“Occupied Palestinian Land”.
Har du hört den här ramsan någon gång?
Förresten – du kan inte ha undgått att höra uttrycket ”ockuperat palestinskt land”.
Ibland tar man dessutom till lite extra och skriver ”av Israel ockuperat palestinskt land”.
Underligt.
Luftslott ter sej ofta ganska underliga och rökridåer förvandlar realiteter till oigenkännliga monster.
Om någon ockuperar ett hus betyder det att man lagt beslag på en ägarrätt som tillhör någon annan.
Man har snott något som tillhör någon annan.
Israel har inte snott land från palestinierna.
Palestinierna har aldrig ägt landet i fråga så hur kan Israel ha tagit det från palestinierna?
När vi nu känner till detta - hur kan det betecknas som ockuperat palestinskt land?
Alla vet ju egentligen att detta är galet eller är okunskapen större än befarat?
Västbanken är ockuperad - men inte från palestinierna.
Ockupationen inleddes 1967 efter att Israel framgångsrikt försvarat sej mot en arabisk aggressionsexplosion av sällan skådat slag.
Fram till dess var Västbanken ockuperad av Jordanien så en mera korrekt beskrivning av dagens situation vore att kalla området för ’ockuperat Jordanskt land’.
Detta är nu heller inte korrekt då Jordanien i samma veva avsade sej alla anspråk på Västbanken.
Att kalla området för palestinskt land är dock helt åt skogen såvida man inte ägnar sej åt trolleri – att ett landområde som ingen egentligen äger plötsligt påstås tillhöra en grupp nya spelare.
Ett intressant och ganska fräckt utspel men inte desto mindre fel.
Det finns andra skrönor som borde hängas ut för vädring.
FN-resolutionerna till exempel.
De betraktas i vissa kretsar som heliga även om de allra flesta enbart består av rekommendationer.
Tar man sedan med i beräkningen vilka länder som med automatisk majoritet röstar fram dessa rekommendationer blir respekten noll och får dessutom något av ett löjets skimmer över sej.
Ta till exempel resolution 181 från år 1947.
Den behandlar FN’s delningsplan av det som återstod av det brittiska mandatet i en judisk och en arabisk stat.
Hoppsan - inget omnämnande av någon ’palestinsk stat’ av det enkla skälet att palestinierna inte var uppfunna då.
FN’s lilla önskedröm sprack som bekant genom samma vägrarmentalitet som Abbas använder sej av idag.
Luftslott har en trist benägenhet att spricka och rökridåer döljer en myckenhet av ’trash’.
1947 gick resonemanget att ”kan vi inte lägga beslag på hela området från Jordan till Medelhavet så får det vara”.
Liknande tongångar hör vi idag.
Får vi inte det och det och det och helst lite till, så får det vara.
Detta beteende uppmuntras av bl.a. Carl Bildt som vill ändra förutsättningarna på marken och föregripa förhandlingarna genom ett beslut i EU som överlämnar Jerusalem till palestinierna utan att de behövt sätta sej vid förhandlingsbordet.
Hade jag varit Abbas hade jag tagit detta som en tydlig vink om att han är på rätt väg när han vägrar förhandla - varför riskera att behöva kompromissa när han får en färdig levererans av Bildt och EU utan att på något sätt behövt anstränga sej.
Slutligen den ofta citerade resolutionen 194 från år 1948.
Den nämner flyktingarnas situation i en paragraf bland femton andra paragrafer.
Den berättar inte om arabiska flyktingar och absolut inte om palestinska flyktingar.
Flyktingar, helt enkelt.
Alla sorters flyktingar utan specificeringar.
Vi vet att de judiska flyktingarnas antal var större än de arabiska och dessa lämnade dessutom efter sej avsevärt större värden i form av egendomar, banktillgodohavanden och affärsverksamheter.
Deras situation borde därför behandlas först och erhålla den kompensation som tillhör dem.
Att idag sörja för deras fysiska välbefinnande behöver dock ingen i FN-skrapan göra – det har Israel redan tagit hand om.
Inget UNRWA där inte…
Ett världsberömt palestinskt hemmabygge är frasen “the right of return” men letar du efter den i någon FN-resolution blir du besviken.
Det är endast en politisk/teknisk konstruktion palestinier som Erekat och andra lyckats hamra in i mottagliga medvetanen.
De har på ett fascinerande sätt urholkat stenen och nu vet minsta barn att något av det väsentligaste i vår tillvaro heter ”the right of return” – även om det inte existerar någon dylik skapelse.
Har du hört den här ramsan någon gång?
Förresten – du kan inte ha undgått att höra uttrycket ”ockuperat palestinskt land”.
Ibland tar man dessutom till lite extra och skriver ”av Israel ockuperat palestinskt land”.
Underligt.
Luftslott ter sej ofta ganska underliga och rökridåer förvandlar realiteter till oigenkännliga monster.
Om någon ockuperar ett hus betyder det att man lagt beslag på en ägarrätt som tillhör någon annan.
Man har snott något som tillhör någon annan.
Israel har inte snott land från palestinierna.
Palestinierna har aldrig ägt landet i fråga så hur kan Israel ha tagit det från palestinierna?
När vi nu känner till detta - hur kan det betecknas som ockuperat palestinskt land?
Alla vet ju egentligen att detta är galet eller är okunskapen större än befarat?
Västbanken är ockuperad - men inte från palestinierna.
Ockupationen inleddes 1967 efter att Israel framgångsrikt försvarat sej mot en arabisk aggressionsexplosion av sällan skådat slag.
