Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här för mina funderingar gäller inte huvudpersonen så mycket som det moraliska dilemma hans situation försatt oss i.
De flesta av er har hört talas om att Hamas sedan flera år håller en ung, värnpliktig israelisk kille som gisslan någonstans i Gaza – tror vi.
Han sitter där utan några mänskliga rättigheter och ingen, absolut ingen, vet något om hans tillstånd.
Denna massiva tystnad är en viktig del av den medvetna tortyr Hamas utsätter hans närmaste för.
Inte ens Röda Korset har tillåtits besöka honom trots att det ingår i deras uppdrag - fast ingen vet väl egentligen hur pass ihärdiga de varit.
Klart att Hamas säger nej men folk med ryggrad låter sej inte nöja med det – de ser till att få vad de har rätt till.
Att allt detta är totalt lagvidrigt förstår vi lätt.
Vad jag funderat på är den moraliska aspekten av den upprörande historien om Gilad Shalit.
Han kidnappades från den israeliska sidan av gränsen mot Gaza vilket är en grymt olaglig aktion, ett brott, och släpades in i Gaza där han effektivt gömdes undan för världen.
Nu vill kidnapparna byta honom mot grava kriminalfall, ett tusental eller så från deras eget läger, vilket innebär att en kriminell handling utnyttjas för att tilltvinga sej förmåner.
Detta utan att någon ens påpekar 'snusket' och än mindre agerar.
Man kan naturligtvis säga att Israel kan välja - betala det begärda priset eller glömma Gilad, men mot detta resonemang finns naturligtvis en uppsjö av argument.
Det första, för att nämna några, är att han är en människa av kött och blod som försattes i sin nuvarande situation när han gjorde sin plikt mot sitt land som värnpliktig.
För det andra har han föräldrar, familj och vänner som far illa varje dag och varje stund detta skammens brott pågår.
För det tredje är det inte rätt mot någon att en grupp som Hamas ska kunna utvinna fördelar, bli belönade, som följd av fräck och grym kriminalitet.
För Hamas betyder Gilad som person ingenting – han är endast en handelsvara.
För hans familj betyder han allt!
Det sägs ju att om man är tyst så samtycker man och eftersom världens både stora och små är knäpptysta borde detta innebära att de 'gillar läget'.
Sverige med sina folkvalda verkar samtycka väldigt mycket för jag har sällan hört någon höja sin röst för Gilads frigivning och än mindre krävt det.
Är det förenligt med rätt och rättvisa, med moral och civilkurage att inte göra vad som bör göras för att killen ska bli fri?
Inte betala för att han ska bli fri, bara bli fri.
Jag förstår inte varför inte någon har kommit på tanken att sätta press på Hamas.
Är det möjligen så att det är fint att pressa Israel medan det är fult att pressa Hamas?
Är Hamas en sådan delikat liten terrororganisation att man är rädd för att om man sätter press på dem så kan de bli ledsna?
Är det moraliskt rätt att stillatigande åse hur en organisation som dagligen avlivar oliktänkande bland sina egna ska kunna utnyttja sitt kidnappningsbrott för att få sina mördarkompisar fria?
Om omvärlden hade kombinerat ordentlig press på Hamas med ultimatum (som sedan effektuerades) hade Gilad varit hemma idag och de grova kriminalfallen hade fortfarande suttit där de bör sitta.
En annan, ännu svartare tanke tränger sej på, en tanke jag inte kan frigöra mej från om jag inte blir överbevisad.
Kan det vara så att ingen bryr sej därför att det handlar om en judeunge?
Judeungar och speciellt judeungar som gör lumpen för att lära sej att försvara sitt land och folk är enligt Hamas rättslösa utan annat värde än som utbytesvara.
De flesta av er har hört talas om att Hamas sedan flera år håller en ung, värnpliktig israelisk kille som gisslan någonstans i Gaza – tror vi.
Han sitter där utan några mänskliga rättigheter och ingen, absolut ingen, vet något om hans tillstånd.
Denna massiva tystnad är en viktig del av den medvetna tortyr Hamas utsätter hans närmaste för.
Inte ens Röda Korset har tillåtits besöka honom trots att det ingår i deras uppdrag - fast ingen vet väl egentligen hur pass ihärdiga de varit.
Klart att Hamas säger nej men folk med ryggrad låter sej inte nöja med det – de ser till att få vad de har rätt till.
Att allt detta är totalt lagvidrigt förstår vi lätt.
