Gammal och trött

Konflikten är gammal och trött.
Så trött att både inblandade och åskådare ser i kors.
Man ser vad man vill se och resten får andra ta hand om.

Så trött är konflikten att den ena parten nästan försvunnit utan att någon märkt något.
Endast Abbas är kvar, endast Abbas är vaken.

Abbas säger att han känner sej pressad och det är väl bara att tillägga då – välkommen i klubben.
Vanligtvis är det ju Israel som pressas – fråga Helle Klein.
Hon framhärdar ju i var och varannan mening att – ’Israel måste pressas’ m.fl. liknande standardfraser och nu får hon sällskap av Carl Bildt också som talar om för Israel vad de MÅSTE.
Carl Bildt ger sej själv här ett tolkningsföreträde som faktiskt inte tillkommer honom, varken kvalifikationsmässigt eller politiskt.

Nu vill jag prata lite om den parten i konflikten som försvann.
Israel.
Israel bara försvann.
Vem lyssnar på Israel och vem är intresserad av vad Israel vill diskutera?
Den israeliska versionen finns bara inte.

Världens stora håller på att slå knut på sej själva för att passa in i Abbas världsbild men vem gör några ansatser att förstå eller lyssna på Israel?
Carl Bildts bidrag är att Israel MÅSTE.
Måste underordna sej, måste lägga sej platt.

Abbas har nu – ja, det är väl ungefär ett år – konstruerat den ena undanflykten efter den andra för att slippa sitta ansikte mot ansikte med Netanyahu.
I ärlighetens namn – så handlar inte en man som vill nå resultat.
Nu försöker kvartetter och kvintetter av olika schatteringar (Obama inkluderad) att modulera om anständighetens villkor så Abbas kan smyga in till förhandlingsbordet under deras vingars beskydd.
De försöker rädda något som aldrig funnits.

På ren svenska så tycker jag deras beteende är ganska ynkligt och kanske inte så lite desperat men de försöker ju rädda den världsbild de själva byggt upp genom att fåfängt hålla fast en hägring.

Ta bara fenomenet Hamas.
Låt oss säga att Abbas och Netanyahu signerar samma papper som säger att nu ska vi ha fred.
Kommer Hamas i sitt Gaza att då bidraga med sin signatur?
Vi vet att så inte är fallet - Hamas är ju inte direkt kända för att ändra ståndpunkt på grund av yttre omständigheter.

Detta innebär att Israel kommer att ha fred... (???) med den klick palestinier som omger Abbas och ingenting annat.
En tvåstatslösning där den ena staten är Israel och den andra Ramalla?
Är det detta som är Kvartettens, Obamas och Bildts mål?
Är det någon mer än jag som ser hur dessa distingerade personer och organisationer effektivt och ståndaktigt målat in sej i sitt hörn?

Egentligen är det ganska sorgligt att det inte finns en gnutta nytänkande bland de som innehar makten utan att de satsar hela sitt kapital på en kapitulation inför Abbas och hans piruetter.
Att få parterna att sitta vid samma bord innebär inte automatiskt att en lösning är på väg men det kan naturligtvis ge lite personlig prestige till dessa utomstående aktörer – WOAOW, vi har gjort något.
Gu’ vad vi är duktiga!

Freden då?
Vilken fred?
Vi talade ju bara om ’fredsprocessen’ - denna urgamla och urtrötta fredsprocess.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Helle Klein, Israel, Carl Bildt, Netanyahu, Obama, Hamas, Gaza, Ramalla, Kvartetten, 'fredsprocessen', ...

SvD785 DN010 LTZ457 AL573 x AB LTZ vg539 DN064