Exklusiv inspirationsverksamhet för mordintresserade

Är det någon som hört kommentarer från svenska UD eller övriga regeringsmedlemmar till de regelbundna rapporter från Abbas där han martyriefierar personer som mördat judar.
Om ni missat det hela så är det allra mest åtråvärda en palestinier vet att få bli martyr.
Tror han - tills det är för sent.

Inte nog med det, den färske martyrens anhöriga kommer att ha sitt på det torra så länge de lever och sist men inte minst - äran.
Ära, stolthet och prestige är viktiga element i den palestinska kulturen och att bli föremål för dessa hedrande epitet ger naturligtvis mersmak och säg den som inte vill få stadens torg uppkallat efter sej.

Den onda cirkeln sluts och uppmuntran till ytterligare mord är ett faktum.

Åter till UD och Margot Wallström.
Är det för att stödja detta palestinska arbetssätt hon utan att blinka swishar över alla dessa miljoner?
Om inte så borde hon väl protestera eller åtminstone låta miljonerna stanna i Sverige.

Jag gissar att hon är tyst för att hon hoppas att ingen ska lägga märke till vad som försiggår och att ingen ska ställa henne mot väggen.
I detta avseende är hon klok för hon vet att ingen nosig journalist skulle drömma om att börja rota i detta ormbo och kanske då på köpet få Israel att framstå i en något mindre solkig dager.

Mediatystnad råder, regeringskollegerna föredrar att titta åt annat håll och Wallström kan ostörd fortsätta att ta miljoner från hemtjänsten och ge till Abbas exklusiva inspirationsverksamhet för mordintresserade.


Läs även andra bloggares åsikter om Margot Wallström, palestinier, martyrer, Abbas, ...

Rakryggad i mer än ett avseende

Läs även andra bloggares åsikter om Theresa May, ...

Dagens skratt

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som igår.
När jag tänker på vad som hände så börjar jag fortfarande fnittra.

Det finns UNESCO och så finns det den historiska verkligheten.

Tänk att vuxna karlar och fruntimmer som antagligen gjort bra ifrån sej tidigare i livet nu tror att de kan rubba hälleberget.
Obegripligt och när man tänker efter, ganska komiskt.

De flesta rubricerar nog gårdagens händelse som djupt tragisk men den är mer än så.
Den är skrattretande.

Där sitter några stoffiler i UNESCO och tror att de med några pennstreck och ren viljekraft kan sudda ut någonting som aldrig någonsin kommer att suddas ut.
De satte på pränt att Israels hjärta - Tempelberget och Västra Muren - inte har några rötter i judendomen utan bara är en dåraktig hittepågrunka.

UNESCO kan i och för sej tycka och tänka vad de vill men jag blir betänksam och ganska orolig för graden av deras friskhet och fräschhet.
Friska människor skulle aldrig försöka pilla bort någonting från en moderorganism där båda har samma DNA sedan tidsalltets begynnelse.
Det är dömt att misslyckas på förhand.

Det är detta som är så skrattretande, att de inte begriper det.
Varje jordnära människa känner till detta - liv mot liv och liv för liv - och klåfingrighet hör inte hemma på den här nivån.

Nu kan man ganska lätt byta ut skrattet mot gråt eftersom båda känsloyttringarna är relevanta i sammanhanget.
Man kan gråta över vissa människors och organisationers förfall och förlänga gråtstunden när man inser att ingen bättring är i sikte.

Sedan kan man naturligtvis bli arg också.
Arg över att se hatet i vitögat och en svart eld förtära ögonbottnarna.
Arg över att så få ser detta fenomen och att ännu färre är beredda att göra någonting åt det.

UNESCO har lyckats med en sak och det är att man tydligt visat världsmedborgarna hur irrelevanta de är.
Mellanmjölkssverige är också irrelevant eftersom de röstade  - nej de röstade inte alls.
De är som pastor Jansson som inte har några bestämda uppfattningar om någonting.
Den svenska regeringen är minst lika irrelevant som pastor Jansson en gång var i Hasse-och Tages genialiska tidevarv.

