Vi firar Israels 60 årsdag

Den 5 Ijar år 5708 i den hebreiska kalendern vilket motsvaras av den 14 maj 1948 i den gregorianska kalendern, återupprättades den judiska staten omkring 1900 år efter att romarna ockuperade och förstörde den antika judiska staten och dess huvudstad Jerusalem. Israels återfödelse vilar på solida folkrättsenliga, nationella och historiska grundvalar:
Balfourdeklarationen 1917, Versailles- och San Remokonferenserna 1919 respektive 1920, FN:s delningsförslag 1947 samt en 3000 år kontinuerlig judisk nationell identifiering med och närvaro i hemlandet Israel.
Under de 1900 år som skiljer Masadas och den antika judiska statens fall från moderna Israels självständighetsdeklaration, så upprättade ingen annan nation ett hemland i området.
Medan Romarriket,Babylonien, antika Egypten och andra mäktiga imperier är begravda i historien har den judiska nationen mot alla odds återupprättats som en modern stat med Jerusalem åter som sin huvudstad i sina förfäders hemland.
Detta vill vi fira.

I nära 2000 år har generationer av judar i exil från Sevilla i väster till Bagdad i öster, från Kairo i söder till Warszawa i norr uttalat orden ”nästa år i Jerusalem” och drömt om att återvända hem till sina förfäders hemland Israel. Samtidigt har 3000 år av kontinuerlig judisk närvaro i hemlandet Israel bevarat den fysiska och andliga länken mellan det antika och moderna Israel. Det judiska folkets unika historia av passionerad och kontinuerlig hemlängtan trots generationer av exil, har inspirerat otaliga icke-judar över hela världen inklusive den kända engelsk-viktorianska författarinnan George Elliot vars bok Daniel Deronda från 1876 förutspådde att en återupprättad judisk stat i öst skulle ge det judiska folket ett permanent och värdigt hem men också sprida ett ljus av hopp och humanism åt andra nationer i regionen.
Det hebreiska språket vars användningsområde i exil begränsades främst till bön och korrespondens mellan ett fåtal judiska lärda, är idag åter motorn i en blomstrande hebreisk kultur och ett levande samt dynamiskt modersmål åt nära sex miljoner judar i den återupprättade judiska staten.
Detta vill vi fira.

Den moderna och internationellt ofta isolerade judiska staten har mot alla odds under 60 år överlevt sju arabiska aggressionskrig, kontinuerlig arabisk terror, historierevisionistisk hatpropaganda och internationella bojkotter. Under samma tid har det judiska folket vandrat den långa och mödosamma stigen från ett stadium av en nära total försvarslöshet och beroende av Europas, den muslimska världens och andras välvilja till etableringen av en regional militär stormakt med en av världens starkaste försvarsmakter som den yttersta garanten för det judiska folkets fortsatta existens.
Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har mot alla odds under sex korta decennier förvandlats från ett fattigt jordbruksland till en högteknologisk och dynamisk ekonomi samt världens viktigaste centrum för teknologisk innovation och forskning vid sidan av Silicon Valley. Den judiska statens medborgare är idag bland de mest välutbildade och kreativa i världen med fler vetenskapsmän och forskare per capita än något annat land i världen.
Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har under sex korta decennier absorberat och blivit ett värdigt hem åt tre miljoner judiska immigranter och deras barn samt barnbarn. Bland dessa återfinns majoriteten av de av omvärlden ignorerade 900.000 utblottade, etniskt rensade judiska flyktingarna från arabvärlden vars omfattande egendomar och ägodelar konfiskerades av arabländerna. Vidare har hundratusentals traumatiserade judiska överlevande från Förintelsen i Europa och förföljda judar från världens alla hörn fått ett värdigt hem i Israel.
Detta vill vi fira.

Det moderna Israel har utvecklat en demokrati av högsta västerländska standard och blivit en stabil ö av frihet och humanism åt alla oavsett etniskt ursprung, kön och religion, mitt i en orolig ocean av despotism, intolerans och barbari.
Detta vill vi fira.

Den moderna judiska staten har genom flera generationers hårt arbete återuppodlat ökenområden, planterat otaliga miljoner träd till skogar och dränerat malariasjuka sumpmarker vilket gagnat både människor och djurfauna. Detta har resulterat i att Israel blivit en grön oas som utifrån rymden lyser som en grön smaragd i en övervägande karg ökenregion.
Detta vill vi fira.

