Att det är mycket jag inte begriper är jag mycket väl medveten om.
Många saker är jag inte ens intresserad av att begripa.
Det finns företeelser som inte är värda någon tankemöda medan jag lämnar över annat till kompetenta människor som nu och för all framtid kommer att hantera - vad det nu är - betydligt bättre än jag någonsin skulle kunna.
Varför skulle jag bry mej med vad som finns under huven på min bil eller innanför skalet på min dator?
Krånglar det vet jag vart jag ska vända mej.
Detta jämnar i någon mån ut sej genom att det finns andra saker jag kan bättre än bilmekanikern och datorteknikern, så det är lugnt.
Mitt i detta finns det saker och ting jag gärna skulle vilja begripa men som jag inte för mitt liv kan greppa, hur jag än försöker.
En sak som länge retat min nyfikenhet är hur en grupp människor som själva, i kallt blod startar ett krig som var avsett att förinta den angripne, hur dessa människor - som till råga på allt förlorade - skulle ha några som helst rättigheter att ställa krav vid en förhandling?
Jag hör redan de gamla trötta fraserna och motiveringarna om hur synd det är om dem... men det handlar inte om att tycka synd – det handlar om rätt, rättigheter och rättvisa.
Den som ger sej in i leken får leken tåla säger ett gammalt talesätt men detta verkar gälla alla utom palestinierna.
De tillåts ge sej in i ’leken’ med hull och hår men behöver aldrig ta konsekvenserna av sina utbrott.
Sina brott.
Så kanske man behandlar ett barn eller en mindre vetande men det är inte en behandling någon borde vara stolt över.
Många saker är jag inte ens intresserad av att begripa.
Det finns företeelser som inte är värda någon tankemöda medan jag lämnar över annat till kompetenta människor som nu och för all framtid kommer att hantera - vad det nu är - betydligt bättre än jag någonsin skulle kunna.
Varför skulle jag bry mej med vad som finns under huven på min bil eller innanför skalet på min dator?
Krånglar det vet jag vart jag ska vända mej.
Detta jämnar i någon mån ut sej genom att det finns andra saker jag kan bättre än bilmekanikern och datorteknikern, så det är lugnt.
Mitt i detta finns det saker och ting jag gärna skulle vilja begripa men som jag inte för mitt liv kan greppa, hur jag än försöker.
En sak som länge retat min nyfikenhet är hur en grupp människor som själva, i kallt blod startar ett krig som var avsett att förinta den angripne, hur dessa människor - som till råga på allt förlorade - skulle ha några som helst rättigheter att ställa krav vid en förhandling?
Jag hör redan de gamla trötta fraserna och motiveringarna om hur synd det är om dem... men det handlar inte om att tycka synd – det handlar om rätt, rättigheter och rättvisa.
Den som ger sej in i leken får leken tåla säger ett gammalt talesätt men detta verkar gälla alla utom palestinierna.
De tillåts ge sej in i ’leken’ med hull och hår men behöver aldrig ta konsekvenserna av sina utbrott.
Sina brott.
Så kanske man behandlar ett barn eller en mindre vetande men det är inte en behandling någon borde vara stolt över.
Saeb Erekat, en av de palestinska språkrören som inte förstått att han borde ställt sin plats till förfogande för länge sedan, kräver och kräver och sedan kräver han ännu lite mer.
Abbas morskar också upp sej ibland och kräver lite han också för han kan ju inte kosta på sej att verka mesigare än Hamas...
Erekat och Abbas kräver och Obama verkställer.
Detta är den nya tingens ordning och allt som har med rätt, rättigheter och rättvisa att göra, förbleknar.
Nu är det angriparen/förloraren som regerar och ställer krav och med det är en ny världsordning införd.
Om vi gillar det eller inte gör det samma - vi är alla offer för denna nya knepiga världsordning
- åtminstone tills sundare och mer realistiska krafter tar över.
rätt, rättigheter, rättvisa, palestinier, Saeb Erekat, Abbas, Hamas, Obama, ny världsordning
... rätt, rättigheter, rättvisa, palestinier, Saeb Erekat, Abbas, Hamas, Obama, ny världsordning
6 kommentarer:
Svaret är självklart - det funkar ju alldeles utmärkt! Varför skulle DE störa tingens ordning, som de lever så gott på och som ger Suha Arafat miljoner att shoppa för i Paris var vecka trots den dåliga världsekonomin?