På ren skånska - hur tror UNESCO att vad de igår satte på pränt kommer att ha någon som helst betydelse annat än att få folk att skratta?
Skratta över detta dårarnas paradis och över människans oförbätterliga dumhet.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om UNESCO, Tempelberget, Västra Muren, ...

Till Cecilia Hagen om drömmare och realister och en del klurighet

Äntligen har jag fått tid att skriva ett brev till och om Cecilia Hagen med anledning av en av hennes senaste krönikor.
Fortsättningen kommer förmodligen att bli ganska klurig - Cecilias krönikor bjuder ju som bekant på en hel del klurigheter.
När hon skrev sin rått-krönika var hon klurig så till den milda grad att alltför många utgick från att hon var ute efter ond bråd död.
Det stod ju faktiskt så i svart på vitt.

Även om hon är krönikör så borde hon med sin gedigna erfarenhet veta att folk läser och uppfattar på olika sätt men att merparten förstår som det är skrivet.
Utan för mycket tankemöda och krusiduller.

Jag har länge beundrat Cecilias sätt att skriva och slå på spotlighten på ömtåliga företeelser och hennes sätt att hantera språket är just - klurigt.
Nu när hon ger sej in i politikens dunkla korridorer så bidrager hennes klurighet tyvärr till att korridoren blir ännu dunklare.

Jag tycker som Cecilia - "Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!"
Detta tror jag också alla som sympatiserar med SD tycker eftersom de som få blivit utsatta för mediamobbing och statsterror ända från sin blygsamma start.
Att de överhuvudtaget uppstod var - som de flesta förstår - en reaktion på att bara åsikter som passerat statens och medias nålsöga hade moraliskt existensberättigande.
Munkavle och mobbing av en befolkning som ville ha kvar rätten att tänka själva skapade förutsättningarna för SD.

Cecilia skriver att hon skulle vilja "ta kål på" vissa personers åsikter.
Varför då?
Varför får inte hennes åsikter leva vidare tillsammans med andra människors åsikter även om de divergerar mot hennes?
Varför är det inte önskvärt att olika åsikter bryts mot varandra?
Vad är hon rädd för?

Anser Cecilia att just hon står för de rätta åsikterna och de andra för fel?
Förmodligen, men på vilka grunder?
Förmodligen på synnerligen förenklade grunder.

Jag känner mej frestad att fördjupa resonemanget här men avstår av skäl som har med bloggformatet att göra - vilket jag uppenbart redan tänjer på.
Jag kan dock konstatera att alla ismer är till mänsklighetens nackdel men också att de som vänt på steken och kallar sej anti- muterat ismerna till ett tillhygge att slå folk i huvudet med.

Det har också utvecklats en svårbegriplig idé om att alla anti- anses stå på en högre moralisk grund och anser sej vara bättre människor med rätt att utradera andras åsikter.
Detta är naturligtvis helt galet då det oftast handlar om vad vi riktar in blicken på.
Det eller helhet, drömmar eller realism.

Exempel.
Anti- anser att alla som vill komma till Sverige ska välkomnas hit.
Bevekelsegrunderna ovidkommande.
Realisterna anser att vi måste se över våra resurser och vår förmåga att integrera innan vi öppnar gränserna.
Realisterna anser att våra gemensamma resurser ska användas på effektivast möjliga sätt vilket är synonymt med ansvarstagande.

Den här läxan började den svenska regeringen tyvärr lära sej först när verkligheten började svida och det mesta höll på att falla samman.
Då --- panik!

