21 november 2008

Jounalistikens dunkla vägar


Ibland talar man om "vanligtvis välunderrättade källor" men jag skulle i kväll vilja fundera kring "vanligtvis välunderrättade journalister".
Finns de?
Jodå, de finns men de döljer oftast sin kunskap bakom en mera påträngande agenda.
Man har ett ärende, möjligen ett uppdrag, som skulle spolieras om man berättade vad man vet.

De rörande små berättelserna om Ahmed eller Hussein från Gaza är typexempel på denna aktivitet.
Man ger levande beskrivningar av hur livet gestaltar sej för mannen på gatan som drabbats av Israels blockad och folk ryser och fäller en tår över folkets grymma öde.
Detta är också precis vad journalisterna eftersträvar – inga djupare funderingar om varför en situation som denna uppstått.

Orsak blir serverad på silverbricka – Israels blockad.

Jornalisterna vet så innerligt väl både vad orsaken till blockaden är och hur den enkelt skulle kunnat undvikas men det aktar de sej noga för att skriva om.
De har ju en annan agenda, ett annat uppdrag!

Journalisterna som gör anspråk på att vara initierade har ingen tanke på att gå till roten av problemen vilket skulle förta hela dras effektsökeri.
De har dessutom lärt sej att förstärka effekten av sin berättelse genom att upprepade gånger nämna personer vid namn.
"Abu den" och "Abu denne" och strax har läsaren identifierat sej med de av journalisterna beskrivna offren.
Offren för Israels blockad.

Smutsen stinker och eländet kryper allt närmre när skribenterna får upp ångan.
Levnadsvillkoren har inga likheter med livet på Östermalm och orättvisorna ger kalla kårar längs ryggraden.

Vad är det jornalisterna vet men som de varken vill eller vågar skriva om?
De vet att blockaden är orsakad av att terrornästet Hamastan ivrigare än på länge bedrivit de krigsförbrytelser de nu är specialister på och på så sätt brutit mot internationella lagar och humanitära rättigheter i en utsträckning som förskräcker.
De vet att denna kriminalitet, odiskriminerad beskjutning av civila där lyckan blir total när dödsoffer krävs, är orsaken till att Israel inte direkt känner för att dra på sej tomtekostymen.
Klappar är ju avsedda för snälla barn.
De vet också att det rimliga vore att gazabornas arabiska bröder skulle komma till deras undsättning men att kräva något sådant är utanför deras intressesfär.

Sist så vet varje journalist mycket väl hur den nuvarande situationen skulle ha kunnat undvikas och när som helst kunnat avslutas.
De vet att orsaken är Hamas strategiska beslut att lösa sina konflikter med våld men hur många svenska skribenter har modet att framföra detta?
(Varför behövs det mod för att framföra en vedertagen sanning?)
Ibland kan man hitta ett omnämnande av Kassamraketerna i en blek liten bisats på sluttampen men eftersom de tillsammans med annat våld är grundorsaken är det helt enkelt usel journalistik.
Denna typ av skriverier medverkar i stället till att proportionerna förblir felaktiga.

I stället för att vilseledande skriva att Gazas problem är orsakade av Israels blockad borde man skriva:
"Våldet från Gaza förhindrar fortsatta leveranser från Israel", eller något liknande.
Då hade journalisterna kunnat bidraga till att orsaken till problematiken blir belyst vilket i sin tur skulle ställa krav på reella lösningar.
Det vi läser idag är bara en populistisk och gråtmild eländesjournalistik.

, , , , , ..

Inga kommentarer: