“Visserligen startade vi ett krig med målet att ta över din egendom men när vi nu tyvärr misslyckades och i stället förlorade kriget kräver vi att vi ska återgå till utgångspunkten.”
Smaka på ovanstående citat och berätta sedan om du finner någon slags logik i yttrandet.
Möjligen en palestinsk logik.
Det talas mycket och ofta om Abbas fräschaste villkor för att sätta sej till bords med Netanyahu – att han ska sluta ge tak över huvudet till sina medborgare.
Det talas mindre om att Abbas också vill att förhandlingarna – om han nu kommer till skott någon gång – ska börja vid den punkt där han sa nej till Olmerts generösa förslag som lades på bordet strax innan den mannen tvingades avgå.
Abbas sa alltså nej tack men vill nu börja förhandla just vid den paragraf han för några månader sedan sa nej till.
Observera – han säger inte ja till Olmerts erbjudanden utan vill bara använda dem som språngbräda mot nya djärva mål.
Har Abbas inte lagt märke till att Israel fått en ny regering och en ny premiärminister med en mer realistisk syn på tillvaron?
Denne premiärminister har inga skyldigheter att ta ansvar för vad Olmert pysslade med utan driver förhandlingar med Israels bästa för sina ögon.
För att koncentrera det inledande citatet ytterligare så köpte palestinierna en nitlott men kräver nu pengarna tillbaka...
Det kostar inget att bluffa – går det så går det.
Ofta går det alldeles utmärkt för palestinierna att bluffa sej fram, folk lägger huvudena på sned och lyssnar uppmärksamt – det är ju så synd om dem...
Att logiken saknas är ovidkommande.
Abbas har som sagt många bollar i luften i dessa dagar och den hetaste bollen berättar att de med FN’s och dess diktaturers benägna bistånd vill utropa en egen stat.
Vilken tragisk början för en nyfödd stat där ingenting är förberett för den lilles ankomst.
Ska man skaffa barn ska man göra det just för att man vill ha ett barn – inte för att göra upp med grannen genom detta barns ankomst.
Palestinierna vill ha en stat enbart för att sätta dit sin granne, någon annan anledning kan jag inte se då ingen av dem visat något intresse av att bygga de grundläggande institutioner som krävs för en demokratisk rättsstat.
Tony Blair har arbetat i regionen ett bra tag just med det uppdraget men vad han fått ihop är bara småsmulor som även de inte sprungit fram ur någon större entusiasm.
Varför palestinierna föredrar ett FN-beslut framför förhandlingar är uppenbart - de riskerar inte att behöva kompromissa.
Inte om någonting.
FN har de ju som i en liten ask så det kan mycket väl gå vägen.
Hela kungariket och halva Jerusalem.
Man har dock glömt en liten detalj - Gaza - där Hamas regerar.
Hamas tänker inte ge upp någonting till Abbas och Abbas himself vågar sej inte ens in i Gaza.
Ni kanske kan se scenariot framför er - Abbas får en stat av FN men han är bara herre i halva kungariket, på Västbanken, medan han inte ens släpps in i Gaza...
Israel kommer naturligtvis att hermetiskt tillsluta sina gränser vilket kommer att tvinga UNRWA att ytterligare utöka sin lilla nätta budget.
FN trodde de hade skapat en palestinsk stat men upptäckte att de i stället fått ett icke självgående monster på halsen som är beroende av givmilda mostrar och fastrar även för löpande utgifter.
Att investera i sin framtid är det inte ens tal om.
Man startar krig som man förlorar i stället för att investera i sin framtid
Man drar en nitlott och kräver sedan pengarna tillbaka i stället för att investera i sin framtid
Man tigger till sej en ofärdig stat i stället för att investera i sin framtid.
Smaka på ovanstående citat och berätta sedan om du finner någon slags logik i yttrandet.
Möjligen en palestinsk logik.
Det talas mycket och ofta om Abbas fräschaste villkor för att sätta sej till bords med Netanyahu – att han ska sluta ge tak över huvudet till sina medborgare.
Det talas mindre om att Abbas också vill att förhandlingarna – om han nu kommer till skott någon gång – ska börja vid den punkt där han sa nej till Olmerts generösa förslag som lades på bordet strax innan den mannen tvingades avgå.
Abbas sa alltså nej tack men vill nu börja förhandla just vid den paragraf han för några månader sedan sa nej till.
