Det jihad-kristna Bilda

Studieförbundet Bilda (f.d. Frikyrkliga Studieförbundet) lever dåligt upp till sitt namn.
Vi har för någon vecka sedan sett och hört hur representanter för Bilda demonstrerat sin brist på bildning och sin uppenbara respektlöshet för andra människor.
De har förnedrat och grovt förolämpat utsatta människogrupper med en totalt okristlig jihad-kristendom.
Tillhör man en organisation med detta namn så förpliktar det men här har representanter för Bilda i stället gett oss en skrämmande bild av hur snacket i den organisationen går.
Framtiden får utvisa om de överhuvudtaget är bildbara.

Att vara kristen betyder inte längre att vara en Kristi efterföljare utan numera ingår det att man också bör välja bort och utesluta vissa människor.
Bort, bort.
Så gjorde nazisterna också.
Man ska fjärma sej så mycket det går från juden Jesus och hans folk för då vet man att man håller sej inom den politiskt korrekta mittfåran och kan ostörda fortsätta med sin hatpropaganda till ackompanjemang av folkets ljubel.
Man är ju så vansinnigt både liberal, vidsynt och tolerant...

Hur genomför man då dessa akrobatiska övningar?
Jo i stället för att följa Jesu missionsbefallning som talar om ALLA människor så tar man under sina vingars beskydd människor man vet är ute efter struparna på det folk som kan följas i rakt uppstigande släktled till Kristus själv.

Finemang, då kan man slå två flugor i en smäll.
Man visar omvärlden hur gudeligt godhjärtad man är samtidigt som man med hela sin jihad-själ motarbetar och förtalar judarna.

Vilken lycka att det finns palestinier att tillgå i detta ’ädla’ syfte.
Jag undrar stillsamt vad palestinierna skulle säga om de förstod att de bara är ett medel i kampen mot judarna?
Ett medel Bilda och Diakonia använder sej flitigt av.

Om den svenska kristenheten verkligen brydde sej om palestinierna skulle de först och främst uppmana dem att söka fredliga arrangemang med Israel för utan Israel kommer det aldrig att bli något Palestina.
Ett Palestina utan support av Israel skulle självdö inom en snar framtid – såvida de inte tänker fortsätta att bete sej som super-offer med super-bidrag även bakom egna gränser?

Diakonia påstår att de arbetar i Israel och i de palestinska områdena men det är en absurdt krystad sanning.
Släng ett öga på deras samarbetspartner så ser du att de allra flesta är palestinska organisationer, 25 stycken, medan endast 4 finns i Israel.
För att förstärka slagsidan ytterligare är en av de 4 den ökända organisationen B’Tselem och de övriga tre är organisationer som enbart sysslar med arabiska affärer.

Jodå – Diakonia arbetar i Israel... men MOT Israel.
Helhjärtat, med hela sitt jihad-hjärta.

Bilda då?
Jo, de hjälper Diakonia i dess ’seriösa’ uppdrag att utbilda jude/Israel-hatare och deras energi är outtömlig.
Inga metoder verkar vara dem främmande bara de ligger rätt i tiden - och visst gör de det.
Helt rätt i tiden.
I denna vår tid predikar Hamas i FN’s salar i Geneve och Ashton sitter ännu kvar i sitt elfenbenstorn.

Sista halvan av mars och en bit in i april tänker Bilda bjuda sina tilltänkta offer lite kultur.
En konstutställning i Immanuelskyrkan i Stockholm de kallar Det håliga landet som naturligtvis ska vara en allegori på Det heliga landet.
Dragplåstret skulle vara affischen ser du här ovanför med juderåttor som glatt knaprar i sej palestiniernas förlovade land...

Nassarnas juderåttor är uppenbarligen seglivade.
Sega, bruna råttor.

När skammen gick upp på torra land gav Bilda upp sin bästa bild (naturligtvis väljer man ut sin bästa bild för en affisch) och bytte ut den mot något mera slätstruket.
De var liksom tvungna för annars hade grupptrycket tvingat dem till förklaringar med risk för oönskade kullerbyttor.
Vad man vill med utställningen är ju inte att försöka förstå konflikten utan bjuda publiken på hemmabyggda snabbrecept i tyckanden - och hoppas att ingen märker något.

I Bibel talas det mycket om sinnesändring men jag tvivlar på att det var en sinnesändring som fick Bilda att plocka bort sin favoritaffisch.
Sinnesändringar kommer inifrån men i det här fallet föll råttbilden bort på grund av yttre tryck.
Inte riktigt samma sak skulle jag vilja säga.

