Ibland ser man en rubrik som får en att stanna upp och läsa den en gång till.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.
Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.
Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.
Den andra slutsatsen är att det kommer att bli ytterst knepigt att förena gazapalestinierna och västbankspalestinierna till en fungerande och fredlig enhet.
Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.
Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.
Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.
En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.
Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.
Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.
Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.
Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.
Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.
Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.
Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.
Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.
En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.
Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.
Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.
Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.
Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.
Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.
rubricering, Haaretz, Abbas, Hamas, bojkott, palestinier, Europa, Fatah, 'ändamålet helgar medlen', Jerusalem Post, fångutväxling, Gilad Shalit, Västbanken, militärkupp, ...
SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Dag, 2, 3, 4, 5, Ab, 1, 2, 3, 4, N, Hd, 2, 3, 4, 5, Ps, N, 2, 3, 4, Svt, R, 2, 3, 4, 5, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, T2, B, 2, 3, 4, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, Kri, 2, 3, Tra, 2, 3, Y, 2, 3, Nm
BLOGGPÄRLOR
MXp: Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen
Israel i Sverige: Vad sägs om lite fakta
Fred i Mellanöstern: Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel
Ilya Meyer: Ett möte i frammåtanda
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Rabnor tycker o tänker: Sprängd anka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar