Joseph Aloisius, f.d. påve

Jag tänker på påven i dessa dagar.
På honom som var påve tills för bara några timmar sedan.
Han och jag har väldigt lite gemensamt men ändå har han varit i mina tankar den senaste tiden.
Jo en sak har vi gemensamt; vi gillar katter båda två.

Han kallade sej Benedict XVI  men nu har han återtransformerats till att än en gång bli Joseph Aloisius Ratzinger.

En liten men beläst man som i sitt 'yrke' fick leva ut sin passion under åtta år av sitt liv - sin kärlek till och lydnad mot Den Allsmäktige.
Det är svårt att se någon ondska i den personen även om han förmodligen inte satt ned foten alla gånger han borde ha gjort det.
Detta sagt med hänsyftning på de tunga skandaler den katolska kyrkan tvingats slösa sina krafter på.

Ingen vet varför Benedict egentligen avgick och jag gissar att vi aldrig kommer att få veta det heller.
Egentligen är det ju bara av nyfikenhet vi vill veta och då kan det ju lika gärna förbli en hemlis.
Jag tror dock inte att Gud avskedade honom utan att det var mer världsliga ting som fällde avgörandet vilket ju också var vad Benedict själv hävdade när han först tillkännagav sitt beslut.
Han var trött och orken räckte inte riktigt till.

Kanske var han dessutom 'fed up'?
Även påvar måste väl kunna få känna av denna mänskliga känsla nu och då och till och med låta den få livsavgörande betydelse.

Benedict var 85 år och vid den åldern bör man ju nått den mognad som tillåter en att självständigt bestämma över sitt liv.
Tjafsa kan de göra som är under 85 men över denna ålder är man sin egen lyckas smed.
Trots detta så tycker jag han var modig för ingen påve har avgått och frivilligt gett upp ledarskapet för 1.2 miljarder katoliker på nästan 600 år.

Nu tänker Benedict ägna sin tid åt att be, läsa och skriva vilket verkar vara lämpliga sysselsättningar för en f.d. påve.
Om han hade haft tankar på att gå till sjöss eller något annat skulle jag haft mina betänkligheter men nu väljer han att bli pilgrim.
Att vara en pilgrim lär betyda att man av religiös hängivenhet ger sej ut på en resa till en helig plats.
Vackert.

Jag önskar verkligen Benedict - eller rättare sagt Joseph Aloisius Ratzinger - en fin pilgrimsresa.
Jag tror han var god, kanske alltför god för att ha tillräcklig kraft att offentligt tvätta en smutsig byk.
Förmodligen är han övertygad om att den måste tvättas men att det i så fall får göras av någon annan.

Jag avslutar med hans egna slutord från den lilla balkongen tillhörande sommarresidenset i Castel Gandolfo vid Medelhavets fagra strand:

"TACK OCH GODNATT"

    Läs även andra bloggares åsikter om Joseph Aloisius Ratzinger, Benedict XVI, påve, katolska kyrkan, pilgrim, ...