Varför håller Bilda och Diakonia på så här?
Varför trasslar de in sej i politik som de oftast inte har något egentligt begrepp om och helt egenmäktigt delar in mänskligheten i onda och goda.
Eftersom de inte orkar (vill? vågar?) studera ämnet med öppna sinnen så faller de i farstun för den gamla stereotypen om ’the underdog’.
Man bestämmer sej raskt för vem som är the underdog, den svagare, och sätter sedan på honom både änglavingar och gloria.
Lätt som en plätt eller om du så vill – klart som korvspad.
Inte behövde man tänka till själv heller.
Att ställa sej frågan om the underdog möjligen kan ha några egna små fel och brister är naturligtvis helt oacceptabelt.

Palestinierna som genom åren finslipat sina metoder att framstå som ’the underdog number one’ kan numera räkna in ’die dumme Schweden’ bland dem de duperat.
Bilda och Diakonia är lysande exempel på detta fenomen men jag är säker på att du kan bidraga med ytterligare exempel.

Tillbaka till konstutställningen och råttorna.
En reflexion så här på sluttampen – skomakare bliv vid din läst.
Pastorer med beväpnade råttor i blick skulle göra väl i att hålla sej till predikandet och låta andra mer begåvade personer sköta konsten.
Att dessutom behöva påminna pastorerna om att ingen blir specialist efter ett par veckors turistande i området känns lite häftigt men visar sej likväl vara nödvändigt.
Amen.


Läs även andra bloggares åsikter om Bilda, nazister, palestinier, Diakonia, Israel, Ashton...

Carina om ondska

Det finns en ännu oskriven bok vars fullbordan jag redan ser fram emot.
En bok som förhoppningsvis kommer att skrivas av en kvinna mitt i livet som vågar göra något så ovanligt som att stanna upp och fundera över mänsklighetens villkor, dess gränser och dess oerhörda och outforskade djup.

Kvinnan jag talar om är den svenska skådespelerskan Carina Lidbom.

När jag flyttade till Israel hade jag väl inga direkta planer på att prenumerera på en veckotidning men veckorna gick och jag förstod snart att livet skulle bli ganska meningslöst(!) utan denna färgklick i tillvaron.
Ni vet väl att veckotidningar fungerar på samma sätt som veckans avsnitt i en TV-serie - ren och skär avkoppling.
Återstod valet av tidning.
Jag hade några blygsamma krav men de var snudd på omutbara.
Tidningen i fråga skulle vara fri från stickbeskrivningar och fri från matlagningsrecept men full av frustande skvaller.
När uteslutningsmetoden var genomförd återstod bara en tidning – Svensk Damtidning och i denna tidning kunde jag nu läsa om Carina Lidbom.

Hennes liv har inte varit spikrakt.
Som mycket ung flyttade hon med familjen till Afrika och sedermera har hon haft sina bopålar placerade både i Nice och nu senast i Bulgarien.
Annars bor hon i Stockholmsområdet tillsammans med vovven Selma.
En sak har hon dock gemensamt med massorna – hon gick in i väggen för ett antal år sedan men kom ut på andra sidan enormt mycket klokare, enligt henne själv.

Denna bloggpost skulle egentligen inte i första hand handla om Carina Lidbom utan om hennes planerade bok.
Carina älskar att skriva och har samlat på sej miljoner små lappar i sina 50 handväskor.
Nu ska det bli ordning och reda och allt tänkande ska sättas på pränt.

Som så många andra är Carina fascinerad av människor och i synnerhet varför människor gör onda saker i godhetens tecken.
Hur långt kan man egentligen tänja sitt psyke...?

Denna frågeställning kunde ligga till grund för en hel bokserie och vem vet?
Jag väntar i första hand på hennes första bok som kommer att behandla denna ödesfråga - historiskt, idag och inför framtiden.

Själv såg jag framför mej skrivet med stora klumpiga bokstäver - Svenska Kyrkan - Diakonia - Broderskapsrörelsen - Bilda - 'följeslagarna' (ni vet vilka jag menar), m.fl.
Diakonia har t.o.m. känt sej föranlåtna att anställa en policyansvarig, Joakim Wohlfeil, för att i ren självbevarelsedrift slå folk i huvudet med lerklumpar från det diakonala träsket.

Dessa falska profeter osar rutten skenhelighet som är resultatet av en av mänsklighetens grövsta svek.
Sveket mot den judiska nationen.
Med religion som täckmantel frossar de i ’onda saker i godhetens tecken’.
Mycket lägre kan man faktiskt inte sjunka.

