28 september 2009

I ett nötskal


Ni får ursäkta min fascination av Saeb Erekat men han lyckas personifiera konflikten mellan israeler och araber i ett enda litet nötskal.
Nu har han gjort det igen.

En liten grupp judiska turister går upp till Tempelplatsen under polisbeskydd (bara det alltså...)
Tempelplatsen ligger ju faktiskt i Israel under israelisk överhöghet.
Att Moshe Dayan i sin eufori efter sexdagarskriget lät araberna sköta de dagliga bestyren runt moskéerna är någonting helt annat.

Araber som befann sej på Tempelplatsen när turistgruppen anlände gillade inte judarna och började kasta både stenbumlingar och ordloskor på den lilla gruppen.
Ganska grov form av rasism, eller...
En grupp blekfeta svenskar skulle inte rönt samma öde – jag lovar.
Poliserna gjorde vad de var satta att göra och området stängdes av.

Erekat gjorde precis som han brukar – han anklagade judarna.
Intet öga var torrt när han berättade om den åtråvärda fredsprocessen (som han bojkottar) och hur hårt president Obama arbetar för att starta upp denna process utan att någon glassar runt på några förhandskrav.
Hoppsan...
Hur var det nu med Erekats och hans presidents alla förhandskrav – en massa hopskrapad skåpmat som nu dammats av i strategiska syften.

Erekat kan inte öppna sin mun utan att det ut kommer en välskräddad och mycket välpressad lögn, men likaväl en lögn.
Som nu.

Han menar att det var den judiska turistgruppens fel att araberna, ca 150 pers, började kasta stenklot som skadade folk av alla kategorier.

Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben om bestämde sej för att attackera judarna.
Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben som letade upp stenarna.
Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben som plockade upp stenarna från marken.
Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben som bestämde att stenarna skulle kastas.
Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben som avgjorde vilka stenarna skulle kastas på.
Han anser inte att det var den stenkastande arabmobben som blandade upp stenkaskaderna med utkastade genmälen av grövsta slag.

Saeb Erekat är suverän i sitt slag.
Han är suverän på att få sin publik att gråta av förtvivlan över alla hemskheter de lömska judarna begår mot de stackars araberna.
Han är lika suverän på att trolla bort all arabisk rasism, allt hat och all dödlig aggression.

Han låter oss förstå att vi alla skulle kunna bli som en enda stor familj bara judarna gör som han säger.

Till slut undrar jag om Erekat funderat på hur Iran ska kunna undvika att släppa bombskrot på Tempelplatsen när de väl finner för gott att sluta experimentera och skickar iväg sina laddade projektiler mot Israel.
Han borde börja fundera.

En som inte bara har funderat utan också läst på är faktabloggen ’Israel i Sverige’ där du kan läsa om hur israelerna redan funderat en bra stund.
http://israelisverige.info/?p=1676


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ...

AB D DN Y BLT EX DB VG PS SDS B

2 kommentarer:

Hadassa sa...

Hur kunde man låta araberna få ansvaret för Tempelplatsen? Det är inget mindre än en skandal. Det räcker med ordet Tempelplatsen för att se hur fel och ohistoriskt det var, för att inte tala om allt som hänt sedan 1967. Tror att Israel gjorde ett stort misstag där. Islamister som får ett finger tar oftast hela handen.


Gita, tack för denna underbara oas, som gör att man orkar kämpa vidare!

Gita sa...

Hej Hadassa –
Det är intressanta, värmande och uppmuntrande kommentarer som dina som gör att bloggen kommer att fortleva, om än inte med dagliga inlägg.
Livet består ju inte bara av bloggande utan man omges av tusen och en saker som pockar på uppmärksamhet.
Det var ju Moshe Dayan som i ett anfall av segeryra 1967 lät 'The Wakf' fortsätta att ha hand om de dagliga sysslorna på Tempelplatsen. Detta har nu övergått i krav från regionens muslimer om supreme överhöghet av Tempelberget och israelerna står inför ett mycket allvarligt val.

Israel är världens smältdegel
Gamla Stan är Israels smältdegel
Tempelplatsen är Gamla Stans smältdegel.

Förlorar Israel Tempelplatsen (genom likgiltighet eller oförmåga att lägga ihop två och två) står statens själva existens på spel.
En stat utan själ har svårt att finna gehör för sitt existensberättigande.