04 juli 2009

Prioriteringar


Det är ju inte så att blogga har sin tid medan resten av livet har sin – även om man skulle kunna tro det.
Man bloggar ju om livet med alla dess skiftande krummelurer och krumbukter.
Ibland blir det dock så att det vardags-och jordnära blir alltför påtagligt och lyxen att skriva ner sina tankar får skjutas på framtiden.
Eftersom ’den eviga konflikten’ ser ut att bli allt evigare saknas heller inte material - så det är väl bara att sparka igång igen.

Jerusalem Post har en kolumnist vid namn Barry Rubin som är sällsynt redig och klar i sina tankegångar.
Han skrev så här häromdagen:
”By feeding the PA’s false belief that the West will pressure Israel into giving it a state in the borders it wants, without concessions, restrictions or even implementations of past promises, the US and European governments are doing a very effective job of sabotaging any possibility for peace.”

Tänk att så mycket sanning kan rymmas i en enda mening - även om det var en lång sådan - och tänk så många regionala framsteg som skulle uppnås om dessa sanningar blev uppenbara för vederbörliga beslutsfattare snarast möjligt.
De borde också låna ett öra till Israels bufflige men genomärlige utrikesminister, Avigdor Lieberman, som vid ett besök i en drusisk by förundrades över samma beslutsfattares prioriteringar.
Hur de i djupet av sina själar är upprörda över hus i Judéen och Samarien samtidigt som Nordkorea skjuter iväg den ena potentiellt livsfarliga missilen efter den andra och redan har glömt det plågade iranska folkets försök att bli kvitt sina plågoandar.

Prioriteringar var ordet.

Prioriteringarna för den skenheligaste av de skenheliga svenska organisationer, Diakonia, är dock glasklara.
De har tagit på sej uppgiften att förändra Mellanöstern enligt helmuslimska preferenser bl.a. med hjälp av de 13 miljoner dollar de fick under 2008.
Dessa pengar distribuerar denna organisation sedan vidare till de mest infekterade NGO’s i regionen, de som står för det största hatet, den svartaste snuskpropagandan och den grövsta rasismen.
Allt under den förljugna täckmanteln av ”mänskliga rättigheter”.

Diakonia har dock lyckats i ett avseende – att ge förljugenheten och falskspeleriet ett ansikte.
Att de dessutom gör det under täckmantel av religiöst patos gör deras business än mera osmaklig.
Det är inte alls konstigt att de anser sej behöva avlöna en policyhandläggare, typ Joakim Wohlfeil, för att smälla upp skygglappar inför sunt tänkande människor.

Alltså – har Sverige några planer på att spela en roll i Mellanöstern under sitt ordförandeskap i EU då kan en bra början vara att sopa bort den diakoniska dyngan framför egen dörr.
Detta vore en värdig prioritering som skulle öka Sveriges chanser att bli respekterat i alla läger.

9 kommentarer:

Harry Harrysson sa...

Barry har också en blog där han släpper lite på stringensen och som ibland är lättare att läsa, se här.

Dagens politiska vaghet kan få vem som helst att flyga i luften som inte får betalt för att vara "diplomatisk". Vilken metod för Vag Diplomati som rekommenderas i Sverige emot Israel kan väl karakteriseras av Bildt (vänstern) och Pastor Jansson (Kyrkan).

Jag läste just en av dessa skenheliga faktabefriade Följeslagarbladder och lade in en kommentar med - fakta. Undrar om den tas in.....

Sverige har redan markerat väg som EU-ordförande med Bildts: "Ja - blir vi riktigt arga kallar vi hem våra ambassadörer från Iran - men många EU-länder som Italien och Tyskland handlar ju så enormt mycket med Iran, trots Säkerhetsrådets beslut om bojkott, att man inte kan kräva att de gör något seriöst......." Ungefär.

Anneli sa...

Diakoia ja....

En skam för svensk kristenhet. Hur mycket har de inte saboterat, men å andra sidan kanske vi litet grand kan förstå dem om än inte förlåta dem. Det handlar ju om deras överlevnad. De har så helt koncentrerat sig på den "palestinska" frågan att de inte kan tillåta ngon lösning för då förlorar de sitt existensberättigande.

Deras desinformation här hemma är dock en skam och ett stort hinder för oss som förösker gen en annan bild eftersom många kristna ärligt litar på dem,o andra inom svenska kyrkan av PK-orsaker
per definition anser dem tillförlitliga.

I synnerhet när man berättar vad deras modiga förljeslagare egentligen ställer till med för araberna i Judéen o Samarien.

EU med Sverige i spetsen skulle vara ett skämt om det inte var så alvarligt.


De kunde väll åtminstone sträcka sig så långt som att inte ge dylika organisationer bidrag, låt dem försöka klara sig via insamlingsbössor, donationer och eventuell kollekt.

Gita sa...