Vår värld hyser tyvärr alldeles för många som har brist på det mesta, även brist på resurser att ta sej över halva jordklotet för att komma till det land som erbjuder mest.
Hemläxan avklarad med beröm godkänd.
Detta "mest" har på senare tid belysts av högt uppsatta personer som anser det moraliskt nedbrytande att först ta hand om de sina på ett solidariskt och värdigt sätt.
De som kommer hit har numera - före de som arbetat in de tillgängliga medlen - rätt till det mesta.
Först och mest.

Dessa personer som sett till att allt ljus faller på dem själva har nog aldrig mött en fattig svensk som lever från den ena dagen till den andra.
Har de ändå träffat någon av alla dessa men inte reagerat så är de inte värda att lyssnas på i några som helst avseenden eller sammanhang.
De har mitt största förakt.

Cecilia, det bär mej emot att kalla dej enkelspårig men jag hittar inget bättre ord.
Lyft blicken och se ut över världen och du kommer inte att ha svårt för att finna människor i verklig nöd som skulle kyssa dina fötter för en brödbit.
Hört talas om Aleppo?

Jämför de som tvingas stanna kvar i Aleppo med de fräscha unga män som vällt in över Sveriges gränser och nu kostas på miljarder.
För dessa miljarder hade Sverige kunnat hjälpa de verkliga offren i en skala som gjort verklig skillnad.

Kolla gärna med UNHCR.
De har både kunskap och erfarenhet.
De vet.

Du nämner liksom i förbigående när du fördjupar dej i Astrid Lindgrens persongalleri att du inte står på förtryckarnas sida, de som använder "rädslan som kontrollmetod".
Jag kan i och för sej föreställa mej att det var många som blev både rädda och kände sej förtryckta när de läste din krönika men vad jag vill framhålla är att det du kallar rädsla inte nödvändigtvis är samma rädsla som en stor del av människorna i Sverige känner.

Vi är rädda för alla diktat och beslut uppifrån som vill kontrollera oss genom att undanhålla för regeringen besvärande fakta.
Vi är rädda för vår regering som mest drivs av simpel feghet.
Vi är rädda för att yttra oss och kanske säga fel saker och bli brännmärkta in på bara kroppen.
Vi är rädda för att inte få den vård som ingår i samhällskontraktet.
Vi är rädda för att andra kommer att tilldelas det vi själva genom arbete tillåtit staten att förvalta.
Vi är rädda för alla lögner från de förtroendevalda som sålt sitt förtroendekapital till högstbjudande.
Vi är rädda för att gå ut när det är mörkt - ja vi är rädda för det mesta.

Allra mest är vi rädda för vilket Sverige vi lämnar över till barn och barnbarn.

Är det sådant du vill ta kål på, Cecilia?
Gör inte det.
Vi behöver inte fler drömmare, vi behöver fler realister.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Cecilia Hagen, SD, Aleppo, UNHCR, ...

Damen med råttorna

Nej bilden av den här förtjusande Damen med slöjan av Alexander Roslin från 1768 har ingenting med råttor att göra.
Det finns en annan dam som har desto mer med råttor att göra.
Bruna råttor.
Damen med råttorna.

Man brukar ju säga om en person som helhjärtat ägnar sej åt att förnedra andra att det säger mer om den som tisslar och tasslar än om offret.
Likadant här.
Nu förstår vi bättre vilken råttbo Anne Rambergs själ består av.
Det hjälper inte hur hon än polerar på utsidan när det kryllar av ohyra på insidan.

För ett antal år sedan skulle Anne Ramberg inte ens ha övervägt att yttra sej som hon gjorde härom veckan eftersom hon visste på förhand att samhällsmoralen inte skulle tolerera hur grov och missriktad smutskastning som helst.
I dag är det annorlunda.

Ni kommer väl ihåg Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika".
Den var inte sann då och är det ännu mindre idag.
Den kampanjen stod för en idé att även den som är olik oss skulle välkomnas in i stugvärmen.
Gott.
Det äventyret sprack snart när man förstod att med "olika" menades bara vissa olika.
Passade man inte in i vad Aftonbladet menade med olika så fick man vackert stå kvar och huttra på förstubron.

