Sverige väljer

Javisst ja, det har varit val i Israel…
Israelerna har inte glömt det och ingen annan heller – som det verkar.

Det finns ett mycket användbart ord som på hebreiska heter 'balagan' och betyder ungefär 'en salig röra'.
I Israel är det balagan just nu.
Förresten, i Israel är det nästan alltid balagan.
Balagan som är följden av en sprudlande demokrati där status quo absolut inte är något drömläge.
Lugn, lugn, allt kommer i sinom tid att lugna ner sej och återgå till den normala balagan-nivån med kiv och gnetighet blandat med gruff och allmän bråkighet.
Som på de flesta andra ställen i världen.

I Israel tar alla för givet att den som skriker högst är den som får mest och jag vågar inte påstå att den slutsatsen är helt fel.
Alla höjda röster och allt domderande till trots så överröstas detta ibland av omvärldens 'tyckanden'.
Man tycker en hel massa om Israel och man anser dessutom att man har en självklar rätt att tycka till.
Inte tycka till för att hitta positiva lösningar utan för att visa att man är med i gänget – det gäng som anser sej ha rätt att berätta för Israel vad de ska göra.
Hur de ska välja, vad de ska välja och vem de ska välja.

Valet gav ett mycket spretigt resultat men vissa tendenser är tydliga.
Först den remarkabla återhämtningen av Likud med Netanyahu i spetsen.
Detta parti var för inte alltför många år sedan Ariel Sharons skötebarn men en dag slog det slint, en dag när han trodde han fått en idé.
Hans idé var egentligen inte ny men den var ny för Sharon.
Han ville av någon oförklarlig anledning sälla sej till de tidigare ledare som plötsligt började ge bort presenter.
Sharon började ge bort landet Israel.
Man kan ha åsikter om han gjorde det av övertygelse eller av andra mer triviala orsaker, men bort skulle det.
Bort med Gaza.
Naturligtvis var hans partivänner måttligt förtjusta men Sharon som var en handlingens man tog den närmsta beundrarskaran med sej och lämnade Likud.
Partiet led svåra förluster men har nu bjudit publiken på en smått fantastisk upphämtning - från 12 mandat till nuvarande 27.

Tsippi Livni var en av dem som följde Sharon i vått och torrt och till slut följde hon honom till Kadima – Sharons nybildade parti.
De som följde med honom gjorde det av olika anledningar.
Den förhärskande orsaken var att de trodde sej kunna avancera sina egna ambitioner snabbare och säkrare under Sharons massiva skugga.
Dessa förhoppningar tog ett abrupt slut i och med Sharons tragiska sjukdom.
Partiet levde länge på Sharons namn och rykte, så till den milda grad att en person som Olmert tilläts ta ledarrollen efter Sharon.
Därefter gick det mesta galet men vad kan man vänta sej av ett parti som består av "flyktingar" från andra partier?
Ingen ideologi i varje fall.

Tsippi Livni som råkat vara på rätt plats vid rätt tillfälle fick chansen till diverse ministerposter men har inte lämnat något mera bestående efter sej, möjligen ett eller annat sandslott.
Vad hon gärna vill presentera som en blomma i rabatten är vapenvilan med Hizballah 2006 som tillåtit denna organisation att i lugn och ro komma tillbaka som en mångdubbelt effektivare krigsmaskin.
Detta har varit möjligt eftersom FN i praktiken fungerat parallellt med denna terrororganisation som de dessutom delat bullarna med under fikarasterna.
Detta anser Tsippi Livni var en utmärkt överenskommelse.

I valet fick Livni ett mandat mer än Netanyahu vilket fick henne att omedelbart sparka igång segerpartyt.
Vad hon inte tänkte på vara att cirka 77% av Israels befolkning inte röstade på henne samtidigt som realisterna mera högerut ökade sin andel med runt 30%!
Detta får tolkas som att israelerna är trötta på att leverera förtroendeskapande åtgärder på löpande band för att få fräsande raketsvärmar som gensvar.

Att detta val är intressant för israelerna är naturligt men att det sysselsatt så många svenska skribenter är svårare att förstå.
Jag tror inte det är av omtanke om israelerna man producerat dessa artiklar utan det ligger andra tankar bakom.

Svenskarna är inte intresserade av att Israel väljer en regering som är bra för israelerna.
Svenskarna vill att israelerna ska välja en regering som är bra för palestinierna.
Så enkelt är det.
Visst, man lindar ibland in dessa tankar i lämplig mängd bomull , men oftast kör man med raka rör.
För svenskarna handlar det israeliska valet först och främst om palestiniernas väl och ve.

Man kan genom detta få intrycket av att frågan om fred eller ofred endast ligger i israelernas händer men så är tyvärr inte fallet för då hade det varit fred i området sedan decennier.
Å andra sidan hade det svenska intresset för israelernas valresultat då på sin höjd resulterat i tre rader på sidan 13.

Israel, valresultat, Netanyahu, Sharon, Likud, Gaza, Livni, Olmert, ideologi, Hizballah, FN, förtroendeskapande åtgärder, palestinierna, Kadima, ...
K Y T SvD SP HD SDS SDS T HD Y K T SP SvD SvD B D D DB DB VG DN PS DN SvD AB SvD
Mera läsning: MXp 2 3 Sapere M-Ö aktualia Meyer Jihad Rabnor