11 november 2008
Med eller utan - scarves
Elfte november är verkligen en dag att minnas.
Den elfte november 2004 avled Arafat och samma dag fick jag mitt israeliska medborgarskap.
I Paris där Arafat avled utbröt omedelbart slagsmål om arvet.
Både det politiska och det monetära.
Frugan Suha valde och vrakade vilka som skulle få äran att beträda sjukrummet och de som föll i onåd föll med dunder och brak.
Var är väskan...???
Väskan med alla koder till bankkontona och andra investeringsobjekt.
Borta.
Eländes elände.
Fortsättningen är höljd i dunkel.
Abbas tog på sej skinnmössan och spurtade över Medelhavet till Paris för att om möjligt få nycklarna till himmelriket.
Det fick han - tillsammans med Abu Ala.
Dessa två rivaler var nu sammanbundna i ett ljusskyggt spel.
Arafat sådde split och avundsjuka ända in i döden.
Nej, det är nog lugnast om vi klär på Arafat hans scarves så Carter känner igen honom.
Carter har idag besökt Arafats grav i Ramalla och vördnadsfullt lagt ner en krans allt medan han sparkade på Israel.
Var han sa är ointressant för vi har hört allting förut men jag undrar som vanligt vad det är som driver vissa att sälja sin själ.
Arafats brorson al-Kidwa deklarerade idag att om ett par år skulle det kunna slås fast vilket gift Arafat avled av.
Han samlar information...
Det låter betryggande.
Ingenting går snabbt i Arafats familj.
Jag kan annars berätta för honom att giftet som tog hans farbrors liv heter HAT.
Vi såg i TV i kväll en snutt med Suha och hennes och Arafats dotter.
Dottern hamrade på ett piano medan Suha beklagade sej över att hon inte har några pengar.
Jag undrar om hon någonsin funderat på att börja arbeta?
Mitt israeliska medborgarskap har känts bra att ha i plånboken.
Inte för att det gjort så mycket väsen av sej men det har bidragit till känslan av tillhörighet.
Det finns en mycket sentimental, känslig och allvarlig sång som sjungs av en späd kvinnoröst utan musik.
Jag kommer bara ihåg första orden men de är också de viktigaste.
"Ein li eretz acheret..." Jag har inget annat land...
Den sången får mej ibland att småskämmas över att jag faktiskt har två länder jag kan kalla mina.
Arafat, Suha, giftmord, Carter, ..
SvD DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar