Hur i hela världen...

Hur går det till och ännu hellre – varför?
Dessa frågor har ingenting med bebis-badet att göra utan syftar på processen jag behandlar i fortsättningen.

Denna underbara video visar en nyfödd liten människa som när hon behandlas med kärlek och varsamhet njuter med hela sin varelse.

Vad är det för inbyggda fenomen som gör att ett sådant nytt liv några decennier senare kan hata och vara beredd att göra andra människor illa som i sin tur några decennier tidigare var  lika små och oskyldiga knyten?

Den här lilla bebisen på videon gav tydliga tecken på att allt han ville var att älska och bli älskad.

I grund och botten är det precis samma saker vi vuxna vill – älska och vara älskade.

Att livet sedan inte är så busenkelt beror på --- vaddå?

På våra medfödda och förvärvade mänskliga svagheter?

Influenser man kanske försöker men till slut inte orkar värja sej mot?

Kommer ni ihåg De Sju Dödssynderna?

Högmod (storhetsvansinne, fåfänga, övermod, hybris)

Girighet

Vällust (otukt eller begär)

Avund

Frosseri

Vrede (hämnd)

Lättja (likgiltighet)

Sedan tror jag att vi var och en skulle må bra av att lägga till några av våra alldeles egna dödssynder.

Själv skulle jag vilja utöka denna nedslående lista med dödssynden 'prestige'.

Inga människor är så genomtrevliga som de som saknar prestige – och motsatsen.

Jag tittar på min katt som bara ligger och väntar på lite uppmärksamhet från min sida.

Hon är ingen bebis utan ungefär i ålder motsvarande min och hon hungrar och törstar efter kärlek likaväl som hon exakt vet hur hon kan ge kärlek.

Varför är inte hon förstörd av dödssynderna, tidens tand och annat?

För att lätta upp blogginlägget något så vill jag berätta att det faktiskt också finns något som kallas för De Sju Dygderna.

Ödmjukhet

Generositet

Kyskhet

Medmänsklighet

Avhållsamhet

Tålamod

Flit

Här skulle jag personligen gärna vilja lägga till dygden 'mod' och gärna då i form av 'civilkurage'.

Som ni ser så är de här listorna varandras motpoler och det fina i kråksången är att man har förmånen att själv välja fil.

Jag undrar nu, förmodligen tillsammans med er, vad jag vill säga med det här?

Jag förstår mycket väl att man inte kan gå genom livet som en rosig bebis och att vi måste utvecklas men varför utvecklas en del till hyggliga människor medan andra utvecklas till monster?

Det är hårda ord men just nu spelar jag utan nyanser.

Jag tror att vi själva kan välja om vi vill köra genom livet i dygd-filen eller rusa fram via dödssynds-filen.

För att finna ett lika förnöjt ansikte hos en medelålders man mitt i karriären som bebisen under vattenkranen hade så fordras det nog att mannen i fråga tillbringar längre tid i dygd-filen än bland dödssynderna.

Vad jag ytterst menar – jag känner att jag börjar trassla in mej och att en filosofiskt utbildad person i stället borde ha ordet – är att det är sådant slöseri med godhet, förnöjsamhet och kärlek om man bara kan finna dessa karaktärsdrag hos ett nyfött barn - och hos min katt.

Dessa underbara egenskaper som vi alla är födda med borde vi satsa all vår kraft och kunskap på att bibehålla.

Då kommer vår värld att bli så förunderligt fantastisk och ingen kommer att rynka på lilla näsan när det krävs att vi satsar allt för att bevara den.

Till varje pris.

Läs även andra bloggares åsikter om De Sju Dödssynderna, De Sju Dygderna, ...