de mest stolliga ställena.

När den ödesdigra tsunamin drabbade Thailand så var det faktiskt inte Israels fel.
Fast om man tänker efter så kanske...

, , , , , , , , , , , , ...
SvD 2 3 4 5 6 7 8 Sydsvenskan 2 3 4 5 6 7 VG 2 3 Dagbladet 2 3 4 5 AB 2 3 4 5 DN 2 3
Mera läsning: Empatisk M-Ö aktualia FiM Rabnor IiS MXp JiM IiS

17 februari 2009

Bildning för obildbara


Hamas-kriget i Gaza är över.
Kanske.
Ruinerna står kvar som spretiga monument över hamaskultens likgiltighet.
Likgiltighet för sitt eget folks väl och ve.
Allt offrades på den heliga islamismens altare.

En person jag egentligen inte känner särskilt väl skrev en artikel om Hamaskriget, dess orsaker och dess följder.
Om 'Krigets lagar' och om 'Krigsbrott'.
Han presenterar Hamas i all sin nakna ondska och förklarar fakta och samband som borde vara självlysande bland den svenska mediaeliten.
Den senaste tidens gazaskriverier vittnar dock om motsatsen vilket gör att dess trovärdighet skrumpnar till ett russins storlek.

Det allra underligaste är att denna artikel, trots erbjudanden, inte blivit publicerad.
På debattsidorna har det i stället trängts allsköns tyckande blandat med diverse bråte.
Jag publicerar nu denna informativa artikel som borde kunna ge bildning även till de obildbara.
Möjligen...


HAMAS KRIGSBROTT I GAZA

”Krigets lagar” är ett begrepp som används flitigt dessa dagar - och begreppet används nästan uteslutande som ett slagträ i de verbala angreppen på Israel.
Vi får ta fakta i den aktuella situationen i Gazaremsan som ett exempel på vad ”krigets lagar” säger.

Först korta bakgrundsfakta, för att kunna göra sig en rättvisande bild av den nu aktuella situationen:
Israel har beskjutits från Gazaremsan sedan 2001, med alltmer avancerade raketer och granater, in mot städer och byar i Israel för att terrorisera civilbefolkningen. Totalt har över 10 000(!) regnat ner över Israel och israeler sedan dess.

Israel drog sig helt ur Gazaremsan i september 2005, men sedan dess har antalet projektiler som skjutits in mot Israel ökat dramatiskt för varje år som gått.

I januari 2006 vann Hamas parlamentsvalet i den ”Palestinska myndigheten” (PA), och bildade en samlingsregering med andra grupper.

I juni 2006 bortrövades en israelisk soldat av bl.a. Hamas, från en postering inne i Israel.
Han hålls fortfarande fången på okänd ort inne i Gazaremsan.
Krigsbrott av Hamas?
Ja, det är ett brott i sig mot ”krigets lagar” att inte Internationella Röda Korset har tillåtits att besöka denna krigsfånge regelbundet

I juni 2007 startade Hamas ett inbördeskrig i Gaza, som resulterade i ett stort antal dödsoffer, där PA:s styrkor besegrades och kastades ut ur Gaza.
Resultatet blev naturligtvis att Hamas kastades ut ur PA:s regering.
Sedan dess har Hamas styrt utbrytarområdet Gaza med järnhand.
Missilbeskjutningen från Gaza in över allt större områden av Israel intensifierades efter den kuppen.

I juni 2008 medlade Egypten fram en muntlig informell vapenvila mellan Israel och Hamas.
Hamas beskjutning minskade, men den upphörde aldrig helt.
Trots det var den enda åtgärd Israel vidtog för att beivra dessa attacker att under en dag stänga gränsövergångarna mellan Israel och Gaza.
Det kan nämnas att Gazas gräns mot Egypten varit i stort sett helt stängd sedan Hamas maktövertagande.

I mitten av december 2008 beslutade Hamas sig för att avbryta vapenvilan, och intensifierade sin beskjutning av städer och byar i Israel – hundratals raketer och granater började regna ner över Israel igen.
Israel försökte förgäves att få till stånd en ny vapenvila med hjälp av egyptisk medling.
Efter att först ha vädjat till Hamas om att sluta skjuta, och därefter i ett antal dagar i allt skarpare ordalag hotat Hamas med att ta till motåtgärder om inte Hamas slutade, beslutade till slut den israeliska regeringen sig för att det inte fanns några andra alternativ än militära, för att skydda den över en miljon israeler som terroriserades av Hamas urskillningslösa beskjutning.

