08 december 2009

Palestinierna som slagträ



Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Eftersom de fyller en viktigare uppgift än vad du ser vid ett första påseende så fortsätter dock spelet.
År efter år, decennium efter decennium.

Några som absolut inte bryr sej om palestinierna är deras bröder – araberna i resten av världen.
Deras bidrag till UNRWA som arbetar med palestiniernas välbefinnande är mikroskopiskt.
De största bidragsländerna år 2008 är USA (inte förvånande med 95.726.691 dollar) och Sverige (förvånande med 40.645.161 dollar).
Det land som vann arabligan är Kuwait som kom in på plats 20.
De bidrog med 2.499.958 dollar.
Detta kan ställas i relation till att deras oljeinkomster ökade det året med 44%, till nästan 78 miljarder dollar.
Bahrain, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bidrog tillsammans med 3.6 miljoner dollar trots att deras samlade oljeinkomster uppgick till 575 miljarder dollar.
Dessutom är trenden nedåtgående – 1980 bidrog dessa länder med 8% av sin årliga budget medan de 2008 nöjde sej med 3%.

Detta kallar jag inte direkt någon översvallande kärlek.

Varför står då palestinierna alltid i centrum?
Det beror inte på att de åstadkommit några mirakler eller att de har det sämre än några andra. Det handlar mera om att de fungerar som ett utmärkt slagträ mot Israel.
Hade inte Israel funnits hade förmodligen aldrig palestinierna skapats och ingen hade brytt sej mer än man idag bryr sej om exempelvis kurderna.
Palestinierna kan med andra ord tacka Israel för sin ’celebrity status’.

En fråga som kanske ligger lite närmare oss är om Sverige med Carl Bildt i spetsen (sorry Fredrik Reinfeldt) bryr sej om palestinierna?
Jag tror att för personer som Carl Bildt, Helle Klein och Per Gahrton fungerar palestinierna bara som ett slagträ för att komma åt Israel.
För Carl Bildt handlar det om att tona ned snobbstämpeln och bli sedd som en engagerad företrädare för folk han egentligen inte beblandar sej med.
För Helle Klein betyder palestinierna att hon får utlopp för de aggressioner hon inte gärna kan vädra från predikstolen.
Eller – det kanske hon kan idag...
För Per Gahrton med sina palestinagrupper betyder palestiniernas nedslag i mediacirkusens centrum att han inte behöver bli arbetslös.

En sak är jag dock tämligen säker på – att ingen av dem gjort några personliga uppoffringar för att hjälpa palestinierna.
Prata är en sak men att smutsa ner fingrarna och lätta på plånboken är något helt annat.

Nåväl – palestinierna är en gudagåva till alla dem som tagit som sin livsuppgift att bekämpa judarna och Israel.
EU’s senaste gimmick är att de i sin ariska visdom lämnat demokratin bakom sej för att ägna sej åt diktatoriska diktat.
Carl Bildt som den store ”påhittaren” är övertygad om att han vet bättre än folket på plats.
Han litar bara på sin egen förmodade visdom – inte på folk med decenniers erfarenhet.

Nu hör jag röster som framhåller bristen på resultat vilket visar just hur komplicerade både de formella och informella regionala mönstren är.
Detta är dock inget som Bildt varken förstår eller respekterar så han går på i sina allvisa ullstrumpor och förkunnar det ena utrikesministerliga diktatet efter det andra.
'Jerusalemdiktatet' blev väl inte direkt kronan på hans politiska karriär.

Israel ska det och det och det och måste det och det och det medan palestinierna måste --- hoppsan, jag måste ha missat någonting.
Bildt tillsammans med den stora högljudda massan har lyckliga och glada upptäckt vilken klenod palestinierna är i kampen mot Israel.
En sådan juvel kan man ju inte börja gruffa på eller överhuvudtaget kräva något av.
De måste smöras ordentlig för att på bästa sätt fungera som ett slagträ och ett allmänt vedertaget smörjmedel är pengar.
Köpa dem – kosta vad det kosta vill.
... och det kostar!

Detta får dock inte användarna av palestinierna att blinka då ändamålen naturligtvis helgar medlen på ett övertygande sätt.

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Araberna bryr sej inte om palestinierna och Carl Bildt bryr sej inte om palestinierna – de utnyttjar dem.
Palestinierna låter sej också gärna utnyttjas eftersom deras intressen sammanfaller med intressena hos de som bekämpar Israel, så – slutet gott, allting gott???

Det är bara det att positiva resultat når man inte med en fjäskkultur – om det nu verkligen är positiva resultat man är ute efter?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ...

11 kommentarer:

Joe sa...

Gita, allvarligt talat. Du kanoniserar ju nästan Bildt !
Det är tydligt att du inte gillar honom, men det blir lite kluvet när du samtidigt tillskriver honom nästan överjordisk makt och härlighet.

