Upp-och-nedvända grodor

Det kan säkert tyckas enfaldigt att skriva så mycket om vad palestinierna har för sej men om man byter ut ordet ’palestinier’ mot ’upp-och-nedvända-världen’ så blir det kanske mera förklarligt.

En upp-och-nedvänd värld är naturligtvis absurd men kan också ha sina poänger.

Det mesta palestinierna tar sej för är så galet tokigt att man per automatik klassar det som bak-och-fram eller upp-och-nedvänt.

Stundtals alltihop tillsammans.

Galnast av allt är att vad de nu bråkar om hade de kunnat haft redan 1948 om de inte tjurat.

De hade kunnat haft en stat i paritet med Israel (lika gammal i varje fall) och inte behövt acceptera den kvasi-stat FN bevärdigade dem med för några månader sedan.

OK, bättre sent än aldrig - så de vill alltså ha den där staten nu i stället.

FN-resolutionerna talar tydligt om att en sådan stat endast kan skapas genom förhandlingar med Israel men vad gör palestinierna?

I stället för att förhandla med Israel förhandlar de med Hamas.

Hoppsan...

Förhandlingar med Hamas kan aldrig ge dem en stat, endast förhandlingar med Israel har teoretiska möjligheter att resultera i en palestinsk stat.

Hade de inte varit så bak-och-fram och upp-och-nedvända så hade de kunnat göra det lätt för sej genom att gå till israelerna och be om hjälp och råd.

De har i alla fall mer än 60 års erfarenhet av att handskas med en ny stat.

På tal om de regelbundet återkommande förhandlingarna mellan Gazapalestinier (Hamas) och Västbankspalestinier (Fatah) så bryter de samman lika ofta som de återuppstår.

Det enda Fatah och Hamas kan komma överens om verkar vara att starta bråk med israelerna och i det avseendet är de lika goda kålsupare.

Ibland blir det raketkaskader och ibland mandomsprov för snorungar. 

Vem fick iväg den största stenenbumlingen utan att snubbla?

Vad annat har palestinierna för sej?

De satsar ofattbara penningsummor på att i alla tänkbara instanser ’snacka skit’ om Israel och göra livet surt för den tilltänkta granne de påstår sej längta och trängta efter att leva i fred med.

Hade de åtminstone i någon utsträckning förstått vad förtroendeskapande åtgärder innebär (nej det är inte kassamraketer...) och därefter presenterat dem för omvärlden då hade israelerna – om inte annat så för skams skull – känt sej tvingade till ett liknande beteende.

Åter igen talar deras handlingar ett annat språk än vad de säger till Obama.

Bak blir fram och upp blir ned kväker grodorna i träsket.

Till Obama säger de att de har en djup och innerlig önskan om en alldeles egen liten stat, naturligtvis i fred med Israel.

Där ska de odla sin potatis, plantera sina pelargoner och tillreda sin humus.

I samma andetag skickar de ut sitt unga garde för att som de senaste dagarna bränna, slå ned och förstöra.

F’låt, det sägs att detta sker i sympati med de matvägrande fångarna men jag kan trots det inte se något sympatiskt i dessa gatuorgier.

Palestiniernas öde tycks fortfarande vara förenligt med den ack så sorgliga devisen att de aldrig missar ett tillfälle att missa ett tillfälle.

Grunden för detta konstaterande är att palestinierna inte bryr sej ett dugg om lite missade tillfällen, de är inräknade under rubriken 'SPILL' i den stora ekvationen.

Det enda viktiga är att se Israel förstöras bit för bit precis som det står i deras stadgar som jag försynt undrar om biståndsminister Gunilla Carlsson och Obama läst?

Om de läst den så har de antingen inte förstått vad de läste eller inte brytt sej.

Vilket som är värst kan ni själva fundera över.

Till 'upp-och-nedvända-världen' hör också palestiniernas oförmåga, eller snarare ovilja, att bli självförsörjande.

De vill ha en stat men de räknar kallt med att andra ska betala för den.

Hade några andra än palestinierna försökt sej på ett liknande experiment hade världsmedborgarna skrattat lite uppgivet.

När det gäller palestinierna vågar man sej naturligtvis inte på en sådan naturlig reaktion utan spelar med i elakt spel.

En stat som inte står på egna finansiella ben klafsar bara runt i lervällingen och ett slipprigt steg framåt följs obevekligen av två lika slippriga steg tillbaka.

Liksom tonåringen får lära sej att sköta sin ekonomi bör ett område med aspirationer på statsbildning lära sej, bit för bit, att bli självförsörjande.

Att anklaga andra länder för att de inte gett dem tillräckligt mycket slantar är inte bara barnsligt utan dessutom dålig stil och inte så lite småsnuskigt.

Andra länder ställer gärna upp i katastroflägen men hur ska de hantera palestiniernas evighetslånga katastrofläge?

Upprorsmakarna fortsätter sin vilda framfart på Västbanken och igår fick Abbas verkligen till det. 
Vid en begravning sa han att israelerna "söker anarki genom att döda våra barn".

Först skickar Abbas alltså ut dessa barn med stenbumlingar och Molotov-cocktails i händerna för att sparka igång största möjliga anarki och sedan anklagar han Israel för sin egen hem-anarki.

Naturligtvis är de upp-och-nedvända grodorna på intet sätt uttömda men nog får här vara nog - tills nästa groda blir omöjlig att negligera.

Bak blev fram och upp blev ned och alla grodor i träsket instämde.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, FN, Fatah, Hamas, Israel, Obama, gatuorgier, ...