Idag kunde Anne Ramberg i stort sett obehindrad kalla stora grupper av medmäniskor för kloakboende brunråttor och fortsätta ha samhällets förtroende och jobbet kvar.
Det hade inte varit möjligt på den tiden då civilkurage var något åtråvärt och då allmän redlighet var grunden för det mesta.

Att ha synpunkter på invandringen av unga starka friska män i krigförande ålder är en olikhet som Aftonbladet inte skulle släppa innanför tröskeln.
Inte heller att tycka att landets fattigaste pensionärer borde slippa ekonomiska bekymmer.
Hemtjänstpersonal som tycker det luktar unket när bordet alltid är tomt då deras behov och arbetsförhållanden kommer på tal får också stanna utanför Aftonbladets värmestuga.

Dessa "olika" är fel olika.

Anne Ramberg hävdade att humanismen i de invandrades namn kräver att pensionärerna får göra avkall på sin välfärd?
Vilken välfärd?
Varför behöver inte jurister göra avkall på sin välfärd?
Det börjar stå klart att om man befinner sej tillräckligt högt upp i effenbenstornet så gäller andra lagar, kanske rent av lagar man själva stiftat.

Hur ska vi då få rätsida på råttdamer och andra?
(Medan jag skrev så har ytterligare en råttdam sällat sej till klanen, kåsören i Expressen Cecilia Hagen).
Kanske är vi ett supervirus på spåren.
Alltför många proklamerar "gillar olika" men inkluderar i detta bara sådana som passerat deras eget nålsöga.
Tolkningsföreträdet är totalt.

För att göra det hela ännu tydligare ska ni få ytterligare några exempel.

Någon som förordar en ansvarsfull invandringspolitik är absolut inte varken gillad eller tillräckligt olik.
Någon som anser att Israel ska behandlas som vilken annan stat som lever under ständiga hot är heller inte tillräckligt olik.
Någon som tycker att nuvarande regering gjort bort sej en gång för mycket och väljer alternativet SD ska nog aldrig drömma om att få ynnesten att bli betraktad som Aftonblads-olik.

Olika betyder alltså inte olika utan Aftonbladets slogan borde vara "vi gillar bara folk som tycker som vi".
Resten är bara bruna råttor som tittar upp från sina tillhåll i rännstenar och kloaker.

Undrar om dessa "ädla" damer som kräver uppoffringar av samhällets svaga möjligen känner att det börjar klia lite varstans och att  mullret från folkdjupen ökar?
Råttorna förvandlas till genuina människor av kött och blod medan de ädlas ytputs vittrar sönder.
Rätt och rättvisa börjar visa vägen och makten och härligheten förs åter igen över till människorna.
Människor som gjort sej förtjänta av massornas förtroende.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Anne Ramberg, Aftonbladet, pensionärerna, Cecilia Hagen, brunråttor, ...

Helvete eller heder

Den hedervärda organisationen PMW (Palestinian Media Watch) fann den här bilden i Abbas officiella TV.
Vad den visar - ja ni ser ju själva - är en livrädd Peres på väg att förpassas ner till helvetet.

Samtidigt tänker samme Abbas hedra Peres på hans begravning i morgon.

Om Peres kan man tycka vad man vill och man kan till och med ha åsikter om var han hamnat efter sin död men håll med om att det blir lite kluvet när man ska försöka förstå Abbas och hans palestiniers hållning när det verkligen gäller.

Ordet koordination, finns inte det på arabiska?



Läs även andra bloggares åsikter om Peres, PMW, Abbas, ...

Syrien i en del människors hjärtan

Mänskligheten lider med den del av mänskligheten som dagligen drabbas av ett elände utan slut.
Har någon undgått att ha hört talas om Aleppo i Syrien?
Bara som ett exempel.
Man blir ilsken, stum, gråtfärdig och förundrad.
Förundrad över att ingen - INGEN - klarar av att komma till de drabbades hjälp och räddning.

