Gammal och trött

Konflikten är gammal och trött.
Så trött att både inblandade och åskådare ser i kors.
Man ser vad man vill se och resten får andra ta hand om.

Så trött är konflikten att den ena parten nästan försvunnit utan att någon märkt något.
Endast Abbas är kvar, endast Abbas är vaken.

Abbas säger att han känner sej pressad och det är väl bara att tillägga då – välkommen i klubben.
Vanligtvis är det ju Israel som pressas – fråga Helle Klein.
Hon framhärdar ju i var och varannan mening att – ’Israel måste pressas’ m.fl. liknande standardfraser och nu får hon sällskap av Carl Bildt också som talar om för Israel vad de MÅSTE.
Carl Bildt ger sej själv här ett tolkningsföreträde som faktiskt inte tillkommer honom, varken kvalifikationsmässigt eller politiskt.

Nu vill jag prata lite om den parten i konflikten som försvann.
Israel.
Israel bara försvann.
Vem lyssnar på Israel och vem är intresserad av vad Israel vill diskutera?
Den israeliska versionen finns bara inte.

Världens stora håller på att slå knut på sej själva för att passa in i Abbas världsbild men vem gör några ansatser att förstå eller lyssna på Israel?
Carl Bildts bidrag är att Israel MÅSTE.
Måste underordna sej, måste lägga sej platt.

Abbas har nu – ja, det är väl ungefär ett år – konstruerat den ena undanflykten efter den andra för att slippa sitta ansikte mot ansikte med Netanyahu.
I ärlighetens namn – så handlar inte en man som vill nå resultat.
Nu försöker kvartetter och kvintetter av olika schatteringar (Obama inkluderad) att modulera om anständighetens villkor så Abbas kan smyga in till förhandlingsbordet under deras vingars beskydd.
De försöker rädda något som aldrig funnits.

På ren svenska så tycker jag deras beteende är ganska ynkligt och kanske inte så lite desperat men de försöker ju rädda den världsbild de själva byggt upp genom att fåfängt hålla fast en hägring.

Ta bara fenomenet Hamas.
Låt oss säga att Abbas och Netanyahu signerar samma papper som säger att nu ska vi ha fred.
Kommer Hamas i sitt Gaza att då bidraga med sin signatur?
Vi vet att så inte är fallet - Hamas är ju inte direkt kända för att ändra ståndpunkt på grund av yttre omständigheter.

Detta innebär att Israel kommer att ha fred... (???) med den klick palestinier som omger Abbas och ingenting annat.
En tvåstatslösning där den ena staten är Israel och den andra Ramalla?
Är det detta som är Kvartettens, Obamas och Bildts mål?
Är det någon mer än jag som ser hur dessa distingerade personer och organisationer effektivt och ståndaktigt målat in sej i sitt hörn?

Egentligen är det ganska sorgligt att det inte finns en gnutta nytänkande bland de som innehar makten utan att de satsar hela sitt kapital på en kapitulation inför Abbas och hans piruetter.
Att få parterna att sitta vid samma bord innebär inte automatiskt att en lösning är på väg men det kan naturligtvis ge lite personlig prestige till dessa utomstående aktörer – WOAOW, vi har gjort något.
Gu’ vad vi är duktiga!

Freden då?
Vilken fred?
Vi talade ju bara om ’fredsprocessen’ - denna urgamla och urtrötta fredsprocess.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Helle Klein, Israel, Carl Bildt, Netanyahu, Obama, Hamas, Gaza, Ramalla, Kvartetten, 'fredsprocessen', ...

SvD785 DN010 LTZ457 AL573 x AB LTZ vg539 DN064

Erekats jul

Så var det jul igen.
Erekats jul.
En jul utan skinka, risgrynsgröt och julgran men med mängder av önskelistor.

Månaden är maj och normalt sett är julen inte i sikte på ett bra tag än men tidningsrubrikerna lämnar oss ingen ro – alla dessa önskelistor och alla dessa fromma förhoppningar.