Observera – han säger inte ja till Olmerts erbjudanden utan vill bara använda dem som språngbräda mot nya djärva mål.
Har Abbas inte lagt märke till att Israel fått en ny regering och en ny premiärminister med en mer realistisk syn på tillvaron?
Denne premiärminister har inga skyldigheter att ta ansvar för vad Olmert pysslade med utan driver förhandlingar med Israels bästa för sina ögon.
För att koncentrera det inledande citatet ytterligare så köpte palestinierna en nitlott men kräver nu pengarna tillbaka...
Det kostar inget att bluffa – går det så går det.
Ofta går det alldeles utmärkt för palestinierna att bluffa sej fram, folk lägger huvudena på sned och lyssnar uppmärksamt – det är ju så synd om dem...
Att logiken saknas är ovidkommande.
Abbas har som sagt många bollar i luften i dessa dagar och den hetaste bollen berättar att de med FN’s och dess diktaturers benägna bistånd vill utropa en egen stat.
Vilken tragisk början för en nyfödd stat där ingenting är förberett för den lilles ankomst.
Ska man skaffa barn ska man göra det just för att man vill ha ett barn – inte för att göra upp med grannen genom detta barns ankomst.
Palestinierna vill ha en stat enbart för att sätta dit sin granne, någon annan anledning kan jag inte se då ingen av dem visat något intresse av att bygga de grundläggande institutioner som krävs för en demokratisk rättsstat.
Tony Blair har arbetat i regionen ett bra tag just med det uppdraget men vad han fått ihop är bara småsmulor som även de inte sprungit fram ur någon större entusiasm.
Varför palestinierna föredrar ett FN-beslut framför förhandlingar är uppenbart - de riskerar inte att behöva kompromissa.
Inte om någonting.
FN har de ju som i en liten ask så det kan mycket väl gå vägen.
Hela kungariket och halva Jerusalem.
Man har dock glömt en liten detalj - Gaza - där Hamas regerar.
Hamas tänker inte ge upp någonting till Abbas och Abbas himself vågar sej inte ens in i Gaza.
Ni kanske kan se scenariot framför er - Abbas får en stat av FN men han är bara herre i halva kungariket, på Västbanken, medan han inte ens släpps in i Gaza...
Israel kommer naturligtvis att hermetiskt tillsluta sina gränser vilket kommer att tvinga UNRWA att ytterligare utöka sin lilla nätta budget.
FN trodde de hade skapat en palestinsk stat men upptäckte att de i stället fått ett icke självgående monster på halsen som är beroende av givmilda mostrar och fastrar även för löpande utgifter.
Att investera i sin framtid är det inte ens tal om.
Man startar krig som man förlorar i stället för att investera i sin framtid
Man drar en nitlott och kräver sedan pengarna tillbaka i stället för att investera i sin framtid
Man tigger till sej en ofärdig stat i stället för att investera i sin framtid.
En potentiellt lönande investering har gått upp i rök eftersom palestiniernas vilja att eliminera Israel är större än deras vilja att investera i en egen stat.
Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, Abbas, Netanyahu, Olmert, nitlott, FN, Tony Blair, kompromiss, Jerusalem, Gaza, Hamas, Västbanken, UNRWA, monster, investering, ...
15 kommentarer:
JO visst, Gita, är det inte en fantastisk logik? De dåliga förlorarnas retorik när de inte tål förlusten, trots att de själva satt i gång hela konflikten till att börja med. Så brukar även psykopater resonera... DE tar aldrig ansvar för vad de själva ställt till med. Det är bara andras fel hela tiden oavsett vilket. Skylla ifrån sig, anklaga andra och ursäkta sitt eget djävulska betéende, så fungerar ondska. Rationalisera det irrationella till vilket pris som helst.
Utmärkt! Jag håller med till 500 prconet!
Arabernas skamlösa krav och utpressning måste avslöjas till allmänheten (i Sverige).
Good point detta, med att återgå till status quo ante om man misslyckas med ett anfallskrig, som araberna gjorde 1947-49.
Den "arabiska fredsplanen" som så många inkl. Peres älskar, innebär exakt detta, att gå tillbaka till situationen när araberna samlat anföll 1967. Nu vill de ha en till chans.
