Jom Kippur anlände mycket sakta.
Jag satt ute på altanen och upplevde hur en vanlig fredag sakta övergick i Jom Kippur och hur allting blev stilla för att slutligen helt upphöra att andas.
Alltet håller fortfarande andan och så kommer det att förbli till morgondagens solnedgång.
Jom Kippur kan inte jämföras men någon annan dag och det är inte meningen heller.
Det är inte en glad dag men det är heller inte en sorglig dag, det är bara en så otroligt högtidlig dag.
Så högtidlig och så speciell att allt vanligt liv stannar av för att man ostörd ska kunna samtala med sin skapare.
Inga dåliga grejer.
Skymningen var vacker, tung och mycket rogivande.
Molnen som tidigare varit gråvita vandrade genom hela färgspektrat för att slutligen spraka loss i en orgie av guld, silver och ädla stenar.
Någonting ditåt i alla fall för hur ska man annars kunna beskriva en solnedgång som utmynnar i Jom Kippur.
En ClubCar körde förbi och tror du inte att människorna redan hade fått på sej sina vita skjortor.
Alltid när det är något extra på gång så tar speciellt killarna på sej något vitt upptill.
Vad de sedan har för slags byxor är ointressant - jeans eller liknande duger bra.
Kvinnfolket får naturligtvis också gärna klä sej i vitt men där är valfriheten större.
Fler vita skjortor traskade nerför backen till matsalen där de tänkte inta sina sista måltider.
Nåja, sista måltiderna innan fastan borde jag kanske tillägga.
Därefter är det upp till var och en om man vill besöka synagogan eller gå hem och bara ta det lugnt.
Detta gäller naturligtvis de som av en massa olika skäl valt att fasta på Jom Kippur.
Många fastar av religiösa skäl, andra fastar av traditionella skäl.
En del fastar för att markera sin förankring i den judiska nationen medan andra fastar av lojalitet.
Därutöver finns det en massa andra skäl till att man fastar och förbluffande många gör faktiskt det.
Fastar alltså.
På vår kibbuts beräknas runt hälften av de vuxna medlemmarna fasta och då ska du komma ihåg att det är en sekulär kibbuts med många och långa socialistiska traditioner.
Jag måste erkänna att jag är ganska imponerad när något är så viktigt att man är beredd att offra något av sin egen bekvämlighet.
Man kan naturligtvis raljera om det men jag tycker inte riktigt att ett sådant beteende är på sin plats och när jag tänker efter så inser jag att toleransen faktiskt är bra mycket större.
Alla frågar alla om man tänker fasta men ingen försöker övertala någon att göra något annat än vad man planerat, så den biten fungerar.
Jag hörde för ett tag sedan en söt liten historia från USA.
En liten flicka berättade för sina föräldrar hur avundsjuk hon var på sina judiska klasskamrater för de hade så många mysiga helgdagar och det bästa av alltihop var att de inte behövde gå till skolan då.
Idag är det nog inte så många som är avundsjuka på judarna men fira sina helger det kan de och det gör de.
Kanske borde vi andra trots allt vara lite avundsjuka för nog behöver man dessa trafikljus i livet då man växlar ner, stannar upp och tänker till för att sedan köra på igen med något fräschare förhoppningar om en ljusnande framtid.
Livet behöver inte vara sossegrått sju dagar i veckan under årets alla veckor utan en liten Jom Kippur en gång om året med vita skjortor, fasta eller bara fasta mellan måltiderna – sådant är en markering, en rättning i leden som i den bästa av världar gör fortsättninget aningens rikare.
Läs även andra bloggares åsikter om Jom Kippur, kibbuts, judiska högtider, fasta,
Jag satt ute på altanen och upplevde hur en vanlig fredag sakta övergick i Jom Kippur och hur allting blev stilla för att slutligen helt upphöra att andas.
Alltet håller fortfarande andan och så kommer det att förbli till morgondagens solnedgång.
Jom Kippur kan inte jämföras men någon annan dag och det är inte meningen heller.
Det är inte en glad dag men det är heller inte en sorglig dag, det är bara en så otroligt högtidlig dag.
Så högtidlig och så speciell att allt vanligt liv stannar av för att man ostörd ska kunna samtala med sin skapare.
Inga dåliga grejer.
Skymningen var vacker, tung och mycket rogivande.
Molnen som tidigare varit gråvita vandrade genom hela färgspektrat för att slutligen spraka loss i en orgie av guld, silver och ädla stenar.
Någonting ditåt i alla fall för hur ska man annars kunna beskriva en solnedgång som utmynnar i Jom Kippur.
En ClubCar körde förbi och tror du inte att människorna redan hade fått på sej sina vita skjortor.
Alltid när det är något extra på gång så tar speciellt killarna på sej något vitt upptill.
Vad de sedan har för slags byxor är ointressant - jeans eller liknande duger bra.
Kvinnfolket får naturligtvis också gärna klä sej i vitt men där är valfriheten större.
Fler vita skjortor traskade nerför backen till matsalen där de tänkte inta sina sista måltider.
Nåja, sista måltiderna innan fastan borde jag kanske tillägga.
Därefter är det upp till var och en om man vill besöka synagogan eller gå hem och bara ta det lugnt.
Detta gäller naturligtvis de som av en massa olika skäl valt att fasta på Jom Kippur.
Många fastar av religiösa skäl, andra fastar av traditionella skäl.
En del fastar för att markera sin förankring i den judiska nationen medan andra fastar av lojalitet.
Därutöver finns det en massa andra skäl till att man fastar och förbluffande många gör faktiskt det.
Fastar alltså.
På vår kibbuts beräknas runt hälften av de vuxna medlemmarna fasta och då ska du komma ihåg att det är en sekulär kibbuts med många och långa socialistiska traditioner.
Jag måste erkänna att jag är ganska imponerad när något är så viktigt att man är beredd att offra något av sin egen bekvämlighet.
Man kan naturligtvis raljera om det men jag tycker inte riktigt att ett sådant beteende är på sin plats och när jag tänker efter så inser jag att toleransen faktiskt är bra mycket större.
Alla frågar alla om man tänker fasta men ingen försöker övertala någon att göra något annat än vad man planerat, så den biten fungerar.
Jag hörde för ett tag sedan en söt liten historia från USA.
En liten flicka berättade för sina föräldrar hur avundsjuk hon var på sina judiska klasskamrater för de hade så många mysiga helgdagar och det bästa av alltihop var att de inte behövde gå till skolan då.
Idag är det nog inte så många som är avundsjuka på judarna men fira sina helger det kan de och det gör de.
Kanske borde vi andra trots allt vara lite avundsjuka för nog behöver man dessa trafikljus i livet då man växlar ner, stannar upp och tänker till för att sedan köra på igen med något fräschare förhoppningar om en ljusnande framtid.
Livet behöver inte vara sossegrått sju dagar i veckan under årets alla veckor utan en liten Jom Kippur en gång om året med vita skjortor, fasta eller bara fasta mellan måltiderna – sådant är en markering, en rättning i leden som i den bästa av världar gör fortsättninget aningens rikare.