Det pågår något mycket märkligt i Mellanöstern i dessa dagar.
Kom med något nytt – säger den insatte som fortsätter att läsa rubriker och någon gång även dyker ner i en artikel.
Nej, särskilt nytt är det kanske inte men det får luktsinnet att vädra både glögg och pepparkakor trots att lövsprickningen i dagarna tar andan ur de naturälskande svenskarna.

Det skrivs önskelistor som aldrig förr men de går inte till tomtefar i Lappland utan sprids ut i strategiska portioner via den alltid lika tjänstvilliga mediacirkusen.
Obama tillhandahåller bläcket, slickar frimärken och är generellt frikostig med käcka tillrop medan Erekat, palestiniernas chefsförhandlare, gör vad han kan för att klämma in allt det göttaste.

Obamas fredsprocess ligger i startgroparna trots att aktörerna är måttligt intresserade – av olika anledningar.
Nu ska det åter igen bli fred mellan israelerna och palestinierna, bara de gör som Obama säger.
Israelerna krälar i stoftet medan palestinierna med klingande vapen rider in på arenan på svettiga springare.

Visst ska vi ha fred säger Obama till israelerna.
Ge bara palestinierna vad de begär så ska det nog bli bra.

Visst ska vi ha fred säger Obama till palestinierna.
Skriv era önskelistor och glöm ingenting så ska det nog bli bra.
Och önskelistor blir det.

Ge oss det och ge oss detta, ge oss det där och ge oss också det där borta.
Sedan måste ni ge oss det vi pratade om igår och vi kräver dessutom allt vi ännu inte kommit på.
Vi kräver allt för allt är precis vad Obama lovat oss.
Alltihop säger Erekat.
Hela rasket.

Israelerna fortsätter att kräla i stoftet.

Så här ungefär ser ett flygfoto över fredsprocessen ut idag där de palestinska förhandlarna med Erekat i spetsen diskuterar med USA och israelerna sparkats in i ett hörn där de av nåd ibland får lite selekterade glimtar av vad Obama och Abbas/Erekat kokar ihop.
Något att säga till om?
Inte israelerna i varje fall som på sin höjd bevärdigas med åskådarplats i detta unkna spel.
Obama som godkänt palestiniernas önskelistor i alla dess beståndsdelar säger till israelerna:
”Ske Min Vilja Annars Tager Jag Ifrån Eder Allt Vad Ni Redan Haver Och Ger Rubbet Till Min Gamle Vän Abbas”.

Israelerna fortsätter således att kräla i stoftet medan palestinierna och Obama lägger sista handen vid sina önskelistor som av någon anledning visar förbluffande samstämmighet.
Tid för lussekatter eller inte – farsen fortsätter.
Erekat gör allt för att hans nuvarande plats i solen om möjligt ska bli förevigad och ett fredsfördrag skulle tyvärr sabba dessa hans planer.

Därför fortsätter han att skriva sina önskelistor för ju mer absurda krav han kan producera desto mindre chans för en överenskommelse.
Detta passar naturligtvis Erekat som senapen till skinkan, som mandeln i risgrynsgröten och som de röda kulorna i julgranen – han bara ÄLSKAR julen.
Erekats jul.

Läs även andra bloggares åsikter om Erekat, önskelistor, Mellanöstern, Obama, palestinier, 'fredsprocessen', Israel, USA, Abbas, julen, ...


DN, SvD, Dag, Gp, S, Blt, Vlt, Bl, Tv2, 2, Gd, St, Ab, 2, Ek, Hd, Lö, Db, Kt, Svt, Ex, Sr, Smp, N24, Svt

Ska bara fråga mamma...

… eller rättare sagt pappa, för i merparten av den här delen av världen är patriarkatet det enda gångbara.
Den som tänker fråga är en president och de presidenten tänker ställa frågan till är en liga.
Lika konstig som den här meningen blev är Mellanöstern just nu.
Här har det väl å andra sidan alltid varit ganska ’konstigt’ som det blir när nationella och religiösa intressen mixas till en oätlig soppa.

