Fåraktiga alternativ

Den här bilden avgjorde ämnet i kväll – det fanns annars ett par, tre till att välja på.

Jag läste ett citat som syftade på Israels politiker men det kan också stå för den nyvalde presidenten i USA, om än i vinklad form.
Israel har begåvats med "the best politicians money can buy" (ex. Olmerts alla kuvert) och eftersom Obamas kampanj gick runt, inte bara på genialitet, så kan man kanske säga att USA fick "the best president money can buy."
För 60 miljoner dollar!

Obama proklamerar att han tänker stå för en helt ny politik och det låter som ett eko av vad Tsippi Livni har sagt.
En ny politik.
Underförstått då en bättre sådan.
Obama och Tsippi tror jag blir rena utförsäljningen medan Obama och Bibi skulle kunna bli ett team att räkna med.

Vad Obama inte tänker förnya är hundtraditionen i Vita Huset.
Han har lovar sina döttrar en liten valp när de flyttar in och det bidrar naturligtvis till det förväntade gullegullet.
Nu när valet är över och amerikanarna börjar komma ner på jorden har intresset för vilken hundras familjen Obama tänker skaffa ökat för var timma.
Den vältalige Obama berättade att de först hade tänkt ta en hund från en hundgård för husse-och mattelösa hundar men insåg sedan att det räckte med en blandrasig i familjen...
Han syftade då på sin egen härstamning från både svart och vitt.
Vad jag annars mest kommer ihåg från tidigare presidenters hundäventyr är president Lyndon Johnssons stackars hund han brutalt lyfte i öronen inför den samlade världspressen.
Ingen president har varit så nära lynchning som Johnssom var den gången.
Att Nancy Reagan drog ut naglarna på sin katt för att den inte skulle repa Vita Husets polerade möblemang föredrar jag att nämna med små bokstäver.

Alla vill av egoistiska-och överlevnadsskäl vara på vinnarens sida och därför har alla gratulerat Obama.
Ahmadinejad i Iran, Assad i Syrien, Hamas i Gaza och i resten av världen och Abbas i Ramalla – you name it.
Myanmar också.
Norkorea - kommer inte ihåg.
Hoppsan, jag glömde visst Olmert och jag kan livligt föreställa mej hur han smörade i det telegrammet.
Bäst att hålla sej väl med en kommande makthavare för att senare kunna låna dennes öra till egna mer eller mindre geniala projekt.

Firade och gratulerade gjorde också kurderna i Turkiet.
De slaktade 44 får som tackoffer för att Obama vann och smetade ner hans porträtt med de stackars fårens blod.
De förklarade dock strax att de inte menade något illa med denna akt utan att det var deras traditionella sätt att frammana beskydd åt personen på porträttet.

Någonstans tycker jag lite synd om Obama.
Listan över förväntningarna på honom är utan slut och alla tyckare har synpunkter på vad han nu bör göra.
Punkt ett, punkt två o.s.v.

Någon skrev så här – för en man som Obama finns bara två alternativ, att misslyckas eller att bli bäst.
Något mellanting existerar inte.

Obama, kurder, Tsippi Livni, Bibi Netanyahu, ..