Drömläge - stjärnläge

Jag erkänner att jag är ganska fascinerad av Putin.

Han är med all sannolikhet en mansgris men inga drifter i världen får honom att vandra ens några grader ur kurs.

En spikrak liten kille.

Jag undrar hur en man så helt utan charm och karisma två gånger kunnat bli vald till statschef i ett stort och viktigt land medan i USA deras nuvarande president blev vald enbart på grund av sin charm - nästan i varje fall.

Visst, det är mer Hollywood-glitter i USA och vintrarna i Sibirien är fortfarande bistra så referensramarna när man väljer president är ganska olika.

Putin har fått Obama att blekna under senaste veckan och nu har Putin honom i ett skruvstäd vilket är en sprillans ny position för Obama.
Putin kan leka med sin sprattelgubbe och ställa vilka krav han vill med vetskapen att Obama behöver honom nu mer än någon någonsin behövt Obama.
Grymt hur snabbt det kan gå när någon nått gränsen för sin förmåga.

Det ska bli intressant att följa hur Putin kommer att utnyttja sin nya status och bli inte överraskad om vad som verkade omöjligt igår går som en dans i morgon.

Strax efter att vi såg den första stjärnan på den rosa kvällshimlen ljöd shofaren.

Eftersom vi satt utanför synagogan mer eller mindre på gatan så hördes den ganska svagt men en shofar är alltid en shofar och är intimt förknippad med Jom Kippur.
I den svenska Bibeln kallas Jom Kippur för Försoningsdagen och i samband med den talas det om basunklang som väl var det närmaste man kunde komma de ödesmättade stötarna från ett vädurshorn.

En synagoga är inte alls som en kyrka, inte ens som en frikyrka.

Man kommer som man är, går in och ut efter behag, småpratar i grupper samtidigt som det som sker i händelsernas centrum fortskrider.

Som ett hem.

Dörrarna står vidöppna och både barn och hundar kilar in och ut även om hundarna väl aldrig lyckades komma ända fram till ritualernas hjärta.
Där fanns gubbar och unggrabbar i virkade kippor, vita kippor och svarta kippor men bland kibbutsens eget manfolk såg jag väl mest kepsar den kvällen.

Några besökare stoltserade i traditionella svarta hattar tillsammans med kibbutsnikar med enbart lockarna på huvudet.
Någonting för alla.

Plötsligt sa min väninna - se den första stjärnan!

Mycket riktigt för när jag tittade upp såg jag mellan takets sladdar och antenner Noga/Venus som berättade för oss att vi nu fick vänta ett år till nästa Jom Kippur.
Strax därefter ljöd shofaren och folk började sakteliga dra sej hemåt till ett par helt vanliga dagar innan nästa högtid inleds på onsdag kväll.
Succot.

Från någonstans på kibbutsen hörs redan de typiska ihåliga hammarslagen mot träplankor från de som inte kunde vänta en sekund längre med att bygga sin succa.

- Den lilla skolflickan kom hem till sina föräldrar och sa att hon ville bli jude...

Naturligtvis undrade hennes mycket icke-judiska föräldrar varför detta nu då?
Jo för de har så många mysiga helger och ibland får de till och med stanna hemma från skolan.
(Detta tilldrog sej i USA där de fortfarande har respekt för traditioner.)

Putin tror jag att jag lämnar nu, han verkar ju klara sej bra på egen hand.
Det ska bli spännande att se i vilka trådar han tänker dra och hur han i övrigt tänker handskas med Obama.

Det är förändringar på gång och idag är Putin kung.

Läs även andra bloggares åsikter om Putin, Obama, Jom Kippur, shofar, Försoningsdagen, USA, ...

Shabat Shabaton

Shabat Shabaton.
Det låter så mäktigt, så segervisst.
Man hör hur evigheten studsar mot Murens urgamla stenar.
Shabat Shabaton.
Jom Kippur.

I den hebreiska Bibeln är denna dag beskriven som shabaternas shabat, vilodagarnas vilodag, lördagarnas lördag - om du så vill - då du är förbjuden att arbeta, beordrad att späka dej och dessutom att offra eldsoffer åt Herren.
Om du inte lyder dessa budord kommer du att utrotas ur din släkt eller förgöras på annat sätt.
Ord och inga visor!

I den svenska översättningen i Tredje Mosebok (Leviticus) kapitel 23, verserna 26-32, kallas dagen för Försoningsdagen, som är satt att vara en vilosabbat.
Det står också att detta gäller från denna afton till nästa afton.

I den judiska traditionen har dessa budord blivit konkretiserade genom bl.a. en påbjuden fasta.
Man behöver inte vara ortodox i sin tro eller bo i Mea Shearim i Jerusalem för att fasta – många gör det av tradition och för att det ger en positiv känsla av tillhörighet.
Jag hörde idag att mer än halva Israels befolkning fastar och ber just nu.

De icke så uppenbart troende hälsar varandra med "Tsom kal", vilket betyder att man överbringar en önskan om att fastan ska upplevas som lätt.

Vi diskuterade detta uttryckssätt hemma och fann att det egentligen var ganska ologiskt.
(Kanske lika ologiskt som att vara icke troende...)
Hela idén med fastan är ju att man ska späka sej, så varför önskar man då sin nästa en lättsam fasta med så lite späkning som möjligt?
Är det inte att missa målet?
Jag antar det hänger ihop med att mitt bland dessa heliga budord är vi vanliga vardagliga människor.

Jag kikade ut genom fönsterluckorna för en stund sedan och såg då en fridfull dal framför ett ruvande Gilboa.
Månen höll just på att tränga igenom ett svart moln för att sprida allt mer silverglans över ond som god.
Ett gott tecken?

Vi behöver många genuint goda, hoppfulla och upplyftande tecken.

Klagomuren, Jom Kippur, Gilboa, fasta, Försoningsdagen, ..