Det finns folk som anser att höjden av lycka vore om palestinierna och israelerna började prata med varandra.
Officiellt alltså.
Inofficiellt pågår samtal hela tiden men det sker i de mediala strålkastarnas skugga och ger sällan upphov till några rubriker.

Obama sliter sitt hår, biter på naglarna och svidar om till en om möjligt ännu vitare skjorta i hopp om att Abbas och Netanyahu ska inleda vad som allmänt kallas ’fredsprocessen’, även om den beteckningen är inadekvat i sina mest fundamentala beståndsdelar.
Araberna vill ha fred endast om man med fred menar underkastelse och en process är ju inget mål i sej.
Det hade varit bättre om de kallat samtalen för just samtal – samtal om hur vi ska ha det framöver.

Nå, detta var en parentes för vad jag ville tala om var hur en president har kommit att bli en slav.
Abbas klarar inte av att (vågar inte?) fatta några egna beslut så han överlåter den processen till The Arab League.

Min fråga är vad palestinierna under sådana omständigheter egentligen har sin president till?
Obama har låtit sin stämma ljuda och Abbas känner trycket.
Han har nu i ungefär ett år med hjälp av diverse krumbukter lyckats slingra sej bort från att tala med Netanyahu som han med rätta misstänker inte är någon Olmert som ger bort kronan och halva kungariket utan att blinka.
När nu Obama flåsar honom i nacken blir han uppenbarligen nervös och klarar inte av att säga varken bä eller bu.
Han skickar därför stafettpinnen in i det getingbo som kallar sej The Arab League.

Ligahövdingen är den i sina egna ögon så otroligt underbare Amr Moussa och för att uttrycka det enkelt så är han ingen vän av Israel.
Han och en hop arabiska sheiker ska nu fatta det beslut som ger Abbas stora skälvan - om han ska förnedra sej och sitta till bords med Netanyahu eller åter igen stå över.
Jodå, det brukar vankas förtäring vid dessa tillfällen vilket också ger de obligatoriska bildbevisen ett något större gemyt och några förvirrande drag av mänsklighet.

Förhandla eller inte förhandla – det låter alltså Abbas ligamedlemmarna avgöra.
Så mycket för ett självständigt Palestina.
Så mycket för palestiniernas nästan heliga nationella aspirationer.
Så mycket för - ja, vad det nu är de vill ha...

Vi förstår nu att ett eventuellt framtida Palestina kommer att bli ett lydrike till The Arab League vilket i sin tur innebär att alla beslut som kommer att fattas måste godkännas av dessa potentater.
Det innebär i sin tur att det är med Arabligan Israel kommer att förhandla och att det blir med Arabligan Israel kommer att försöka – för vilken gång i ordningen? – försöka skapa fred.

Palestinierna försvinner liksom någonstans på vägen.
Lätt fånget – lätt förgånget.

Obama ställer villkoren som Israel ska underkasta sej och Abbas vågar inte lyfta ett finger utan att fråga Amr Moussa.
Lätt som en plätt – varför är inte fredsriket instiftat för länge, länge sedan?

Glömt något?
Bara en liten detalj.
HAMAS-------------------

Nej, bäst att fråga mamma...
Sorry – pappa.

Idéspruta: http://www.weeklystandard.com/blogs/who-speaks-palestinians

Läs även andra bloggares åsikter om patriarkat, Mellanöstern, palestinier, Israel, Obama, Abbas, Netanyahu, The Arab League, Amr Moussa, Hamas, ...

Att tänka bort Hamas

Ibland blir det inget skrivet för att man inte har något att skriva om men samma resultat uppnås ibland när ämnena trängs med varandra och nu är det rörigt...
Hela den så kallade ’fredsprocessen’ som alla älskar och trånar efter är byggd på en chimär.
Chimären i sin tur är starkt relaterad till fenomenet Hamas.

