Det står inte i lagboken men är lika förbjudet ändå – att säga vad alla vet och att skriva vad alla ändå känner till.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...
Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.
Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.
Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.
Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.
Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.
Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.
Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...
Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.
Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.
Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.
Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.
Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.
Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.
Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.
Ett mycket välregisserat sådant.
Läs även andra bloggares åsikter om politiskt korrekt, hamaskriget, Gaza, arabvärlden, Israel, Goldstone Rapporten, propagandamaskineri, ...
D D D SVT