Jag vet att det är ute att prata om ont och gott men det innebär inte att det inte finns ont i motsats till gott.
Alla detta vet man men trots det försöker folk krångla till vokabulären genom krystade förklaringar och bortförklaringar.

Biltjuven gav sej iväg i den stulna bilen för att han är missförstådd på jobbet.
Mördaren slog ihjäl sin kompis för att han misstänkte att han stötte på hans fru.
Terroristen blåste ut en buss för att han inte gillar judar.

Mankell köper en båt tillsammans med en turkisk terrorsupportande organisation för att ’göra onda saker i godhetens tecken’.

Präster och prelater utnyttjar sin påstådda kontakt med Honom där uppe för att ge extra tyngd åt sin förnekelse.
Förnekelsen av sitt ursprung.
Det faktum att kristendomen är en avknoppning av judendomen visar sej vara alltför svårsmält för alltför många vilket yttrar sej i ett förtäckt hat mot det folk som är de eviga bärarna av kristendomens rötter.
Man förtränger fakta med vulgärt förtal.
Skam är ordet!

Man borde naturligtvis akta sej för den här sortens kvasipsykologi men vissa saker är bara alltför uppenbara och kan inte döljas ens av de fräckaste intellektuella floskler.

Carina har funderat på de här sakerna och förmodligen sätter hon sin egen prägel på frågeställningarna men jag hoppas verkligen hon kommer igång med sin bok om hur långt man kan tänja sitt psyke utan att gangrän och nekros tillstöter.
Sedan hoppas jag att någon tycker att den boken kunde vara en lämplig present till mej för vi ska ju vara snälla mot varandra...
Eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om Carina Lidbom, Svensk Damtidning, ont och gott, Svenska Kyrkan, Diakonia, Broderskapsrörelsen, Bilda, följeslagarna, Joakim Wohlfeil, den judiska nationen, Mankell, ...

Urkundsförfalskning

Denna bild är producerad av en synnerligen begåvad bildkonstnär, Bertil Adania, som använder sina konstverk i upplysningssyfte just där och när de bäst behövs.
Diakonia frågade i en av sina propagandaskrifter "Med vilken rätt"? men Bertil Adania blir dem inte svaret skyldig.
Studera bilden så förstår du varför han ändrade frågan till "Med denna rätt"!
Jag ser här bitar av den verklighet vi lever i men som alltför många i Sverige tror är - sagor.



Hur något som var fint kan bli så fult.
Jag tänker på Den Svenska Statskyrkan.
OK, den tillhör inte staten längre men sedan staten lät henne stå på egna ben har hon visat att hon helt förlorat kursen.
Nu är hon bara ett tomt skal med en sur och unken lukt.

Det finns inte många lika fanatiskt antiisraeliska fästen i Sverige som den svenska kyrkan.
Den har tagit under sina vingars beskydd organisationer som Broderskapsrörelsen, Diakonia och Bilda.
Det finns säkert fler tentakler som bläckfiskkyrkan använder sej av för att sprida sitt gift.
Vi har hört talas om de så populära bjudresorna som erbjuds prominenta skribenter.
Den vet vad den gör, den svenska kyrkan...
De vet att de behöver erfarna journalister till hjälp i sitt demagogiska arbete, vilket de också får.



En annan företeelse som också går i kyrkans ledband är "Följeslagarprogrammet".
De skriver i sin arbetsbeskrivning att de arbetar i Israel/Palestina.
Jag begriper inte varför de envisas med att skriva att de agerar följeslagare i Israel och Palestina, men de behöver väl ett fikonlöv?

Båda benämningarna är fel.
Israel är fel för det har aldrig funnits en enda följeslagare till israeliska barn som ibland måste kravla längs murar och husgavlar för att ta sej till skolan.
Detta för att söka skydd mot Gazapalestiniernas raketer de älskar skjuta in i Israel just vid skoldags.
Palestina är också fel för det namnet ligger på is tills ett fredsfördrag är undertecknat och klart.
Idag är namnet Palestina antingen en antikvarisk benämning eller en hägring.

Dessa grupper som är utmärkta demonstrationsobjekt för benämningen 'urkundsförfalskning' lever sin skyddade tillvaro bakom en anständighetens fasad i form av en tidigare respekteras kyrka.
Får de fortsätta gå på i ullstrumporna och sprida sitt virulenta Israelhat som de nu gör, lär Palestina fortsätta att förbli en hägring.
Israel klarar sej utan deras tjänster eftersom rätten alltid segrar till slut.