Men – är man en struts så beter man sej som en struts och sorgligt nog verkar världen vara överbefolkad av strutsar från gräsrötterna till samhällets översta skikt.
Man diskuterar och dividerar, man hotar och skrämmer för att dagen efter böna och be – allt för att slippa ta i det verkliga problemet.
Hamas.

Jo då de finns.
Hamas finns och de kommer inte att försvinna av sej själva – inte ens om du stoppar huvudet i sanden eller med all din tankekraft försöker tänka bort dem.
Hamas finns, lever och frodas.

Frodas?
Jodå.
En av deras officiella representanter blev för någon vecka sedan mördad i sitt hotellrum i Dubai och det var inte vilket hotellrum som helst.
Det var i ett femstjärnigt + hotellrum som denne stackars utfattige, utmärglade och ytterligt missförstådde hamaskille vräkte sej.
Fattar ni att ni egentligen inte har en aning om vad som pågår i Gaza?

Låt oss leka med tanken att israelerna och palestinierna orkar nå fram till en överenskommelse – vad händer sedan?
Vad kan Abbas lova och vad kan han leverera?
I sanningens namn – inte något som imponerar.
Han är som en bilförsäljare som utger sej för att sälja Mercedes Benz men som bara har rätt att sälja hjulen.

Abbas har själv sagt att Hamas på intet sätt har någon del i hans fredsförhandlingar.
Detta var på den tiden förhandlingar ännu pågick, innan Obama lovade honom hela kungariket utan att riskera att behöva kompromissa i någon löjlig förhandling.
Sedan var det kört.




Kommer Hamas att klappa Abbas på axeln och uttrycka sin glädje över att det äntligen ska bli fred med Israel?
Knappast.
Abbas kommer i allra bästa fall att leverera en halv fred medan Israel förväntas leverera en hel.
Är det underligt att israelerna är en aning på sin vakt?

Ska man ducka för något bara för att det anses vara svårt?
Att vi vanliga dödliga sysslar med sådant får vi väl erkänna lite till mans men visst borde man kunna förvänta sej ett annat beteende av världens ledare.
Obama orerar ibland över Hamas och deras ruggiga inflytande i regionen men har någon hört honom ge tydliga förslag på hur man ska få bort dem?

Förlåt – det där var otroligt klumpigt uttryckt men själv ser jag ingen annan lösning än att de helt enkelt får flytta på sej.
Inte minst för palestiniernas skull.
Av vissa både officiella och inofficiella uttalanden kan man dra slutsatsen att de inte skulle vara ovälkomna i Sverige...
Att ändra sej kommer de aldrig att göra för då är de inte längre Hamas.
Hamas skapades av ett enda skäl - att bestrida Israel.

Ironi och överdrifter i all ära men verkligheten består.
Ingen fredsprocess i världen, hur välplanerad den än är, har ens en minimal chans att lyckas innan man skaffat sej lite mod i barm och löst problemet med Hamas.

Abbas är bara en skyltdocka för en dröm.
Denna dröm kan förverkligas först när han skaffat sej auktoritet för att förhandla för hela det palestinska folket – inte bara för palestinierna runt hans kansli i Ramalla.

Om ni mot förmodan inte vet vad Hamas tycker och tänker så finns deras stadgar att tillgå.
Ni kan läsa dem i svensk översättning på bloggen Sapere Aude.

Under tiden kan ni suga på några godbitar som visar vad som rör sej i deras söta hjärnor.
"Israel will exist and will continue to exist until Islam will obliterate it, just as it obliterated others before it."
"There is no solution for the Palestinian question except through Jihad. Initiatives, proposals and international conferences are all a waste of time and vain endeavors."



Förresten - VAR FINNS 'RÄDDA BARNEN'???
De är antagligen strängt sysselsatta med att tänka bort Hamas.
De också.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, 'fredsprocessen', Gaza, Israel, palestinier, Abbas, Rädda Barnen, Hamas stadgar, Obama, ...

DN SvD SKD SDS SvD DN