Trots de kontinuerliga existientiella hoten mot Israel, så har den judiska statens förhoppningar om en varaktig fred inte släckts.
Det judiska folket fortsätter att sträcka fram en hand för en sann fred och samarbete med alla grannar och parter som är villiga att uppriktigt arbeta för fred och ömsesidig tolerans. Medan det judiska folket mödosamt väntar på att den gamla bibliska profetian om att lejon och lamm skall leva fredligt sida vid sida skall realiseras, har det judiska folket i sitt självständiga och återupprättade hemland dragit lärdom av sin historia och transformerats från ett försvarslöst lamm till en stark men fredlig nation som är fast besluten att Masada skall aldrig mer falla.
Detta vill vi fira.

Vi vill fira detta genom att önska staten Israel ett stort grattis och mazal tov på 60 årdagen som återupprättad familjemedlem bland världens nationer. Må de kommande 60 åren inbringa ännu mer av demokratisk, ekonomisk, kulturell och vetenskaplig utveckling samt en genuin och permanent fred för Israel och dess grannar i Mellanöstern.

(Daniel Krygier)




1 Bo Sallmander (ordf i Zionit)
2 Bengt-Ove Andersson
3 Ingalill Sallmander
4 Ilya Meyer
5 Torbjörn Karfunkel, doktorand, Göteborg
6 Josef Zorski, läkare
7 Mats Olofsson
8 Sigmund Waserbrot
9 Alf Norbäck
10 Lennart Eriksson
11 Birgitta Janai, Sverige/Israel
12 Ron Tennenbaum
13 Helena Isaksson
14 Bertil Adania
15 Jerzy Wasserman Professor Med. Dr
16 Peter Kádár
17 Marcus Benjamin Henriksson, Göteborg
18 Susanne Krygier
19 Josef Krygier
20 Alexander Krygier, statsvetenskapsstudent, fri tänkare, Israel
21 Oded Meiri (ordf i Fred i Mellanöstern)
22 Wlodek Richter, Stockholm
23 Dmitri Vasserman, (Systemutvecklare, bloggare och fri debattör)
24 Juliusz Brzezinski, professor em. i matematik
25 Livia Fränkel, V.ordf. Föreningen Förintelsens Överlevande
26 Maria Linde
27 Lisa M. Cohn, Ekonom, Stockholm
28 Dag Selander, red. FiM-bloggen
29 Daniel Krygier, Civilekonom, V. ordf FIDIM, fri debattör, Köpenhamn
30 Ralph Haglund, fil.lic. Lund
31 Mi Grandin, Frilansskribent
32 Eva Hermelius
33 Kent Ekeroth
34 Mikael Hirschberg, läkarstuderande, Stockholm
35 Alexander Gonn
36 Ted Ekeroth, civ ing, ordf FIDIM, Lund
37 Eric Gottlieb, Leg. Optiker
38 Andreas Körösi , VD Sabraexpress
39 Annette Westöö
40 Sofia Sudit
41 Lev Sudit
42 Kristina Kockum, socionom
43 Amos Griner, Civ.Ing.
44 Robert Weintraub, enhetschef BlåHuset
45 Peter Wistingsgård-Johansson
46 Johan Gustafson
47 K G Jan Gustafson, Professor Emeritus
48 Franz T. Cohn, redaktör
49 Eva Cohn
50 Leopold Rapoport
51 Martin Blecher
52 Folke Holtz, Mag i religionshistoria och Teol. Kand.
53 Lotta Jansson sjukgymnast
54 Jan Owen Jansson professor
55 Fred Goldberg, docent
56 Ulf Birnik, pol.mag., Stockholm
57 Evie-Lou, Stockholm
58 Gunilla Davin
59 Peter K Guter
60 Emilia Rotstein, läkare
61 Berit Levy
62 Daniel Epstein
63 Thomas Grünwald
64 Mikael Fligman
65 Allan Rubin
66 Eva Rubin
67 Kay Birnik
68 Dora Weinberg
69 Martin Weinberg
70 Peter Birenstam
71 Olle Wernering
72 David Wernering, Företagare
73 Tommy Klatzkow
74 Eva Portnoff-Klatzkow
75 Estera Wernering, läkare
76 Olle Wernering, civiling.
77 Katarina Warman
78 Michal Bron Jr, Uppsala
79 Andres Lempira
80 Sarah Rinkel
81 Carl-Axel Liebermann
82 Tommy Wernering, Redaktör
83 Judith Bergman, jur kand, Köpenhamn
84 Salomo Berlinger (f.d. ordförande i Judiska Församlingen, Stockholm)
85 Marianne Ahrne
86 Beatrice Sommerfeld
87 Peter Revesz
88 Marianne Wolff
89 Zvi Wirschubsky, leg läk.. Dr med sc.
90 Yvonne Ekdahl,matkreatör
91 Boris Fogelman, Film composer, Stockholm
92 Svante Erhardson
93 Aira Edelmann
