Åsiktspoliser

Världen har begåvats med en ny stormakt.

Inte märkt någonting?

Nej det är klart, vi har ju blivit så vana vid att bara upprepa palestiniernas syn på tillvaron att vi inte märkt att inga andra synpunkter är tillåtna.

En kvinna av det sega gamla palestinska gardet, Hanan Ashrawi, gillade inte att Australien bildat sej en självständig uppfattning om Israels nybyggare.

En gammal respektabel kontinent uttrycker en åsikt och som ett brev på posten dyker en representant från de palestinska områdena upp och säger att så får man inte säga.

Australien får inte tillkännage vad de kommit fram till utan att avstämma med palestinierna.

Tala om stormaktbeteende och maktfullkomlighet.

Hur kan denna kvinna tro att hon har något att tillföra den australiensiska debatten och vad är det som gör att media överhuvudtaget rapporterar om detta oblyga övertramp?

Hon begär dessutom att australiensarna förklarar sej, förklarar sej till palestinierna.

Oj vej...

Vad hon ägnar sej åt är ett rent stormaktsbeteende som jag är övertygad de klarsynta människorna i Australien snabbt försätter till skamvrån.

Det enda Ashrawi hade att komma med var internationell lag och internationell concensus – som när man skrapar på ytan inte alls består av någon imponerande concensus.

Vi vet alla att internationell lag är något man kan slå varandra i huvudet med tills kontrahenterna ger upp av ren utmattning.

Den är maximalt tänjbar just för att passa de flesta åsiktsriktningar.

Internationell concensus är ett ännu sladdrigare begrepp eftersom den bygger på den falska tesen att vad majoriteten tycker alltid är rätt.

Vad Australiens utrikesminister Julie Bishop uttryckte var helt i enlighet med Oslo-avtalet (som palestinierna entusiastiskt skrev under) att nybyggaraktiviteterna, både de israeliska och de arabiska, ska lösas genom förhandlingar.

Fram till dess hänger de liksom i luften.

När den och andra frågor lösts så vet parterna vad som ligger på deras planhalva och kan legalisera eller avlegalisera efter egna önskemål.

Nu har det ju som bekant varit lite si och så med den palestinska villigheten att förhandla så frågan har blivit en typ evighetsfråga.

Det komiska är att ju längre det tar för palestinierna att komma till skott ju fler hus byggs eftersom folk behöver tak över huvudet.

- Förresten det är kanske det de vill - att Västbanken ska vara väl utbyggd och färdigutvecklad innan de tar över...

Alltså - den palestinska åsiktspolisen vaknade med ett vrål.

Så får man verkligen inte tycka och så får man absolut inte säga eftersom det inte framgick tydligt nog att det var israelerna som var bovarna.

Detta är ett allmänt vedertaget mantra som den palestinska åsiktspolisen i ilskna ordalag påminde australiensarna om.

Vad jag förstått ansåg de detta utspel inte ens värdigt en kommentar så Hanan Ashrawi håller väl som bäst på med att föna sitt hår efter att ha slitit i det under några svåra dagar i hennes liv.

"Det är inte lätt att vara åsiktspolis när världen inte tar en på allvar.

Kanske skulle vi spränga lite bussar i Sidney för att få den uppmärksamhet vi förtjänar"?

Efterspel http://www.timesofisrael.com/australian-fms-settlement-empathy-prompts-furious-dispute/

Läs speciellt kommentarerna. Vissa fyller på ett förtjänstfullt sätt våra historiska luckor.

Läs även andra bloggares åsikter om Hanan Ashrawi, Australien, internationell lag, ...

Jounalistikens dunkla vägar

Ibland talar man om "vanligtvis välunderrättade källor" men jag skulle i kväll vilja fundera kring "vanligtvis välunderrättade journalister".
Finns de?
Jodå, de finns men de döljer oftast sin kunskap bakom en mera påträngande agenda.
Man har ett ärende, möjligen ett uppdrag, som skulle spolieras om man berättade vad man vet.

De rörande små berättelserna om Ahmed eller Hussein från Gaza är typexempel på denna aktivitet.
Man ger levande beskrivningar av hur livet gestaltar sej för mannen på gatan som drabbats av Israels blockad och folk ryser och fäller en tår över folkets grymma öde.
Detta är också precis vad journalisterna eftersträvar – inga djupare funderingar om varför en situation som denna uppstått.

Orsak blir serverad på silverbricka – Israels blockad.

Jornalisterna vet så innerligt väl både vad orsaken till blockaden är och hur den enkelt skulle kunnat undvikas men det aktar de sej noga för att skriva om.
De har ju en annan agenda, ett annat uppdrag!

Journalisterna som gör anspråk på att vara initierade har ingen tanke på att gå till roten av problemen vilket skulle förta hela dras effektsökeri.
De har dessutom lärt sej att förstärka effekten av sin berättelse genom att upprepade gånger nämna personer vid namn.
"Abu den" och "Abu denne" och strax har läsaren identifierat sej med de av journalisterna beskrivna offren.
Offren för Israels blockad.

Smutsen stinker och eländet kryper allt närmre när skribenterna får upp ångan.
Levnadsvillkoren har inga likheter med livet på Östermalm och orättvisorna ger kalla kårar längs ryggraden.

Vad är det jornalisterna vet men som de varken vill eller vågar skriva om?
De vet att blockaden är orsakad av att terrornästet Hamastan ivrigare än på länge bedrivit de krigsförbrytelser de nu är specialister på och på så sätt brutit mot internationella lagar och humanitära rättigheter i en utsträckning som förskräcker.
De vet att denna kriminalitet, odiskriminerad beskjutning av civila där lyckan blir total när dödsoffer krävs, är orsaken till att Israel inte direkt känner för att dra på sej tomtekostymen.
Klappar är ju avsedda för snälla barn.
De vet också att det rimliga vore att gazabornas arabiska bröder skulle komma till deras undsättning men att kräva något sådant är utanför deras intressesfär.

Sist så vet varje journalist mycket väl hur den nuvarande situationen skulle ha kunnat undvikas och när som helst kunnat avslutas.
De vet att orsaken är Hamas strategiska beslut att lösa sina konflikter med våld men hur många svenska skribenter har modet att framföra detta?
(Varför behövs det mod för att framföra en vedertagen sanning?)
Ibland kan man hitta ett omnämnande av Kassamraketerna i en blek liten bisats på sluttampen men eftersom de tillsammans med annat våld är grundorsaken är det helt enkelt usel journalistik.
Denna typ av skriverier medverkar i stället till att proportionerna förblir felaktiga.

I stället för att vilseledande skriva att Gazas problem är orsakade av Israels blockad borde man skriva:
"Våldet från Gaza förhindrar fortsatta leveranser från Israel", eller något liknande.
Då hade journalisterna kunnat bidraga till att orsaken till problematiken blir belyst vilket i sin tur skulle ställa krav på reella lösningar.
Det vi läser idag är bara en populistisk och gråtmild eländesjournalistik.

journalistik, ärlighet, Gaza, internationell lag, humanitär rätt, ..

DN SDS