08 maj 2010

Erekats jul


Så var det jul igen.
Erekats jul.
En jul utan skinka, risgrynsgröt och julgran men med mängder av önskelistor.

Månaden är maj och normalt sett är julen inte i sikte på ett bra tag än men tidningsrubrikerna lämnar oss ingen ro – alla dessa önskelistor och alla dessa fromma förhoppningar.

Det pågår något mycket märkligt i Mellanöstern i dessa dagar.
Kom med något nytt – säger den insatte som fortsätter att läsa rubriker och någon gång även dyker ner i en artikel.
Nej, särskilt nytt är det kanske inte men det får luktsinnet att vädra både glögg och pepparkakor trots att lövsprickningen i dagarna tar andan ur de naturälskande svenskarna.

Det skrivs önskelistor som aldrig förr men de går inte till tomtefar i Lappland utan sprids ut i strategiska portioner via den alltid lika tjänstvilliga mediacirkusen.
Obama tillhandahåller bläcket, slickar frimärken och är generellt frikostig med käcka tillrop medan Erekat, palestiniernas chefsförhandlare, gör vad han kan för att klämma in allt det göttaste.

Obamas fredsprocess ligger i startgroparna trots att aktörerna är måttligt intresserade – av olika anledningar.
Nu ska det åter igen bli fred mellan israelerna och palestinierna, bara de gör som Obama säger.
Israelerna krälar i stoftet medan palestinierna med klingande vapen rider in på arenan på svettiga springare.

Visst ska vi ha fred säger Obama till israelerna.
Ge bara palestinierna vad de begär så ska det nog bli bra.

Visst ska vi ha fred säger Obama till palestinierna.
Skriv era önskelistor och glöm ingenting så ska det nog bli bra.
Och önskelistor blir det.

Ge oss det och ge oss detta, ge oss det där och ge oss också det där borta.
Sedan måste ni ge oss det vi pratade om igår och vi kräver dessutom allt vi ännu inte kommit på.
Vi kräver allt för allt är precis vad Obama lovat oss.
Alltihop säger Erekat.
Hela rasket.

Israelerna fortsätter att kräla i stoftet.

Så här ungefär ser ett flygfoto över fredsprocessen ut idag där de palestinska förhandlarna med Erekat i spetsen diskuterar med USA och israelerna sparkats in i ett hörn där de av nåd ibland får lite selekterade glimtar av vad Obama och Abbas/Erekat kokar ihop.
Något att säga till om?
Inte israelerna i varje fall som på sin höjd bevärdigas med åskådarplats i detta unkna spel.
Obama som godkänt palestiniernas önskelistor i alla dess beståndsdelar säger till israelerna:
”Ske Min Vilja Annars Tager Jag Ifrån Eder Allt Vad Ni Redan Haver Och Ger Rubbet Till Min Gamle Vän Abbas”.

Israelerna fortsätter således att kräla i stoftet medan palestinierna och Obama lägger sista handen vid sina önskelistor som av någon anledning visar förbluffande samstämmighet.
Tid för lussekatter eller inte – farsen fortsätter.
Erekat gör allt för att hans nuvarande plats i solen om möjligt ska bli förevigad och ett fredsfördrag skulle tyvärr sabba dessa hans planer.

Därför fortsätter han att skriva sina önskelistor för ju mer absurda krav han kan producera desto mindre chans för en överenskommelse.
Detta passar naturligtvis Erekat som senapen till skinkan, som mandeln i risgrynsgröten och som de röda kulorna i julgranen – han bara ÄLSKAR julen.
Erekats jul.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ...


DN, SvD, Dag, Gp, S, Blt, Vlt, Bl, Tv2, 2, Gd, St, Ab, 2, Ek, Hd, , Db, Kt, Svt, Ex, Sr, Smp, N24, Svt

2 kommentarer:

Dag Selander sa...

'Erekats jul' beskriver ha-galenskapens dyrkare bland alla folk - från palestinaaraber till svenskar, från kineser till yankees - på ett underbart sätt när vi o Svedala just sjungit 'Sköna maj välkommen till vår bygd igen'.

Erekat är kanske ha-galenskapens främste företrädare på jorden alltifrån Evas Adam och hans debut i ämnet dyrkandet av ha-galenskap.

Gita sa...

Hej Dag -
Trots att han har bantat, skaffat nya glasögon och frisyr för att imponera på tjejerna i CNN så är det samme gamle Erekat som inte för så länge sedan sa något i stil med att var gång de vägrat att sätta sej vid förhandlingsbordet har de vunnit på det genom att Israel av omvärldens tryck tvingats till nya eftergifter.
Det kusliga är att han har rätt – Israel ger och ger men detta givande utlöser bara nya krav och well, – man skulle kanske kunna kalla det för ”The cycle of concessions”.
Jag tycker det är dags att Israel stannar upp och funderar över vad de håller på med. Det är inte alldeles tvärsäkert att det blir fred för att staten Israel blir lite mindre.