Vad Netanyahu egentligen tänker om hela skiten är svårt att säga, eftersom man ändå inser att hälften, minst, av alla faktorer han måste ta hänsyn till är sånt som vi vanliga inte har en aning om. Det är alltid trivialt att ge en enkel lösning utgående från fakta vi vet men...... Det är ändå det enda vi kan göra, att förklara vår logik utgående från kända fakta.
Man undrar ju varför logiken inte är självklar, att om alla donatorer enbart ger till palestinaaraber som bevisligen inte är eller har varit terrorister utan vill folkets bästa, så hade allt rätt snabbt löst sig. Ibland känns det som om det inte existerar någon sådan individ, och donatorerna försöker ingalunda tvinga fram det. Vad vet jag. Dags att glömma eländet och åka på semester.
Hej Jesper –
Ditt ordval är helt korrekt. Skamlöst var ordet.
Att kräva utan skam är de suveräna på såväl som när broder mördar syster helt utan skam i s.k. hedersmord.
En sådan ’heder’ är absolut inte hedervärd.
Den är skamlös.
Hej Merlin –
Det underligaste i hela den här soppan är att folk köper deras beteende – utan att blinka.
Besvärande frågor är dessutom bannlysta så det är bara att gå på i ullstrumporna.
Hej Lisa –
Jag förstår inte riktigt hur ett erbjudande som förkastats kan stå kvar i oförändrat skick decennium efter decennium utan hänsyn tagen till vad som tilldragit sej under den tiden – mordvåg efter mordvåg som borde ha ändrat förutsättningarna radikalt.
Ett erbjudande på Domus är väl tillgängligt ett par veckor eller så...
Hej Harry –
Innan du åker på semester kan du väl göra en insats och lösa mellanösternkonflikten...
Den där konflikten du vet där alla vill allas bästa och där samarbete och förtroende florerar i obegränsad mängd.
Lägg din svala hand på regionens upprörda känslor och vi kommer att gå en bättre framtid till mötes.
Jesper är inne på rätt spår. Skamlöst är ordet. Fatah och hamas är kriminella maffia-organisationer som västvärlden supportar med miljardebelopp varje år. Våra svenska skattepengar! Hur kan det få fortgå i decennier?! Inte skulle man skicka pengar till maffian i Italien?
Fast nu är det ju så att det var Israel som attackerade Arabstater 1967, inte tvärtom. Sedan dess har Israel kontinuerligt utökat illegala bosättningar på ockuperad mark, där ligger problemets kärna. Man ska inte heller inte glömma att Abramovicz påstående om arabiskt krig 1947-49 inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Fakta är ju att den israeliska sidan dåinte var intresserad av en fredlig lösning utan föredrog en fortsatt konflikt, vilket visade sig genom att judiska terrorister 1948 mördade fredssändebudet Folke Bernadotte. Sen kan man ju undra vad Gita menar med att "förhandla med Israels bästa för ögonen"? Är det fortsatt konflikt eller en fredligh lösning? Hittills har ju dom Israeliska regeringarna alltid valt en fortsatt konflikt framför fred, återstår att se om/när dom tänker om.
Hej Maestro –
Du var mej en att vara bombsäker på det mesta. Skönt för dej. Vi andra är lite mer modesta och förstår att i en konflikt så gammal och så komplicerad som denna är ingenting bombsäkert.
1967 hade Israel pistolen riktad mot pannan och då gäller bara en sak – du eller jag. Ren självbevarelsedrift.
Att uppgradera bosättningarnas betydelse till att vara problemets kärna gör mej faktiskt lite generad.
Hus. Det handlar om hus som ska få ett särskilt kapitel i förhandlingarnas slutskede enligt ”The Road map For Peace.” Naturligtvis är de ’problemets kärna’ för folk som köper det palestinska narrativet rakt av utan lämplig dos av eget kritiskt tänkande.
Intressant att du sitter inne med information om vad israelerna var intresserade av i slutet på 40-talet. Källforskning eller Aftonbladet?
Ditt påstående att Israel väljer konflikt framför fred är förbluffande historielöst. Du tycks mena att Israel ska lägga sej platt, som ett offerlamm, inför palestiniernas alla upptänkliga krav (jo det är faktiskt sant – de är inte generade över att komma och ställa krav...) men det kan ju hända att folket i Israel inte riktigt känner för frivillig självutplåning.
Att förhandla med Israels bästa för ögonen betyder i klarspråk att förhandla med Israels bästa för ögonen.
Fred kommer att bli möjligt när palestinierna lär sej att kompromissa.