Vad jag funderat på är den moraliska aspekten av den upprörande historien om Gilad Shalit.
Han kidnappades från den israeliska sidan av gränsen mot Gaza vilket är en grymt olaglig aktion, ett brott, och släpades in i Gaza där han effektivt gömdes undan för världen.
Nu vill kidnapparna byta honom mot grava kriminalfall, ett tusental eller så från deras eget läger, vilket innebär att en kriminell handling utnyttjas för att tilltvinga sej förmåner.
Detta utan att någon ens påpekar 'snusket' och än mindre agerar.
Man kan naturligtvis säga att Israel kan välja - betala det begärda priset eller glömma Gilad, men mot detta resonemang finns naturligtvis en uppsjö av argument.
Det första, för att nämna några, är att han är en människa av kött och blod som försattes i sin nuvarande situation när han gjorde sin plikt mot sitt land som värnpliktig.
För det andra har han föräldrar, familj och vänner som far illa varje dag och varje stund detta skammens brott pågår.
För det tredje är det inte rätt mot någon att en grupp som Hamas ska kunna utvinna fördelar, bli belönade, som följd av fräck och grym kriminalitet.
För Hamas betyder Gilad som person ingenting – han är endast en handelsvara.
För hans familj betyder han allt!
Det sägs ju att om man är tyst så samtycker man och eftersom världens både stora och små är knäpptysta borde detta innebära att de 'gillar läget'.
Sverige med sina folkvalda verkar samtycka väldigt mycket för jag har sällan hört någon höja sin röst för Gilads frigivning och än mindre krävt det.
Är det förenligt med rätt och rättvisa, med moral och civilkurage att inte göra vad som bör göras för att killen ska bli fri?
Inte betala för att han ska bli fri, bara bli fri.
Jag förstår inte varför inte någon har kommit på tanken att sätta press på Hamas.
Är det möjligen så att det är fint att pressa Israel medan det är fult att pressa Hamas?
Är Hamas en sådan delikat liten terrororganisation att man är rädd för att om man sätter press på dem så kan de bli ledsna?
Är det moraliskt rätt att stillatigande åse hur en organisation som dagligen avlivar oliktänkande bland sina egna ska kunna utnyttja sitt kidnappningsbrott för att få sina mördarkompisar fria?
Om omvärlden hade kombinerat ordentlig press på Hamas med ultimatum (som sedan effektuerades) hade Gilad varit hemma idag och de grova kriminalfallen hade fortfarande suttit där de bör sitta.
En annan, ännu svartare tanke tränger sej på, en tanke jag inte kan frigöra mej från om jag inte blir överbevisad.
Kan det vara så att ingen bryr sej därför att det handlar om en judeunge?
Judeungar och speciellt judeungar som gör lumpen för att lära sej att försvara sitt land och folk är enligt Hamas rättslösa utan annat värde än som utbytesvara.
Kan det vara så att det inte bara är Hamas som har den uppfattningen?
Jag anser att världssamfundet bör göra en gemensam aktion och pressa Hamas tills de försätter Gilad på fri fot – utan någon absurd 'fångutväxling'.
Tomma fraser och fromma önskningar göre sej ej besvär – nu krävs det språk och handling som leder till önskat resultat.
Hur skulle pressen på Hamas rent praktiskt kunna gå till?
Det finns en sak som svider i hjärterötterna på en hamasnik och det är att förlora land.
Att förlora tusen små människor i ett krig de själva stakat ut riktlinjerna för är inget som orsakar ledarna sömnlösa nätter.
Jag anser att världssamfundet bör göra en gemensam aktion och pressa Hamas tills de försätter Gilad på fri fot – utan någon absurd 'fångutväxling'.
Tomma fraser och fromma önskningar göre sej ej besvär – nu krävs det språk och handling som leder till önskat resultat.
Hur skulle pressen på Hamas rent praktiskt kunna gå till?
Det finns en sak som svider i hjärterötterna på en hamasnik och det är att förlora land.
Att förlora tusen små människor i ett krig de själva stakat ut riktlinjerna för är inget som orsakar ledarna sömnlösa nätter.
Att förlora bitar av det de idag kallar sitt land skulle de, milt sagt, inte gilla.
Ultimatum handlar ofta om tid och eftersom Gilad redan suttit i sin jordhåla (?) på tok för lång tid så är det dags för omvärlden att avsluta spektaklet.
Ge Hamas en utmätt tid inom vilken Gilad ska befinna sej hos sin familj annars...