Så funkar helt enkelt inte EU och Sverige är dessutom ett litet land inom EU.

Jag tror du missförtod vad jag skrev om Lieberman tidigare, självklart förstår jag att han har ett stöd inom Israel. Men jag var ute efter hur omvärlden ser på honom och Bibi. (Även Berlusconi var poplulär i Italien när de var EU ordförande, men resten av EU såg en inkompetent clown).

Jag tror en troligare förklaring är att Carl Bildt är mänsklig, han är utrikesminister i ett litet EU-land, som just nu råkar vara ordförande i EU.
Ett EU där de stora länderna helt enkelt tröttnat på ett Isarel som de upplever ointresserat av fred på annat än egna villkor, Tröttnat på Bibi som man uppfattar som provocerande och med en utrikesminister som blir utskrattad i de storpolitiska finrummen.

Carl Bild har naturligtvis utfört ett beställningsverk, betänk att de "ändringar" som blev till slut är marginella (även om Israels UD försöker rädda sitt skinn med att berömma "ändringarna"). Självklart hade dokumentet ändrats i grunden om ex. Frankrike var missnöjda.

Visst vore det kul om Sverige var svansen som viftade med EU-hunden. Men jag tror faktiskt att den enkla, men för många Israeler smärtsamma sanningen är Israels regering denna gång gjort bort sig totalt.

Anneli sa...

SUCK!

PLO:ledargarnityr har ju vid ett flertal tillfällen sedan sjuttiotalet öppet deklarerat att "paestinierna" är ett politiskt påhitt för att besegra Israel. Jag orkar inte leta citat igen jag tror jag citerat dem i dina komentarsfält tidigare, liksom i andras och på min egen blogg.

När Israel väl är besegrat styckas hela området mellan de omgivande staterna. Observera att de allra flesta ca 90% av flyktingarna 1948 var födda utanför Mandatet, men tilläts inte återvända till sina hemorter.

Vad gäller Bildt o övriga EU:s utrikesministrar så kan jag bara citera Sakarj:. Herren skall slå Jerusalems fiender med blindhet och galenskap

Gita sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gita sa...

Hej Joe –
Antingen du tror mej eller inte så röstade på Bildt en gång i tiden...
Nej, jag helgonförklarar honom inte och är lite besviken på att du inte greppade satiren och ironin.

Du påstår, liksom Bildt himself i sin blogg, att ändringarna i hans förslag var marginella.
Att han är angelägen om att höja sin status förstår jag men jag ser det slutliga förslaget som genuint annorlunda mot hans ursprungliga ambitioner.
Du kan läsa en bra genomgång här (http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1260181025664&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull) men jag vill nämna ett par basala förändringar som visar att Bildt egentligen fick en ordentlig näsknäpp av stora delar av EU.
Först togs beteckningen ’Palestina’ bort av det enkla skälet att det inte existerar någon stat med det namnet. Skumt, vanligtvis brukar Bildt vara ganska välinformerad.
Att EU föreslog att Jerusalems framtid skulle avgöras genom förhandlingar när en genuin fred uppstått i stället för genom diktat är en förändring som hedrar EU men absolut inte Bildt.

Du skrev något verkligt sant, om några som är ”ointresserade av fred på annat än egna villkor”. Ditt misstag är att du tillskriver detta yttrande fel gruppering.
Vem är det som hela tiden hittar på fler och alltmer fantasifulla ursäkter för att slippa förhandla med Israel?
Palestinierna är den grupp som inte är intresserade av fred utom på deras alldeles egna villkor.
Dessa villkor är så massiva att om de skulle bli uppfyllda förhandlingar hade varit överflödiga.
De vill ha en ’gratis fred’ även om en sådan företeelse aldrig existerat.

Jag blir så trött...

Joe sa...

Hejsan Gita

Hoppsan det var ju inte meningen att vara mot ironi, får skylla på min militära bakgrund vi är ju lite humorlösa och fyrkantiga.

Brukar ju titta in på din blogg just för att den är lite kul, och att lyssna på nån med andra perspektiv.

Samtidigt kände jag att du missade mitt perspektiv. precis som med Liebermanfrågan inser jag att det finns ett israeliskt perspektiv. Däremot är jag rätt säker på att det inte är det Isareliska perspektivet som slagit igenom, och det kan exempelvis delvis bero på att man just nu har en utrikeminister som kanske är populär hemma men inte tas på allvar i omvärlden (men, all respekt för att jag kan ha fel, detta är min fundering).