Idag anser de att kompromiss är jämställt med landsförräderi, ja värre än döden. Jag undrar om ordet ens finns i deras vokabulär???
Il Maestro missar förtvivlat många taktslag – hela orkestern i uppror.
Varför inte läsa historieböckerna en gång till och inte endast palestinagruppernas pamfletter?
Där har alltid funnits judar i den gamla remsan av Medelhavskust som kallats det Heliga Landet i 2000 år. På Jesu tid var de ungefär så många som nu, sen har det gått i böljor. Ca 1880 började de i större mängd komma tillbaka, en aliyah som fortsätter och ca halva antalet judar i världen har kommit dit nu.
Hitler med anhang avlivade 6 miljoner judar, och med utvecklingen därefter kommer det att ta 100 år innan de är lika många igen. England gjorde vad de kunde, tvärtemot Mandatreglerna, och lät araber strömma fritt till Mandatet och stoppade judar så gott de kunde. Till och med mellan 1945-48 då hundratals tusen överlevande judiska flyktingar satt i läger i Europa. Hur katten tror du att judarna var ”intresserade av fortsatt konflikt” med några hundra miljoner araber då?
Tjatet om Bernadotte, suck. Hur kände sej judarna då? När det enorma Ottomanska Riket föll samman gick 99.5% av överskottet till araberna, drygt 5 promille skulle bli det judiska hemlandet. Visst – England fick kontrollen och gav omedelbart bort 80% till en kille i öknen, som blev Jordanien. Sen, på den återstående remsan vällde araberna in från omgivningen allt eftersom judarna gjorde livet där bättre, Stormuftin, Arafats morbror, satte igång det mera offentliga judehatet redan före 1930, han samarbetade med Hitler om att bygga gaskammare där om Hitler vann, och visst – sen kom Bernadotte med FN:s rekommendation att judarna skulle ge – inte 80 utan 90% av det utlovade mandatet till araberna…….. Några av de få kvarvarande judarna var innerligt trötta på att först behandlas som patrask i Europa i tusentals år och som andra klassens människor i arabvärlden, därefter ca 6 av 17 miljoner Förintas industriellt för brottet att ha en judisk mor – och de få som var kvar skulle bo i ett ghetto omkring Tel Aviv enligt FN:s rekommendationer.
1967 bönade och bad Israel att Jordanien inte skulle gå med i kriget. De lyssnade inte och fick självklart skylla sej själva. När arabvärldens styrkor var uppradade längs Israels gräns, hade stoppat transporter dit, så tycker Il Maestro alltså att Israel skulle vara hedervärda och vänta på att bli attackerade innan de kunde göra det minsta. De skulle ha väntat på atomvapen från Saddam också och inte enbart Scuds huh? De ska vänta på kärnvapen från Ahmadinejad också innan de får göra ett dyft?
Kolla kartan en gång till, se arabvärlden och Israel som en ynka liten prick mitt i. Men de är ju judar så de får absolut inte göra något annat än att be mot Jerusalem tre gånger om dagen huh.
Den dag Abbas har gjort EN ENDA sak för freden, d.v.s. stoppat hatpropagandan och skrivit om Fatahs Konstitution, ska Israel ta honom på allvar och inte bara som en gaphals med Erekat som förstärkare.
Jag tror knappast att Maestro kan förklara vad den s k "fredsduvan" Folke Bernadotte lyckades med, eftersom resultatet blev så katastrofalt. Varför kunde han inte hindra arabstaternas anfall på Israel 1948 om han var en sådan fredsvän?
De judiska frihetskämparna behandlande säkert honom som de skulle gjort med vilken annan nazikollaboratör som helst. Man bör nog ha lite mer intelligens än vad Bernadotte besatt för att i det läget avstå att åka till ett land där man är ökänd och avskydd.
Harry, glöm inte att de är judar så de får ju absolut inte ha något eget land, än mindre försvara det när de blir attackerade. Så lyder den internationella pk-lagen...
Det pågår minst 30 allvarliga konflikter runt om i världen, där människor slaktas och torteras. Men det som upprör världen är att Israel bygger några hus i sin egen huvudstad Jerusalem. Den som världen nu skriker att man skall ta ifrån dem. Man kan tycka att världsamfundet borde ha viktigare saker för sig.
Förresten fyller Tel Aviv 100 år i år. GRATTIS! :)
Skicka en kommentar