94 Yrjö Edelmann, konstnär
95 Dan & Britt Nilsson, (Samfundet Sverige-Israel Dalarna)
96 Filippa von Platen, (Samfundet Sverige-Israel Malmö)
97 Dr Bo Kuritzén leg. läkare (MD), Stockholm
98 Alexander Stolin, professor, Göteborg
99 Martin Telinius, statsvetare
100 Markus Stettiner, Kristianstad
101 Albert Feldman, Stockholm
102 Irena Feldman, Stockholm
103 Salek Altauz, Stockholm
104 Flora Belostotska, Stockholm
105 Roman Belostotski, Stockholm
106 Borys Wolynski, Stockholm
107 Jerzy Cwifeld, Stockholm
108 Danny Nadler, Göteborg
109 Elena Leytman, socionom, Stockholm
110 Marina Kurzina, Stockholm
111 Jan Tencer, Lund
112 Maria Tencer, Lund
113 Boguslaw Stocki, Stockholm
114 Larisa Tireshina, Stockholm
115 Vadim Tirechin, Stockholm
116 Genja Tireshina, Stockholm
117 Mila Andelman, Stockholm
118 Boris Andelman, Stockholm
119 Tanja Andelman, Stockholm
120 Viktor Andelman, Stockholm
121 Lena Milstein, Stockholm
122 Olga Flis, psykoterapeut, Stockholm
123 Annika Richter, Stockholm
124 Björn Iggsten, Stockholm
125 Henryk Rozenberg, redaktör, Lund
126 Ilia Vasserman, Systemutvecklare, Stockholm.
127 Mats Olofsson, Stockholm
128 Camilla Olofsson, Stockholm
129 Benjamin Katzeff Silberstein, student
130 Claude Kayat, Författare
131 Jerzy Lewin
132 Carinne Sjöberg
133 Jerry Hollenberg, IT konsult
135 Robert Szigeti, docent, barnläkare
136 Barbara Rubinstein
137 Jan Vladimir Lapter
138 Helena Marder
139 Edward Ejdelman
140 Michael Feigin
141 Oliver Gindin
142 Peter Winitsky
143 Lars Grünberger
144 Helene Sommerfeld
145 Joanna Lagberg
146 Dan Fransson
147 Ulf Sallmander
148 Catherine Sallmander Prien
149 Charlotte Falck
150 Katarina Warman
151 Margarete Nudel
152 Stefan Levy
153 Caroline Sallmander Ternstrand
154 Ingvar Haskel
155 Sissy Haskel
156 Lisa Abramowicz, Svensk Israel-information
157 Ben Benson
158 Daniel Ram
159 Irene Lederhausen,
160 Max Belchat
161 Barbara Kolovsky
162 Anita Burg, civ.ing.
163 Björn Axellie, Sverige/Israel
164 Eva Grünberger, Stockholm
165 Ernst Salamon, Stockholm
166 Joj Lind, London
167 Bo Lind
168 Isa Lind, London
169 Piotr Blaszkowski; Stockholm
170 Anders Hallbäck, Stockholm
171 Henrik Rak, Stockholm
172 Eva Adler, Lidingö
173 Jan Grünberger, Sollentuna
174 Ingegerd Grünberger, Sollentuna
175 Berith Niburg, Stockholm
176 Charlie Niburg,Stockholm
177 Flora Belostotska, Stockholm
178 Bertil Davin
179 Jakob Gorsetman, läkare
180 Göran Wennergren, professor, Göteborg
181 Adam Ilicki, läkare
182 Adam Erdheim, civ. ing. , Stockholm
183 Bronia Feldman, Stockholm
184 Jakob Feldman, Stockholm
185 Jozef Lieb, Köpenhamn/Danmark
186 Anna Sierczynska, anestesiolog, Frederiksberg/Danmark
187 Mietek Szyber, Stockholm
188 Olga Szyber, Stockholm
189 Wieslaw Kochanski, Stockholm
190 Wiktor Drukier, Köpenhamn/Danmark
191 Julian Better, Stockholm
192 Ewa Better, Stockholm
193 Ada Werkelius, Stockholm
194 Simon Fish, Köpenhamn/Danmark
195 Marek Kiesler, civ. ing.
196 Tomasz Jozefowicz, Hvidovre/Danmark
197 Hans C Pettersson jur kand, Malmö
198 Karin Rebel
199 Jonas Tovi, distr läk, med dr.
200 Daniel Huberman läkare
201 René Jacobs
202 Rose Lagercrantz
203 Hugo Lagercrantz
204 Elisabeth Goldstein, Stockholm
205 Solweig Lewin socionom, Eslöv
206 Henry Nordin, föreståndare för Israels Vänner
207 Eva-Britta Sundkvist, Boliden
208 Alfons Sundkvist, Boliden
209 Mona Erichsén
210 Jörgen U Bengtsson, präst, Svenska kyrkan, Lunds stift
211 Helena Huberman, tandläkare
212 Sofia Zorski, sjuksköterska
213 Vilmos Rényi, Stockholm
214 Wlodek Launberg, Stockholm
215 Britt Muschel, Stockholm
216 Samuel Muschel, Stockholm
217 Ryszard Konar, civ. ing. ,Stockholm
218 Maria Tendler, Malmö
