Åtminstone det kan vi glädjas över – att Olmert INTE ingår i raden av Israels profeter.
Hans dåliga självkännedom har försatt både honom och landet i en allt prekärare situation.
Har drog ut i bombastiska förhandlingar, för på det sättet har ju även små män genom tiderna blivit hjältar.
Att dessförinnan skapa sej en strategi eller tänka på konsekvenserna var inte aktuellt.
Först i dessa dagar har han avslöjat djupet av sina svagheter.
Först i dessa dagar har han visat vilken vindflöjel han är.
Först i dessa dagar har han berättat vad han VERKLIGEN tycker och tänker.
Detta har inte gjort någon glad.
Högen påpekade att Olmert glatt gav avkall på vad t.o.m. FN ansåg viktigt för Israels fortbestånd – säkra och försvarbara gränser.
Vänstern anklagade Olmert för att avslöja sitt rätta jag först när han inget har att förlora.
Palestinierna var förvånade och arga för att Olmert aldrig erbjudit dem vad han villigt erbjöd i sin helg-intervju.
De enda som jublar är den svenska pressen.
Hur får man ihop detta?
Enda förklaringen är att den svenska pressen driver en viss agenda genom att förklara Olmert vara profet av Israel.
Kan det möjligern vara så att allt som försvagar Israel är välbehagligt för den svenska pressen?
Olmert har i det fallet visat sej vara ett både lämpligt och villigt redskap som utnyttjas flitigt.
Han är perfekt i den rollen.
Han har nu visat att han anser att allt palestinierna pekar på ska de ha, vilket är samma uppfattning som den svenska pressen har – fast naturligtvis säger man inte det rent ut.
Man använder Olmert som sitt fikonlöv.
Han skulle gladeligen sälja ut både Jerusalem, Tel Aviv och Eilat och låta så många flyktingar som vill komma in i Israel, men han förstår (kanske?) att hans politiska hädanfärd då skulle bli ännu smutsigare – och snabbare.
Han påstår att först nu ser han verkligheten...
Man undrar vilken verklighet?
Har han monopol på någon sorts profetisk verklighetsuppfattning?
Olmerts verklighet, som den presenterades i senaste intervjun, är direkt anpassad efter palestiniernas kravlista.
De kan nu med rätta säga att "gå till den snälle farbror Olmert för han ger dej allt du vill ha".
Var israelerna och deras intressen kommer in i bilden är höljt i dunkel.
Olmert har lärt och påverkats av det politiska tryck den judiska staten varit utsatt för under lång tid och förstår nu att endast de palestinska kraven är av intresse medan de israeliska viftas bort som en irriterande fluga.
Olmert må gå till historien, men inte som profet av Israel, utan enbart som ett tomt skal som överlevde politiskt alltför länge p.g.a. att han skickligt omgav sej med ja-sägare och visste exakt när det var läge för hot eller en liten muta.
Hans dåliga självkännedom har försatt både honom och landet i en allt prekärare situation.
Har drog ut i bombastiska förhandlingar, för på det sättet har ju även små män genom tiderna blivit hjältar.
Att dessförinnan skapa sej en strategi eller tänka på konsekvenserna var inte aktuellt.
Först i dessa dagar har han avslöjat djupet av sina svagheter.
Först i dessa dagar har han visat vilken vindflöjel han är.
Först i dessa dagar har han berättat vad han VERKLIGEN tycker och tänker.
Detta har inte gjort någon glad.
Högen påpekade att Olmert glatt gav avkall på vad t.o.m. FN ansåg viktigt för Israels fortbestånd – säkra och försvarbara gränser.
Vänstern anklagade Olmert för att avslöja sitt rätta jag först när han inget har att förlora.
Palestinierna var förvånade och arga för att Olmert aldrig erbjudit dem vad han villigt erbjöd i sin helg-intervju.
De enda som jublar är den svenska pressen.
Hur får man ihop detta?
Enda förklaringen är att den svenska pressen driver en viss agenda genom att förklara Olmert vara profet av Israel.
Kan det möjligern vara så att allt som försvagar Israel är välbehagligt för den svenska pressen?
Olmert har i det fallet visat sej vara ett både lämpligt och villigt redskap som utnyttjas flitigt.
Han är perfekt i den rollen.
Han har nu visat att han anser att allt palestinierna pekar på ska de ha, vilket är samma uppfattning som den svenska pressen har – fast naturligtvis säger man inte det rent ut.
Man använder Olmert som sitt fikonlöv.
Han skulle gladeligen sälja ut både Jerusalem, Tel Aviv och Eilat och låta så många flyktingar som vill komma in i Israel, men han förstår (kanske?) att hans politiska hädanfärd då skulle bli ännu smutsigare – och snabbare.
Han påstår att först nu ser han verkligheten...
Man undrar vilken verklighet?
Har han monopol på någon sorts profetisk verklighetsuppfattning?
Olmerts verklighet, som den presenterades i senaste intervjun, är direkt anpassad efter palestiniernas kravlista.
De kan nu med rätta säga att "gå till den snälle farbror Olmert för han ger dej allt du vill ha".
Var israelerna och deras intressen kommer in i bilden är höljt i dunkel.
Olmert har lärt och påverkats av det politiska tryck den judiska staten varit utsatt för under lång tid och förstår nu att endast de palestinska kraven är av intresse medan de israeliska viftas bort som en irriterande fluga.
Olmert må gå till historien, men inte som profet av Israel, utan enbart som ett tomt skal som överlevde politiskt alltför länge p.g.a. att han skickligt omgav sej med ja-sägare och visste exakt när det var läge för hot eller en liten muta.
När han äntligen insåg att han inte längre var önskvärd blev han direkt farlig.
Profetisk utrustning kan ett sådant beteende knappast kallas för.
Profet, Olmert, förhandlingar, palestinierna, Israel, ..
SvD DN