De israeliska försvarsstyrkorna (IDF) använde sig i en första fas enbart av flyget och marinen för att förstöra de raketlager, tillverkningsplatser och avskjutningsramper som användes.
För att minska risken för att civila (”icke-kombattanter” enligt ”krigets lagars” språkbruk) skulle komma till skada beslutade Israels regering sig för att ett markanfall behövdes.

Hamas gömmer sig i stor utsträckning bland icke-kombattanter – i bostadsområden, nära områden där internationella organisationer finns, skolor och andra offentliga byggnader som sjukhus.

Naturligtvis lider civilbefolkningen i de områden Israel anfaller.
Det hörs olika siffror över antalet dödade, men t.o.m. Hamas själva medgav efter några dagars krig att 75-80 % av de dödade tillhör rörelsens egna styrkor.
Det är alltid tragiskt när civila dödas, men Israels vidtar stora ansträngningar att undvika att döda civila, t.ex. används stora mängder flygblad och många tiotusentals telefonsamtal har ringts för att förvarna civilbefolkningen om kommande anfall; har du hört att det görs i något annat krig?

Till skillnad mot Hamas raketer mot Israel är Israels attacker varken riktade mot civila eller ämnade att terrorisera dem.

”Krigets lagar”, t.ex. FN-stadgans artikel 51, tillåter varje nations självförsvar mot väpnad attack.
Israel har alltså rätt att försvara sig mot den över sju år långa attacken från Gaza. Under de senaste veckorna har många hundra raketer regnat ner över den israeliska civilbefolkningen.

Begår Israel krigsbrott genom att anfalla Gaza?
Nej.
Begår Hamas krigsbrott genom att attackera israeliska civila.
Ja, varje raket är i sig ett brott mot krigets lagar, eftersom de försöker träffa icke-kombattanter.

Hamas använder sin civilbefolkning som mänskliga sköldar när de tillverkar, lagrar och avskjuter raketer från civila områden, för att göra det svårare för Israel att nå dem, eftersom de vet att Israel tvekar att försöka anfalla då.
Krigsbrott av Hamas?
Ja, definitivt.
Hamas stadgar, läs t.ex. artikel 11, beskriver helt klart att Hamas slutmål är att utplåna den judiska staten Israel, som är en medlem av Förenta Nationerna.
Krigsbrott av Hamas?
Ja, definitivt.
Det är alltså helt klart vilken part i konflikten som bryter mot ”krigets lagar”: Hamas.

Håkan Lindblom

, , , , , , , , , , , ...

14 februari 2009

Sverige väljer


Javisst ja, det har varit val i Israel…
Israelerna har inte glömt det och ingen annan heller – som det verkar.

Det finns ett mycket användbart ord som på hebreiska heter 'balagan' och betyder ungefär 'en salig röra'.
I Israel är det balagan just nu.
Förresten, i Israel är det nästan alltid balagan.
Balagan som är följden av en sprudlande demokrati där status quo absolut inte är något drömläge.
Lugn, lugn, allt kommer i sinom tid att lugna ner sej och återgå till den normala balagan-nivån med kiv och gnetighet blandat med gruff och allmän bråkighet.
Som på de flesta andra ställen i världen.

I Israel tar alla för givet att den som skriker högst är den som får mest och jag vågar inte påstå att den slutsatsen är helt fel.
Alla höjda röster och allt domderande till trots så överröstas detta ibland av omvärldens 'tyckanden'.
Man tycker en hel massa om Israel och man anser dessutom att man har en självklar rätt att tycka till.
Inte tycka till för att hitta positiva lösningar utan för att visa att man är med i gänget – det gäng som anser sej ha rätt att berätta för Israel vad de ska göra.
Hur de ska välja, vad de ska välja och vem de ska välja.

Valet gav ett mycket spretigt resultat men vissa tendenser är tydliga.
Först den remarkabla återhämtningen av Likud med Netanyahu i spetsen.
Detta parti var för inte alltför många år sedan Ariel Sharons skötebarn men en dag slog det slint, en dag när han trodde han fått en idé.
Hans idé var egentligen inte ny men den var ny för Sharon.
Han ville av någon oförklarlig anledning sälla sej till de tidigare ledare som plötsligt började ge bort presenter.
Sharon började ge bort landet Israel.
Man kan ha åsikter om han gjorde det av övertygelse eller av andra mer triviala orsaker, men bort skulle det.
Bort med Gaza.
Naturligtvis var hans partivänner måttligt förtjusta men Sharon som var en handlingens man tog den närmsta beundrarskaran med sej och lämnade Likud.
Partiet led svåra förluster men har nu bjudit publiken på en smått fantastisk upphämtning - från 12 mandat till nuvarande 27.