219 Aron Tendler, Malmö
220 David Tendler, Malmö
221 Ignacy Szymchowicz, Köpenhamn/Danmark
222 Anna Konar, Stockholm
223 Ita Erdheim, leg. läkare, Stockholm
224 Rosalie Holmgren
225 Arne Holmgren
226 Dora Goldfarb
227 Lilian Rosenwald
228 Izydor Rosenwald
229 Roman Gotlib, Lund
230 Jadwiga Gotlib ,Hultsfred
231 Wanda Aleksandrowicz,Lund
232 Tatjana Gromakowa, Tjeljabinsk
233 Jolanta Widen
234 Lola Baral
235 Maria Rendell
236 Ludvig Rendell
237 Benny Epsten
238 Stephanie Epsten
239 Mats Olofsson
240 Leona Rapoport
241 Olga Rumyantseva, läkare, Lerum
242 Bertil Rossel, Pensionär
243 Shelly Rothschild
244 Willy Salomon, Israel/Sverige
245 Berit Salomon Israel/Sverige
246 Paul Movschenson, fd överläkare, Röda korsets center
247 Anki Luschan-Birnik, Stockholm
248 Jan-Eric Blecher
249 Elise Blecher
250 Leif Birnik, Göteborg
251 Ragnar Fridman, Linköping
252 Thomas Bloch, Stockholm
253 Britt-Marie Fridman, Stockholm
254 Ivona Gerber
255 Mikael Schvili
256 Sara Olinius
257 Robert Olinius
258 Lennart Eriksson
259 Nina Garpenlind, Malmö
260 Sigmund Waserbrot
261 Marion Wiener, producent
262 Miriam Knudtzon, journalist
263 Susanne Metzger, Överläkare
264 Henry Metzger, Företagsledare
265 Dorotha Eliasik
266 Dorota Gruszka Malmö
267 Helena Michlewicz-Kalisz, leg. Läkare, Stockholm
268 Klara Sigvardsson, Örebro IT-handläggare
269 Zosia Gorski, Köpenhamn/Danmark
270 Alex Gorski, Köpenhamn/Danmark
271 Mattias Lewandowski, Rånne/Danmark
272 Michael Orbuch, Köpenhamn/Danmark
273 Rosa Bornstein, Lidingö
274 Jozef Bornstein, Lidingö
275 Stanislaw Rodau
276 Gönenc Ertem, Journalist
277 Jonas Vogel, Tågmästare, Göteborg
278 Ulrika Holmström
279 Regina Feierberg
280 Lilian Rosenwald
281 Boris Bystritski, MD, Vällingby
282 Anna de Tusch-Lec, cand.hort, Köpenhamn/Danmark
283 Jerry Bergman, reporter, Köpenhamn/Danmark
284 Bernard Bernhol, Täby
285 Dr. Jacob Rendell, forskare, Lehavim, Israel
286 Hannah Rendell, konstnar, Lehavim, Israel
287 Victor Swiecicki, Santa Clarita, CA, USA
288 Birgitta Eriksson
289 Peter Kockum
290 Wlodzimierz Konar, New York
291 Barbro Posner
292 Ewa Krygier-Walden
293 Natan Walden
294 Catarina R Dohlsten, Civ Ek, Läkare
295 Ruslana Faingersh, civilingenjör
296 Borys Faingersh, civilingenjör
297 Susanne Thorell, Göteborg
298 Mikael Rendell, studerande, Bournemouth, England
299 Siewert Öholm, journalist
300 Annelie Enochson, riksdagsledamot
301 Mikael Romanus
302 Hans Nordén, författare Sverige/Israel
303 Carl-Johan Rudman, präst Rättvik
304 Henrik L Barvå, redaktör, Karlstad
305 Jolanta Bajll, Köpenhamn/Danmark
306 Julian Bajll, Köpenhamn/Danmark
307 Miriam Mozel Ostrom
308 Kristina Horowitz, Köpenhamn/Danmark
309 Vladislav Mints
310 Marcus Waserbrot, studerande, Göteborg
311 Friedrich Hilliges
312 Ella Hilliges
313 Hans W. Levy, f.d. ordf. GBgs. Jud. Förs
314 Lilo Levy
315 Irena Cynkier, tekn Dr, överlevande från Holocaust, (f.d. ordförande i Judiska Föreningen i Uppsala), Uppsala
316 Artur Klamer, Göteborg
317 Alexandr Tchekhov
318 Paul Wechselblatt
319 Sabina Kajdman
320 Aron Kajdman
321 Sharon Kajdman
322 Martin Cohn
323 Natha Ferrigan-Oz
324 Vincent Ferrigan-Oz
325 Sam Rotstein
326 Lola Piasecka
327 Ulrika Holmstrom
328 Adam Johannisborg
329 Isabella Johannisborg
330 Elizabeth Konar
331 Ulla Grunberger
332 Helena Kazarina
333 Eva Yaron
334 Rita Lippman
335 Ulf Swenzen
336 Cathrine Swenzen
337 Annika Welinder, Stockholm
338 Svetlana Richter
339 Henryka Lechtman
340 Marcel Lechtman
341 Lilian Togelius
342 Halina Lurje
343 Beatrice Sommerfeld
344 David Lejbowicz
345 Edward Baral
346 Naum Norman
347 Joana Glaser
(listan uppdaterad allt eftersom den växt)

