En kopp kaffe med Gahrton

Jag kan inte hjälpa det men jag blir faktiskt ganska nyfiken på den mannen.
Vad har format honom och vad är hans drivkrafter?
Han är ju en entusiast på sitt vis även om hans ämnesval är lite udda.
Är man fundersam vill man ju ha svar på sina funderingar så jag såg till att han bjöd ut mej på en kopp kaffe.

När jag var yngre tyckte jag nog han var ganska mysig med sina säckiga manchesterbyxor och sitt skägg för att inte nämna hans genuina "söder-om-landsvägen-mål".
Han var lite mindre driven då och var väl känd under många år mest för att han gillade grönt.

Åren gick och han blev allt med slipad med vilket menas - slängd i käften.
Jag har bestämt för mej att han var nere en sväng i Bryssel också men om han åstadkom något bestående för eftervärlden där var det nog kopplat till anarkistsvängen.

När ansiktet började bli mer fårat blev också den offentliga sidan av Gahrton mer fårad vilket resulterade i att han allt oftare sprang vilse bland fårorna.
Nu när han stigit i graderna så till den milda grad att han blivit högsta hönset i Palestinagrupperna då blir man nästan bländad av hans frustande patos.
Han får liksom till det lite för ofta...
Sådant brukar kallas för besatthet.

Vi börjar närma oss kaffestunden nu för jag måste fråga honom vad det är som gör att han brinner.

Eländes elände – han bjöd på te.
Grönt te.
Metamorfosen var uppenbarligen inte total.

Eftersom det handlar om en persons världsbild är det lite känsligt men det är bara att kasta sej utför stupet.
"Per, varför hatar du Israel"?
"Snälla du – var teet OK? – jag hatar verkligen inte Israel. Jag bara hatar vad de gör".
"Men vad de gör gör de ju för att överleva".
"Överleva? De torterar ju de stackars palestinierna så snart de ser någon och ..."
"Nej, nu får du väl ändå skärpa dej".
"Läs min nya bok. Där står det att israelerna torterar palestinierna stup i kvarten när de inte bygger murar och jagar bort kvinnor och barn från olivlundarna. Det står i boken".
"Du menar 'Palestinas frihetskamp' – och lite annat tjusigt...? Den där kolossen på 736 sidor?
Har du skrivit den? Jag undrade just vilken dåre som satt en titel på sin bok om något som inte finns? Titeln alltså.
Det enda Palestina (förutom det Brittiska Mandatet) som någonsin funnits fick ju sitt namn år 133 nån gång av den romerske kejsaren Hadrianus och om honom handlar ju inte boken speciellt mycket".
"Men det förstår väl varenda kotte. Jag menar ju Palestina. Arafats – nej, Abbas Palestina förstås och ja, det är faktiskt - hmmm - lite invecklat, Hamas har ju också sin lilla bit av Palestina".
"Men om Palestina redan finns då finns det ju inget att bråka om".
"Nej, det finns inte – jag menar... det finns ju visst. Det står i boken"!
"Ska vi ha varsin kopp te till? Kanske en ...... "
"Nej, jag måste gå. Jag har så mycket att göra.
Vad var det du sa om Palestina, att om det inte finns så... - klart det finns, men då...
Jag måste gå, måste kolla i boken.
Hej då. Jag lämnar en sedel när jag går ut. Hörs".

När Per hade gått satte jag undan resterna av mitt blaskiga te och beställde in en kopp hett, starkt kaffe och en doftande kanelbulle.
Hans sedel räckte nog till det också.

Per Gahrton, palestinierna, Palestinagrupperna, kanelbullar, Hadrianus, ..
DN