Tsippi Livni var en av dem som följde Sharon i vått och torrt och till slut följde hon honom till Kadima – Sharons nybildade parti.
De som följde med honom gjorde det av olika anledningar.
Den förhärskande orsaken var att de trodde sej kunna avancera sina egna ambitioner snabbare och säkrare under Sharons massiva skugga.
Dessa förhoppningar tog ett abrupt slut i och med Sharons tragiska sjukdom.
Partiet levde länge på Sharons namn och rykte, så till den milda grad att en person som Olmert tilläts ta ledarrollen efter Sharon.
Därefter gick det mesta galet men vad kan man vänta sej av ett parti som består av "flyktingar" från andra partier?
Ingen ideologi i varje fall.

Tsippi Livni som råkat vara på rätt plats vid rätt tillfälle fick chansen till diverse ministerposter men har inte lämnat något mera bestående efter sej, möjligen ett eller annat sandslott.
Vad hon gärna vill presentera som en blomma i rabatten är vapenvilan med Hizballah 2006 som tillåtit denna organisation att i lugn och ro komma tillbaka som en mångdubbelt effektivare krigsmaskin.
Detta har varit möjligt eftersom FN i praktiken fungerat parallellt med denna terrororganisation som de dessutom delat bullarna med under fikarasterna.
Detta anser Tsippi Livni var en utmärkt överenskommelse.

I valet fick Livni ett mandat mer än Netanyahu vilket fick henne att omedelbart sparka igång segerpartyt.
Vad hon inte tänkte på vara att cirka 77% av Israels befolkning inte röstade på henne samtidigt som realisterna mera högerut ökade sin andel med runt 30%!
Detta får tolkas som att israelerna är trötta på att leverera förtroendeskapande åtgärder på löpande band för att få fräsande raketsvärmar som gensvar.

Att detta val är intressant för israelerna är naturligt men att det sysselsatt så många svenska skribenter är svårare att förstå.
Jag tror inte det är av omtanke om israelerna man producerat dessa artiklar utan det ligger andra tankar bakom.

Svenskarna är inte intresserade av att Israel väljer en regering som är bra för israelerna.
Svenskarna vill att israelerna ska välja en regering som är bra för palestinierna.
Så enkelt är det.
Visst, man lindar ibland in dessa tankar i lämplig mängd bomull , men oftast kör man med raka rör.
För svenskarna handlar det israeliska valet först och främst om palestiniernas väl och ve.

Man kan genom detta få intrycket av att frågan om fred eller ofred endast ligger i israelernas händer men så är tyvärr inte fallet för då hade det varit fred i området sedan decennier.
Å andra sidan hade det svenska intresset för israelernas valresultat då på sin höjd resulterat i tre rader på sidan 13.

, , , , , , , , , , , , , , ...
K Y T SvD SP HD SDS SDS T HD Y K T SP SvD SvD B D D DB DB VG DN PS DN SvD AB SvD
Mera läsning: MXp 2 3 Sapere M-Ö aktualia Meyer Jihad Rabnor

12 februari 2009

Moraliskt break down


Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här för mina funderingar gäller inte huvudpersonen så mycket som det moraliska dilemma hans situation försatt oss i.
De flesta av er har hört talas om att Hamas sedan flera år håller en ung, värnpliktig israelisk kille som gisslan någonstans i Gaza – tror vi.
Han sitter där utan några mänskliga rättigheter och ingen, absolut ingen, vet något om hans tillstånd.
Denna massiva tystnad är en viktig del av den medvetna tortyr Hamas utsätter hans närmaste för.
Inte ens Röda Korset har tillåtits besöka honom trots att det ingår i deras uppdrag - fast ingen vet väl egentligen hur pass ihärdiga de varit.
Klart att Hamas säger nej men folk med ryggrad låter sej inte nöja med det – de ser till att få vad de har rätt till.

Att allt detta är totalt lagvidrigt förstår vi lätt.

Vad jag funderat på är den moraliska aspekten av den upprörande historien om Gilad Shalit.
Han kidnappades från den israeliska sidan av gränsen mot Gaza vilket är en grymt olaglig aktion, ett brott, och släpades in i Gaza där han effektivt gömdes undan för världen.
Nu vill kidnapparna byta honom mot grava kriminalfall, ett tusental eller så från deras eget läger, vilket innebär att en kriminell handling utnyttjas för att tilltvinga sej förmåner.
Detta utan att någon ens påpekar 'snusket' och än mindre agerar.