Jag tror säkert det finns enstaka småskaliga initiativ som fungerar men det är ju och förblir en droppe i havet.
Det handlar som ni säkert vet om en ovilja att smutsa ner sina händer.
Bland annat.

Det handlar nu mer om att få stopp på rysligheterna och hjälpa de drabbade än om vilken muslimsk sekt som bör tilldelas det eller det landområdet.

Är det då stört omöjligt att få slut på stridigheterna?
Det finns ju en ansenlig arsenal att tillgå men kvantiteten måste ju stå i någon slags relation till vad som krävs.
Här inberäknar jag både förhandlingsarsenal, morots-och piskaarsenal och även krigsvapenarsenal som ställs till förfogande i den storleksordning som krävs.
Inte minsta möjliga insatser för att tillgodose vissa grupper och inte reta upp andra.
Det kommer alltid att finnas grupperingar som tycker illa om det ena eller andra tillvägagångssättet men detta får i det här fallet stå tillbaka för att slutligen få ett slut på kollektivmördandet i Syrien.

Dessutom kommer kvalificerade ledare att behöva headhuntas eftersom de idag nogsamt lyser med sin frånvaro.

Förhandlingar är naturligtvis det mest humana men blir inte grundproblemet löst så kommer meningsskiljaktligheterna att blomma upp igen förr eller senare.
Att tillåta den ena sidan eller den andra att vinna garanterar däremot en nystart för både vinnare och förlorare såvida man inte tillåter prestigen att ta över.

År 2006 utkämpade Israel ett flera veckor långt krig med Hizballah i Libanon där ingen egentligen tilläts vinna.
FN bröt in och på sluttampen gick Israels utrikesminister Tsippi Livni med på ett avtal som aldrig gick att upprätthålla eller kontrollera.
Men det stationerades ju FN-observatörer i området...
Well, vad kan FN-observatörer göra när Hizballah nattetid tar emot den ena vapenlasten efter den andra från Iran?
De kan så klart observera... men säger de något eller kräver åtgärder så säger ju Libanon bara upp avtalet med FN och observatörerna får åka hem till fru och barn.

Idag är Hizballah starkare och flera gånger bättre utrustade än någonsin och hela Israel ligger inom räckhåll för deras raketer och de är många...
Alla vet att det bara är en tidsfråga innan de bestämmer sej för att använda dem.

Detta är ett exempel på en av FN framförhandlad vapenvila.
De vill bara få ett slut på yttringarna av "missnöjet", inte gå till botten och reda ut "missnöjet".
FN's inkompetens och handlingsförlamning har väl aldrig varit så tydlig som när Syrien kommer på tal.
FN - lev upp till föresatserna och förväntningarna som en gång var orsaken till att du skapades.

Varför har alla konferenser och möten mellan parterna i Syrien spruckit?
Jo för man var bara ute efter att hantera symptomen.
Ingen var beredd att låta starkaste sidan vinna för att sedan börja på nytt med nya ideer och ny entusiasm.
Nu bara fortsätter det makabra spelet med människoliv med en halvhjärtad och lite skumraskig inblandning av diverse stormakter.
Man anar ett "leadingfrombehind" syndrom.
Upplagt för en fortsättning utan slut.

Utsvultna småbarn med armar och ben i gips (i bästa fall) - vem bryr sej om dem när den egna prestigen står på spel?
På ren skånska kallar jag både hög som låg som deltar i detta för ynkryggar.
Ni är inte värda det förtroende ni fått.
Ni har makt att göra slut på vad som försiggår i Syrien men uppenbarligen är priset inte acceptabelt.
Priset får andra nu betala - den icke krigförande civilbefolkningen som dagligen brutalt både decimeras och vandaliseras.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Israel, FN, Hizballah, ...