Motpoler

Pogrom-Olmerts tordönsstämma ljuder allt mäktigare och utvecklar i bedövande klartext sina nyfunna kvasi-ideologier.
Bitte Hammargren bara insinuerar.

Man säger ju ibland att "alla sätt är bra utom de dåliga" och i de här fallen är båda sätten dåliga.
Urdåliga.

Olmert är rädd han ska bli bortglömd redan innan han skickats hem.
Risken var överhängande eftersom hans ämbetsperiod inte lämnat efter sej mycket annat än bedrövelse och skam.
När folket till slut lyckades avveckla "Skam-Olmert" genomgick han en metamorfos och förvandlade sej elegant till "Pogrom-Olmert".

Som den slipade advokat han är känner han väl till ordens betydelse.
Vissa ord fungerar bara som utfyllnad medan andra är känslomässigt laddade bomber.
Ett sådant bomb-ord är "pogrom".
Ett rys-ord som får även den likgiltige att rysa.
Ett skam-ord som får mänskligheten att enas om en kollektiv skam.

Ordet pogrom kommer från det ryska ordet för förrödelse och betyder statsunderstött medborgarvåld mot en utsatt grupp med förföljelser och massakrer som följd.
Eftersom Olmert under en längre tid varit staten Israels ledare är det följdaktligen han själv som är ytterst ansvarig för dessa hans påstådda pogromer.

Detta ord kunde Olmert inte avhålla sej från att missbruka.
Judarna i Hebron gillade inte att bli godtyckligt vräkta vilket de också uttryckte.
Att bli vräkt är en kränkning och kränkta individer kan utveckla metoder som icke kränkta individer inte skulle använda sej av.
De slog i blindo i den mån poliserna inte lyckades kväsa dem.
Detta hade naturligtvis inget med pogrom att göra men det bekymrade inte Olmert.
Ordet var ypperligt för sina syften.
Pogrom-Olmert var skapad.

Bitte Hammargren, levererar "berättelser ur livet" jag ofta har svårt att läsa i sin helhet.
De är så ofattbart naiva i sin framtoning att jag mest blir besvärad och får en känsla av att hon skriver för socialdemokraternas förskoleverksamhet (finns de?) – inte för en av Sveriges största och mest respekterade tidningsdrakar.
Hon vet att hon är iakttagen och aktar sej noga för att tala klartext.
Hon är Pogrom-Olmerts motpol och nöjer sej med att insinuera.

Hon utnyttjar till bristningsgränsen journalistens privilegium att välja sina ämnen.
Valet av ämne säger mer om en journalists moraliska heder än hur hon sedermera hanterar sitt ämne.
Bitte väljer konsekvent ämnen som misstänkliggör Israel och befäster araber/palestinier som offer.
Det är i och för sej hennes rättighet men om en journalist drabbas av diagnosen 'kronisk ensidighet' är botemedlet inget annat än en mycket lång semester.

Pogrom-Olmert fortsätter att sätta ned sina signerade fotavtryck där han drar fram.
Vad han inte vet är att han sätter ned dem i kvicksand.
Det hjälper inte hur många skräckslagna bebisar han pussar.

Bitte Hammargren skriver artikel efter artikel, alltid om samma sak.
Om att Israel och judarna är orsaken till allt ont på denna jord – men så skulle hon naturligtvis aldrig uttrycka sej.
Hon föredrar luddigt snyft som alltid går hem i stugorna.
Även i adventstider.

Olmert, Bitte Hammargren, Svenska Dagbladet, pogrom, Hebron, journalistisk hederlighet, ..

SvD