Man kan naturligtvis säga att Israel kan välja - betala det begärda priset eller glömma Gilad, men mot detta resonemang finns naturligtvis en uppsjö av argument.
Det första, för att nämna några, är att han är en människa av kött och blod som försattes i sin nuvarande situation när han gjorde sin plikt mot sitt land som värnpliktig.
För det andra har han föräldrar, familj och vänner som far illa varje dag och varje stund detta skammens brott pågår.
För det tredje är det inte rätt mot någon att en grupp som Hamas ska kunna utvinna fördelar, bli belönade, som följd av fräck och grym kriminalitet.

För Hamas betyder Gilad som person ingenting – han är endast en handelsvara.
För hans familj betyder han allt!

Det sägs ju att om man är tyst så samtycker man och eftersom världens både stora och små är knäpptysta borde detta innebära att de 'gillar läget'.
Sverige med sina folkvalda verkar samtycka väldigt mycket för jag har sällan hört någon höja sin röst för Gilads frigivning och än mindre krävt det.
Är det förenligt med rätt och rättvisa, med moral och civilkurage att inte göra vad som bör göras för att killen ska bli fri?
Inte betala för att han ska bli fri, bara bli fri.

Jag förstår inte varför inte någon har kommit på tanken att sätta press på Hamas.
Är det möjligen så att det är fint att pressa Israel medan det är fult att pressa Hamas?
Är Hamas en sådan delikat liten terrororganisation att man är rädd för att om man sätter press på dem så kan de bli ledsna?
Är det moraliskt rätt att stillatigande åse hur en organisation som dagligen avlivar oliktänkande bland sina egna ska kunna utnyttja sitt kidnappningsbrott för att få sina mördarkompisar fria?
Om omvärlden hade kombinerat ordentlig press på Hamas med ultimatum (som sedan effektuerades) hade Gilad varit hemma idag och de grova kriminalfallen hade fortfarande suttit där de bör sitta.

En annan, ännu svartare tanke tränger sej på, en tanke jag inte kan frigöra mej från om jag inte blir överbevisad.
Kan det vara så att ingen bryr sej därför att det handlar om en judeunge?
Judeungar och speciellt judeungar som gör lumpen för att lära sej att försvara sitt land och folk är enligt Hamas rättslösa utan annat värde än som utbytesvara.
Kan det vara så att det inte bara är Hamas som har den uppfattningen?

Jag anser att världssamfundet bör göra en gemensam aktion och pressa Hamas tills de försätter Gilad på fri fot – utan någon absurd 'fångutväxling'.
Tomma fraser och fromma önskningar göre sej ej besvär – nu krävs det språk och handling som leder till önskat resultat.

Hur skulle pressen på Hamas rent praktiskt kunna gå till?
Det finns en sak som svider i hjärterötterna på en hamasnik och det är att förlora land.
Att förlora tusen små människor i ett krig de själva stakat ut riktlinjerna för är inget som orsakar ledarna sömnlösa nätter.
Att förlora bitar av det de idag kallar sitt land skulle de, milt sagt, inte gilla.

Ultimatum handlar ofta om tid och eftersom Gilad redan suttit i sin jordhåla (?) på tok för lång tid så är det dags för omvärlden att avsluta spektaklet.
Ge Hamas en utmätt tid inom vilken Gilad ska befinna sej hos sin familj annars...

Här lämnar jag fältet fritt men kom ihåg att Hamas bör förlora land.
Förlora det till FN, EU, Egypten eller Uganda – vem bryr sej – Hamas bör förlora land.

Det heter ju i dagligt tal att Israel bör ge palestinierna land för fred men i det här fallet bör Hamas pressas att ge Gilad Shalit fri mot att få behålla landet de bebor.

Detta är den oansenligaste bland bloggar men inget hindrar dej som läser från att börja nerifrån, från mitten eller från de högsta tinnarna och kräva att rätt går före orätt och mod går före feghet.
Framför allt att moralisk klarhet går före moraliskt break down.