PÅ samma sätt är det med Bildt etc.., om jag tänker på hur EU fungerar i alla andra frågor så tror jag att versionen om den "svenska kuppen" passar bra för israelisk inrikespolitik, men känns lite orealistisk. Texterna är ju exempelvis minst tröskade i trojkan (just nu Prag, Stockholm, Madrid) i alla andra frågor.
Jag kan bara svara för en liten inblick i hur försvarsfrågor funkar, men EU är helt enkelt ingen bra arena för solospel och kupper. Speciellt inte för ett litet land.

Det gör att jag tror mer på de som anser att de stora EU-länderna "gav" Sverige uppdrag/utrymme att ge Isarel en näsknäpp. (MEN jag kan ha fel, absolut....)
Jag tror bara den tanken är mer realistisk, men antagligen en oerhört smärtsam tanke för i Jerusalem (alldeles speciellt om man känner att detta inte skett på rättvisa grunder).

Trevlig helg !!

Gita sa...

Hej Anneli –
Vad är det för en sjukdom som västvärlden är drabbad av som gör dem mottagliga endast för utvald selekterad information?
Dessa deklarationer är ju deklarerade helt öppet med den vetskapen att ingen bryr sej.
Tror du de skulle ta in på Brännpunkt en artikel med en genomgång av dessa ’sanningar’?

Anneli sa...

Brännpunkt?

Jag vet inte om Harry försökt där, men han har ju slagit huvudet blodigt vad gäller en hel del andra tidningar.

MEN de har tagit en islamkritisk artikel och en som var kritisk mot invandringsfloden och den slappa synen på asylskäl och anhöriginvandring.

Vi skulle ju kunna försöka om vi var några stycken som skrev tillsammans, ex.vis, du, jag, Dag o Harry o helst fler.

man vet ju aldrig.

Kanske skulle man lägga ett Chanukah- och julevangelieperspektiv på det.

Ps Jag gissar att du var ironisk, men jag menar åtminstone att det kan vara värt ett försök.

Gita sa...

Hej Joe –
Intressant att du har en militär bakgrund. Jag kommer nu att lyssna på dina synpunkter inom detta område med en ny respekt. Här säger de inte ”om det blir ett nytt krig” utan ”när det blir ett nytt krig”. Galet och skrämmande.
Å andra sidan trodde jag tidigare att man under krig mest satt och kurade i slutna rum men jag har nu varit här under två krig och sett att livet går vidare medan raketerna faller till höger och vänster – så gott det går.

Det finns ingen koncensus här om Lieberman. Vänstern kallar honom ofta (som du) en stor, rysk clown medan man bland andra mer högerinriktade grupperingar betraktar honom med respekt. Jag misstänker att hans uppgifter som utrikesminister i praktiken blivit begränsade. Vi ser att försvarsminister Ehud Barak ofta fått ta över rent utrikespolitiska uppgifter. Orsaken till detta kan man naturligtvis fundera över.

Jag vet inte hur arbetet bedrivs inom EU – jag ser bara resultaten och jag tycker nog att de ofta beter sej som en papperstiger med klara storebrorskomplex gentemot USA. Fjäskandet för Obama är faktiskt ganska obehagligt.

Finns det ett israeliskt perspektiv? Kanske är det mera korrekt att säga att det finns ungefär 8 miljoner perspektiv. Diskussionsprogrammen är som stå-upp-shower där folk njuter av själva ordväxlingen och ingen är intresserad av att utse en vinnare. Det är marginellt. Brytningen av olika åsikter är vad som är mödan värt. Till syvende och sist är det väl på detta sätt demokratier utkristalliseras.

Livet är inte lätt här men det känns på något sätt värt att leva och mycket – levande.

Helgen var fin (massor av efterlängtat regn) men är tyvärr redan slut. Ny jobbevecka redan på söndagmorgonen.

Merlin sa...

Jag skulle gissa på antisemitism - som sjukdomsdiagnos.

Gita sa...

Hej Anneli –
Visst slår man sitt huvud blodigt när man försöker få något publicerat som idémässigt inte står i samklang med det förhärskande debattklimatet. Lösningen blir då att man bloggar – på gott och ont.
Fördelen är ju att man kan skriva vad man vill skriva utan att behöva formpressa det enligt tidningsredaktörens egenkonstruerade mallar.
Nackelen är att man blir lat, att man slutar försöka få något publicerat utanför bloggen.
Att skriva i grupp är inte helt enkelt. Om det är många (egensinniga?!) skribenter blir soppan nog varken varm eller kall. Det får nog i så fall vara EN person som skriver ihop något efter ordentliga diskussioner bland signaturbidragarna, någon som står för att den röda tråden bibehålls.
Vi får kanske också göra det på lite längre sikt då de nuvarande helgerna redan är över oss.
By the way – trevligt med folk som kommer med initiativ!

Merlin sa...

....eller palestiner med slagträ. Minns en otäck video på youtube där hamas-anhängare mördar medlemmar i fatah mitt under en bröllopsceremoni.

Dessa personer vill Bildt förhandla med.