Jag kunde inte släppa TV’n idag där de följde frigivningen av Gilad Shalit steg för steg.
Naturligtvis har ni inte hört talas om Gilad Shalit, han är ju bara en israelisk värnpliktig som Hamas ’förbarmade’ sej över för fem år sedan.
Fem år och några månader.
Sedan dess har han genom Hamas försorg varit som död för sin familj, sina vänner och sitt fosterland.
Snyggt och konsekvent genomfört jobb av en billig men enveten terrororganisation.
I vilket fall som helst så är den 18 oktober en glad dag för de flesta i Israel då en av dess söner fick möjlighet att återvända hem.
Jag följde de olika turerna från Gaza till Egypten och från Egypten till Israel och om ett par timmar gissar jag att jag sitter där igen och följer Gilad på vägen hem till Mitzpe Hila i norra Israel där han bor med sina föräldrar och syskon.
Hans föräldrar... att försöka föreställa sej deras glädje idag är omöjligt.
Kanske känner de sej bara tomma eftersom deras 5-åriga kamp nu är slut och inga fler kampanjslogans behöver produceras.
Gilad är hemma och de fem åren i Hamas fängelsehåla är slut.
Hur killen kan både gå och stå och ha sitt förstånd i behåll är en gåta.
Själv skulle jag inte överlevt en vecka.
In i det sista stöttes och blöttes det för och emot att frige 1000 fångar, de flesta av grövsta virke, mot en blyg och mager israelisk värnpliktig.
De som är emot är det av glasklara skäl men lika glasklart är att Gilad har rätt att få komma hem.
Många oroas med rätta över den överrepresentation av lösgående mördare som den här dagen producerat men efter att ha sett Gilads mamma, Aviva, le för första gången på många år så tänker jag inte bry mej om dessa nya hot.
Inte idag.
Vad betyder tusen fler frigående terrorister – de är ändå en droppe i det stora terroristhavet som ser till att få jobbet gjort i vilket fall som helst.
Naiva ljushuvuden finns det överallt och av någon anledning är de svårt överrepresenterade i media.
Några har idag ganska högljutt förordat fortsatta förhandlingar med Hamas eftersom den här överenskommelsen gav önskat resultat.
Varför inte smida medan järnet är varmt och förhandla fram en liten fred nu också?
Ljushudet i fråga kom snart ner på jorden då han ganska bryskt blev uppmanad att först läsa Hamas Charter (stadgar) innan han kom med fler förslag.
Har du läst Hamas Charter?
Vet du att Hamas aldrig, aldrig, aldrig kommer att sluta fred med Israel och för då skulle de helt enkelt inte längre ha något existensberättigande.
Diskussionen i Israel – för eller emot fångutväxlingen – fortsätter och när kanal 1 satte två reportrar att samtidigt rapportera om samma händelser så visade det sej snart att de belyste fenomenen från två olika utgångspunkter.
Inte helt lätt att vara premiärminister i ett sådant land.
Mitzpe Hila är smyckat med blommor och kompisarna väntar.
Vad som rör sej i Gilads huvud vet bara han själv men om vi ger honom lite andrum så kommer han snart att vara en vanlig kille igen, en av många.
Men kanske ändå inte...
Sedan dess har han genom Hamas försorg varit som död för sin familj, sina vänner och sitt fosterland.
Snyggt och konsekvent genomfört jobb av en billig men enveten terrororganisation.
I vilket fall som helst så är den 18 oktober en glad dag för de flesta i Israel då en av dess söner fick möjlighet att återvända hem.
Jag följde de olika turerna från Gaza till Egypten och från Egypten till Israel och om ett par timmar gissar jag att jag sitter där igen och följer Gilad på vägen hem till Mitzpe Hila i norra Israel där han bor med sina föräldrar och syskon.
Hans föräldrar... att försöka föreställa sej deras glädje idag är omöjligt.
Kanske känner de sej bara tomma eftersom deras 5-åriga kamp nu är slut och inga fler kampanjslogans behöver produceras.
Gilad är hemma och de fem åren i Hamas fängelsehåla är slut.
Hur killen kan både gå och stå och ha sitt förstånd i behåll är en gåta.
Själv skulle jag inte överlevt en vecka.
In i det sista stöttes och blöttes det för och emot att frige 1000 fångar, de flesta av grövsta virke, mot en blyg och mager israelisk värnpliktig.
De som är emot är det av glasklara skäl men lika glasklart är att Gilad har rätt att få komma hem.
Många oroas med rätta över den överrepresentation av lösgående mördare som den här dagen producerat men efter att ha sett Gilads mamma, Aviva, le för första gången på många år så tänker jag inte bry mej om dessa nya hot.
Inte idag.
Vad betyder tusen fler frigående terrorister – de är ändå en droppe i det stora terroristhavet som ser till att få jobbet gjort i vilket fall som helst.
Naiva ljushuvuden finns det överallt och av någon anledning är de svårt överrepresenterade i media.
Några har idag ganska högljutt förordat fortsatta förhandlingar med Hamas eftersom den här överenskommelsen gav önskat resultat.
Varför inte smida medan järnet är varmt och förhandla fram en liten fred nu också?
Ljushudet i fråga kom snart ner på jorden då han ganska bryskt blev uppmanad att först läsa Hamas Charter (stadgar) innan han kom med fler förslag.
Har du läst Hamas Charter?
Vet du att Hamas aldrig, aldrig, aldrig kommer att sluta fred med Israel och för då skulle de helt enkelt inte längre ha något existensberättigande.
Diskussionen i Israel – för eller emot fångutväxlingen – fortsätter och när kanal 1 satte två reportrar att samtidigt rapportera om samma händelser så visade det sej snart att de belyste fenomenen från två olika utgångspunkter.