Försök fråga svenska UD en ytterst trivial och specifik fråga om biståndet, och du får en övning i diplomatisk ekvilibristik som har krävt många års övning på slak lina. Fråga dem t.ex. varför man inte LÅNAR palestinaaraberna pengar! Säger: "nu sätter vi upp en fabriksby här, och ni får betala av den genom hedervärt arbete, vi köper de godkända produkterna!" Nähä. Helt omöjligt.
Frågan kvarstår, även om det är andra frågor som förändrar den.
Hej Harry –
Klart det fungerar för palestinierna, vilken stad blomstrar mer än Ramalla idag?
Frågan kvarstår som sagt hur stormakter, kvartetter, infiltrerare från EU och andra ”intressenter”(!) tillåter det aggressiva, angripande samt förlorande gänget att ställa krav vid förhandlingsbordet.
Jag är dålig på historia men har för mej att man kan finna likheter (som naturligtvis inte är några likheter) med hur Tyskland behandlades efter andra världskriget. Vad jag tror mej veta är att Tyskland fick betala genom bl.a. hårt arbete och fred.
Kanske kan du din efterkrigshistoria bättre än jag?
Det är intressant att jämföra situationen med den för Tyskland efter både första och andra världskriget. Efter första världskriget resonerade segermakterna, framför allt Frankrike, ungefär som författaren av den här bloggposten, och följaktligen blev fredsvilkoren mycket hårda för Tyskland, med stora skadestånd.
Var det rättvist? Ja, förmodligen - Tyskland hade ju utkämpat ett hårt angreppskrig. Men var det klokt? Fredsvilkoren ledde så småningom till att Hitler kom till makten, och till andra världskriget...
Efter andra världskriget var situationen en annan. Ockupationsmakterna ställde inga skadeståndsanspråk. I stället pumpades pengar in i återuppbyggnaden av Tyskland, i form av bistånd och lån, och en demokratisk stat i (västra) Tyskland kunde grundas redan efter fyra år! Var det Rättvist? Andra världskriget var ju ett mycket värre angreppskrig!? Var det klokt? Resultatet talar för sig själv.
Om det är något som världen har lärt av Versaillesfreden, så är det att man inte kan behandla folkgrupper och stater som individer, med moraliskt ansvar, och därför utkräva bestraffning. Det leder bara till upptrappning av konflikter. Moraliskt ansvar har endast individer!
Sammanfattningsvis - ställ individer till svars för sitt handlande, men bestraffa aldrig ett helt folk. Det må verka rättvist, men det är aldrig klokt.
- och i de palestinska områdena har enorma summor pumpats in, så att redan bistånden är mer än vad en egyptisk arbetare tjänar på hårt arbete, ledarna där har inte krävts på någonting och allt har gått åt skogen. Var de tänker göra för pengarna sägs ytterst öppet på YouTube.
Hej J -
Intressanta synpunkter.
Det låter lite löjligt men jag var tvungen att läsa igenom vad jag skrivit ytterligare en gång eftersom jag inte kände igen mej i din beskrivning av blogginlägget.
Det har nog framgått mer än en gång att jag – till mångas irritation – verkligen gör skillnad på de palestinska ledarna och det palestinska folket.
Eftersom folket har minimalt att säga till om så är det jag skriver till 99% ägnat ledarna, hur de spelar på strängar och ’uppfostrar’ folket i en genuint destruktiv anda vilket – för dem – är djupt tragiskt.
Att jag skulle kräva att detta folk, som till stor del befinner sej i en gisslansituation, skulle straffas för sina ledares aggressiva och inkompetenta handlingsmönster är naturligtvis inte korrekt.
Problemet kvarstår genom att inte heller deras ledare behöver stå till svars och ännu mindre bli bestraffade.
De blir i stället belönade både monetärt och genom politiskt erkännande.
Ibland ställer jag mej frågan om det helt enkelt är förbjudet att kräva något av en palestinier???
Nog om detta – nej förresten, du nämnde bistånd och lån.
Förklara gärna varför palestinierna får bara det ena.
Bistånd.
Varför funderar inte EU, numera med Bildt i läglig position, på att ge palestinierna lån i stället för att spola ner slantarna i stora, svarta och okontrollenbara hål.
Lån befrämjar hjälp till självhjälp på ett helt annat sätt än bistånd.
Hej Harry –
Klartext är bra men det är inte alltid man vill höra den.
Kanske ville jag sova gott en natt till i tron att det ligger någonting i palestiniernas ”sweet talk”.
Skicka en kommentar