Bloggtorka

Under några veckor kommer bloggtorkan att lägra sej.
Sverige hägrar.
Nåja, det var kanske att ta i, men jag har hört att både rapsfälten och syrenerna blommar och då finns inget annat alternativ än att packa resväskan - så det är precis vad jag gör.

Möjlighet till skriftställeri finns även svenska Sverige men någon kontinuitet kan inte utlovas.
Efter 5 juni kommer vi att fortsätta lösa världsproblemen tillsammans.

Var du än befinner dej så njut av våren.
Den återkommer inte förrän nästa år vid ungefär den här tiden.

Surpellar och gnetkärringar

Lena och Lina fyller år.
Lena fyller 75 och Lina fyller 5.
Nu ska här festas och alla ska vara glada.

Lena har varit med om både medgångar och motgångar under sitt liv men idag är allt glömt för nu är det är fest. Många år har gett många erfarenheter vilket format Lena till den person hon är idag.
Felsteg och felberäkningar finns med i hennes levnadsbeskrivning, som i så många andras, men ingen av hennes vänner skulle drömma om att dra upp något sådant idag.
Surpellar och gnetkärringar göre sej inget besvär.

Lina fyller 5 och hennes föräldrar är måna om att visa och lära henne att när det är födelsedag då firar man.
Man gläds över den dag man föddes och över att man lever idag och kan klämma minst tre tårtbitar med grön marsipan.
En födelsedag är en glädjens dag där inga sura miner hör hemma.
Surpellar och gnetkärringar får återkomma en annan dag.

Israel fyller också år. 60 år.
Det ska bli födelsedagsfest och födelsedagsbarnet ska hyllas.
Israel gratuleras av stora delar av den civiliserade världen om inte för annat så för att hon fortfarande är vid liv, trots den närmsta omgivningens konstanta agerande för att åstadkomma motsatsen.

Sverige är ett land med problem.
Vågar vi förmedla något positivt om Israel inför hennes födelsedag?
Vågar vi skriva något som skulle kunna störa sinnerfriden hos Israels fiender?
Vågar vi säga ett hjärtligt grattis till Israel trots att det skulle kunna få några surpellar och gnetkärringar att resa ragg?

Bäst att gå den breda vägen och göra gemensam sak med hårdpropagandans offer.
Hålla Israel kort och på hennes födelsedag koncentrera sej på hennes fel och brister, trots att man vet att det inte är förenligt med god ton.
Att det helt enkelt är förolämpande, missunsamt och mycket pinsamt.

Att unna Israel en dags glädjefnatt är på tok för generöst för det kan ju tolkas som om man, ve och fasa, ännu inte fått tillträde till dumliberalismens salonger.
I Sverige säljer man sin själ för en spottstyver.