, , , , , , , , , , , , ...
D, D, D
SvD, DN, 2, 3, 4, Hd, Syd, 2, 3, 4, Ab, 2, 3, Vg, Etc,
B, Ps, 2, 3, So, 2, Hd, N, Y K

10 februari 2009

Utslängda till vargarna


Eftersom denna lilla flugskit på kartan alltid tilldrar sej folks intresse blir det extra mycket känslor inblandade när Israel går till val.
Svenskarna har bestämt sej för vad de(!) vill ha - de vill ha en regering som ger Hamas vad de vill ha.

Låter detta överdrivet?
Inte om man får döma av massornas demonstrationsslogans med tillhörande plakattexter under de senaste veckorna.
Inte heller om man ser till mängden av folkvalda och förtroendevalda som traskade gatorna fram under flaggor från både Hamas och Hizballah.
Hamas får kriga så mycket de vill medan Israel ska sitta där de sitter med armarna i kors och titta på.
Det är så svenskarna vill ha det.

Att denna inställning inte inger något förtroende är naturligtvis ett grovt understatement.
Den enda ljusglimten är att svenskarnas rätt att välja vad israelerna ska välja är icke existerande.
Rubrikerna i de flesta svenska tidningar är som vanligt specialsydda av TT och inhandlade av ödmjuka redaktionella tjänare landet runt.
Man svärtar ner bokstäverna ordentligt och frossar i ord som 'ultranationalister' och 'högervindar' för att alla riktigt ska förstå till vilken grad landet översvämmas av arabhatare.

Så galet kan det gå i gamla Sverige när man letar efter grandet i sin broders öga men inte ser bjälken i sitt eget (du kommer väl ihåg dina gamla bibelberättelser).

Att Israel går till val är inte på långa vägar så dramatiskt som vad som hänt och händer i Sverige.
Allt surt och unket som varit sopat under mattan under decennier har plockats fram, blivit uppfräschat och uppolerat.
Rumsrent.

Judehatet under mattan har börjat röra på sej och dammtussar av renaste antisemitism börjar rulla runt i hörnorna.
Maskerna har fallit och det som länge kallades "israelkritik" blommar nu ut som pulserande judehat.

Sverige har gett upp.
Sverige har gett upp vad som varit dess styrka – att vara ett samvete bland nationer.
Sverige har gett upp sina stolta proklamationer om allas lika värde för att i stället slänga ut en hel folkgrupp till vargarna.

Ta dej en titt på ansiktena i någon av dessa hatdemonstrationer.
Om du inte stängt av det som gör dej till människa förstår du vad jag talar om.
Ansikten som sprutar hat och grymhet.
Ansikten som är förvridna av avsky och fördömanden av personer med judiska namn eller annan judisk anknytning.
Ansikten som frustar av ilska för att det finns folk som tycker judarna bör ha samma mänskliga rättigheter som alla andra.

Att vara jude i Sverige idag handlar om att dölja att man är - just jude.
Detta är följden av att Sverige plockat bort judarnas medborgerliga rättigheter.
Inte bland paragraferna men i det nakna livet.

Inte många judar - svenskar födda i Sverige - vågar idag bära sin stjärna eller sin huvudbonad eftersom de fråntagits rätten att vara de människor de är.
När någon höjer sin hand mot dem står de ensamma, utan skydd.
Fredlösa.
Vill de ha skydd får de ordna det själva och sedan också betala för det...

Jämför detta med invandrade grupper vars rätt till huvudbonader och skyddsmekanismer mot 'sårade känslor' försvaras till sista blodsdroppen av såväl hög som låg.

Sverige har blivit galet men ingen varken ser eller hör någonting.
Kanske ser man men vill inte lägga sej i för egentligen vet man ju att judarna är orsaken till allt elände här i världen.
Kanske hör man men har ingen lust att bråka för judarna dödar ju palestinska barn på löpande band.
Det vet ju alla.

I Sverige skriker rubrikerna ut att många israeler planerar att rösta på högerpartierna och landet anklagas för radikalism.
Om detta är sant ligger orsaken i det uttalade existensiella hot dess grannar upprepar med skrämmande regelbundhet – både verbalt, i skrift och handgripligen.

Att Sverige inte bara radikaliserats utan också infekterats av tvivelaktiga ideologier ger betydligt mindre rubriker.
Mobbmentaliteter ursäktas och vulgärattityder försvaras till priset av folksjälens förruttnelse.

Försent för Sverige – ingen aning.
Försent för Israel – om folket väljer insiktsfulla ledare har landet en stor chans att bygga vidare på detta mänskliga och spännande projekt som kallas Israel.

, , , , , , , , , , , , , ...
DN241 DN944 DN813 DN772 SvD473 SvD063 VG653 VG581 db913