Inte helt lätt att vara premiärminister i ett sådant land.
Mitzpe Hila är smyckat med blommor och kompisarna väntar.
Vad som rör sej i Gilads huvud vet bara han själv men om vi ger honom lite andrum så kommer han snart att vara en vanlig kille igen, en av många.
Men kanske ändå inte...
Läs även andra bloggares åsikter om Gilad Shalit, Aviva Shalit, Israel, Gaza, Egypten, Mitzpe Hila, Hamas, ...
10 kommentarer:
Jo det är en glädjens dag o jag glatt överraskad, jag var säker på att han skulle komma hem på samma sätt som det var vid senaste byteshandeln då just i norr där Shalits bor.
Men stackars grabb, han är inte nitton år längre o när jag tänker på vad jag upplevde de fem åren mellan ung flicka o vuxen kvinna börjar jag gråta å denne mans vägnar. Han har så mycket att ta ifatt o sedan kommer den säkert mycket djupa posttraumatiska stressen.
Jag ber för honom o önskar honom allt gott.
Vilken glädjedag! Och naturligtvis en stor omställning för den unge mannen. Han ser rätt blek och mager ut.
Har svårt att tänka mig att freden är nära. För jag antar att israelerna inte går med på utplåning av sitt eget land ....
Anneli -
Egentligen ser Gilad även idag inte ut att vara en dag över 19 år. Jag hoppas att han efter några veckor med mammas köttbullar börjar växa in i sin egentliga ålder.
Under den plågsamma och påtvingade presskonferansen i Egypten blev jag dock imponerad av hans kloka svar. Det var rörigt och improviserat och frågorna snärjande och ganska klumpiga. På frågan om han ville medverka till att fler palestinier blev utsläppta från fängelset svarade han att visst, bara de inte återgår till att bekriga Israel.
Imse -
Du slår ofta huvudet på spiken i några få fraser. Så även idag.
Carnevalsstämningen i hans hemby slog alla rekord och tidigare under dagen visade de hur ungdomar i Gilads ålder dekorerade vägkanterna fram till Shalits hus med nejlikor. På båda sidorna. Detta tillsammans med hundratals flaggor, sång och dans av barn och vuxna tillsammans bidrog till dagens stora glädjefest.
Och de jublande palestinierna väsnas än mer, Abbas kramar om Hamasterrorister och försäkrar dom att deras mål är detsamma. http://israelisverige.info/?p=9449 För att inviga dagen utförde araberna ett hyfsat antal terrordåd dagen före frislppandet, http://israelisverige.info/?p=9428
Netanyahu & Barak försökte inte ens den självklara metoden, att strypa all tillförsel av varor, 200 lastbilar om dan, el, gas, vatten, tele till Gaza för att försöka tvinga fram Shalit utan att riskera hundratals israeliska liv. Hur månde de israeliska soldater känna det som riskerade livet för att fånga in dessa terrorister, som nu har återgått till jobbet?
Om Netanyahu enbart går efter känslor från tidningarna, hur kan han någonsin förhandla med Abbas???
Det var modigt av Gilad att svara som han gjorde på den egyptiska journalistens idiotiska frågor (till en uppenbart fysiskt svag människa) då en av Hamas ledare faktiskt stod bakom honom hela tiden.
Jo, i Sverige har man visst hört talas om Gilad i media tidigare men det är väl bara vi som har en reltion till Israel som minns.
Mvh Anna
The Golani Snowman -
Det är svårt det där med hur drastisk man ska vara. Folk vet ju här att de har ögonen på sej som inga andra och som de säger - vi måste ju leva också. Det mesta som exporteras härifrån hamnar ju i Europa och det kan ju ändras kvickt om Ashton blir ännu ilsknare.
"We have to be practical" som den hårdhudade Jacob säger.
En sak är i alla fall klar - jag skulle inte vilja ha Netanyahus jobb.
Anonym, Anna -
Mager och klen men modig. Du har så rätt. Fin honnör gjorde han ju också.
Jag förstår att Gilads öde nämnts även i Sverige men eftersom det inte utmynnat i några landsomfattande demonstrationer så försökte jag vara lite satirisk.
Idag har vi sett bilder på honom när han var ute i solskenet och pratade med några kompisar. Sol har han visst inte fått för mycket av de senaste fem åren. Hans pappa berättade att han sovit gott hela natten i sin egen säng. Jag hoppas att även föräldrarna kan slappna av nu.
Det är inga lätta grejer att handskas med. Fem förlorade år för hela familjen.
Det har åtminstone cirkulerat listor för att fria Gilad som man fått skriva under och skicka till Bildt...vilket jag inte tror hjälpte ett dugg för den karln har jag inget förtroende för. Nu är det mycket om journalisten Dawit som suttit 10 år i fängelse i Somalien utan rättegång och de två journalisterna som riskerar 40 års fängelse i Etiopien men inte blir det samma uppslutning som kring Gilad i Israel. Jag såg också bilderna från igår (är gift med israel och vi ser ständigt israelisk TV). Kul att läsa din blogg! Anonym är jag för att det är så krångligt med inloggningen...
Mvh Anna i Västerås
Anonym, Anna -
Jag skäms om det är som du säger att det är så krångligt med inloggningen men förmodligen är det inget jag kan göra något åt i alla fall.
Kul att höra att du har mycket nära kontakter med Israel och jag gissar att du också varit här och tittat runt ett antal gånger.
Situationen är inte enkel och det finns inte mycket annat att göra än att ta en dag i sänder.
Kramisar.
Skicka en kommentar