SDS DN

Hackkycklingen

HACKKYCKLINGEN ISRAEL 60 ÅR
Tänk dej ett barn som just börjat skolan.
Redan från första dagen blev han de större och starkares hackkyckling.
Smärtan lyste ofta ur ögonen på den lille modige, men ensamme, killen. Inte en enda kom till hans försvar när konfrontationerna hopade sej.
Han förstod att om han skulle orka ta sej igenom de kommande åren var han tvungen att göra något.
När han var omringad av sina mobbare valde han nu att visa att han inte gillade läget i stället för att som tidigare bara gå undan.
Samtidigt som han genom detta fick en outtalad respekt, ökade hans muskler.
Det mobbarna inte kunde åstadkomma längre med fysisk överlägsenhet försökte de åstadkomma med hot, hat och en terror utan gräns.
Den nu tonårige killen var fortfarande trängd och hatad, men på något sätt också van.
Han lärde sej att klokskap ofta vinner över provokativa trakasserier och blev ett föredöme vad gäller studier, forskning och framsteg.
Hans vedersakare blev avundsjuka och planerade för ynglingens hädanfärd.
Det uppstod personer som kände sej kallade till denna uppgift vid namn Mashal med sina modiga, maskerade Hamaspojkar och Nasrallah med sina dygdemönster i Hizballah.
Glömde nästan Arafat...
De har alla våldfört sej på vår yngling kallad Israel, men eftersom självbevarelsedriften är stark blev han tvungen att lära sej att försvara sej.
Han är nu rispad blodig och vet att vissa sår läker medan andra inte gör det.
Ynglingen har blivit man, en seg och lite grovkornig 60-åring.
Han förstår nu att inget kommer att ändras men att ge upp är heller inget alternativ.
Nu ska han först fira sin födelsedag rejält, men redan dagen efter måste han åter igen börja se sej om över axeln, vara redo för allt och leva upp till sitt folks hopp genom sekler om en fristad i sitt urgamla, nygamla hemland.
DN

Fyrverkerikaskader

När israelerna gör något gör de det rejält.
Med hela hjärtat.
Detta gäller speciellt vid högtider och allra mest vid födelsedagar.
Idag fyller Israel 60 år och en sak är helt klar - det är inne med fyrverkerier.
Det hela började redan i går kväll här på kibbutsen med en jubileumssamling nere vid basketbollplanen. Hela området hade pyntats under dagen i Israels färger, blått och vitt, med flaggor i alla storlekar. På tvären och på längden, i grupper och som girlanger. Fantasin hade fått flöda fritt. Mitt i blickfånget stod det skrivet Israel 60 år under en tindrande Davidsstjärna.
Sång och dans. Småbarnens dans med flaggor i händerna brukar tilldra sej det största intresset men i år tror jag att mogendansarna tog priset. När folk så ohämmat bjussar på sej själva då går det hem.
En sekvens med gamla godingar som "Halleluja" och "Jerusalem av guld" drog ner maffiga applåder och folk gungade med i den svarta natten.
Det dröjde inte länge innan vi såg fyrverkerier från olika grannkibbutser och när alla medverkande var avtackade sköt den första av våra fyrverkeripjäser i luften inte alltför många meter från där vi satt.
Vissa år har vi lagt oss raklånga i gräset och njutit av skådespelet men i år befann vi oss på en plats full av törnen på marken så vi fick vackert sitta kvar på våra platser.
Tala om att ta ut svängarna...
Jag upplevde det som om allt befann sej i skyn samtidigt och hela tiden. Ingen tid att varken andas eller reagera - bara uppleva. En hänsynslös frenesi som slukade alla sinnen. Mera, flera, större och starkare hela tiden. Ljus och glitter blandades med färger som bara krävde mer. Och mer...
Vad som återstod var att ta sej hem och lugna katten som inte förstår sej på 60 års firanden utan hade gömt sej under en säng. Steg för sten närmade hon sej normal sinnesstämning men det var säkert ingen kväll hon minns med någon större glädje.
I dag är det stekarnas dag. De förföriska grilldofterna började redan på förmiddagen och drabbade oss sedan i återkommande vågor.
Vi hade hört att flygvapnets uppvisningar skulle komma till våra trakter vid middagstid så vi tog oss en bit upp på kullen och började vänta med kameran inställd på rörliga objekt. Visst fick vi vänta ett tag men jag letade efter antikt glas under tiden och vädret var sagolikt. Lagom på alla sätt.
Sedan kom de i grupper om fem. Vi såg dem liksom underifrån och det var rejäla grejer. Dubbelt liksom av allting.
Wrooom, och en annan grupp på fem plan. Jag tror det var fem grupper om fem plan som på låg höjd vräkte sej förbi vår kulle och som avslutning kom ett större plan med tre stridsplan nosande sej i baken. Det större planet hade ute röret för bränslepåfyllning och det hela såg mycket sofistikerat och avancerat ut.
Kameran då? Det jag knäppte under väntetiden fungerade bra men så snart planen var i antågande tog batteriet slut.
Vissa saker får man bara acceptera och i stället för ett antal bilder blev det en.
En är ju mer än ingen, så dagen slutade bra i alla fall.

