Dilemma

Det är bara så fruktansvärt outhärdligt och så svårt…
Man kan inte jämföra men ändå gör man det.

Hur kan man jämföra situationen för en familj där en son blivit kidnappad och befunnit sej i Hamas våld under snart 1000 dagar med en annan familj vars son blev mördad vid samma kidnappningstillfälle?
Vem har fått utstå det hårdaste slaget och vem har fått betala det högsta priset?

Det har under flera dagar pågått demonstrationer i Jerusalem av människor som vill vad varje israel vill – att Gilad Shalit ska bli fri.
De vill att han ska bli fri till vilket pris som helst.
Strax intill finner du andra demonstranter som också vill att Gilad Shalit ska bli fri men inte till vilket pris som helst.
Priset de inte är villiga att betala är att de som mördade deras barn som bonus ska slippa sina straff och släppas fria.

Man kan ju inget annat göra än att både förstå och känna med båda parter och ändå måste Olmert och regeringen välja.

Hamas har en namnlista på 450 utvalda terrorister de vill ska bli fria i utbyte mot Gilad och jag lovar, de är inte några söndagsskolegossar.
Det har förhandlats i Kairo via egyptiska mellanhänder och Gilad-gänget har framhållit att om han inte blir fri nu så kanske han aldrig blir fri.
Gänget en liten bit bort, som också vill att Gilad ska bli fri (ja, ni har hört det nu...), har varnat för vad följderna kan bli för landet och folket om dessa bloddrypande mördare kommer ut i friska luften.

Olmert talade till nationen i kväll under några minuter och sade bland annat att ett land måste ha sina röda linjer och att man inte alltid man kan negligera en hel nation till förmån för en enda kidnappad soldat.
Detta var naturligtvis inte vad familjen Shalit hoppades få höra men på något sätt verkade de luttrade – de sa att de trots dagens besked hoppades att en dag...

Som om detta inte vore nog så inser folk att denna slutspurt för att få Gilad fri inte har så värst mycket att göra med medkänsla eller rättstänkande utan mer handlar om vad som i slutändan kommer att stå på Olmerts meritlista.
Till mångas lättnad är hans nedräkning i full gång.

Åter igen – hur ska man se på detta dilemma?
Ska en olycksbroder räddas till varje pris även om priset i sej kommer att skapa ännu fler olycksbröder?
Vilken terrorgrupp kommer i framtiden att avstå från nya kidnappningar när belöningen blir så här magnifik.

Skillnaden är att alla vet hur Gilad ser ut, vilka hans föräldrar är och vilken mat han åt i skolmatsalen.
De framtida terroroffren har idag inga ansikten, vi vet inte hur många de kommer att vara och vi känner inte till tidpunkten då de kommer att bli mördade.
Statistik och dyrköpta erfarenheter visar dock entydigt att terrorister på grönbete ägnar sej åt helt andra saker än att plocka blommor.

I detta dilemma finns inte rätt eller fel – bara att handla på ett sådant sätt att man orsakar minsta möjliga skada.

kidnappning, Jerusalem, Gilad Shalit, demonstrationer, Olmert, Hamas, söndagsskolegossar, Egypten, mördare, meritlista, terrorgrupp, medkänsla, ...
Y DN BLT SVT-O DN D AB N Smp Vg Y ETC VG Dagbladet

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Ultranationalister och extremhöger. Riktig höger!Shalit.
MXp: Bojkotta Palestina - tills terrorn upphör och Israel erkänns.
Fred i Mellanöstern: Svenska medier om överdrifterna i Gaza
Sapere aude! Har palestinska myndigheten erkänt Israel bara för att få internationellt bistånd?
Ilya Meyer: Siffror betyder så litet
Empatisk men inte patetisk: Kortfattat om självförsvar och Gazakonflikten
Rabnor tycker o tänker: Polis och polis
Tundra Tabloids: Palestinian Word Weasel Watch