Hej Anneli (Garm) –

Tack för dina kommentarer, även den för några veckor sedan som jag av tvingande skäl var tvungen att lämna därhän.
Det häftiga med den var att du tyckte jag var för snäll...
Om jag verkade snäll så var det efter stora ansträngningar att dölja ganska grova förtret.

Vad gäller Diakonia tycker jag att jag aldrig finner de adekvata fördömande orden trots att jag förstått att de i andra delar av världen gör ett hyfsat jobb.
Man skulle önska att Israel vore mera noggrannt i sin uppföljning av dylika verksamheter – om det nu finns någon sådan uppföljning alls?!
Rolig infallsvinkel att om det blir fred så förlorar Diakonia sitt existensberättigande.
En viss policykille tycker jag har förlorat sitt existensberättigande för länge sedan.

Gita sa...

Hej Harry –

Du hade tur med att få in din kommentar i Folkbladen och det var en skön jämviktare gentemot det naiva snyftdravlet i artikeln.
Överskriften var ju smått fantastisk – 3 månader för freden!
...och därefter levde vi alla lyckliga och glada till tidens slut!

Jo, Sveriges ordförandeskap i EU har redan antagit sin förväntade slagsida.
Om detta halvår kommer att handla om något annat än super-PK och allmän mesighet kommer jag att bli mycket förvånad.

Anneli sa...

Gita.

Vad gäller Diakonia samt följeslagarverksamheten mm, så har jag duellerat med en tjej i tjugofem års ålder, vid kyrkkaffet idag. Det blev ett mycket längre och livligare kyrkkaffe än normalt.

Tjejen ifråga hade hjältemodigt varit följeslagare ett antal månader förra hösten.

Om detta skrev hon i samfällighetens elektroniska veckobrev samt i församlingstidningen.

Detta iriterade mig, så jag skrev ett rätt ilsket svar på nyhetsbrevet där jag frågade varför de beredde plats för ensidig politisk propaganda.

På något vis fick damen i fråga veta vem jag var och kände sig mycket sårad när hon av gemensamma bekanta fick veta mina åsikter om verksamheten.

Så idag diskuterade vi med varandra i en församlingssal som var fullpackad.

Jag har ju sannolikt inte fått henne att ändra uppfattning men jag gissar att en o annan av åhörarna fick ett o annat att tänka på.

Speciellt vad jag sa om stilleståndslinjer och inget fredsslut och diverse ännu bindande gamla traktat, som jag fått utskrifter på från Israels ambassad.

Min beskrivning av vilket elände, extra kontroller o förseningar följeslagarna ställde till med för dem de trodde sig skydda erkände hon att så hade hon aldrig tänkt på att de israeliska soldaterna kunde resonera.

När jag frågade varför de använder kartor där Israel är utplånat, hade hon inga svar.

Diakonias budget används till 95% på araberna i Judéen o Samarien.

Hur EU o vår regering kommer att bete sig nu vill jag helst inte tänka på, det utlöser mina kräkreflexer.

Vad gäller mitt namn så har jag blivit tillräckligt varm i kläderna nu för att komma ut ur garderoben.

Gita sa...

Anneli, du är ett fenomen –
Att ta tjuren direkt vid hornen som du gjort är något jag beundrar enormt. Det är verkligen att vara kvinna för sin hatt.
Följeslagarna är visst instruerade att ge sej ut på fältet när de kommer hem och sprida sin palestinaindoktrinering och då är alla medel tillåtna, allt från snyfthistorier till fantasikartor.

De bindande traktat du hänvisar till blir jag lite nyfiken på. Har du lagt ut dem på din blogg någon gång?

Egentligen tycker jag följeslagarprogrammet luktar rasism. Som om israelerna skulle behandla dem och dem de ev. ’följeslagar’ som VIP-personer för att de tillhör en högre stående ras än araberna.
Israelerna är tillräckligt jordnära för att inte falla för så billiga trick.

Anonym sa...

Jag har en god vän på en församling i Uppsala som berättade att vill man träffa Joakim Wohlfeil från Diakonia för att diskutera så kan man göra det på Israeliska ambassadens bjudningar. Så tyvärr verkar det som Isarel har koll på olika verksamheter, frågan är vilka slutsatser de dragit ?
Problemet är att Diakonia verkar ha fri access till allt från svenska regeringskanslierna, EU-byråkraterna, näringslivets styrelserum till även Israeliska myndigheter och politiker.

http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=27965

Gita sa...

Hej Anonym –

Jag blir inte klok varken på Israels självdestruktiva tolerans eller Diakonia.
Även om Wohlfeil med fagert tal lyckats slingra sej in i fiendeborgen tror jag dock han är en ännu flitigare gäst på palestinska bjudningar.

Hadassa sa...

Araberna har ju alltid ansett sig utvalda av Gud och således herrefolket som skall behärska övriga världen med våld.

Det finns fler folk som trott detta under historiens gång och de går av någon märklig anledning alltid under...

Behöver jag nämna den ariska rasen som var populär både i Tyskland och Iran.