Onödig sorg

Hur mycket sorg kan ett folk kämpa sej igenom under en dag?
Var går gränsen?

I kväll inleddes minnesdagen för Israels fallna soldater genom alla dessa onödiga krig.
Onödiga krig som skapat onödiga sorger och onödigt lidande.
22.437 pojkar har sedan 1948 mist livet under sin värnplikt. Oftast i krig men också genom olyckor.

Minnesstunden nere i matsalen inleddes med att sirenen ljöd och alla stod upp.
Detta hemska ljud man av hela sitt hjärta hoppas att aldrig behöva uppleva i verkligheten.

På väggen hade man satt upp foton av kibbutsens 26 ynglingar som plötsligt en dag inte längre fanns.Dessa unga, vackra pojkar med en framtidstro som ingen och inget kunde rubba hade naturligtvis inte planerat att dagen så snart skulle vara över.

Namnen på alla 26 lästes upp.
Födelsedag och dödsdag samt platsen de avlidit på.

I kväll koncentrerade man sej lite extra på ett brödrapar som blev dödade med några års mellanrum.
Hur klarar föräldrarna sådant?
Alla TV-kanaler är fulla av berättelser och tårfyllda ansikten. Man vill fånga personerna och känslan av närhet, för så länge man talar om någon så finns han.
Åtminstone inom oss själva.

Jag tänker särskilt på de anhöriga till pojkarna som blev dödade under senaste Libanonkriget. Där är såren fortfarande färska. En dag som denna blöder de ordentligt och gör förtvivlat ont.

Som en tonårsflicka frågade mej en gång: "Varför hatar de oss så mycket...?"

Moral och allmän ruttenhet

Jag hade problem med att placera flaggan där den skulle vara i går så den får pryda dagens kria i stället.
Jag hade annars tänkt prata om moral idag.
Om ni tycker ämnet är både diffust och mer lämpat för en djupanalys i facklitteraturen så har ni förmodligen rätt, men jag är väl inte den förste klåparen i historien.
Jag tänker på situationer där belöningar är berättigade och där de inte är berättigade.

Palestinierna har startat ett flertal krig och ett otal uppror och alltid fått se sej besegrade så till den milda grad att de nu anser att de är ockuperade. Det må vara hur det vill med den saken men att hålla reda på sin egen lag och ordning är de i alla fall inte i stånd att göra. Gaza förlorade de till ett gäng skumma världsförbättrare och Västbanken administreras av Abbas men försvaras av IDF (Israels försvarsarmé).
OK, de har försatt sej i en taskig och ganska ohållbar situation men nu sitter de i förhandlingar med Israel och ställer krav...
Förlorarna ställer krav och de naiva israelerna med den sluge men ack så naive Olmert i spetsen ger dem vad de vill ha.
Man undrar i utbyte för vad.

För att de uppfört sej exemplariskt de senaste decennierna?
För att de inser att de gjort bort sej och nu fostrar nästa generation till bättre grannar?
För att de nu lägger all sin energi på byggandet av solida institutioner och ett bättre liv för sina invånare?
För att de är så skickliga på att hantera pengarna snälla människor ger dem?
För att de lagt ner sin terrorverksamhet och i stället börjat arbeta?
Inget av ovanstående är naturligtvis sant men Olmert och Condoleezza leker låtsasleken och fortsätter att påstå att "Abbas är en fredens man."
En man som i sina bästa stunder belönar självmordsbombare och hotar med krig den stund han anser de har en chans.
Jag menar - är det moraliskt försvarbart att någon som överensstämmer med ovanstående beskrivningar ska belönas?
Det tycker inte jag.
Nu till ett mera konkret fall. Hamas.
De rövade bort en ung värnpliktig, Gilead Shalit, för snart två år sedan och håller honom isolerad och fängslad under omständigheter man knappt vågar föreställa sej.
Nu vill de bli belönade för detta.
Klart att de vill. Dumma vore de om de inte utnyttjade till fullo en så läcker sits.
Det moraliskt tveksamma är det faktum att ytterst få stampar och skriker att de ska släppa pojken fri. Utan några övriga krumbukter. Fri att gå och fri att komma hem till sin familj.
Några har försökt sej på att böna och be men naturligtvis blivit utskrattade.

Ska en grov, kriminell och omänsklig handling belönas?
Det verkar så eftersom ingen bryr sej, ingen kräver något av Hamas, ingen hotar och ingen ställer ultimatum.
I slutändan kommer de att bli belönade, kanske för sin envishet, och få ut sina mördare och banditer ur fängelset.
Detta är en rutten moral där vi alla har skuld och allra mest de vars röster hörs genom mängden.
Stackars ruttna värld.

