Armadan

Alla skriver om armadan på väg till Gaza och visst blir man sugen...
Inte på att åka dit utan på att skala av projektet in på bara kroppen.

Hela denna pseudohändelse är ganska fascinerande för den innehåller så många absurda ingredienser att hälften hade kunnat ge stoff för en ny Stieg Larsson, om så varit möjligt.

Först – hur uppkom denna idé?
Det kan inte ha varit situationen i Gaza som satt båtarna i rullning för frånsett att befolkningen där hålls fångna av Hamas så har de i stort sett vad de behöver – det är i varje fall vad höga FN-representanter anser.
Mängderna varor som israelerna dagligen kör in är något de flesta fattiga länder i världen bara kan drömma om.
Det båtarna kan leverera är som att spotta i havet – negligerbart, de är bara symboler för något arrangörerna inte vill att vi ska prata högt om.

Det är alltså inte varorna som sådana som är intressanta utan tankekedjan bakom idén.
Man tror sej här ha funnit en vattentät grej för att sätta Israel på pottan och ett sådant tillfälle kan man ju inte bara spola.
Ingredienser som eventuellt uppflammande våld med följande flashiga videosnuttar lämpliga för You Tube kittlar många svenskar som lider av den svenska långtråkigheten.
Många har transformerat denna kittling till penninggåvor för ett projekt de flesta inte känner till bakgrunden om mer än någon slags luddig ’tycka-synd-om-grej’.
Förmodligen tror man att man vet men mycket få känner exempelvis till att det är brottsligt att understödja en terrororganisation som Hamas som har andra folkgruppers utplåning högst på sitt program.

Det är naturligtvis Hamas som kommer att lägga vantarna på båtlasten för diktatorer ser till att få vad de vill och terrorbenägna diktatorer ser till att få vad de vill till vilket pris som helst.
Förresten - kanske är de inte ens intresserade av cementen och avsaltninggrunkorna men desto mer intresserade av den sköna PR de kommer att kunna sola sej i och som båtkändisarna så gärna förser dem med.

Någon av resenärerna berättade frejdigt att han minsann inte tänkte träffa någon Hamasrepresentant och jag misstänker att han inte har en aning om hur blåögt hans resonemang är.
Ingenting i Gaza sker utan att först kramats och krystats, vänts och vridits på av bläckfisken Hamas tentakler.

Den officiella avsikten med resan sägs vara att ge gazaborna vad de trånar efter... men sammansättningen av armadan visar på något helt annat.
Det är mest folk som ska fraktas till Gaza.
Inte hantverkare eller annat dugligt folk som skulle kunnat hugga i och verkligen åstadkomma något utan (läs sakta och omsorgsfullt) – kändisar.
Att vara kändis räcker tydligen för att få en biljett till Gaza.
Det räcker också att ha skrivit en bok – hur nu denna bok skulle kunna hjälpa någon i Gaza?

Vad i hela friden ska alla dessa människor göra i Gaza?
Har de tänkt göra nytta, göra rätt för sej eller bara prata i mikrofoner tillsammans mer Hamas?
Kändisar som vill bli ännu större kändisar genom spel under täcket med terrororganisationernas Gossen Ruda i bästa orientaliska stil.

Om skälet till denna kändisexplosion är att vara iakttagare som sedan kan skriva sympatifrustande berättelser... då hade det väl räckt med en, eller är det så svårt att finna någon trovärdig person i kändisgänget så ni måste satsa på kvantitet över kvalitet?
Puh, jag blir matt.

Sedan undrar jag över alla dessa artiklar och föredrag de presumptiva sjöfararna distribuerat som förspel till båtresan.
Känner de ett så starkt behov av att rättfärdiga sina egna bevekelsegrunder att de måste trycka ner sin propaganda i våra arma strupar gång efter annan?
Dror Feiler, Mattias Gardell, Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Bo Forsberg m.fl. - (Får inte Gunnar Olofsson från Göteborgs palestinagrupper följa med eller är han inte tillräckligt känd? Kanske lider han av sjösjuka?) - alla har de försökt rättfärdiga sina idéer och sitt handlande i omväxlande tårdrypande eller hatiska framträdanden.
Hade de haft samveten som inte var nedtyngda av falskspel och undergroundverksamhet hade inget av detta behövts - deras agerande hade gett tillräcklig legitimitet.

Nu börjar folk verkligen undra, även de som från början tyckte idén var OK.
Det börjar lukta...

Om nu Feiler och co. anser att gazaborna befinner sej i en prekär situation - vilket många gör - då borde de åtminstone försöka ta sej an problemets kärna.
Det kommer inte att bli enkelt, hade det varit enkelt hade det naturligtvis skett för länge sedan, men grejen är att båtfolket väljer att inte se problemet Hamas och föredrar att knipa ihop - inte bara ögonen.
Det finns bara ett ord för ett sådant beteende - feghet.

Alltså nu väntar vi bara.
Vi väntar på nästa armada med kändisar på väg till exempelvis Sudan för att berätta även för sudaneserna vilka godhjärtade människor de är.
De kan ju alltid göra som gazafararna – ta med lite symbolisk last för att lättare klassas som rumsrena.
Om de lärt ordentligt av sina misstag kan de ju den här gången i god tid traska upp till Bildt och be om hans ministerliga beskydd när skitångsten börjar bli alltför påtaglig.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, FN, Israel, kändisar, Dror Feiler, Mattias Gardell, Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Bo Forsberg, Gunnar Olofsson, Sudan, Carl Bildt, ...