Fram till dess var Västbanken ockuperad av Jordanien så en mera korrekt beskrivning av dagens situation vore att kalla området för ’ockuperat Jordanskt land’.
Detta är nu heller inte korrekt då Jordanien i samma veva avsade sej alla anspråk på Västbanken.
Att kalla området för palestinskt land är dock helt åt skogen såvida man inte ägnar sej åt trolleri – att ett landområde som ingen egentligen äger plötsligt påstås tillhöra en grupp nya spelare.
Ett intressant och ganska fräckt utspel men inte desto mindre fel.
Det finns andra skrönor som borde hängas ut för vädring.
FN-resolutionerna till exempel.
De betraktas i vissa kretsar som heliga även om de allra flesta enbart består av rekommendationer.
Tar man sedan med i beräkningen vilka länder som med automatisk majoritet röstar fram dessa rekommendationer blir respekten noll och får dessutom något av ett löjets skimmer över sej.
Ta till exempel resolution 181 från år 1947.
Den behandlar FN’s delningsplan av det som återstod av det brittiska mandatet i en judisk och en arabisk stat.
Hoppsan - inget omnämnande av någon ’palestinsk stat’ av det enkla skälet att palestinierna inte var uppfunna då.
FN’s lilla önskedröm sprack som bekant genom samma vägrarmentalitet som Abbas använder sej av idag.
Luftslott har en trist benägenhet att spricka och rökridåer döljer en myckenhet av ’trash’.
1947 gick resonemanget att ”kan vi inte lägga beslag på hela området från Jordan till Medelhavet så får det vara”.
Liknande tongångar hör vi idag.
Får vi inte det och det och det och helst lite till, så får det vara.
Detta beteende uppmuntras av bl.a. Carl Bildt som vill ändra förutsättningarna på marken och föregripa förhandlingarna genom ett beslut i EU som överlämnar Jerusalem till palestinierna utan att de behövt sätta sej vid förhandlingsbordet.
Hade jag varit Abbas hade jag tagit detta som en tydlig vink om att han är på rätt väg när han vägrar förhandla - varför riskera att behöva kompromissa när han får en färdig levererans av Bildt och EU utan att på något sätt behövt anstränga sej.
Slutligen den ofta citerade resolutionen 194 från år 1948.
Den nämner flyktingarnas situation i en paragraf bland femton andra paragrafer.
Den berättar inte om arabiska flyktingar och absolut inte om palestinska flyktingar.
Flyktingar, helt enkelt.
Alla sorters flyktingar utan specificeringar.
Vi vet att de judiska flyktingarnas antal var större än de arabiska och dessa lämnade dessutom efter sej avsevärt större värden i form av egendomar, banktillgodohavanden och affärsverksamheter.
Deras situation borde därför behandlas först och erhålla den kompensation som tillhör dem.
Att idag sörja för deras fysiska välbefinnande behöver dock ingen i FN-skrapan göra – det har Israel redan tagit hand om.
Inget UNRWA där inte…
Ett världsberömt palestinskt hemmabygge är frasen “the right of return” men letar du efter den i någon FN-resolution blir du besviken.
Det är endast en politisk/teknisk konstruktion palestinier som Erekat och andra lyckats hamra in i mottagliga medvetanen.
De har på ett fascinerande sätt urholkat stenen och nu vet minsta barn att något av det väsentligaste i vår tillvaro heter ”the right of return” – även om det inte existerar någon dylik skapelse.
Dylika skapelser är som luftslott dolda i en rökridå som förvandlar dag till natt och ljus till mörker.
Det allra mest intressanta med den resolutionen är dock en bisats som sällan eller aldrig citeras trots att den är resolutionens hjärta och dess själva förutsättning.
För att någon flykting överhuvudtaget ska komma ifråga för repatriering måste han (lyssna noga) - leva i fred med sina grannar - i det här fallet Israel.
Den som sett några tecken på en dylik metamorfos - räck upp en hand.
När ett propagandamaskineri har tillgång till obegränsade medel kan vad som helst hända.
Luftiga luftslott och puffiga rökridåer skapar lätt missfoster som inte har något med nakna fakta att göra.
Släktskapen med hägringar känns av någon anledning mer adekvat.
Det allra mest intressanta med den resolutionen är dock en bisats som sällan eller aldrig citeras trots att den är resolutionens hjärta och dess själva förutsättning.
För att någon flykting överhuvudtaget ska komma ifråga för repatriering måste han (lyssna noga) - leva i fred med sina grannar - i det här fallet Israel.
Den som sett några tecken på en dylik metamorfos - räck upp en hand.
När ett propagandamaskineri har tillgång till obegränsade medel kan vad som helst hända.
Luftiga luftslott och puffiga rökridåer skapar lätt missfoster som inte har något med nakna fakta att göra.
Släktskapen med hägringar känns av någon anledning mer adekvat.
Läs även andra bloggares åsikter om "ockuperat palestinskt land", Israel, Västbanken, aggressionsexplosion, FN resolution 181, Abbas, Carl Bildt, EU, Jerusalem, FN resolution 194, UNRWA, flyktingar, "the right of return", ...
1 kommentar:
Skulle även vilja tillägga att islamismens släktskap med nazism (och kommunism)är rätt tydligt... Där har man ju också för vana att ljuga om fakta och historia för att lyckas manipulera människor. Skulle dessa mytomaner tvingas hålla sig till det sakligt korrekta skulle ideologierna inte leva länge.
Skicka en kommentar