Flaggor och ännu flera flaggor

Tänk hur det kunde ha varit.
Om palestinierna hade fattat ETT klokt beslut bland alla tokiga beslut de tagit genom åren så hade Israel och Palestina kunnat fira 60-års jubileum tillsammans.
Som alla vet så accepterade Israel FN´s delningsbeslut medan araberna förkastade det och resultatet ser vi idag. Ett Israel som frustar av liv medan palestinierna brödföda består av hot och hat.
Veckorna mellan Pesach och Självständighetsdagen är den bästa tiden på året. Landet fylls för varje dag allt mer av de blåvita flaggorna och uppfinningsrikedomen är utan gräns.
Flaggor i trädgårdar, flaggor på bilar, flaggor på barnvagnar, flaggor längs gatorna, flaggor på hus och flaggor på - folk.
Det finns ingen plats där man inte kan klämma in ytterligare en flagga, stor eller liten.

Palestinierna firar sin "Nakba" vilket egentligen är ett firande av det egna misslyckandet.
Deras situation idag är en blandning av sårad stolthet och en degenererad ideologi.
Krafterna läggs på nedbrytande verksamheter medan resten av världen försörjer dem. Det underliga är att ingen reagerar och säger att nu får ni faktiskt skärpa er...
Jag hör redan den intellektuella elitens avgrundsvrål till ett sådant förslag men någon måste förr eller senare börja kräva att palestinierna börjar att ta hand om palestinierna.

Självständighetsdagen i år kommer nog att bli minnesvärd på många sätt.
President Bush kommer hit och det ena evenemanget kommer att avlösa det andra.
60 år är ändå 60 år - även om det inneburit 60 år av ofred.

Sånger och berättelser

Jom Shoah - sångernas och berättelsernas dag.
Att varje människa har sin historia, det vet vi, men en dag som denna får vi ytterligare bevis på att så är fallet.
En känd författare, Aharon Appelfeld, berättade för TV-publiken i kväll om delar av sitt liv.
Hans föräldrar togs av den tyska nazistregimen bort från honom när han var 8-9 år och han hamnade bland gäng från den vilda, undre världen. Det var väl inga grövre förbrytare det handlade om utan småtjuvar och andra överlevnadsstrateger.
Han förstod inte riktigt att han faktiskt hade blivit lämnade ensam vilket resulterade i en färgrik fantasivärld. Han sa till sej själv att om solnedgången blir röd då är det ett tecken på att hans föräldrar snart kommer att hämta honom. Om det blir regn dagen efter så skulle det också ses som ett tecken på att hans föräldrar kommer och hämtar hem honom.
När han levde bland partisanerna och tjyvgubbarna lärde han sej att inte tala.
Att lyssna och iaktta - men inte tala.
Detta gjorde att när han kom till Israel och blev en fri man så hade han länge svårt för att tala.

I sitt författarskap behandlar han naturligtvis Shoah men inte på det vanliga sättet.
Han jämförde Shoah med elden och sa att man inte kan berätta om elden genom att gå in in den för det enda den gör då är att förtära dej.
Du måste närma dej den från utsidan - krafsa lite i kanten av askan.
Han tog i sitt författarskap fasta på en företeelse, en berättelse och gick sedan så djupt in i denna han orkade och förmådde.
En person som upplevt Shoah lever resten av sitt liv i två världar och beroende på hur han kan hantera och kombinera den situationen blir hans livskvalitet.

Det har i dag också berättats om några kvinnliga partisaner i de tyska skogarna. Deras situation var minst sagt annorlunda. De levde bland männen, var beroende av männen och - utnyttjades av männen. De kom dit oftast helt utblottade och det enda de kunde erbjuda var sina kroppar. Ingen skulle idag drömma om att lägga några moraliska värderingar på vad som skedde på den gröna mossan och en förtjusande nittioåring fick frågan om männen var gentlemän?
Nej, det var nog inte i första hand vad de var, men de var väl fullt sysselsatta med att överleva dagen på sitt sätt, tyckte hon med ett leende.

Sångerna ja.
Hela dagen har vi kunnat njuta av dessa nakna, vemodiga och oerhört vackra sånger.
Sånger fyllda av sorg, saknad och längtan.
Det tragikomiska är att det är bara under två helt skilda omständigheter (vid närmare eftertanke är nog omständigheterna ganska besläktade ändå) vi får lyssna till dessa hjärtskärande sånger.
På Jom Shoah och efter ett terrorattentat, då hela landet sörjer.