Här lämnar jag fältet fritt men kom ihåg att Hamas bör förlora land.
Förlora det till FN, EU, Egypten eller Uganda – vem bryr sej – Hamas bör förlora land.
Det heter ju i dagligt tal att Israel bör ge palestinierna land för fred men i det här fallet bör Hamas pressas att ge Gilad Shalit fri mot att få behålla landet de bebor.
Detta är den oansenligaste bland bloggar men inget hindrar dej som läser från att börja nerifrån, från mitten eller från de högsta tinnarna och kräva att rätt går före orätt och mod går före feghet.
Framför allt att moralisk klarhet går före moraliskt break down.
Gilad Shalit, gisslan, Gaza, mänskliga rättigheter, tortyr, Röda Korset, Hamas, moraliskt dilemma, Israel, handelsvara, civilkurage, ultimatum, ...
Ultimatum handlar ofta om tid och eftersom Gilad redan suttit i sin jordhåla (?) på tok för lång tid så är det dags för omvärlden att avsluta spektaklet.
Ge Hamas en utmätt tid inom vilken Gilad ska befinna sej hos sin familj annars...
Här lämnar jag fältet fritt men kom ihåg att Hamas bör förlora land.
Förlora det till FN, EU, Egypten eller Uganda – vem bryr sej – Hamas bör förlora land.
Det heter ju i dagligt tal att Israel bör ge palestinierna land för fred men i det här fallet bör Hamas pressas att ge Gilad Shalit fri mot att få behålla landet de bebor.
Detta är den oansenligaste bland bloggar men inget hindrar dej som läser från att börja nerifrån, från mitten eller från de högsta tinnarna och kräva att rätt går före orätt och mod går före feghet.
Framför allt att moralisk klarhet går före moraliskt break down.
Gilad Shalit, gisslan, Gaza, mänskliga rättigheter, tortyr, Röda Korset, Hamas, moraliskt dilemma, Israel, handelsvara, civilkurage, ultimatum, ...
4 kommentarer:
Varför säger ni kristna inget när kyrkorna överger Israel ?
Nu har rektorn för Örebro missionsskola också tagit steget mot en så kallad "balanserad syn" där båda parter skall kritiseras, ett synsätt som Diakonia verkar lyckats lansera även i de evangelikala kyrkorna (det kan ju vara värt att notera att EFK och Alliansmissionen stöder Diakonia, där EFK´aren Wohlfeil jobbar, några samband ?). Även inom Pingströrelsen börjar man prata mer om kristna palestininers situation än om Isarel
Hej Anonym –
Du tar upp något av det mest beklämmande som hänt och händer i Sverige på senare tid – att, som du säger, kyrkorna överger Israel.
Jag har funderat mycket över orsaken, skrivit om det och haft meningsutbyte med Wohlfeil, men ingen har naturligtvis gjort tillräckligt.
Diakonias hat mot den judiska staten är något av det mest skenheliga, skamliga och smutsiga som presterats i den svenska kristenhetens historia.
Kanske ligger orsaken i att kyrkorna idag ser sin situation så hotad att de med alla medel försöker avskärma sej från sina judiska rötter.
De verkar rädda för det faktum att kristendomen är en dotter till judendomen och för att slippa erkänna detta faktum bekämpar man allt judiskt med näbbar och klor.
Man sparkar, spottar och fräser i blindo.
Detta är bara en av många teorier och kvar står frågan – vad göra?
Alla seriösa förslag beaktas.
Hej jag tycker din blogg är bra och ärlig fin !
Jag har inga judiska rötter men jag gillar Israel och folket där ändå !
Har besökt Israel och vet lite om deras patriotism , vilket jag inte alls tycker är fel !
Jag tycker mycket illa om all antisemitism som följer i Gaza konflikten , tror egentligen den bottnar i rent oförstånd och okunskap Hoppas jag !
Ge dom istället Anne Franks Dagbok att läsa, eller varför inte be dem besöka Hennes hus i Holland där hon bodde så kanske det Tystar den värsta antisemitismen
Det är några av mina förslag !
Hej Alexander den store -
Tack för trevlig kommentar.
Dina förslag tror jag bottnar i egna erfarenheter vilket, om så är fallet, visar att de fungerar.
Du är välkommen att besöka Israel fler gånger.
Nu på vårkanten är allt grönt och vackert med blommor i klara färger i varenda krok m.a.o. ett land fullt av kontraster.
Skicka en kommentar