Samförstånd - fy så hemskt

Undrar hur han känner sej egentligen, Daniel Barenboim, efter att alla hans krumbukter och piruetter inför palestinierna sänts tillbaka till avsändaren.
De kom inte tillbaka i ett rött litet paket med vita snören utan i ett brunt affärskuvert där adressaten var brutalt markerad som ’okänd’ - trots att de förra året bestod honom med ett pseudo-medborgarskap i palestinaland.

Hade jag varit i hans kläder skulle jag nog känt mej både bitter och förödmjukad och dessutom ganska billig.
”Efter allt jag gjort för dem...” o.s.v.
Nu tror jag inte Barenboim har några sådana känslor utan förmodligen producerade han i stället en bunt lämpliga ursäkter för palestiniernas förnedrande behandling av en av deras främsta förkämpar.

Daniel Barenboim är ju som ni vet en gudabegåvad musiker antingen han står på dirigentpulten eller smeker tangenterna på en Steinwayflygel.
Den bäste – säger många.

Förutom förmågan att trollbinda sin publik har han gjort sej känd som en person som utnyttjat sitt kändisskap till att stödja palestinierna och nu har de kastat ut honom...
De helt enkelt bojkottar en planerad konsert i Ramalla eftersom de anser att han inte tillräckligt kraftfullt och inte heller tillräckligt uppriktigt(!) bekämpar ockupationen...

Nå, vad säger ni om det?

Hur var det egentligen med Leonard Cohens konsert som också planerades äga rum i Ramalla i slutet av september?
Den spolades lika glatt med ungefär samma motivering.
De försökte sej dessutom på lite utpressning genom att försöka få honom att avstå från konserten i Tel Aviv och BARA gulla med palestinierna.
Nu gick inte den valsen och egentligen borde man förbigå dylika skamgrepp med tystnad.

Paul McCartney uppträdde förra hösten i Tel Aviv inför en entusiastisk publik men blev inför sitt besök i landet mordhotad av palestinska 'musikälskare'.
Ett besök i Ramalla var planerat men fick inställas eftersom ingen kunde garantera att de massiva demonstrationer som väntade honom där inte skulle övergå i våld.

Gammalt och nytt i en salig blandning men taktiken är evig.
Palestinierna lägger locket på trivsamheter för den egna befolkningen om dessa samtidigt skulle föra med sej något positivt för israelerna.

Vad gäller Barenboim består hans grova brott av att han arbetar för samförstånd mellan israeler och palestinier.
För palestinierna verkar det inte finnas något gruvligare än detta.
Samförstånd – fy så hemskt.

Det kommer att bli intressant att se hur Obama, som ju är samförståndets färskaste profet, kommer att hantera palestiniernas skräck för just samförstånd.
Lyckas han bryta detta destruktiva mönster så – bless him – men då får han nog plocka fram något mera substantiellt än det charmiga ”yes, we can”.

Daniel Barenboim, palestinierna, musiker, dirigent, Ramalla, Steinwayflygel, Tel Aviv, Leonard Cohen, Paul McCartney, Obama, ...

SDS