I strutsens rike

Underrubrik: Hamas finns inte och knappast Gaza heller.

Det känns som om det inte var så värst mycket att tillägga efter de senaste dagarnas händelser.
Tala om absurd händelseutveckling.
Inte oväntad men absurd.

Netanyahu förhandlar med en person som påstår sej vara president för palestinierna som samtidigt beskjuter, attackerar och försöker ställa till så mycket elände de bara kan.
Jag syftar naturligtvis på den beskjutning palestinierna sysslat med de senaste dagarna vilket bryter mot alla vedertagna lagar och förordningar, nationella som internationella.
Som grädde på moset infinner sej – som vanligt – den internationella acceptansen vilken är den bästa försäkringen för fortsatta attacker.
Näst efter ’gedigna arbeten’ som Goldstone Rapporten förstås...

Netanyahu förhandlar med en krigsherre eller en – nobody.
Jag kunde tänka mej en hel massa andra saker han borde lägga sin premiärministertid på men...

Frågan är naturligtvis hur mycket freden är värd för Israel och vad för sorts fred vi pratar om.
Ingen tror på en fred där skolutflykten förläggs till Gaza men --- möjligen till Ramalla?
Åter igen hamnar vi i denna återvändsgränd som trots vackra ord visar att Västbanken inte är Gaza och att Gaza inte är Västbanken.
Det handlar snarare om två skilda världar som för var dag glider allt längre isär.

Åter till Abbas och hans ansvarsområde.
Vad i hela friden kan han erbjuda Israel?
Var är den morot han borde sitta och dingla med?
Visst kan han signera ett papper som det står FRED på men vad är det värt?
På vilket sätt skulle det pappret medföra något gott för Israel?

Det är en gedigen strutsmentalitet som demonstreras i dessa förhandlingar där de flesta gör sitt bästa för att tänka bort Hamas och Gaza.
De nämns överhuvudtaget inte så kanske finns de inte???
Om du frågar Abbas när han var i Gaza sist så kommer han att rodna samtidigt som du ramlar rakt ner i den verklighet man försöker dölja eftersom han helt enkelt är portförbjuden där.
Hur har Clinton och andra tänkt sej att Abbas ska genomdriva ett avtal för bl.a. Gazas miljonhövdade befolkning när de inte ens låter honom komma i närheten?

Abbas och Netanyahu pratar lustigt nog med varandra om sina små kontroverser i landets centrala delar men Gaza, Hamas, Islamic Jihad och andra trevligheter har redan sopats under den berömda mattan.
Jag vill inte direkt påstå att de är dumma men nog är det dumt om de inte förstår att vi förstår att de bara fejkar.
Fattar ni?
Även om ett avtal mellan Abbas och Netanyahu kommer till stånd så är det ju inget värt för Israel eftersom Hamas fortsätter sitt destruktiva krigshetsande mot den israeliska civilbefolkningen via bl.a. raket-och granatbeskjutning när lusten för ond, bråd död blir dem övermäktig.
Jodå Hamas finns, jag bara skojade tidigare.

Snälla någon, berätta hur Abbas tänker ta befälet i Gaza, för det tänker han väl?
Förresten så är Abbas ingen auktoritet där längre – de är sej själva nog och behöver ingen dadda från Västbanken.
Two states for two people, två stater för två folk, det existerar redan i praktiken.
En i Gaza där man tillbeder Allah och en på Västbanken där man tillbeder Allah Light.
Behöver vi verkligen fler stater på dessa futtiga kvadratkilometer?

Igen – låt palestinierna inbördes reda ut sina ’små’ problem, bli vänner med gazaborna eller sparka ut dem, innan någon begär något av Israel.
Är någon intresserad av att få israelerna på gott humör (för att i sin tur få dem att göra Abbas på gott humör) så får ni ju presentera ett arbetsmaterial som är aningens trovärdigt.
Dagens prat är inte trovärdigt – det är inte ens värdigt en struts.

Det här blev visst ganska rörigt men möjligen kan man säga att det är en spegelbild av situationen i denna fridsamma region... vilket i sin tur bl.a. är ett resultat av för många kockar med utländsk brytning som inte kan skilja mellan socker och salt.
Blev du klokare?
Nej jag trodde väl det men jag fick i alla fall nöjet att skriva av mej.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gaza, Netanyahu, Abbas, palestinier, Israel, Goldstone Rapporten, Ramalla, Västbanken, Clinton, Islamic Jihad, ...

Rasande förbjudet

Det står inte i lagboken men är lika förbjudet ändå – att säga vad alla vet och att skriva vad alla ändå känner till.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...

Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.

Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.

Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.

Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.

Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.

Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.

Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.

Ett mycket välregisserat sådant.

Läs även andra bloggares åsikter om politiskt korrekt, hamaskriget, Gaza, arabvärlden, Israel, Goldstone Rapporten, propagandamaskineri, ...
D D D SVT